Syftet med studien var att via distriktssköterskors berättelser undersöka hur BVC sköterskan upptäcker fysisk och psykisk misshandel av barn och vilka åtgärder som vidtas i arbetet med barn där misshandel misstänktes samt hur de upplevde detta arbete. Metoden var en beskrivande design med kvalitativ ansats där åtta BVC sköterskor från olika hälsocentraler i Mellansverige blev intervjuade. Det insamlade materialet blev transkriberat och analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att BVC sköterskan använde sig bl.a. utav parametrar, observationer iakttagelser samt sin magkänsla för att upptäcka barnmisshandel. I sina åtgärder konsulterade och samverkade de främst med andra professioner och därefter valde BVC sköterskorna mellan att gå vidare med en anmälan eller inte. En viss tveksamhet fanns i att upptäcka och anmäla ett fall till socialtjänsten p.g.a. avsaknad av verktyg, stöd, rutiner och riktlinjer. Alla BVC sköterskor upplevde oro innan en anmälan skulle göras. Slutsats: Samtliga BVC sköterskor upplevde det svårt att upptäcka barnmisshandel. För att bli medveten och våga ingripa måste klara riktlinjer och rutiner finnas samt fortskridande utbildning. Att arbeta på en familjecentral var att föredra än barnavårdcentral p.g.a. ett gott stöd och ett bra samarbete mellan professioner.

Bakgrund: Tusentals barn utsätts varje år för misshandel, år 2009 anmäldes 11000 misshandelsbrott mot barn i Sverige. Misshandeln yttrar sig fysiskt och psykiskt på dessa barn. Orsaker till misshandel kan vara aggressivitet hos föräldern, ”fel” kön av barnen, ekonomiska och karriärmässiga problem etc. Barnen berättar inte om misshandeln som pågår hemma bland annat på grund av hot om straff om barnen erkänner misshandeln. Syfte: Att beskriva signaler som förekommer vid barnmisshandel, samt utsatta barns upplevelser, för att synliggöra kunskap som sjuksköterskan behöver för att uppmärksamma misshandeln. Metod: En autobiografisk studie som baseras på sex självbiografier. Studien är av kvalitativ ansats. Kunskap inhämtades från barnens egna upplevelser, handlande och tankar. Biografierna kvalitetsgranskades enligt Fribergs (2006) kvalitetsgranskning. Resultat: De tre teman som framkom var: den vuxnes beteende, barnens beteende och rop på hjälp. Resultatet visade att barnen upplevde att de inte hade makt över sitt eget liv, att de nonchalerades av vårdpersonal och inte fick komma till tals. Mängder av signaler om barnmisshandel förmedlades till vårdpersonal och måste tas på allvar. Slutsats: Vården måste kommunicera med barnet som är expert på sin egen situation för att upptäcka eventuell misshandel. Att kunna fråga ut den utsatte om misshandel kan locka fram ett medgivande om att detta pågår.

Child abuse is a major public health problem which is largely hidden in the society. The main aim of the thesis was to study child maltreatment from children’s and young people’s perspectives focusing on prevalence, health, disclosure and support. The thesis is based on four studies. Quantitative and qualitative data from three national surveys of child maltreatment, including children in different age groups and young adults, have been analysed. The results showed that child maltreatment is prevalent and there is a large degree of overlap between maltreatment types. Neglect and witnessing intimate partner violence were the types that overlapped most with other types of maltreatment. Child maltreatment was strongly associated to psychosomatic symptoms and impaired quality of life. Young people who have been victims of child maltreatment described the psychological consequences, such as painful memories, low self-esteem and depression. The psychological abuse was described as particularly detrimental. Victims of sexual abuse expressed feelings of shame and guilt. About half of the severely abused children did not disclose the abuse, mainly because of lack of trust in adults. Many children felt that they did not receive adequate support when they disclosed the maltreatment, particularly because they experienced a lack of child perspective among professionals. Children and young people experienced positive support from the school health services which they considered to have a particularly important role in the detection and support of maltreated children. The results emphasize an increased awareness among professionals to recognise and respond to child maltreatment. / Barnmisshandel är ett omfattande folkhälsoproblem som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är också ett dolt problem då det sällan avslöjas eller upptäcks. Avhandlingens övergripande syfte var att undersöka barnmisshandel ur barns och ungas perspektiv med fokus på omfattning, hälsa, avslöjande och stöd. Avhandlingen bygger på fyra delstudier som baseras på nationella kartläggningar av barnmisshandel. Resultaten visar att barnmisshandel är vanligt förekommande och att olika former av barnmisshandel i stor utsträckning överlappar varandra. Vidare visar resultaten att barnmisshandel påverkade barns och ungas hälsa negativt ur ett biopsykosocialt perspektiv. Den psykiska misshandeln uttrycktes som särskilt svår och ouppmärksammad. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte känslor av skam och skuld. En stor andel barn och unga som varit utsatta för barnmisshandel avslöjade inte misshandeln, framförallt på grund av brist på tillit till vuxna. Många upplevde att de inte fått tillräckligt med stöd när de berättat om misshandeln, huvudsakligen på grund av att de upplevt ett saknat barnperspektiv hos professionella. Barn och unga hade goda erfarenheter av elevhälsan och ansåg den ha en särskilt viktig roll för upptäckt och stöd.

Bakgrund: Trots att flera professioner är skyldiga att anmäla vid misstanke om att ett barn far illa finns det ett stort mörkertal. Sjuksköterskor som arbetar med barn befinner sig i en idealisk situation för att se tecken och verka förebyggande eller stoppa en fortsatt misshandel. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av misstänkt barnmisshandel. Metod: Grunden för studien var en litteraturöversikt över kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som kritiskt granskades. Resultat: Fyra huvudkategorier uppenbarades; sjuksköterskans roll, anmälan, kunskap och stöd. Kunskap och år av erfarenhet inom yrket visade på fler anmälda fall av barnmisshandel. Samarbetet mellan professioner och myndigheter visade sig vara värdefullt för att öka tryggheten hos sjuksköterskorna i samband med anmälan av misstänkt barnmisshandel. Diskussion: Samverkan mellan professioner och utbildning inom barnmisshandel för sjuksköterskor är betydelsefull. På så sätt kan medvetenheten öka och sjuksköterskor kan känna sig tryggare vid anmälningsprocessen. Slutsats: Ett ökat samarbete mellan professionerna och fortsatt forskning kring sjuksköterskors upplevelser av misstänkt barnmisshandel efter erhållen vidareutbildning inom ämnet är önskvärt. På så sätt kan effekten av en sådan utbildning bland sjuksköterskor belysas och därmed stärka vikten av kunskap kring misstänkt barnmisshandel.

The aim of the study was to examine what workers in social services considers physical child abuse and in which way social services work with children who have been exposed to physical child abuse. The study also examines which interventions are available and how physically abused children assimilate these. I've interviewed four child-welfare officers and for those interviews I've used the qualitative semi-structured method. The results shows that all my respondents have different views on on the definition of physical child abuse. The result also shows that the municipality which the children belongs to plays a major role in which children can get help with their problems. Noticeably, it is also a fact that the children have a big responsibility to express in which way they have been beaten and by. The result shows that the children’s expressions can either help or disfavor them in how they will receive assistance from social services. An issue among the socialworkers who participated in his study seems to be the discrepancy between practice and theory. My study shows that different views of on the same problems can create uncertainties regarding the means of helping children in Sweden.

Barnmisshandel är ett stort globalt problem som påverkar barn eftersom det kan ge svåra följder senare i livet. Syftet med studien var att sammanställa sjuksköterskors upplevelser att möta utsatta barn. Metod: Systematisk litteraturöversikt utgående från fyra frågeställningar. Totalt analyserades 14 artiklar. Resultat: Sjuksköterskor upplevde mötet med barn jobbigt, då det ofta handlade om att möta hela familjen där förövarna även kunde inkluderas. Sjuksköterskor var medvetna om sin anmälningsplikt men upplevde det ändå svårt att anmäla vid misstanke om barnmisshandel. Diskussion: För sjuksköterskor kan denna studie ge en inblick i hur det kan vara att möta barn som utsatts för misshandel. Vilket kan ge vägledning hur sjuksköterskor kan hjälpa barn i den tunga situationen som de befinner sig i.

Bakgrund: Barnmisshandel finns i alla sociala grupper och länder. Enligt svensk lag har sjukvårdspersonal en skyldighet att anmäla misstänkt barnmisshandel. Antalet fall av barnmisshandel har ökat i Sverige och likaså anmälningarna men mörkertalet är stort trots anmälningsskyldighet. Det vanligaste tecknet på skador till följd av barnmisshandel är blåmärken.

Barnmisshandel är ett samhällsproblem i Sverige men även globalt.  Trots att det i flera länder är lagstadgat att vårdpersonal ska anmäla misstanke om att ett barn far illa finns det ett stort mörkertal som aldrig anmäls inom vården. Misshandel påverkar barnets utveckling negativt samt att det kan ge konsekvenser för barnet resten av livet, vilket i sin tur leder till stora kostnader för samhället. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om vilka barriärer vårdpersonal har att göra en orosanmälan i samband med misstanke om att barn far illa. En integrerad litteraturöversikt gjordes där 12 artiklar som svarade mot syftet analyserades enligt Whittemore och Knafls (2005) analysmetod. I resultatet framkom fem kategorier om barriärer. Dessa var barriärer som grundas i olika grader av acceptans, barriärer som grundas i brister i lagen, arbetsplatsen samt kunskapen, barriärer som grundas i individuella osäkerheter samt svåra känslomässigt laddade fall, barriärer som grundades i bristande samarbete och stöd och barriärer som grundades i en rädsla för eventuella konsekvenser. Vårdpersonal ansåg att bristande riktlinjer, bristande kunskap om lagen, identifierings- och anmälningsprocessen samt om ämnet barnmisshandel var en barriär. Vårdpersonalen upplevde även osäkerhet om sina egna bedömningar och bristande samarbete mellan vårdpersonalen socialtjänsten som barriärer mot att anmäla sin oro gällande barn. Genom att förtydliga och utveckla riktlinjer samt utveckla utbildningen för vårdpersonal inom ämnet barnmisshandel kan vårdpersonal känna sig tryggare med att göra orosanmälningar. Detta kan leda till att de utsatta barnen och familjerna får hjälp tidigare.

Abstrakt Bakgrund: Ambulanspersonal måste hantera patienter i alla åldrar och i alla tänkbara miljöer. Sverige var första land i världen med att förbjuda alla former av barnaga och all sjukvårdspersonal är anmälningsskyldiga när ett barn misstänkts fara illa. Barnmisshandel riskerar leda till lidande för barnet och vidare upp i vuxen ålder. Kunskapsbrist och rädsla att göra missbedömningar är vanliga orsaker att orosanmälan inte genomförs. Syfte: Att undersöka vilka omständigheter som påverkar ambulanspersonal att göra en orosanmälan till Socialtjänsten. Metod: En mixad metod användes för att svara på syftet. Enkäter uppdelade i en kvantitativ och en kvalitativ del. Sammanlagt 60 deltagare eller 58% besvarade enkäten. Resultat: Resultatet visar att kunskap eller okunskap är viktiga komponenter som underlättar respektive försvårar för deltagarna att utföra orosanmälan till Socialtjänsten, liksom kollegial samverkan och bristande tid. Kvinnor anmäler i högre utsträckning än män och majoriteten av deltagarna har underlåtit att göra orosanmälan trots att oro funnits. Slutsats: Det förekommer kunskapsbrist kring att tolka tecken på barnmisshandel. Barnet och samhället tar skada av att inte barnen blir upptäckta. Utbildning som leder till kunskap behövs, liksom bättre information från Socialtjänsten. / Abstract Bakground: Ambulance personnel must handle patients of all ages and in all types of environments. Sweden was the first country in the world to ban all forms of child abuse, and all healthcare professionals are required to report when a child is suspected of being in a dangerous envoirment. Child abuse risks leads to suffering for the child and further into adulthood. Lack of knowledge and fear of making misjudgments are common reasons for not reporting suspicion. Aim: To investigate the circumstances that affect ambulance personnel to report suspicions to the Social Services. Method: A mixed method was used to answer the purpose. Surveys divided into a quantitative and a qualitative part. A total of 60 participants or 58% answered the questionnaire. Result: The result shows that knowledge or ignorance are important components that facilitate and make it difficult for the participants to report concerns to the Social Services, as well as collegial collaboration and lack of time. Women report to a greater extent than men and the majority of participants have failed to report the concern even though there has been concern. Conclusion: There is a lack of knowledge about interpreting signs and symptoms of child abuse. The child and society become demaged due to the failure to raport the suspitions. Training that leads to knowledge is needed, as well as better information from the Social Services.

Bakgrund: Barn far illa i vårt land. Alla former av barnmisshandel kan ge fysiska och psykiska konsekvenser hela livet. Att identifiera psykosociala riskfaktorer tidigt i ett barns liv och erbjuda insatser till vårdnadshavarna kan minska barns lidande. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka vilka screeninginstrument som finns för att identifiera psykosociala riskfaktorer i små barns (0-5 år) uppväxtmiljö, samt om det fanns effekter och erfarenheter beskrivna av instrumenten. Metod: En litteraturstudie med 11 artiklar. Resultat: Tre screeninginstrument påträffades, WE-CARE, ALPHA och SEEK och även beskrivna effekter och erfarenheter. Alla instrument frågar om missbruk och våld i pågående nära relation men har utöver det lite olika inriktning på frågorna. Två av tre instrument infördes med stöd av utbildningsinsatser. För familjerna beskrevs effekter som ökad kontakt med stödresuser, färre problem relaterade till omsorgssvikt och barnen utsattes för färre aggressioner och fysiska övergrepp. Personalen rapporterade en ökad bekvämlighet att samtala om dessa frågor. För samhället såg att ett screeninginstrument kunde spara pengar. Familjernas erfarenheter var att det kändes  relevant och bekvämt att bli tillfrågade. Personalen uppskattade utbildningens ramar och verktyg, de upplevde att det fungerade bra att införa screeninginstrumenten och de fick ny relevant information. Slutsats: Screeninginstrument underlättar identifieringen av psykosociala riskfaktorer. Föräldrar upplever att det känns bekvämt att bli tillfrågade och de får fler hänvisningar till stödresuser. Barnen utsätts för färre fysiska övergrepp och färre aggressioner. Personal uppger ökad bekvämlighet att samtala om dessa riskfaktorer. Utbildningen gav ramar till samtalet och personalen upplevde att de fick ny relevant infrmation om familjerna.