Bakgrund: Inom intensivvården bedrivs den mest avancerade vården för att rädda liv på de allra sjukaste eller mest skadade patienterna. Men ibland är det inte möjligt och en patient konstateras hjärndöd, vilket då kan leda till att den avlidnes organ kan användas för donation. Intensivvårdssjuksköterskans uppgift blir då att hålla  donatorns organ i donationsskick och samtidigt bemöta dennes anhöriga på ett bra sätt. Syfte: Att belysa viktiga aspekter för intensivvårdssjuksköterskor i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter aktuella för organdonation. Metod: En systematisk litteraturstudie där resultatet bygger på 14 kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultat: Analysarbetet utmynnade i fem huvudkategorier: Betydelsen av information för de anhörigas förståelse, Vikten av att ge de anhöriga tid, Respekt för familjens beslut, Omsorg om familjen, samt Att hjälpa anhöriga hitta mening i en meningslös situation. Resultatet visade flera centrala aspekter i bemötandet såsom att tydlig information om dödsorsaken och hjärndöd-begreppet till närstående var av yttersta vikt. Att förfrågan om organdonation inte bör ställas samtidigt som dödsbeskedet ges. Att vårdpersonalen inte ville påverka de anhörigas beslut gällande organdonation utan respektera deras val. Att ta hand om de anhöriga hade hög prioritet och att donera organ kunde göra att ett dödsfall inte kändes helt meningslöst.  Slutsats: Att öka förståelsen för anhörigas situation är viktigt när det kommer till organdonation. Genom att stärka intensivvårdssjuksköterskans professionella roll i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter kan chanserna för ett positivt svar på frågan om organdonation öka, vilket skulle rädda många liv. / Background: In the intensive care unit the most advanced care is preformed to save the lives of the sickest or most hurt patients. However sometimes it is not possible to save the patient’s life and he or she is declared braindead. When this happens organ donation is possible. Then the intensive care nurses task is to keep the organs in donation condition and at the same time care for the relatives of the donorpatient. Aim: To describe important aspects for intensivecare nurses in the care of relatives to braindead patients in question for organdonation. Method: A systematic literature review, based on 14 qualitative articles. Results: Following the analysis, five major categories were identified: the importance of information for the relatives understanding, the importance of giving the relatives time, respect for the family’s decision, care for the family and helping the family to finding meaning in a meaningless situation. The result shows that it is important to give the relatives clear information about cause of death and about the concept of braindeath. The question about organdonation shall not be asked at the same time as the death is announced. The nursing staff did not want to influence the decision the relative’s made about organdonation and they would respect the relatives decision nomatter what they decided. The care for the relatives has a high priority in these situations and to donate the organs could make the death not appear totally meaningless. Conclusion: It is important to increase the understanding of the relative’s situation in the organdonation process. If the professional role of the intensive care nurse in interaction with the relatives, is strenghten, it could increase the chances for a positive response about the donation of the patient’s organs and save many lives.

BAKGRUNDI detta avsnitt redogjorde vi för tidigare forskning och den teoretiska utgångspunkten. Somtidigare forskning behandlade vi läroplanen, forskning om förskollärarnas förhållningssättunder och efter en krissituation, livet efter separationen, växelvist och ensam vårdnad samtforskning om pojkars och flickors reaktion i en krissituation Under teoretiskt förhållningssättbehandlade vi anknytningsteorin och resiliensforskning.SYFTEVårt syfte var att ta reda på hur förskollärare resonerar kring bemötande av barn ochföräldrar under och efter en separation.METODVi genomförde sju kvalitativa intervjuer i förskoleverksamhet i västra och norra Sverige iverksamheter som hade koppling till vår yrkesroll .RESULTATResultatet visade att förskollärarna har blandade erfarenheter av att möta barn och föräldrarunder och efter en separation och att det är viktigt att lyssna på alla parter, men att aldrig taställning. Det är viktigt med ett fungerande samarbete mellan förskola och hem så att detunderlättar för barnen. Resultatet visade även att förskollärarna sällan har tillgång till någotkrismaterial och om de har det är det ett material som sammanställdes av personalen iförskoleverksamhet.

Bakgrund: Varje människa har rätt att bli behandlade lika, oavsett sexuell läggning. HBTQ-personer känner ofta att de visar sig själva på ett mer blottande sätt när de är i kontakt med hälso- och sjukvården. Därför undviker de att söka hjälp för sina problem av rädsla för att bli diskriminerade. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskor och sjuksköterskestudenters bemötande av hbtq-personer inom hälso- och sjukvården. Metod: Studien gjordes som en litteraturöversikt där tio artiklar valdes ut. Resultat: Resultatet visade att en tillåtande attityd, nyfikenhet, inadekvat utbildning och osäkerhet vid omvårdnad av hbtq-personer var faktorer som påverkade sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters behandling av hbtq-personer. Diskussion: Fler hindrade än främjande faktorer påvisades vilket kan vara ett tecken på att det behövs mer arbete med attityderna kring omvårdnaden av hbtq-personer. Mer utbildning inom ämnet behöver inkluderas under sjuksköterskeutbildningen och vidare ute på arbetsplatserna. Mer utbildning kan ge en mer tillåtande och nyfiken attityd vilket kan resultera i mindre osäkerhet i att bemöta hbtq-personer.

Att leva med humant immunbristvirus kan innebära svårigheter för en individ. Det sociala nätverket drabbas, som kan innebära svårigheter i kontakt med anhöriga, vänner och vården. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om personersupplevelse av att leva med hiv. Närmare har författarna valt att söka svar på frågeställningar, som handlar om hur personer med hiv beskriver sin livskvalitet, anpassning till den nya livssituationen samt upplevelsen av hur de blir bemötta av andra människor. Författarna genomförde en integrerad kunskapsöversikt och i den systematiska litteratursökningen hittades 25 artiklar som granskades och analyserades. Efter analysen kunde fyra teman beskrivas i resultatet: 1) faktorer som påverkar livskvalitén där deltagare har beskrivit att optimism, religion och empowerment har påverkat deras livskvalitet, 2) hiv som vändpunkt i livet där deltagare har berättat att deras värderingar och prioriteringar har ändrats efter att ha fått hivdiagnosen, 3)stigmatisering och känsla av utanförskap kände många deltagare då de upplevde att de blev exkluderade från samhället samtidigt som vänner och familj som vände dem ryggen och uteblivet stöd från stödorganisationer samt 4) vårdpersonalens bemötande som har upplevt på olika sätt, några deltagare har upplevt att vårdpersonal har ändrat sitt bemötande när de kontaktat deltagaren medan andra har fått bra stöd från vården i deras behandling. Slutsatsen var att personer som lever med hiv upplever en bättre livskvalitet när de får stöd från närstående, omgivningen och vårdpersonal. Föreslagen intervention var att information och utbildning om hiv ges under vårdpersonalens grundutbildning samt riktade interventioner gentemot befintlig vårdpersonal.

Studiens syfte är att söka kunskap om lärares förhållningssätt vid bemötande av nyanlända elever i skolan och hur elevernas bakgrund tillvaratas i undervisningen. Nyanlända elever slussas in i den svenska skolan på olika sätt idag, via förberedelseklass eller direktintegrering. En kartläggning ska genomföras för att kunna årskursplacera och anpassa undervisningen, om detta inte görs riskeras elevernas fortsatta lärande. Utgångspunkten i denna studie är ett demokratiskt perspektiv med elevernas individuella behov i fokus. Som underlag till studien har åtta lärare med varierade erfarenheter från olika kommuner och län intervjuats för att erhålla ökad bredd. Resultatet visar att nyanlända elever som kommer till skolan inte alltid är kartlagda vilket bryter mot Skolverkets riktlinjer gällande obligatorisk kartläggning. Detta leder till att lärarna får svårigheter att individanpassa undervisningen för nyanlända elever och slutsatsen är således att det inte går att säkerställa en likvärdig utbildning för alla.

Denna studie syftade till att undersöka hur yrkesverksamma inom förskolan uppfattar lågaffektivt bemötande. Samt fokuserade vi på mötet med barn som uttrycker ett problemskapande beteende i förskolans verksamhet, tillsammans med begreppet inkludering titta närmare på hur det används i samband med lågaffektivt bemötande. För studien valde vi att utföra kvalitativa intervjuer i två delstudier, den ena med förskollärare och den andra med specialpedagoger där frågorna fokuserade på informanternas uppfattning kring lågaffektivt bemötande och inkludering. Resultatet visade att informanterna uppfattar lågaffektivt bemötande mer som ett förhållningssätt än en metod där man som pedagog bemöter barnet på ett etiskt, respektfullt, lugnt och reflekterande sätt. Genom att främja ett samarbete mellan pedagog och barn skapar pedagogen ett relationellt perspektiv att förhålla sig till barn med beteendeproblem samt se hur man kan ändra på yttre faktorer som exempelvis miljön, kan pedagogen åstadkomma en lösning där barn i svårigheter får stöd. Inkluderingsarbetet med ett lågaffektivt bemötande ansåg informanterna var ett resultat utav korrekt hantering av metoden / förhållningssättet. Med denna studie önskar vi ge en inblick i lågaffektivt bemötande genom de yrkesverksamma informanterna vi intervjuat inom förskolans verksamhet.

Bakgrund: Kvinnor har historiskt sett haft en position underordnad mannen och detta präglar än idag bemötande, behandling och omvårdnad inom hälso- och sjukvården. Den normativa synen på kön bygger på antaganden och fördomar som försvårar för att kvinnors symtom ska bli tagna på allvar, vilket medför lidande och försämrad livskvalité. Trots tydligt skrivna lagar, etiska koder och satsning på jämställdhet från riksdagen så sker en ojämlik fördelning av vårdens resurser.  Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser av vård avseende bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal samt erfarenheter av genusbias.  Metod: En litteraturöversikt utfördes på tio vetenskapligt granskade artiklar som söktes fram på fyra olika databaser. Artiklarna lästes igenom ett flertal gånger, diskuterades och analyserades av författarna. Skillnader och likheter eftersöktes och ställdes samman för att vidare användas som underlag till resultatet.  Resultat: Två teman växte fram (1) interaktion med hälso- och sjukvårdspersonal och (2) tilldelade könsroller. Tema (1) delades vidare in i tre underteman: Kvinnors upplevelse av att inte känna sig sedd och hörd som en följd av empatibrist; Kvinnors upplevelse av att vara en opålitlig patient; Kvinnors upplevelse av bristande information och autonomi. Tema (2) delades in i följande tre underteman: Att bli tillskriven en egenskap; Genusbias påverkan på den egna självbilden; Genusbias påverkan på vårdgivaren.

<p>Läroplanens övergripande mål är att alla elever ska uppnå kunskapsmålen. Det finns dock många elever som riskerar att inte uppnå dessa mål. Med utgångspunkt från studiens syfte om att öka förståelsen för arbetet med elever som riskerar att inte uppnå kunskapsmålen på grund av passivt beteende har vi undersökt hur lärare beskriver dessa elever. Vi har även undersökt hur lärare utformar undervisning och klassrumsmiljö för dessa elever, samt vilket pedagogiskt bemötande lärare ser som viktigt för att elever med passivt beteende ska kunna uppnå kunskapsmålen. Vi har också sökt svar på vilka svårigheter lärarna upplever i arbetet med dessa elever. Vi har genomfört sex kvalitativa intervjuer med lärare verksamma i år 1-5. Undersökningen visar att lärarna har erfarenheter av elever med passivt och drömmande beteende som har svårt att uppnå kunskapsmålen. De anser att dessa elever ofta saknar egen drivkraft och därför har svårt att självständigt föra sitt arbete framåt. Lärarna i studien betonar vikten av styrning, tydlighet och struktur, både i undervisning och i klassrumsmiljö. Tät tillsyn och regelbunden återkoppling i form av styrning och stimulans anses som avgörande faktorer för inlärning. Lärarna menar att det är betydelsefullt med korta och konkreta instruktioner som ges både muntligt och skriftligt. Även arbetsuppgifterna bör vara väl avgränsade och på rätt nivå. Uppmuntran och positiv feedback anses som något centralt och avgörande, i synnerhet för elever med passivt beteende. Som lärare är det viktigt att visa på framstegen och uppmärksamma elevernas starka sidor. Vidare är det av stor betydelse att aktivt arbeta med att utveckla en tillåtande stämning och en acceptans för olikheter i klassen. Enligt lärarna är en av svårigheterna i arbetet med elever med passivt beteende tidspressen, vilket påverkar möjligheten att individualisera och utveckla arbetssätten. En annan svårighet är bristen på respons från eleverna. Dessa elever behöver en lugn inlärningsmiljö vilket inte alltid är lätt att skapa. Elevgrupperna är stora och lokalerna bristfälliga. Läraren måste ta hänsyn till många elever i klassen och till elever med andra svårigheter. Detta innebär att det hela tiden är risk för störningar i samspelsprocessen mellan läraren och eleven med passivt beteende.</p>

<p>Bakgrund Det finns stora risker att personer med autism och utvecklingsstörning har ett problemskapande beteende. Omgivningen behöver tydliga rutiner och ett genomtänkt bemötande i kritiska och våldsamma situationer. Personalen spelar en avgörande roll för händelseutvecklingen. Ett lågaffektivt bemötande erbjuder metoder att förebygga och hantera problemskapande beteende på ett icke-kränkande och icke-våldsamt sätt genom flexibel kravanpassning.</p><p>Metod Tre fokusgruppsamtal med sammanlagt 12 pedagoger på tre olika särskolor för elever med autism. Samtliga pedagoger har det senaste året gått en tredagarskurs i lågaffektivt bemötande. Intervjuerna var semi-strukturerade. Deltagarna uppmuntrades bland annat att samtala om problemskapande beteende, konflikter, självförtroende att hantera problemskapande beteende och trygghet på arbetsplatsen.</p><p>Resultat Kursen i lågaffektivt bemötande tycks ge olika utfall på de tre skolorna. Resultatet tyder på att kursen påverkar pedagogernas självförtroende och trygghet på olika sätt. Studien visar olika sätt att se på problemskapande beteende. Studien visar även att kursen i lågaffektivt bemötande verkar kunna leda till en minskning av problemskapande beteende. Ingen grupp berättar att de använder nedläggningar.</p><p>Diskussion Studien visar faktorer som kan påverka genomslaget av kursen i lågaffektivt bemötande. En faktor är hur personalen ser på elever med det problemskapande beteendet, om eleverna anses vara medvetna och i kontroll över sitt problemskapande beteende. En annan faktor är graden av flexibilitet i den pedagogiska strukturen. Studien diskuterar hur den pedagogiska ambitionsnivån och de långsiktiga målsättningarna eventuellt kan påverka genomslaget. En avgörande faktor verkar vara kursledarens erfarenhet.</p>

<p>Syftet med den här studien är att med utgångspunkt från tio pedagogers berättelser beskriva hur de bemöter barn och deras arbetssätt för att främja samspel och kommunikation. Det är pedagoger från förskoleklass till högstadiet som har intervjuats. Studien är ingen jämförande studie utan en beskrivning av olika förutsättningar för samspel och kommunikation både inom särskola,särskilda undervisnings grupper och grundskola. Studien påvisar att trygghet, förebilder, reflektion och bra kommunikation mellan hem och skola är viktiga förutsättningar för utvecklande av ett bra samspel.</p>