<p>Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.</p>

Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.

The social policy defines what is social problems. There is no clear scientific explanation to why children fare badly and unity in what constitutes a bad parenthood that leads to deficiency of care (Sundell&amp;Egelund 2000). The society's values are fickle and influences what to be defined as social problems. In the prevailing period, the discourse produces the social norm (Claezon 2004). The aim with this study was to examine which children that fare badly and attitudes about it the good and the insufficient parenthood between 1921-1923 and 1997-2007. The survey was a qualitative file study in witch we studied child welfare. Resemblances and differences have also been studied between these two periods.  This in order to get a grasp on what has been changed and what is left of the old times and still influence the modern society in child welfare. Our theoretical starting point is the power of the discourse.Children that are considered fare badly and the attitude of what defines good parenthood is shaped by the cultural values of society that is made visible in child welfare. Through this theoretical perspectives, children, young people and parents that are defined as deviant with shortcomings and imperfection that is to be corrected by the society’s measures. Fahlgren (1999) claims that discourse vary both historically and cultural in the society and its aim is to create order and truth within different areas and is also based on views about interpretation in the society. This is how norms are created of what is considered to be normal. The result of our study shows that the social welfare of children is influenced by attitudes within society. The prevailing discourse influence how society defines which children fare badly and that the conception is about good respective insufficient parenthood. This is changed over time and characterized of the society's cultural and historical contexts.   Keywords: child welfare, children fare badly, parenthood

The purpose of this study was to investigate how directors of preschool apply the mandatory reporting and what information they say is important in the decision to report child maltreat-ment. The study was built on five semi-structure interviews with five directors of preschool working in Greater Stockholm. The perspective of this paper is sociology of law theory. This means to study how out of law information makes sense when director of preschool applies the mandatory reporting. The result was analysed with three different analytic tools: action plan, consulting social services and the considerations of the directors of preschool them-selves. The result showed that the information from the preschool teachers is very important the decision to report child maltreatment. None of the directors referred to an action plan that was written down. Clear signs of maltreatment, as physical and psychological signs, were information that directly was reported. When anxiety was explained to lack clear physical and psychological signs the directors were left alone with their own subjective feelings. The pos-sibility to consult with social services was told to be a very important support.

Bakgrund: Enligt statistik i Sverige ökar antalet anmälningar av barn som far illa, men endast en liten del av anmälningarna görs av hälso- och sjukvårdspersonal. BVC-sjuksköterskan är en viktig person inom barnhälsovården för att främja barns hälsa och trygghet samt att tidigt identifiera problem. Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla barn som far illa till Socialnämnden. Metod: Studien baserades på kvalitativ metod med induktiv ansats. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom att BVC-sjuksköterskorna ansåg det rätt att göra anmälan då barnet for illa, men att det var känslomässigt engagerande. BVC-sjuksköterskorna satte barnets bästa i centrum vid anmälan men hade samtidigt en önskan om fortsatt förtroende från föräldrarna. Behovet av stöd och samarbete upplevdes viktigt och betydelsefullt för BVC-sjuksköterskorna. Konklusion: Resultatet i denna studie bidrar med ökad kunskap om BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla barn som far illa, men kan också öka förståelsen för BVC-sjuksköterskors betydelsefulla och komplexa arbetssituation. Studiens resultat skulle kunna användas inom barnhälsovården för att tydliggöra vikten och behovet av att som BVC-sjuksköterska få adekvat stöd genom hela anmälningsprocessen. / Background: According to statistics in Sweden, the number of notifications of child maltreatment increases, but only a small part is made by health care professionals. The child health care (CHC) nurse is an important person in CHC to promote children´s health and safety, and early identification of problems. Aim: The aim of this study was to describe CHC-nurses´ experiences of reporting child maltreatment to the Social welfare board. Method: The study was based on qualitative method with an inductive approach. Interviews were used as data collection method and the material was analyzed using qualitative content analysis. Result: The result showed that CHC-nurses thought it was right to report child maltreatment, but found it emotionally engaging. CHC-nurses considered children´s best when reporting, but wished at the same time to retain the confidence of the parents. Need for support and collaboration was important and significant. Conclusion: The result of this study contribute to increased knowledge of CHC-nurses´ experiences of reporting child maltreatment, but can also increase understanding of CHC-nurses´ important and complex work situation. The result could be used in CHC in order to clarify the importance and need for the CHC-nurse to receive adequate support throughout the entire notification process.

The aim of this study was to describe and understand how individuals in adulthood experienced a childhood with neglect, and how they handled neglect. In order to reach the perspective of the individuals who grew up with neglect, we chose to use autobiographical books as our empirical material. The criteria the autobiographies had to meet in order to fall within the scope of this study was that the biographies had to display the experience of neglect during childhood, and thereto the books had to be written by individuals who themselves experienced neglect. Based on the aim of this study we sought answers to three questions: How do the individuals describe their upbringing with a mentally or socially disabled parent? How have the individuals coped with the neglect they’ve been exposed to? What consequences have the neglect supposedly led to? The findings of this study show that the extent to which the individuals experienced neglect were profound and comprising. Most prominent in the material was physical and mental abuse. For survival the individuals used different strategies to master the different situations they were subjected to. The strategies the individuals described were most often used to provide food, confirmation and to keep emotions in check. Furthermore the individuals described that the neglect and abuse led to various consequences, some that were prominent during childhood others not until the individuals reached adulthood.

Syftet med denna studie är att undersöka specialpedagogers tankar kring hur förskolans arbetssätt kan anpassas för att ge stöd till barn som far illa och underlätta tidig upptäckt. Som metod har semistrukturerad intervju använts. Sex specialpedagoger med grundutbildning som förskollärare deltog. Som hjälpmedel användes fallbeskrivningar att reflektera kring och resonera om. Studien visar att specialpedagogerna i undersökningen anser att förskolan spelar en viktig roll för barn som far illa och deras utveckling. Personalens förhållningssätt till barnen och deras föräldrar är avgörande för att skapa goda relationer. Studien visar även att anmälningsfrekvensen i förskolan när det gäller barn som far illa är låg. Vanliga anledningar till detta är obehagskänsla och bristande kunskap hos personalen. Förskolepersonal har stora möjligheter att upptäcka barn som far illa och de har anmälningsskyldighet. Från specialpedagogers och övrig förskolepersonals sida finns ofta ett missnöje med samverkan med socialtjänsten, och man önskar att denna skulle kunna förbättras. Samverkan ökar kunskap och underlättar för arbete med barn och familj. / The aim of this study is to investigate special educators’ thoughts about how the work of preschool can be adjusted to give support to mistreated children and facilitate early discovery. A semi-structured interview has been used as method. Six special educators with preschool teaching as a basic education participated. Case reports to reflect and reason around were used as tools. The study shows that the special educators consider that the preschool plays a big part for mistreated children and their development. The staffs´ approach to children and their parents is essential to create good relations.

The aim of this study is to describe and analyze how adults who grew up in an exposed habitat experienced their upbringing and society's efforts and how it affected them in adult life. The method that we used was qualitative interviews. This method has given us a rich material, we believe. The results were analyzed by means of the theory we used and past research in the field. All of our respondents have in common that they were insecure in childhood.  And everyone has had negative consequences of their childhood into adulthood. All respondents noted that what has been significant in touch with society´s effords has been to feel seen and listen to. The results of our study and past research in this area shows that it is important to pay attention to children in distress early to avoid negative outcomes in adulthood and that preventative measures are important. Other result from our study was that children and their experiences need to be taken seriously and to strive for continuity in the work.

Syftet med studien var att undersöka skolkuratorers upplevelser och erfarenheter av anmälningar omoro till socialtjänsten då barn misstänks fara illa. Fem enskilda intervjuer samt en fokusgrupp utfördesi denna fenomenologiska studie. Den tolkande fenomenologiska analysmetoden, IPA visar attskolkuratorer fyller en viktig funktion i skolan när de agerar stöd åt övrig personal. Skolkuratorernaföreträder även den lagliga skyldigheten att anmäla oro för övrig skolpersonal. Analysen visar även attskolkuratorerna har olika metoder för att hantera den upplevda emotionella stress i arbetet medanmälningar samt för att öka motivationen att fortsätta arbetet. Skolkuratorerna uppger sig arbeta föratt göra barnet delaktig i arbetet med anmälningar om oro. Studien visar att det finns en risk för att ettbarnperspektiv saknas i skolans och socialtjänstens arbete när barn far illa då de vuxna tenderar attfokusera på frivilliga insatser och ett samarbete med föräldrar. Detta medför att vuxnas perspektivriskerar att få företräde och barnet riskerar att påverkas negativt av arbetet med anmälan. Anmälningarom hög skolfrånvaro identifieras av skolkuratorerna i studien som ett problem då det råder osäkerhetkring rutiner och ansvarsfördelning för de olika aktörerna skolan, BUP och socialtjänsten. Osäkerhetenkan leda till att barn med hög skolfrånvaro inte får lämpligt stöd i tid och att barnperspektivet kansaknas även i dessa situationer.

Bakgrund:​ Barnhälsovården har ett stort ansvar att upptäcka och stödja barn som misstänks fara illa. Barnavårdscentral (BVC) sjuksköterskans främsta uppgift är att främja barns hälsa och utveckling, tidigt identifiera problem, förebygga ohälsa hos barn samt ge föräldrastöd. ​Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva BVC sjuksköterskors erfarenheter och reflektioner av att arbeta med barn som misstänks fara illa. Metod: En induktiv kvalitativ ansats med beskrivande design användes. Datainsamlingen genomfördes via semistrukturerade intervjuer med nio BVC sjuksköterskor. Materialet analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. ​ Huvudresultat:​ Att som BVC sjuksköterska möta och upptäcka barn som misstänks fara illa beskrevs som en tung och svår balansgång. Detta uttrycktes i form av oroskänslor som aktiverades såsom ansvarskänsla, svårigheter att hantera barn som misstänks fara illa samt olika hinder för orosanmälan. Vidare framkom behov av kollegialt stöd och värdet av att ha en bra relation till familjen för att underlätta en orosanmälan. BVC sjuksköterskorna uppgav organisatoriska hinder i samarbetet med socialtjänsten och förslag gavs som kunde avdramatisera anmälningsprocessen. Slutsats: BVC sjuksköterskan har en långt ifrån enkel uppgift när misstanke finns om att barn far illa och trots anmälningsplikt är det inte alla gånger en självklarhet att orosanmäla. Orsaker som olika svårigheter, oro, ansvarskänsla, hinder men också brist på stöd uppgavs. Samarbetet med socialtjänsten upplevdes som besvärlig men samtidigt sågs potential till en förbättring. Denna kunskap kan öka förutsättningarna för en tidigare upptäckt och förbättra omvårdnaden av barn som misstänks fara illa och i bästa fall stärka beslutsprocessen vid orosanmälan.