Bakgrund Oavsett samhällsklass, kultur och nationalitet utsätts barn dagligen för våld vilket skapar lidande som kan leda till livslånga konsekvenser, såväl psykiskt som fysiskt. Barns rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran är lagstadgad i Sverige, ändå anmäldes år 2014, 18 800 fall av misshandelsbrott mot barn i åldern noll till sjutton år. Till akutmottagningen kommer barn som har skador på grund av eller visar tecken på att de utsatts för misshandel. Det råder svårigheter för hälso- och sjukvårdspersonal att hantera misstänkt barnmisshandel. Problematiken innefattas av att upptäcka och tolka tecken, bemöta föräldrar samt att fatta beslut om när en orosanmälan ska utföras. Alla fall av misstänkt barnmisshandel lyder under lagstadgad anmälningsplikt, ändå är underrapporteringen inom vården omfattande vilket kan leda till förödande konsekvenser för barnet.  Syfte Syftet var att beskriva vilka upplevelser som sjuksköterskor på en barnakutmottagning har av att hantera misstänkt barnmisshandel.  Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ semistrukturerad intervjumetod. Sex intervjuer genomfördes. Materialet analyserades med hjälp av en induktiv kvalitativ innehållsanalys. <img src="file:///page2image14728" />Resultat Resultatet visade att sjuksköterskornas misstankar om barnmisshandel väcktes av känslor som indikerade att något var fel, samt vid upptäckt av olika varningssignaler kopplade till barn och föräldrar. Hanteringsprocessen upplevdes berörande och känslomässigt betungande, samtidigt betonades vikten av att bemöta barn och föräldrar professionellt genom likvärdig behandling och ett icke dömande förhållningssätt. Vidare upplevdes svårigheter i att ta beslut huruvida en orosanmälan skulle utföras, på grund av osäkerhet i bedömningen och rädsla för att anmäla felaktigt. Sammanfattningsvis betonades det kollegiala stödet som betydelsefullt för att hantera påfrestande situationer och utgjorde säkerhet i hela hanteringsprocessen. Slutsats Det kollegiala stödet utgör en elementär del i hanteringen av misstänkt barnmisshandel. Erfarenhet och kontinuerlig utbildning kan medföra tillit till den egna kompetensen, vilket underlättar i att agera stöd till kollegor. Både tillit till den egna förmågan och att erhålla kollegialt stöd kan bidra till minskad osäkerhet i hanteringsprocessen och kan resultera i att den preventiva omvårdnaden av barn ökar genom att fler orosanmälningar utförs. <img src="file:///page2image15736" />

Mitt syfte med mitt examensarbete har varit att få mer kunskap om hur jag som pedagog ska gå tillväga ifall jag möter ett barn som far illa. Jag utgick från endast en fråga: Hur kan man som pedagog hjälpa barn som far illa? Jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer för att få svar på min frågeställning. Jag har även använt mig av litteratur om ämnet, Internet, och Lpo94. Intervjuerna gjorde jag med nio pedagoger för att få fram mitt resultat. Undersökningen gjorde jag på en F-4 skola, en F-5 skola och på tre förskolor i norra Skåne. Enligt Lpo-94 skall pedagogen tillgodose varje individs behov, vilket även gäller om någon far illa (Lpo94). Utav min undersökning har jag fått fram att pedagoger måste vara lyhörda som pedagog. En misstanke måste tas på allvar och det är bättre att göra en anmälan för mycket än en för lite. Det är också viktigt att skapa en trygghet hos barnet och att berätta för barnet att det inte är barnet som gör fel. Pedagogen måste även tydliggöra för föräldrarna att enligt svensk lagstiftning måste en anmälning göras om ett barn far illa. Vid minsta misstanke skall enhetschefen kontaktas. Därefter anmäler denne till socialen. Slutsatsen utav min undersökning är att det finns många barn som far illa ute i samhället. Det kan bero på mycket, men en orsak kan vara att våld mot barn inte alltid räknas. De flesta människor vill nog se en minskning av våld mot barn och även vara med att förebygga på något vis.

Bakgrund: Att barn far illa är ett globalt problem som kan resultera i allvarliga konsekvenser för barnet och barnets utveckling. Alla barn är lika mycket värda och har rätt till ett eget liv, utveckling och överlevnad. Hälso- och sjukvårdspersonal har anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa, trots det förekommer en underrapportering ifrån hälso- och sjukvården. Distriktssköterskan har efter specialistutbildning fördjupade kunskaper om barnets hälsa, ohälsa och normala utveckling och möter barn och vårdnadshavare inom olika instanser. Syfte: Att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att orosanmäla vid misstanke om att barn far illa. Metod: En integrativ litteraturstudie med deskriptiv design. Sökningarna gjordes systematiskt i tre databaser, Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Sökningarna begränsades till åren 2013-2023, peer review och engelskt språk. Resultat: Resultatet inkluderade 14 artiklar.Det framkom två huvudkategorier; Faktorer som påverkar anmälningsprocessen och En skyldighet som skapar känslor. Olika faktorer påverkade distriktssköterskan i valet att initiera en orosanmälan. Det framkom att det bland annat brister i kunskaperna gällande att identifiera tecken på att barn far illa och att det fanns en rädsla för att skada relationen till familjen.Slutsats: Genom att uppmärksamma vilka dilemman distriktssköterskan ställs inför vid misstanke om att barn far illa kan resultatet av litteraturstudien leda till att antalet orosanmälningar ökar vilket i förlängningen leder till att barnen får hjälp.

Barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser är en allvarlig typ av våld. Barn blir utsatta för onödiga sjukvårdskontakter med olika undersökningar och behandlingar som är en del av den medicinska misshandeln. Vanligtvis är förövaren den biologiska modern till barnet men det kan även vara en annan person i barnets nära omgivning. Något som är problematiskt att sjukvården blir en del av misshandeln då sjukvården är den aktör som utför misshandeln baserat på förvarens information. Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares och barnpsykiatrikers erfarenheter av BMSI med fokus på samverkan, insatser, riskfaktorer och framgångsfaktorer. De professioner som samverkan syftar till är polis, åklagare, sjukvård och barnpsykiatriker. Studien har angripit ämnet med en intervju med en barnpsykiatriker och enkätstudie riktad mot socialsekreterare. Den teoretiska utgångspunkten ligger i systemteori eftersom socialarbetare behöver se på barnets situation över olika system samt interaktionerna i och mellan dess system. Resultatet visade att ökad samverkan och kunskap är två viktiga framgångsfaktorer. Vidare framkommer det även att psykisk ohälsa båda hos förövare och offer förekommer i ärenden med BMSI.

Majoriteten av barnmisshandelsfall, 80 procent, begås av vårdnadshavare eller nära släkting. Barnmisshandel omfattar flera typer av misshandel: fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp och försummelse. Undersökningar visar att 44 procent av barn har någon gång blivit utsatt för någon form av barnmisshandel. Många barn spenderar största delen av sina dagar i förskolan och därmed mer tid med förskolepersonal än sina egna föräldrar. Därför blir de som arbetar i förskolan oerhört viktiga som dagligen möter barn och vårdnadshavare. Tidigare forskning visar att endast en minoritet av förskolepersonalens misstankar om att ett barn far illa leder till orosanmälan.   John Bowlbys anknytningsteori har använts för att analysera förskollärares förståelse av barn som far illa. För att analysera förskolepersonalens beslutsamheter kring att utföra en orosanmälan har vi tagit hjälp av Hans Berglinds handlingsteori.   Vi har använt oss av kvantitativ enkätstudie över internet, där vi har fått in 80 respektive 86 svar genom två enkäter. Resultatet i vår studie visar att 94,2 procent av förskolepersonalen haft misstankar om barn som far illa i förskoleverksamhet. Vi har även kunnat urskilja hur relationen till vårdnadshavare kan vara problematisk i förhållande till förskolepersonalens anmälningsplikt. Denna betydelsefulla fråga uppmärksammas inte tillräckligt vilket det stora mörkertalet bekräftar och en handlingsplan mot detta måste införas. Vi vet att förskolepersonalen kan göra oerhört stor skillnad om de lyckas se och stoppa att barn far illa.

No description available.

<p>Syftet med studien var att undersöka hur litteraturen samt personer som arbetar med barn beskriver ärenden som innehåller en problembild som anknyter till Munchausen by proxy (MBP). MBP är en form av barnmisshandel där förövaren hittar på, framkallar eller överdriver symtom hos barnet. Materialet består av data från en litteraturstudie samt intervjuer med två personer. Metoden som använts för analys av materialet är meningskategorisering. Resultaten kopplades till de teoretiska begreppen anknytning och projektion. Studien visade att vissa beteenden hos föräldern är karaktäristiska då MBP förekommer. Det vanligast förekommande verkar vara förälderns benägenhet att söka vård för barnet samt den ihärdighet med vilken vården krävs. Vidare visar resultatet att samspelet mellan förälder och barn påverkas av att MBP förekommer. Förövaren kan agera som hon gör pga. bristande empati eller ilska. Barnets självuppfattning påverkas av samspelet mellan förälder och barn. Vissa orsaker till MBP kan relateras till föräldrarollen. Resultatet visar att framgångsrik behandling av förövare kräver ett erkännande av misshandeln. Resultatet visar på de starka känslor MBP väcker hos personer som arbetar med det. Det kan bero på föreställningar om förövarna som personalen har. Förövarna framställer sig som engagerade föräldrar och personalen känner sig lurad när MBP upptäcks.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur litteraturen samt personer som arbetar med barn beskriver ärenden som innehåller en problembild som anknyter till Munchausen by proxy (MBP). MBP är en form av barnmisshandel där förövaren hittar på, framkallar eller överdriver symtom hos barnet. Materialet består av data från en litteraturstudie samt intervjuer med två personer. Metoden som använts för analys av materialet är meningskategorisering. Resultaten kopplades till de teoretiska begreppen anknytning och projektion. Studien visade att vissa beteenden hos föräldern är karaktäristiska då MBP förekommer. Det vanligast förekommande verkar vara förälderns benägenhet att söka vård för barnet samt den ihärdighet med vilken vården krävs. Vidare visar resultatet att samspelet mellan förälder och barn påverkas av att MBP förekommer. Förövaren kan agera som hon gör pga. bristande empati eller ilska. Barnets självuppfattning påverkas av samspelet mellan förälder och barn. Vissa orsaker till MBP kan relateras till föräldrarollen. Resultatet visar att framgångsrik behandling av förövare kräver ett erkännande av misshandeln. Resultatet visar på de starka känslor MBP väcker hos personer som arbetar med det. Det kan bero på föreställningar om förövarna som personalen har. Förövarna framställer sig som engagerade föräldrar och personalen känner sig lurad när MBP upptäcks.

Barnmisshandel kan förekomma i alla samhällsklasser, trots att det enligt lag är förbjudet att slå sitt barn. Barnmisshandel brukar delas in i fysisk-, psykisk- och sexuell misshandel. För att kunna identifiera barnmisshandel måste skolsköterskan ha kunskap inom området, vilket saknas idag. Syftet med studien är att beskriva skolsköterskors kunskap och roll i att identifiera barnmisshandel. Studien utfördes som en litteraturgranskning och belyser flera tecken som skolsköterskan bör observera vid misstänkt barnmisshandel. Att det råder kunskapsbrist inom området, både då det gäller att upptäcka, identifiera och rapportera barnmisshandel framkom tydligt i studien. Skolsköterskan är i en bra position för att upptäcka barnmisshandel och hjälpa utsatta barn. Genom hälsosamtalet kan skolsköterskan uppmärksamma barn som kan vara utsatta för våld; begreppet KASAM är angeläget att ha med sig i det hälsofrämjande arbetet. I samtalet med barnet är det viktigt med en bra samtalsmetod. För att i ett tidigt skede uppmärksamma barn som utsätts för misshandel behövs tydliga riktlinjer och rutiner, kontinuerlig och fortlöpande utbildning inom området för att överbrygga den kunskapsbrist som finns. / Child abuse can occur in all social classes, even if it´s forbidden to hit the child according to the law. Child abuse usually divides in physical-, psychic- and sexual abuse. To identify maltreatment the school nurse needs knowledge about this field, which is missing today. The aim of the study is to describe school nurses knowledge and function to identify child abuse. The study is a literature review and it illuminates several signs that a school nurse should observe at suspected child abuse. It counsels lack of knowledge about maltreatment, both to describe, identify and report child abuse. The school nurse is in a good position to recognize child abuse and to help exposed children. Through the health conversation the school nurse can observe children that can be exposed to violence; the concept SOC is important in the health promotion. In the conversation with the child it´s important to have good method of conversation. To early observe children that have been exposed for maltreatment it´s a need of clear guidelines and routines, continuous education inside the subject child abuse in able to over bridge the lack of knowledge.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans agerande vid misstanke om barnmisshandel, vilka faktorer som påverkar beslutet att anmäla eller inte anmäla vid misstanke om barnmisshandel samt granska och redovisa artiklarnas vetenskapliga kvalitet. Metoden var en deskriptiv litteraturstudie och artiklar söktes i databasen Medline via Pubmed. Sökningen resulterade i tio artiklar. Resultatet visade att sjuksköterskans iakttagelseförmåga var den viktigaste egenskapen för att upptäcka barnmisshandel. Vid misstanke avvaktade sjuksköterskan sina åtgärder, anmälan skedde när säkra bevis fanns. I resultatet framkom behov av utbildning och samarbetet mellan sjuksköterskor, läkare och socialarbetare kunde förbättras för att skydda barnet. Osäkerhet och bristande kunskap kring rapportering hindrade sjuksköterskans agerande och rädsla för sin egen säkerhet medförde att en anmälan inte alltid blev gjord. Fakta kring barnmisshandel tas upp bristfälligt i sjuksköterskans grundutbildning vilket ökar osäkerheten kring agerande och rapportering. Sjuksköterskans attityd till barnmisshandel inverkade på beslutet att rapportera eller inte. Fysiska- och sexuella övergrepp ansågs lättare att identifiera än psykisk misshandel. Kvalitén, utifrån granskning av urval/bortfall, anses vara hög i de kvalitativa studierna och i de kvantitativa studierna var variationen i kvalitet stor. Slutsatsen är att många sjuksköterskor känner osäkerhet kring agerande och rapportering. Tydliga riktlinjer och ett bättre samarbete mellan olika yrkesgrupper behövs. / The purpose of this literature review was to describe the nurse's actions in cases of suspected child abuse, what factors influence the decision to report or not report suspected child abuse and to examine the quality of the studies from a scientific perspective. The method was a descriptive review and articles were searched in Medline database through PubMed. The search resulted in ten articles. The result showed that the nurse's observation was the most important characteristic to detect child abuse. With suspicion of child abuse they only acted when solid evidence existed. The study found a need for training among the nurses and that cooperation between professional groups involved could be improved. Uncertainty about reporting was an obstacle to the nurse's actions. A fear for the nurses own safety meant that a notification was not always made. There is a general deficiency of education within this area which increases the uncertainty surrounding the conduct and reporting. Nurse's attitude to child abuse had an effect on the decision to report or not. Physical and sexual abuse was easier to identify than emotional abuse. The quality of selection and non-response was considered to be high in the qualitative studies, and the quantitative studies had a variation in quality. The conclusion is that many nurses feel uncertain about the conduct and reporting. Clear guidelines and better cooperation between professional groups are needed.