Due to on going wars and conflicts in the world, the number of people seeking asylum in other countries has increased. Including a large group of unaccompanied minors which is described as ”children who left their country without their parents or a significant other”. In 2015, nearly 35,000 unaccompanied children arrived in Sweden seeking asylum, whereupon the majority arrived in the last months of the year. The large number resulted in an extreme pressure upon the Swedish municipalities, to successfully receive all unaccompanied children. And fulfill their organizational mission according to the Swedish legislation. Therefore the purpose of the study is to establish a deeper understanding of how a social service, organizationally handled an increase in the number of unaccompanied children. A qualitative method was used, consisting semi-structured interviews with nine respondents from or related to the social services. The data of the study were analyzed using a thematic analysis, meaning a search for patterns to create themes and subthemes. The results of the study show that the increase number of unaccompanied minors were experienced and had to be handled as a crisis. The bureaucratic structure of the social service became problematic and constituted an obstacle in the efforts to receive the unaccompanied children. Including a difficulty to follow existing laws and regulations. To resolve the situation the social service had to be flexible and creative in their approach to receive the children. One conclusion is that a bureaucratic structure is not suitable in a dynamic environment that demands quick decisions and flexibility. Another conclusion is that the effort of the staff has been crucial, resolving the crisis. / Antalet människor som flyr undan krig och konflikter i världen har under den senaste tiden ökat. Av dessa människor är en stor grupp ensamkommande barn, det vill säga barn som lämnat sitt hemland utan sina föräldrar eller signifikant annan. Under 2015 anlände ca 35 000 ensamkommande barn till Sverige för att söka asyl. Majoriteten av dessa anlände under de sista månaderna på året. Det medförde ett extremt högt tryck på landets kommuner för att lyckas motta samtliga ensamkommande barn och fullfölja sitt organisatoriska uppdrag enligt den svenska lagstiftningen. Förevarande studies syfte är därmed att få en fördjupad kunskap kring hur en socialförvaltning organisatoriskt har hanterat en ökning av antalet ensamkommande barn. En kvalitativ metod har använts, bestående av semistrukturerade intervjuer med nio respondenter från eller med anknytning till socialförvaltningen. Studiens data analyserades med hjälp av en tematisk analys, där mönster eftersöktes och teman och subteman skapades. Resultatet av studien visar att den stora ökningen av ensamkommande barn upplevdes och fick hanteras som en krissituation. Förvaltningens byråkratiska struktur blev problematisk och utgjorde ett hinder i arbetet med att motta de ensamkommande barnen. Bland annat kunde inte befintliga lagar och regler följas. För att lösa situationen fick förvaltningen vara flexibel och kreativ i sitt arbetssätt. En slutsats är att en byråkratisk organisation inte lämpar sig för en dynamisk omvärld, som ställer krav på snabba beslut och flexibilitet. Därtill framgår att personalens insats inom socialförvaltningen var avgörande för att lösa krissituationen.

Problem - How does management look within a post bureaucracy, when there is room for freedom under responsibility. Where there is flexibility rather than structure, to promote the creativity of the employees. Purpose - The purpose is to investigate and give an increased understanding of how a organization with post-bureaucratic characteristics in the project and construction management industry works from a management and control perspective. Method - Data collection is done through five semi-structured interviews. The interviews include three different work roles within Forsen, which are management, employees and consultants. Data is analyzed with the support of previous research and theories to answer the study's purpose. Conclusion - The study showed that Forsen considers themselves to be a non-hierarchical organization that runs their employees to make their own decisions. Where freedom under responsibility is central to the organizational structure, which reflects a post-bureaucratic organization. The management within the organization takes place through a predetermined project plan and a process description. There were important factors such as time, finances and results, and it served as a governing document that employees needed to relate to.  These forms of governance also provide incentives for them to be classified as a neobureaucracy. This is due to how one chooses to look at the various instruments since these can be perceived as rules which symbolize the traditional bureaucracy. A link between freedom and rules provides the opportunity for the neo-bureaucratic form of organization. / Problem - Hur ser styrningen ut inom en postbyråkrati, när det lämnas utrymme för frihet under ansvar, där det förekommer flexibilitet snarare än struktur, för att främja kreativitet hos medarbetarna. Syfte - Syftet är att undersöka och ge en ökad förståelse hur en organisation inom projekt- och byggledningsbranschen med postbyråkratiska karaktärsdrag fungerar ur ett lednings- samt styrningsperspektiv. Metod - Datainsamlingen sker genom fem semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna omfattar tre olika arbetsroller inom Forsen vilket är ledning, anställda och konsulter. Data analyseras med stöd av tidigare forskning och teorier för att besvara studiens syfte. Slutsats - Studien visade att Forsen anser sig som en icke-hierarkisk organisation som uppmanar sina anställda att fatta egna beslut. Där frihet under ansvar är centralt i organisationsstrukturen, vilket speglar en postbyråkratisk organisation. Styrningen inom organisationen sker genom en förutbestämd projektplan och en processbeskrivning. Där viktiga faktorer som tid, ekonomi och resultat fanns med och det fungerade som ett styrande dokument som de anställda behövde förhålla sig till. Dessa former av styrning ger även incitament av att de kan klassas som en neobyråkrati. Detta beror på hur man väljer att se på de olika styrmedel då dessa kan uppfattas som regler vilket symboliserar den traditionella byråkratin. En sammankoppling av frihet och regler ger möjlighet för den neobyråkatiska organisationsformen.

<p>Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad <em>ArbetsDax</em>, med professionella på operativ nivå som kallades <em>samordnare</em>.</p><p>Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av <em>verksamhetens diskursiva karaktär</em> och<em> samordnarens professionskaraktär</em>. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur <em>klienter</em>, <em>samordnare</em> och <em>samverkan</em> framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med.</p><p><em>Den diskursiva karaktären </em>inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext <em>konsensusarbete</em>. <em>Klienten</em> konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. <em>Samverkan</em> framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten.</p><p><em>Samordnarens professionskaraktär</em> analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för <em>gräsrotsbyråkrater</em> inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson & Eva Palmblads teori om den nutida <em>välfärdsarbetarens</em> språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett <em>konsensusarbete</em> i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten.</p><p>Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.</p>

Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad ArbetsDax, med professionella på operativ nivå som kallades samordnare. Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av verksamhetens diskursiva karaktär och samordnarens professionskaraktär. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur klienter, samordnare och samverkan framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med. Den diskursiva karaktären inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext konsensusarbete. Klienten konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. Samverkan framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten. Samordnarens professionskaraktär analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för gräsrotsbyråkrater inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson &amp; Eva Palmblads teori om den nutida välfärdsarbetarens språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett konsensusarbete i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten. Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.

This thesis aims to analyse the problems concerning the reorganization of the Swedish consulary system, which took place right after the Swedish entry in the European Union in 1995. This thesis shows the underlying debate in the Parliament before the changes. It also discusses which factors caused the reorganisation. My work focuses on the Swedish consulary representation in Spain which exist of an embassy in Madrid and 20 underlying honorary consulates. The consulates are not foreign authorities but are still handeling a lot of cases as an govenmental authority. This add to the fact that the assignment as an consul is unpaid makes the case with the honorary consulates even more complex. The thesis analyses the problems with the implementaty chain and it also sees to the consul´s role. The consul works as a burecrate right under the Embassay, which in their turn works under the Foreign Affair departement (UD) in Stockholm. The role is quite complex and has to be seen in both a top- down and an bottom- up perspective, taking consideration to the local conditions. Threw a metod of interviews and empirical research is my intention to analyse the role of the counsul, the power of the authorities and the legitimacy of the consulary activities with the help of theories from Michael Lipsky’s Street- Level bureaucracy, Guy Peter’s management thinking and Max Weber’s legitimacy thoughts. The result of the analysis indicates that there are some problems with the Swedish consulary activities of today. The system is not a long- term solution and it has to be rechanged to be both effective and durable. The opinions of the future consulary system are diverging and they suggest different courses of development even though most of the involved proclaims that a changing is needed in one way or another.

This study has the aim to understand how social workers experience the documentation in relation to their freedom of action in childcare investigations. We also used a moral and work ethic perspective in our analysis. Former research show that social workers feel a lack of time for client relation, heavy workload and different ideas about how to customize their documentation, so it suits with the client and the individual social worker. The study is based on six individual interviews with social workers working in children social services. The main results show that the social workers are driven by their sense of wanting to do the right thing for the children, but a lot of time are spent on documentation. The freedom of action among the social workers in our study is depending on how they use their professional license to balance documentation and client work.

Förutsättningarna mellan Sveriges kommuner skiljer sig, till följd av urbaniseringen, alltmer och skapar olika utmaningar och varierande möjligheter att tillhandahålla välfärden, däribland äldreomsorgen som sedan ädelreformen 1992 åligger primärkommunerna. 2019 beräknades cirka en fjärdedel av Sveriges kommuner att gå med underskott vilket resulterar i neddragningar och sparåtgärder inom välfärden eftersom välfärdens nivå används för att balansera budgeten. Trots att andelen äldre i Sverige ökar så visar forskningen att platserna på särskilt boende har minskat sedan 1980-talet och att allt färre äldre får stöd och hjälp i hemmet. Enligt en granskning utförd av Inspektionen för vård och omsorg kan kommunala riktlinjer, för handläggning av bistånd till äldreomsorg, användas som ett sätt att kontrollera kostnader genom att anpassa kriterier och ambitionsnivåer för äldreomsorgen samt genom att minska skillnader i beslut. Justitieombudsmannen har riktat kritik mot kommunala riktlinjer som är oförenliga med gällande rätt och trots att tidigare forskning visar att kommunala riktlinjer används vid handläggning och bedömning av beslut till bistånd av äldreomsorg så är kommunala riktlinjer ett förhållandevis outforskat fält. Syftet med studien har därför varit att förstå vilken funktion kommunala riktlinjer har med avseende på lagstiftningen och tillämpningen samt vilken funktion riktlinjer har för politiker. För att besvara detta har följande undersökts: 1) riktlinjernas utbredning och innehåll, 2) hur politiker motiverar deras tillkomst och hur de skapas och 3) vilken inverkan biståndshandläggare anser att riktlinjerna har på deras beslutsfattande. Tre metoder använts i studien; dokumentgranskning, semi-strukturerade intervjuer och en enkätundersökning. Resultatet visar en omfattande utbredning av kommunala riktlinjer som finns i 274 av Sveriges 290 kommuner och att riktlinjerna är politiskt antagna i majoriteten av kommunerna. Granskningen visar att riktlinjerna innehåller vägledande information, om exempelvis lagstiftning och rättspraxis, men det är också vanligt att kriterier för att bevilja insatser eller nivåer för insatsernas omfattning i den aktuella kommunen anges. Resultatet indikerar vidare att riktlinjernas funktion är att överbrygga otydligheten i SoL genom en återgång till byråkratisering. Genom att minska handlingsfriheten syftar riktlinjerna också till att skapa trygghet och möjlighet till politiskt ansvarstagande för nyttjande av kommunala resurser, ansvarsutkrävande i relationen mellan politiker, medborgare och biståndshandläggare samt att kompensera för bristande kompetens. Standardiseringen som görs i syfte att uppnå likabehandling och rättssäkerhet riskerar dock att gå emot intentionen med SoL och den individuella prövningen. Studien synliggör vikten av att nödvändiga resurser investeras i de riktlinjer som skapas så att de utformas för att vara lagenliga, rättssäkra och tillgängliga men att förutsättningarna för detta skiljer sig kraftigt mellan kommuner. En möjlig väg framåt är att Socialstyrelsen eller en annan statlig myndighet ansvarar för att ta fram en mall till riktlinjer som kontinuerligt uppdateras med aktuell lagstiftning och rättspraxis. Sammanfattningsvis visar studien att riktlinjer har en utbredd inverkan på biståndshandläggarnas beslutsfattande. Riktlinjerna får därigenom en central roll i tillämpningen av välfärden med en inverkan på enskilda äldre och det bistånd som beviljas. / Cutbacks and austerity measures were in 2019 estimated in a quarter of the Swedish municipalities because of financial deficit. Due to the urbanization the conditions of the municipalities vary creating different challenges and possibilities to provide for the necessary welfare service such as elderly care. Despite a growing population of elderly previous research shows a decline in residential homes since 1980 as well as a decrease in caretakers receiving home help service. According to an inspection of the Health and Social Care Inspectorate (Inspektionen för vård och omsorg) local policy guidelines, for elderly care assessment, are being used to reduce the dissimilarities in decision-making within the municipalities’ and to control the financial costs by adapting criteria’s and care limits for the needs assessment. Critic has by the Swedish Ombudsman been directed towards municipal guidelines for not being in accordance with the law and case-law. Despite previous research indicating usage of municipal guidelines in the need’s assessment and decision-making process, municipal guidelines are still a quite unexplored field. The aim of this thesis is therefore to understand the role of municipal guidelines, for elderly care assessment, with regard to the law and the application of the law as well as the role municipal guidelines play according to politicians. In order to achieve this the following has been examined: 1) the spread and content of the municipal guidelines, 2) the creation and political motives for establishing the guidelines and 3) how the care managers view their impact on the decision-making process. The methods used are semi-structured interviews, a survey, and a documentation review. The result shows that municipal guidelines are politically established, that they are widely spread and can be found in 274 out of 290 Swedish municipalities. According to the survey the guidelines contains guidance of law, case-law and the like, as well as criteria’s and limits for the needs assessment and decision-making of elderly care service. The result indicates that the role of the local guidelines is to compensate for the ambiguity of the social Services Act (socialtjänstlagen 2001:453) by reinstating bureaucracy. By limiting the discretion, the guidelines aim to compensate for the lack of competence as well as creating certainty and enable political responsibility for the usage of municipal resources as well as accountability between politicians, care managers and citizens. By standardizing, the aim is to achieve equality and legal certainty despite risking the fundamental intentions of the social Service Act as a framework law designed for individual needs assessment. This study makes the need for investing necessary resources into creating guidelines more visible for them to be lawful and ensure legal certainty as well as accessible. The conditions, however, vary noteworthy between the municipalities. As a solution, the National Board of Health and Welfare, or some other authority, could be held responsible for developing a national guideline, regularly up to date and based on current law and case-law. In summary the study shows that municipal guidelines have a widespread impact on the decision-making of the care managers. The municipal guidelines thereby have a central role in the application of the law with the consequence of a noteworthy impact on the individual elderly and the help warranted as a consequence.

This study explores how municipalities in Sweden interpret and apply the Social Services Act in their provision of eldercare, specifically in their original place of residence, which has been their responsibility since the 1992 elder care reform. Despite a national ambition for equal eldercare provision, municipalities have significant flexibility in shaping their own guidelines based on local conditions. The study contains a content analysis of 23 communal guidelineswhich were selected based on the municipalities’ size, geographic location, and population patterns. The guidelines were analyzed using Max Weber's concept of bureaucratization and identity theory. Notably, a significant proportion of the analyzed guidelines contain explicit time intervals for the home care interventions that are typically provided within the municipality. The study's key findings highlight substantial variations in these interventions across municipalities, encompassing differences in the types of interventions offered, as well as variations in their frequency and designated time intervals. It is reasonable to assert that the variations in home care interventions identified in this study bear significant consequences for older adults that seek home care, depending on their municipality of residence. This paper highlights the significant importance of guidelines in shaping the variations in home care services across different municipalities. It also seeks to promote further research and encourage broader discussions on the governance of eldercare in Sweden.

Syftet med arbetet har varit att undersöka hur nya bestämmelserna om barnets bästa när vård enligt LVU upphör - ”lex lilla hjärtat” påverkar socialsekreterare i avseende till att effektivisera arbetet med att stärka principen om barnets bästa. Studien har en kvalitativ inriktning och vi har intervjuat fem olika socialsekreterare inom fyra olika kommuner. Empirin har analyserats genom grundad teori. I resultatet av studien framkommer det att handlingsutrymmet är komplext och påverkas av ett flertal faktorer. Faktorer kan förstås utifrån att vara strukturer som möjliggör och begränsar socialsekreterares arbete. Slutsatser vi framställer är att lagändringen uppfattas, tolkas och används olika utifrån intervjupersonerna. Hur effektiv lagändringen är avgörs utifrån faktorer som antingen möjliggör eller begränsar socialsekreterares handlingsutrymme för att arbeta med att stärka principen om barnet bästa. Vi finner att lagändringen kan möjliggöra handlingsutrymme genom att tillföra garantier och mekanismer för socialsekreterare att kunna stärka underlag i handläggning. Men lagändringen kan även begränsa socialsekreterares handlingsutrymme när arbetet i högre grad blir präglat av byråkrati. När lagar och regler ska följas mer principfast kan det både strama åt tid och kvalité.

Polismyndigheten har i uppdrag av regeringen att med sitt kompetensförsörjande arbete öka sin tillväxt med 10 000 fler anställda till utgången av 2024. Mot bakgrund av kompetensförsörjningens styrande roll i en organisation syftar uppsatsen till att undersöka hur de olika styrformer som präglat offentlig sektor över tid har präglat Polismyndighetens kompetensförsörjande arbete. I uppsatsen tillämpas institutionell logik som analytisk lins, vilket innebär en analytisk inramning för att kunna studera de ömsesidiga relationerna mellan institutioner, individer och organisationer i sociala system. För detta ändamål används en byråkratisk logik, en managementlogik och en tillitslogik för att närmare undersöka de bärande principerna för att styra och organisera Polismyndighetens kompetensförsörjande arbete. Det teoretiska ramverket bygger på olika kännetecken utmärkande för de styrningsreformer som präglat offentlig förvaltning över tid. Med kvalitativ textanalys som metodologisk utgångspunkt har Polismyndighetens styrande regler, rutiner och beslut med relevans för det kompetensförsörjande arbetet bearbetats och tolkats. Resultatet tyder på att Polismyndighetens kompetensförsörjande arbete bär spår av de tre logikerna, med den byråkratiska logiken och managementlogiken tydligast framträdande. Observationer av tillitslogiken kunde enbart skönjas fragmentariskt, ett faktum som innebar utmaningar i tolkningen av logikens särskilda egenskaper för att styra och organisera. Uppsatsen presenterar därutöver ett resonemang kring logikernas samtidiga existens i modellen för kompetensförsörjning och vad detta kan innebära för Polismyndighetens mål om en ökad tillväxt.