InledningFormativ bedömning är en metod som har implementerats i länder världen över. Metodensyftar till att stödja elevers kunskapsutveckling. Summativ bedömning anses vara dessmotsats, vilket syftar till att mäta elevers kunskap vid ett visst tillfälle. Metaanalyser visar attlärare som arbetar med formativ bedömning har gett anmärkningsvärda effekter vad gällerelevers kunskapsutveckling. Det finns dock forskare som Bennett (2011) som kritiserar dessaresultat som skolor tagit emot med öppna armar. I Hirsh och Lindebergs (2015) rapport visardet sig att alltför lite forskning kring formativ bedömning har gjorts i Sverige. Dessutom finnsendast en handfull studier som har gjorts på elever kring deras upplevelser av kamratrespons,men desto fler på lärares erfarenheter.Studiens syfteStudiens syfte är att undersöka mellanstadieelevers upplevelser av kamratrespons isvenskundervisningen, framförallt vid textproduktion.MetodFör att kunna uppnå studiens syfte har en kvalitativ metod använts, med fokusgrupper somundersökningsredskap.ResultatStudiens resultat visar att de elevers upplevelser av kamratrespons i svenskundervisningen ärmycket komplext. Många av eleverna är positiva till kamratrespons i svenskundervisningen.Dock är det många elever som efterfrågar respons från läraren, då de inte känner tilltro tillsina kamrater. De flesta eleverna upplever att de har nytta av kamratresponsen i sin revideringav arbetet och att många gärna tar hjälp från fler klasskamrater än från en lärare. Eleverna äremellertid inte entydiga i sina svar, då dessa fem kamrater inte bör vara vilka som helst, utanmåste äga vissa kunskaper enligt de tillfrågade eleverna. Studiens resultat visar alltsåsamstämmighet med tidigare forskning, som säger att elever hellre tar emot respons från fleraelever, än från en lärare. Detta beror delvis på att det är roligare att få respons av någon somär i samma ålder som har samma tänk, men också för att eleverna anser att det är enklare attfråga kompisar i klassrummet, då läraren oftast är upptagen med andra elever.

Formativ bedömning är en bedömningsform inom skolväsendet som fokuserar på elevens utveckling genom att bland annat synliggöra och tydliggöra mål och kunskapskrav för eleverna. Forskning har visat positiva effekter av användandet av formativ bedömning i form av bland annat minskad frånvaro, ökad motivation och medvetenhet bland eleverna samt stärkt ledarskap hos lärarna. Denna studie ämnar undersöka om och hur lärare tillämpar formativ bedömning i ämnet svenska i årskurserna 1-3, samt vad som påverkar deras användande av bedömningsformen. Studien baseras på en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer av åtta lärare. Resultaten visar att samtliga intervjuade lärare använder sig av formativ bedömning, men hur bedömningsformen praktiseras skiljer sig mellan dem. Samtliga vill dessutom använda det mer i sin undervisning, men tidsbrist är en gemensam förklaring till att det inte görs.

Formativ bedömning är en av de arbetsmetoder som visat sig ha störst effekt på elevers inlärning. På grund av Folkhälsomyndighetens direktiv att under våren 2020 stänga ner gymnasieskolorna ochf örlägga all gymnasieutbildning på distans, krävdes en snabb omställning av gymnasielärarnas undervisning. Idrott och hälsa som ämne är, till skillnad från många andra ämnen, till stor del praktiskt lagd, något som kan skapa annorlunda förutsättningar i distansundervisning. Studien syftade därför till att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av formativ bedömning under distansundervisning, inom ämnet idrott och hälsa. För att undersöka detta genomfördes sju stycken kvalitativa intervjuer med verksamma gymnasielärare i ämnet. I resultatet framkom att lektionsinnehållet övergick från en övervägande del motoriska utföranden till huvudsakligen teoretiska uppgifter på praktiska moment, vilket gjort att många lärare har ifrågasatt vad deras elever faktiskt lärt sig. Eftersom distansundervisningen bestod främst av fördröjd undervisning med individuella uppgifter, ökade det egna ansvaret. Majoriteten av lärare nämner att skillnaderna i inlärningen mellan de elever som klarade av det ökade ansvaret och de som inte klarade det, ökade under distansundervisningen. Några fördelar som uppdagades var att återkopplingen blev mer uppgiftsspecifik, att det frigjordes mer tid till planering samt att lärandemålen fick en större fokus i distansundervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka elevers uppfattning av fenomenet kamratbedömning och hur de uppfattar arbetssättet fungera i undervisningen. Projektet genomförs genom ett lektionsupplägg över tre lektionstillfällen, där data samlas in genom fokusgruppintervjuer och fältobservation. En fenomenografisk analys används för att synliggöra elevernas uppfattningar. Totalt synliggörs åtta kategorier, tre som innefattar elevernas uppfattning om fenomenet kamratbedömning och fem som framställer elevernas uppfattning av arbetssättet, efter att de erfarit kamratbedömning i undervisningen. Kategorierna presenteras utifrån det horisontala systemet.De resultat jag kommit fram till visar att det finns en variation av uppfattningar om kamratbedömning och hur arbetssättet fungerar. Eleverna uppfattar kamratbedömning kunna vara utvecklande, dömande och skapa möjlighet till lärande interaktion. Eleverna uppfattar även kamratbedömning fungera bra i undervisningen. Trots uppfattningen om att det finns problematiska inslag med arbetssättet, synliggörs hur eleverna uppfattar kamratbedömning vara utvecklande på flera sätt.Genom den fenomenografiska analysen synliggörs en djupare förståelse och en mer komplex uppfattning av fenomenet kamratbedömning. Kamratbedömning kan innebära både möjligheter och svårigheter, både för genomförandet av arbetet och för elevernas lärprocess. Detta kan vara lärorikt för elever, men framförallt för lärarstudenter och verksamma lärare.

Studiens syfte är att utifrån ämnesdidaktisk forskning undersöka hur svensklärare i årskurs 7–9 kan använda sig av formativ bedömning för att utveckla elevers läs- och skrivprogression. De tre frågeställningarna syftar till att ta reda på: hur lärare kan presentera syfte, mål och innehåll till eleverna, hur lärarna kan kontrollera elevernas lärandeprocess samt hur lärarna kan implementera formativ bedömning i sin under-visning så att eleverna kan vara ägare av sitt eget lärande. Studien är en systematisk litteraturstudie där forskning om formativ bedömning sökts, värderats och analyserats. Utifrån sökprocessen lokaliseras ingen explicit ämnesdidaktisk forsk-ning om hur svensklärare i årskurs 7–9 kan utveckla elevers läs- och skriv-progression med hjälp av formativ bedömning. Denna litteraturstudie anknyter därför forskning om läs- och skrivutveckling med forskning om formativ bedöm-ning. Resultaten i denna studie åskådliggör att lärare bör tydliggöra syfte, mål och innehåll med sina kollegor och elever. Lärarna bör även anpassa sin undervisning utifrån elevernas kunskapsnivå. Vidare bör lärarna leta efter tecken för lärande snarare än att leta efter brister samt att eleverna behöver ges stöd i sin process att vara ägare av sitt eget lärande.

Formativ bedömning är ett arbetssätt som Skolverket förespråkar och vars vetenskapliga förankring finns i Black &amp; Wiliams teoretiska ramverk med fem nyckelstrategier. För att formativ bedömning ska ha någon inverkan på elevernas lärande krävs dock att alla nyckelstrategier införlivas kontinuerligt och dagligen i undervisningen. Syftet med denna undersökning är att klargöra vilka av de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning som lärare arbetar med under matematiklektioner i årskurs 4–6 och om det finns strategier som förekommer oftare eller mer sällan. Syftet med studien är också att lyfta fram vad matematiklärare upplever i samband med att de arbetar med nyckelstrategierna. För att besvara frågeställningarna användes både observationer och halvstrukturerade intervjuer som metod. Fem observationer gjordes, vilka tog plats på fyra olika mellanstadieskolor i tre närliggande kommuner. Därefter genomfördes fem intervjuer med matematiklärare på samma skolor. Resultatet visar att aktiviteter inom alla fem nyckelstrategier förekommer men med olika omfattning. Tydliggörande av målen är den minst förekommande nyckelstrategin på matematiklektioner i årskurs 4–6 och självreglerat lärande är den strategi som de flesta lärare anser är svårast att arbeta med när det kommer till elever i denna åldersgrupp. Studien talar dock för att ett ökat, mer ihållande arbete med att tydliggöra målen skulle leda till att arbetet med självreglerat lärande underlättas på sikt. / <p>Matematik</p>

Syftet med studien är att pröva och utvärdera formativt förhållningssätt. Uppsatsen beskriver hur jag utför ett utvecklingsarbete där både jag som lärare och eleverna deltar. Jag tillämpar de fem nyckelstrategierna av Dylan Wiliams i ett temaarbete i franska, i årskurs 8. Under processens gång använder jag mig av samtliga strategierna inflätad i mitt pedagogiska arbete. Jag designar ett temaarbete, observerar och intervjuar en fokusgrupp.Resultatet pekar på att det sker en viss förändring i klassrummet. Eleverna, oavsett inlärningsförutsättningar, tenderar att bli mer medvetna om sin kunskapsresa samtidigt som deras resultat blir generellt bättre. Utvärderingen visar att eleverna ökar sin metakognitiva förmåga som i sin tur hjälper dem i deras utvecklingskurva. Resultatet visar också att elevernas motivation spelar roll. Vissa elever har mer benägenhet än andra att vara öppna för förändring. Studien visar att formativ bedömning mycket väl kan användas i moderna språk och ge en god struktur till såväl elever som lärare.

Syftet med arbetet har varit att ta reda på vad elever gör då de får feedback, skriftliga kommentarer, från lärare på skriftliga uppgifter i biologi. Frågeställningarna som undersökningen utgick från var:- Vad använder eleverna feedback på skriftliga inlämningar till?- Vilka handlingar ger feedback upphov till?Intervjuerna utgår från en undersökning genomförd av Orsmond et al. (2005) som genomförts på biologistudenter, för att se om samma kategorier gick att finna hos högstadieelever inom ämnet biologi.Semistrukturerade intervjuer med 12 elever på högstadiet i årskurs 9 har genomförts, transkriberats och kategoriserats utifrån Orsmond et als. (2005) kategorier. Eleverna är valda med ett bekvämlighetsurval och en relation finns mellan författaren och eleverna sedan tidigare.Resultatet redovisas utifrån frågeställningarna och Orsmond et als. (2005) kategorier: eleverna använder feedback för att motivera sig själva, öka sitt lärande, öka sin reflektion och klargöra att de hade förstått uppgiften. När elever mottar feedback så söker de kontakt med läraren, en del söker också kontakt med vårdnadshavare/andra vuxna eller kamrater i klassen samt en del gör inget alls då de får feedback.Utöver resultaten ovan framkom i undersökningen mekanismrelaterade faktorer om feedback på skolan. Bland annat resonerar eleverna om att de ibland får feedback efter uppgiften har bedömts. De pratar också om tidpunkten för feedback och hur den rent praktiskt ges.

The purpose of this study is to investigate the impact of assessment for learning (AFL) in upper secondary PE, in terms of governance and its possible consequences for the subjects in the teaching and learning triangle (the teacher, the student) and the subject content. The study is conducted in three steps: i) How do a group of PE-teachers describe their ways of realizing assessment for learning in their teaching practice? ii) How can their reflections about AFL be understood from a governmentality perspective? iii) Depending on what forms of governance that are dominant in the teachers’ reflections about AFL, different consequences can be argued in the triadic relation between the teacher, the student and the subject content. The analysis highlights different roles of the teacher as a coach, an administrator or a moderator. These teacher roles have different expectations of the students, emphasizing the individual’s learning, accountability or group development. Consequently the subject content can be perceived as flexible, standardized or negotiable. Thus assessment for learning in PE can be described as: - An educational approach, promoting the individual’s selfrealization, through the right to choose her own way towards the goals and take responsibility for her own learning. - A control instrument in line with the accountability regime. Different assessment techniques are used in order to adapt the student to the standards and not the other way around; adapt the teaching and learning to meet student needs. - A systematic way of linking (group-) reflection to physical activities, which denotes a holistic approach to body/mind. The teaching practice is characterized by communication and negotiation about how to reach the goals in suitable ways for the group.

Syftet med denna uppsats är att undersöka elevers uppfattning av feedback i estetiska bildämnen. Undersökningen motiveras av att feedback från forskningshåll ses som en av de avgörande faktorerna för lärandet. Med stöd av Hattie och Timperleys (2007) modell för feedback så analyseras elevernas uttalanden om feedback. Elevernas redogörelser undersöks och jämförs också utifrån annan forskning om feedback, då även undersökningar som gjorts ur ett elevperspektiv. Denna forskning är presenterad i en forskningsöversikt om feedback. Undersökningen har en kvalitativ ansats och innehåller fyra intervjuer med elever i deras fördjupningsämnen som berör bild på olika sätt. I dessa estetiska ämnen är undervisningen ofta formativ då eleven får stöttning under arbetets gång och även i samband med färdigställandet av arbetet.Slutsatsen är att elever som inte nått den självreglerande nivån behöver mer feedback från lärare och kamrater. För att bli mer reflekterande i sitt lärande och för att internalisera sådana metakognitiva redskap behöver de övning i att ge feedback till sina klasskamrater och utvärdera sina arbeten med hjälp av lärare. Det verkar också finnas ett behov av klargörande av hur olika kvalitéer ser ut inför en uppgift då kunskapsmålen kan bli tydligare. Elevernas olika behov av feedback kräver en lyhördhet hos lärare som kan vara svår att möta men där tydlighet och stöttning i den större gruppen/klassen kan minska dessa behov hos enskilda individer.