The purpose of this scientific essay is to explore the different approaches to language development for multilingual children in preschool practice. The essay is about a four-year-old girl who did not master the Swedish language so well when she started preschool. All the other children in the group had Swedish as a mother tongue, while two of them were bilingual. We preschool teachers found ourselves in a dilemma as we did not know how to approach the development of a multilingual child’s language skills while at the same time continuing the pedagogical work with the rest of the group. Consequently, the following two research questions emerged, and I have tried to answer them by using different theoretical perspectives. Firstly, I asked myself: “What opportunities for language development do we give a multilingual child in play and group situations like circle-time and what impact has it on the other children in the group?” The second question I raised was:” What significance has the preschool teacher’s approach in meeting the children’s different needs for language development?” I have used essay-writing as my research method of exploring these two questions. A method through which, by reflecting and problematizing, I could look at my dilemma from several different perspectives. In my essay, I have used a socio-cultural perspective, according to which learning occurs in the interaction with others. In addition, I applied concepts such as multilingualism, interculturality, literacy and language development. The result of this study has highlighted the importance of focusing on the needs of each individual child while at the same time attending to the needs of the group as a whole. In conclusion, being an attentive preschool teacher as well as the way we meet and respond to children is of utmost importance when working in a preschool environment. / Syftet med denna vetenskapliga essä är att undersöka hur arbetet med språkutveckling kan se ut för flerspråkiga barn i förskolans praktik. Essän handlar om en flicka på fyra år som inte behärskade det svenska språket så väl när hon började i förskolan. De övriga barnen i gruppen hade alla svenska som modersmål, två av barnen var tvåspråkiga. Vi hamnade i ett dilemma då vi inte visste hur vi skulle gå tillväga för att utveckla ett flerspråkigt barns språk samtidigt som det pedagogiska arbetet med den övriga barngruppen skulle fortsätta som vanligt. Jag ställde två forskningsfrågor till mig själv som jag försökte att besvara med hjälp av de teoretiska perspektiven. Min första fråga som jag ställde till mig själv var: ”Vilka möjligheter ger vi till ett flerspråkigt barn till språkutveckling i lek- och samlingssituationer och hur kan detta påverka de övriga barnen i gruppen?” Min andra fråga var: ”Vilken betydelse har pedagogernas förhållningssätt för att möta barns olika behov för språkutveckling?”  Jag använde mig av essän som metod för att besvara mina två frågor där jag genom att reflektera och problematisera kunde se på mitt dilemma ur flera olika perspektiv. Jag har utgått från det sociokulturella perspektivet i min essä där lärandet sker i samspel med andra men även använt mig av andra begrepp som flerspråkighet, interkulturalitet, litteracitet och språkutveckling. Det jag kom fram till i min undersökning är att det är viktigt att vi ser det enskilda barnets behov samtidigt som vi även ser till hela barngruppens behov. Att vara en närvarande pedagog samt hur man möter och bemöter barn är viktigt i arbetet som pedagog i förskolans verksamhet.

Då förskolan vilar på en demokratisk grund, är syftet med detta utvecklingsinriktade examensarbete att utveckla arbetssätt för att arbeta med barns sociala och politiska delaktighet i förskolan. Utvecklingsarbetet utgår från ett barndomssociologiskt perspektiv, där jag genom etnografiska metoder vill stärka barns delaktighet i beslut som rör dess vistelsetid på förskolan. Då samlingens utförande inte lockade alla barns intresse, har projektet utgått från att få barns erfarenheter kring samling och dess åsikt om hur den kan förbättras. Jag inspirerades av aktionsforskning, vilket innebar att jag följde processen planera, agera, observera och reflektera, under tio veckor. Resultatet av mitt arbete visar att då barns åsikter tas tillvara, främjas dess lust till att delta. Barnen har även visat en viss nyfunnen förståelse för demokrati.

Den här studien har sin utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv – ett perspektiv som försöker få syn på materialiteten och dess roll i pedagogiska praktiker. Syftet med studien var att undersöka hur whiteboardtavlan används i förskolan och vilka relationer den tycks producera. Som insamlingsmetod användes deltagande videoobservation, som analysmetod - Aktör-nätverksteori (ANT). Observationerna gjordes på en storbarnsavdelning på en kommunal förskola i nordvästra Stockholm. Utifrån Aktör-nätverksteorin kunde tavlan förstås som en materiell-diskursiv aktör som ihop med andra aktörer ingår i olika nätverk i ett ständigt flöde av kopplingar och översättningar. Men den kan också förstås som en ”effektskapare” bortom de effekterna som den var tänkt att bidra med – och där många överraskande effekter träder fram i den fria leken. Om whiteboardtavlan på samlingen begränsar barnens möjligheter att agera fritt och bidrar till att en maktrelation förskolläraren-barn skapas och upprätthålls, så är det helt andra roller som gäller i den fria leken: tavlan skapar möjligheter till lärande och kreativitet, inbjuder till lek och samarbete och blir en mötesplats för olika barnkonstellationer. Den framgångsrika relationen barn-tavlan skulle dock inte varit möjlig utan andra aktörer i nätverk: pennor, suddborsteen, pennfacket och barnens fingrar/händer. Även kamrat- och mediakulturer i form av Angry Birds träder fram i den fria leken och kan ses som en diskursiv aktör som får allt mer inflytande i förskolans praktiker. Tavlan agens i den fria leken kan förstås som en viktig ”effekt” som inte är särskilt uppmärksammad av pedagogerna. Med whiteboardtavlan som aktör i rummet blir både barn och pedagoger något annorlunda.

Denna uppsats tar avstamp i en gestaltning där samlingen samt övergångssituationer ter sig som problematiska. En lärare i förskoleklass vill fostra barnen och gör det utan att kanske se till barnets bästa. I gestaltningen sker det först att barnen behöver bryta upp sin lek för att sedan gå in till en samling som inte är didaktiskt genomtänkt. Sedan kommer övergångssituationer som överlappar varandra och dessa ger upphov till konflikter då de är stressande för både barnen och pedagoger eftersom de måste vänta, vänta fastän de är färdiga att gå. Syftet med uppsatsen är att diskutera vilken fostrande och didaktisk funktion samlingar och olika övergångssituationer fyller i fritidshemmet. Jag lyfter även in barnperspektivet som ett perspektiv. Uppsatsen tar upp normer och dolda läroplanen som påverkar vår undervisning. Uppsatsen är skriven i formen av en vetenskaplig essä där min reflektion ger mig möjlighet att belysa och fördjupa mina frågeställningar samt söka svar på dessa kopplat till litteratur inom pedagogiken. Slutsatsen av denna uppsats är att vi inom fritidshemmet ofta styrs av gamla mönster genom de normer som vi upprätthåller i verksamheten. Det visar sig att fostran är en större del av fritidshemmet än tidigare trott. / This study takes off in a dilemma where the circle time as well as transitional situations appear to be problematic. A teacher in preschool class wants to educate the children and might not always be mindful of what is best for them. In this scenario, the children need to break up their play and then go to a circle time that is not didactically through. Then there are transition situations that overlap, and these give rise to conflicts as they are stressful for both the children and the educators as they must wait, and wait until they are ready to go. The purpose of the study is to discuss what fostering and didactic function circle time and different transition situations fulfil in the after-school activity. I also look at it from a child perspective. The discussion sets out norms and hidden curriculum that affect our teaching. Essay as a method means to reflect on a dilemma where my reflection gives me the opportunity to clarify and deepen my questions and seek answers to these in connection with literature in teaching. The conclusion of this study is that we in the after-school activity are often governed by old patterns by the standards we maintain in the activity. It turns out that fostering is a larger part of the after-school activity than previously thought.