<p>Syftet med denna studie var att undersöka om barnens intressen uppmärksammas av fritidspersonalen och i vilken utsträckning fritidspersonalen arbetar utifrån dessa. Syftet var även att undersöka om fritidspersonalen uppmärksammar barnens intressen, enligt barnen själva. Intervjuer har genomförts med fyra pedagoger och tio fritidsbarn på ett för oss känt fritidshem. Både personalen och barnen fick ge sina personliga svar på intervjufrågorna som bland annat innefattade dagens förutsättningar samt visioner för fritidsverksamheten.</p><p>I resultatet framkommer att personalen försöker uppfylla barnens önskningar så gott det går. De försöker lyssna på barnen och barnen får komma med förslag på vad de vill göra. Personalen har som mål med verksamheten att den ska vara utformad efter barnens behov och intressen. Enligt personalens önskemål och vision för verksamheten är högre personaltäthet det stora problemet.</p><p>De tio barnen förklarar att de har roligt på sitt fritidshem. De anser att de har stora valmöjligheter beträffande olika aktiviteter som de kan roa sig med. De upplever att kompisarna är det största intresset på fritidshemmet och att de får möjlighet att leka med dem. De flesta av barnen upplever att personalen lyssnar på dem, medan två hävdar att personalen inte lyssnar på dem.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka om barnens intressen uppmärksammas av fritidspersonalen och i vilken utsträckning fritidspersonalen arbetar utifrån dessa. Syftet var även att undersöka om fritidspersonalen uppmärksammar barnens intressen, enligt barnen själva. Intervjuer har genomförts med fyra pedagoger och tio fritidsbarn på ett för oss känt fritidshem. Både personalen och barnen fick ge sina personliga svar på intervjufrågorna som bland annat innefattade dagens förutsättningar samt visioner för fritidsverksamheten. I resultatet framkommer att personalen försöker uppfylla barnens önskningar så gott det går. De försöker lyssna på barnen och barnen får komma med förslag på vad de vill göra. Personalen har som mål med verksamheten att den ska vara utformad efter barnens behov och intressen. Enligt personalens önskemål och vision för verksamheten är högre personaltäthet det stora problemet. De tio barnen förklarar att de har roligt på sitt fritidshem. De anser att de har stora valmöjligheter beträffande olika aktiviteter som de kan roa sig med. De upplever att kompisarna är det största intresset på fritidshemmet och att de får möjlighet att leka med dem. De flesta av barnen upplever att personalen lyssnar på dem, medan två hävdar att personalen inte lyssnar på dem.

Vårt syfte med studien var att undersöka om och hur pedagogerna på förskolan lyfter fram barns intressen från informella lärmiljöer och deras förhållningssätt till intressen om de innefattar populärkultur. De frågor vi sökte svar på var:    Hur uppmärksammar pedagoger barns intressen från informella lärmiljöer?  Hur vidareutvecklar pedagoger barns intressen från informella lärmiljöer?   Vilket förhållningssätt har pedagoger till barns intressen om de innefattar populärkultur?   För insamling av material använde vi kvalitativa undersökningsmetoder. Vi valde att intervjua och observera pedagoger på två avdelningar på en förskola med barn i blandade åldrar mellan ett och fem år.   Resultatet av studien visade att pedagogerna aktivt lyfter fram barns intressen från informella lärmiljöer i samtal och de utvecklar även aktiviteter utifrån barns egna intressen. När det gällde populärkultur i intressen så samtalar pedagogerna med barnen om dem i lika hög grad som om andra intressen från informella lärmiljöer, för att bekräfta barnen och deras kultur, men de undviker helst att utveckla populärkulturella intressen till aktiviteter.

Syftet med studien är att undersöka vad ett urval av svenska förskollärare säger om hur de främjar barns litteracitetsutveckling samt om hur de tar tillvara på barnens intressen i de dagliga litteracitetsaktiviteterna. Utgångspunkten i arbetet är det sociokulturella perspektivet. Sju förskollärare från sex olika förskolor har intervjuats och resultatet visar att förskollärarna fokuserar på litteracitet i olika stor utsträckning, men att de alla arbetar med barnens litteracitet på något vis. De flesta arbetar med ett läsprojekt, vars syfte är att ge barn fler lästimmar. Detta gäller både timmar då barnen får böcker lästa för sig och timmar då barnen läser på egen hand, i förskolan och skolan. Förskollärarna kunde också ge exempel på metoder de använder sig av för att uppmärksamma barnens intressen, samt hur de planerar aktiviteter utifrån detta. Resultatet delades in i olika områden och diskuterades, vilket ledde till slutsatserna. Den största slutsatsen i examensarbetet är att förskollärarna tog vara på barnens intressen på fler sätt än vad de själva reflekterade medvetet om. / The aim of the study was to investigate what Swedish preschool teachers say about their ways of supporting the children's development of literacy and what they say about their ways of noticing the children's interests. A sociocultural perspective has been used as a theoretical interpretation tool throughout the study. Seven preschool teachers from six different preschools in a Swedish city have been interviewed and the results show that the different preschool teachers focus on literacy on different levels, but that all of them work with supporting the children's literacy development in some way. Most of them work with a specific reading project, designed to increase the number of hours the children listen to adults reading aloud, and also the number of hours the children read books themselves in the longer run, throughout their school years. The preschool teachers could also give examples of their methods of noticing the children's interests, and also, in some cases, how they planned pedagogical activities based on this. The results of the study were then divided into different thematic areas and discussed, which led to conclusions. The most important conclusion of the study was that the preschool teachers seemed to respect the interests of the children in more ways than they were aware of themselves.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare talar om hur de ser på barns intressen i förhållande till undervisningen, samt vilka faktorer de anser påverkar deras förutsättningar till att planera och utföra undervisning i verksamheten. Detta är relevant för förskolläraryrket eftersom det enligt förskolans läroplan (Lpfö18) är förskolläraren som ansvarar för den pedagogiska undervisningen i förskolan, och att det ska styras av barns intressen. Samtidigt möter förskollärarna olika faktorer som kan påverka tiden till planering och reflektion. Fem förskollärare har intervjuats och empirin har sedan analyserats utifrån Gert Biestas teori om undervisning samt Jonas Aspelins teori om relationell pedagogik. Resultatet visar, liksom tidigare forskning, att förskollärare talar om barns intressen som centralt för deras undervisning, men att det samtidigt finns andra faktorer som väger in och begränsar detta. Resultatet visar även på att relationer och trygghet ses som en grundläggande förutsättning för huruvida planerings- och reflektionstid samt undervisning utifrån läroplansmålen blir av. Nyckelord: Barns intressen, förskolan, förskollärare, läroplan, planeringstid, reflektionstid, trygghet

Syftet med vår studie är att undersöka vad förskollärare har för uppfattningar om förskolans fysiska inomhusmiljö men det finns även ett intresse av att synliggöra vilken betydelse miljön har för barns utveckling och lärande. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen har genomförts med metoden semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien baseras på åtta förskollärares uppfattningar om den fysiska inomhusmiljön i förskolan men även deras föreställningar om miljöns betydelse för barns utveckling och lärande. Studiens resultat visar att förskolans fysiska inomhusmiljö ska planeras och utformas med hänsyn till den aktuella barngruppen samt deras intressen. Vidare pekar resultatet på att förskolans material är en betydelsefull aspekt i barns utveckling och lärande men förskollärarna understryker att materialet i sig inte är självlärande. Förskollärarna menar därmed att deras närvaro behövs för att främja barns utveckling samt lärande. I studien har vi analyserat förskollärarnas svar med hjälp av det sociokulturella perspektivet för att närma oss en förståelse för vår empiri. Slutsatsen visar tydligt att förskollärarna alltid utgår från barns intressen, förutsättningar och behov i utformningen av förskolans fysiska inomhusmiljö. Därutöver blev det uppenbart att förskolans fysiska inomhusmiljö är viktig i relation till barns utveckling och lärande.

Studiens syfte var att utforska och bidra med kunskap om hur lärare i fritidshem utgår från barns intressen för populärkulturella inslag i lek, medier och digitala verktyg i sitt arbete. Studien syftade även till att besvara vilka svårigheter och möjligheter som fritidshemslärarna såg i sitt arbete med barns populärkultur samt lärares arbete med populärkultur. Vår studie var en kvalitativ intervjustudie med  halvstrukturerade intervjuer som vi genomförde på två olika fritidshem med sju utbildade lärare i fritidshem eller med befattningen fritidspedagog. Studiens teoretiska begrepp var ekonomiskt-, kulturellt- och socialt kapital samt habitus som har använts för att analysera och tolka studiens resultat. Vårt resultat visade att barns populärkulturella intressen har ett högt statusvärde för dagens unga och att det påverkar barns relations- och identitetsskapande. Detta ställdes i förhållande till barns olika förutsättningar och levnadsvillkor utifrån ekonomiskt-, kulturellt- och socialt kapital samt vuxnas och barns habitus. Resultatet visade även att problematisk populärkultur bemöts med stöd av värdegrundsuppdraget, där lärarna inte vill förbjuda barns populärkulturella intressen utan istället stretcha och omvandla barns lek så att den passar fritidshemmets värderingar och värdegrund.

SammanfattningAndersson Nina och Arnesson Hanna (2013). Barn kan...! En studie av förskollärares resonemang kring dilemman som rör barns delaktighet och inflytande i vardagen på förskolan.Malmö: Lärande och samhälle, Malmö högskolaSyftet med denna studie är att diskutera hur några förskollärare resonerar kring dilemman som rör barns delaktighet och inflytande i vardagen på förskolan. Studien har utgått från följande frågeställningar: Hur resonerar förskollärare kring vardagsdilemman som rör barns delaktighet i och inflytande över planerade aktiviteter? Hur anser förskollärare att man kan skapa möjligheter för barnen att påverka aktiviteters innehåll och utformning? För att få svar på våra frågeställningar har vi tagit del av teori och tidigare forskning som har fungerat som ett verktyg för att analysera vår empiri. Några av de teoretiska begrepp som varit användbara för vår studie är Demokrati, Barnperspektiv och barns perspektiv, Bristdiskurs och kompetensdiskurs och utforskande arbetssätt. Vi har intervjuat fem pedagoger vid fem olika förskolor. Pedagogerna betonar att det inte finns något enkelt svar på hur man löser vardagsdilemman på förskolan, utan menar att svaret är situationsbundet. De lyfter också vikten av att ta vara på och planera utifrån barnens intressen, att rannsaka sig som pedagog, samt att våga släppa kontrollen till förmån för det barnen uttrycker. Nyckelord: Barns delaktighet och inflytande, barns intressen, barnsyn, demokrati, pedagogens roll

Syftet med studien var att analysera pedagogers utsagor om våldslek och synliggöra normer om lek i förskolan. Våldslek i denna studie innebär lek med våldsamma inslag som kan finnas i olika typer av lek. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer, där åtta respondenter från Mellansverige deltog. Studien visade att pedagogerna uppfattar att våldslek framkommer främst bland pojkar i form av att jämföra styrkor och mäta sig med varandra, och att detta kan bero på en social konstruktion gällande hur pojkar anses vara. Vissa pedagoger uppfattade även,vid närmare eftertanke, att även flickor kan vara delaktiga i våldslek, men i en annan form. Studien visade också att pedagogerna generellt avråder från våldslekar som anses vara icke-god lek och en av anledningarna har med deras egna känslor och tankar om vad som är rätt och fel att göra. En annan orsak till att de avråder är för att de upplevde att lekarna kunde gå överstyr och att barnen därmed for illa. Pedagogerna anser till stor del att populärkulturen ger upphov till våldslekar men spekulerar även i att det kan finnas en biologisk orsak. De anser även att det är viktigt att barnen ska leka det de är intresserade av men uppmuntrar till att leka lekar där barnen lär sig att bli goda samhällsmedlemmar. Pedagogerna vill styra leken inom normen för den goda leken i syfte att fostra barnen till att bli goda samhällsmedlemmar och avstyra lekar från icke-god lek. I strävan mot denna framtidsvision gör pedagoger val i form av att antingen utveckla och stöttar barns intressen av våldslek eller att avråda eller förbjuda våldslek i förskolan. Pedagogerna kan potentiellt hamna i ett dilemma när de är skyldiga att följa läroplanens mål om att fostra barnen till goda samhällsmedlemmar, samtidigt som de ska ta hänsyn till och stötta alla barns intressen för att ge dem lika rättigheter och möjligheter i förskolans verksamhet. Slutsatsen av studien är att pedagoger behöver kritiskt granska sina normer och värderingar gällande normer om lek. En kompetensutveckling i att kunna stötta barnens våldslekar i enlighet med vad vetenskapen säger, anser vi precis som tidigare forskning, kan komma att vara nödvändig. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>