<p>Inom kort stundar en av Försvarsmaktens kanske största processer sedan förändringen mot ett insatsförsvar påbörjades under 90-talet. Soldatförsörjningen övergår från värnplikt till en professionalisering av hela personalstyrkan och soldater skall på frivillig bas rekryteras och anställas för att fylla upp Försvarsmaktens insatsförband. Med grund i Bernt Öströms rapport från 2008: Soldatförsörjning – Redogörelse för modellerna i Danmark, Nederländerna och Spanien studeras de två nationerna Danmark och Nederländerna för att identifiera påverkande faktorer inom de bådas soldatförsörjningssystem. De två nationernas försvarsmakter, samt Sveriges, beskrivs övergripande med historisk bakgrund och nuläge angående soldatförsörjning. Detta analyseras och operationaliseras för att ta fram de essentiella faktorer som påverkar soldatförsörjningen i de aktuella länderna. Dessa jämförs och diskuteras i syfte att åskådligöra dessa faktorer. Slutligen presenterar författaren några reflektioner samt drar slutsatser angående de framtagna faktorerna och Sveriges framtida soldatförsörjning och soldatrekrytering.</p> / <p>In a near future the Swedish Armed Forces will undergo one of the biggest processes since the transformation towards a more expeditionary force began in the 90’s. The supply of soldiers changes from being full out based on conscription to a professionalization of all personnel and soldiers are to be voluntarily recruited and contracted into the Armed Force’s different units. With a base in the report: Soldatförsörjning – Redogörelse för modellerna i Danmark, Nederländerna och Spanien (Supply of soldiers – A presentation of the systems used in Denmark, the Netherlands and Spain;writers own translation.) by Bernt Öström, the two nations, Denmark and the Netherlands are studied to identify effecting factors in their system of soldier supply. The two nations armed forces are described briefly, a historic background to the change and the situation in soldier supply today is added. This is analyzed and operationalized to bring forth the essential factors that is affecting the supply of soldiers in the countries at focus. These are compared and discussed with the purpose of illustrating the factors. Finally the writer shares some reflections on the subject and presents conclusions concerning the factors at hand and the future Swedish recruitment and supply of soldiers.</p>

Inom kort stundar en av Försvarsmaktens kanske största processer sedan förändringen mot ett insatsförsvar påbörjades under 90-talet. Soldatförsörjningen övergår från värnplikt till en professionalisering av hela personalstyrkan och soldater skall på frivillig bas rekryteras och anställas för att fylla upp Försvarsmaktens insatsförband. Med grund i Bernt Öströms rapport från 2008: Soldatförsörjning – Redogörelse för modellerna i Danmark, Nederländerna och Spanien studeras de två nationerna Danmark och Nederländerna för att identifiera påverkande faktorer inom de bådas soldatförsörjningssystem. De två nationernas försvarsmakter, samt Sveriges, beskrivs övergripande med historisk bakgrund och nuläge angående soldatförsörjning. Detta analyseras och operationaliseras för att ta fram de essentiella faktorer som påverkar soldatförsörjningen i de aktuella länderna. Dessa jämförs och diskuteras i syfte att åskådligöra dessa faktorer. Slutligen presenterar författaren några reflektioner samt drar slutsatser angående de framtagna faktorerna och Sveriges framtida soldatförsörjning och soldatrekrytering. / In a near future the Swedish Armed Forces will undergo one of the biggest processes since the transformation towards a more expeditionary force began in the 90’s. The supply of soldiers changes from being full out based on conscription to a professionalization of all personnel and soldiers are to be voluntarily recruited and contracted into the Armed Force’s different units. With a base in the report: Soldatförsörjning – Redogörelse för modellerna i Danmark, Nederländerna och Spanien (Supply of soldiers – A presentation of the systems used in Denmark, the Netherlands and Spain;writers own translation.) by Bernt Öström, the two nations, Denmark and the Netherlands are studied to identify effecting factors in their system of soldier supply. The two nations armed forces are described briefly, a historic background to the change and the situation in soldier supply today is added. This is analyzed and operationalized to bring forth the essential factors that is affecting the supply of soldiers in the countries at focus. These are compared and discussed with the purpose of illustrating the factors. Finally the writer shares some reflections on the subject and presents conclusions concerning the factors at hand and the future Swedish recruitment and supply of soldiers.

Ämnesområdet avhandlar svenskt, finskt, danskt och norskt bistånd (säkerhetsfrämjande stöd) till de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen under perioden 1991-2001. Undersökningen omfattar främst den säkerhetspolitiska målsättning som respektive nordiskt land har haft för sitt stöd till respektive baltiskt land under 1991-2001. Syftet är att  analysera de fyra nordiska ländernas individuella säkerhetspolitiska  målsättningar och därigenom se om de fyra nordiska aktörerna verkligen är så koordinerade i sitt stöd som de övergripande målsättningarna kan ge sken av? Uppträder de fyra nordiska länderna som den koordinerade aktör som man ibland kan få uppfattningen av? Eller är det så att de i verkligheten agerar som fyra separata aktörer? Som modell för att analysera det nordiska ländernas stöd har det vidare säkerhetsbegreppet för staten använts. / The purpose of this essay came out of a study of the Nordic Countries’ security-policy goals for their individual support programmes towards Estonia, Latvia and Lithuania, between the years of 1991-2001. It is easy to believe that the four Nordic Countries are acting in a co-ordinated way in their aims to support the Baltic States. That belief arises from the fairly similar overall security-policy aims connecting their support towards the Baltic States. There are also several other areas in which the Nordic Countries are known to co-operate, for example, the Nordic Council of Ministers, where the Nordic Countries co-ordinate their policies. Therefore I felt the need to analyse if there was a possibility, that they were acting as one co-ordinated actor or if they actually were four separate actors. The reason for the chosen period of time is that it is pointless to analyse the support when the Baltic States were under Russian rule. The liberation from Russia came in 1991 for the Baltic States. And since the Russian withdrawal from the Baltic States the window was suddenly set wide open for support to the newly independent states. The end date 2001 is chosen because of the need to verify the different projects in that period and I don’t intend to study future events in this essay.  The disposition of this essay is as follows: I have extracted the necessary information from each Nordic Country’s security-policy for the support towards the Baltic States and then compared it to six different themes. The themes are connected in a model, which describes the wider security concept for the nation state. The comparison is made so as to see how the Nordic Countries differ in this concept and between the six different themes. Each chapter is connected to one theme and ends with a summary and conclusions. All these conclusions and parts of the summary are then analysed in the final chapter, where all themes are compared over the stated period of time and conclusions are drawn according to the questions posed in the essay. There were a number of conclusions made in the last chapter that show the following. For a start, I would like to comment on the specific programmes made by the Nordic Countries. They differ in length, layout and if they handle one specific Baltic State or all three together. Sweden, Denmark and Norway have gone towards individual programmes for each Baltic State, but Finland holds onto a common programme for all three Baltic States. Another thing is that Finland strongly supports mainly one Baltic State, namely Estonia. That priority is not so evident among the other Nordic Countries. On the financial side, Norway provides 1/5 of the Swedish and Danish and ½ of the Finish contributions. But the strongest proof of the discrepancy between the Nordic Countries can be seen in the analysis of the different themes. One example of many is Sweden’s recently started export of war material for three reduced brigades. No other Nordic Country has that policy and support. The Finns are reducing their support to the Baltic States and terminate this in 2005. My conclusion is that when you closely analyse the Nordic Countries’ support towards The Baltic States, it is evident that they are acting as four separate players even if they seem co-ordinated in their overall aims. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Ph.d.-afhandling, Roskilde Universitet, 2005. / Haves kun i elektronisk udg. Thesis (Ph.D.). 6 ill., 1tabel; approx. 50 ref. Summaries (Da, En).

Den senaste tidens klimatutveckling har påverkat situationen i Arktis. För 10 år sedan hade de arktiska länderna inga uttalade arktiska strategier men klimatutvecklingen har skapat ett behov av dessa strategier. Tidigare otillgängliga områden blir nu tillgängliga vilket enligt vissa bedömare skapar en kapplöpning om Arktis och dess resurser. I takt med en allt mer ansträngd ekonomi för de nordiska länderna ökar viljan att finna militära samarbeten för att få ner kostnader och hitta synergieffekter. Syftet med studien är att belysa vilka olika nationella överväganden och intressen som kan påverka Sverige, Norge och Danmarks syn på Arktis samt hur detta kan påverka ett marint samarbete i området. Studien gör en kvalitativ textanalys av officiella dokument från Sverige, Norge och Danmark för att redogöra för likheter och skillnader i ländernas syn på Arktis. Mål/intresse, säkerhetshot, medel och marinförmåga analyseras varefter tre scenarion åskådliggör marina samarbetsområden i Arktis. Resultatet visar att det till stor del råder strategisk samsyn dock skiljer sig dansk syn på säkerhetshot i Arktis från svensk och norsk syn. Det finns flertalet potentiella marina samarbetsområden till exempel sjöövervakning, miljö- och sjöräddning.

This study investigates differences in approaches to public sector relocation reforms in Denmark and Sweden, using a comparative public administration research design. These countries are both part of a Nordic administrative model, but important differences in their respective administrative traditions exist. Previous research on public sector relocation shows a varying array of arguments and approaches to such reforms used in different European countries over time. Building on the experiences from such research, the study aims to map how public service relocation reforms are conceived and designed. The objects of comparison are a Swedish relocation reform from 2005 and a Danish relocation reform from 2015. The respective approaches in Denmark and Sweden are found to differ on most of the studied variables. Using neo-institutional theory, explanations for these differences, and the few similarities that are found, are attributed to path dependency, mimetic isomorphism, and the internal logic of the reforms themselves. The differences in administrative traditions are not found to have impacted the reforms.

No description available.

The purpose of this study has been to investigate the similarities and differences in the Swedish and Danish action plans against gang crime, based on three kinds of penal theoretical reasoning, the principle of proportionality, general deterrence and specific deterrence. A qualitative content analysis combined with a comparative text analysis was implemented to compare the material. Previous research has shown that the Nordic countries have followed each other in criminal developments since the 1960s. Criminal policy has gone from a development with harsh punishments, to a period focused on treatment and readjustment, to then return to tougher punishments. However, some researchers believe that it is no longer possible to talk about the Nordic countries as a united region based on today's criminal policy context. The results showed that Sweden's action plan was based on more general preventive reasoning, while Denmark was based on more individual preventive reasoning. The results also showed that opinions of which penalties are considered proportionate based on the principle of proportionality, has shifted. The shift may explain measures aimed at stricter penalties for gang crime. The study concludes that there are both similarities and differences between the action plans based on the penal theory reasoning, but that the differences are not as striking as the media has shown. / Syftet med studien var att undersöka Sverige och Danmarks handlingsplaner mot gängkriminalitet för att hitta likheter och skillnader utifrån tre straffteoretiska resonemang, proportionalitetsprincipen, allmänprevention och individualprevention. En kvalitativ innehållsanalys och komparativ textanalys genomfördes där handlingsplanerna från respektive land jämfördes med varandra. Tidigare forskning har visat att de nordiska länderna följt varandra i den kriminalpolitiska utvecklingen sedan 1960-talet. Kriminalpolitiken har gått från en utveckling med hårda straff, till en period med behandling och återanpassning i fokus, för att sedan återgå till skärpta straff. En del forskare menar det att utifrån dagens kriminalpolitiska kontext inte längre går att tala om Norden som en enhet. Resultatet visade att Sveriges handlingsplan utgick från fler allmänpreventiva resonemang, medan Danmark utgick från fler individualpreventiva resonemang. Resultatet visade även att Sverige och Danmarks regeringar har förskjutit tolkningen av vilka straff som anses vara proportionella utifrån proportionalitetsprincipen. Förskjutningen kan förklara åtgärder som syftar till strängare straff för gängbrottslighet. Studiens slutsats är att det finns både likheter och skillnader mellan handlingsplanerna utifrån de straffteoretiska resonemangen, men att skillnaderna inte är så påfallande som media har uppvisat.

This thesis is a micro-historical study of the role of honour in interpersonal conflicts in the Danish-Norwegian crown colony of Greenland between 1728 and 1731. In the two settlements that constituted the colony, the highest-ranking officials, including the governor, were all oath-sworn royal servants; they were also almost constantly embroiled in personal quarrels. The thesis asks why and how this strife arose, how it developed over time, and what its consequence was for the short- lived crown colony. The argument is that the strife was due to a volatile combination of cramped living quarters in an inhospitable milieu, an ambiguously defined leadership structure, the remoteness of the colony, and, above all, the royal servants’ tendency to view their charge as being closely linked to their personal honour. Furthermore, there was not a sufficiently developed legal system in the colony to handle the strife and attempts by the colonial council to do so made the conflicts worse instead of settling them. The ongoing strife divided the colonists between those loyal to the governor and those loyal to his enemies, but over time the governor became increasingly politically isolated in the face of a united colony council. Ultimately, the thesis argues that, as a final consequence of the antagonism, a sort of silent coup was carried out against the governor. This, in turn, contributed to the termination of the Greenland crown colony. Honour was not the main cause of conflict, but it helped the conflict to grow from technical disagreements into bitter grudges and anxieties, and finally into an attack on the integrity of the colonial leadership structure itself. / Activating Arctic Heritage, National Museum of Denmark

Ambassaden som institution har en lång tradition bakom sig och associeras med hög prestige. En fråga som måste ställas är hur den traditionen fungerar i dagens samhälle? Är det dags att uppdatera formen för hur en ambassad förhåller sig till sin omgivning, och rentav i grunden ifrågasätta ambassadens roll? Vilka problem möter svenska och nordiska ambassader idag, och hur kan arkitekturen hjälpa till att handskas med dem? Vilken roll kommer ambassaden att spela de kommande decennierna, och hur kan arkitekturen bidra till dess utveckling? Ökande samarbete och rörlighet mellan västländer och framförallt EU-länder innebär att ambassaderna får allt ett större kulturellt och identitetsskapande uppdrag, i och med att de konsulära uppgifterna minskar. I en värld med mer och mer informellt utbyte mellan länder i form av turism, affärskontakter, utbytes-studier m.m. får den officiella diplomatin en något förändrad roll. Hur skall en modern svensk ambassad se ut och fungera och därigenom på bästa sätt representera Sverige? I den frågan ingår en lång rad aspekter som t.ex. hållbarhet (material, byggteknik, transporter, energianvändning), och arkitektonisk gestaltning. Sverige har de senaste åren allt oftare börjat samarbeta med i första hand de andra nordiska länderna i och kring ambassadverksamheten i olika länder. Dessa samarbeten sker dock endast från fall till fall och det finns ingen övergripande generell strategi för hur verksamheter kan kombineras. Tätare samverkan mellan de nordiska länderna kan vara ett effektivt sätt uppnå ett större internationellt inflytande; de fem nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island) har en sammanlagd befolkning på 25 miljoner människor och skulle tillsammans utgöra världens tionde största ekonomi. Ett närmare samarbete inom det diplomatiska området är därför rimligt att tänka sig, och en naturlig utgångspunkt för ett sådant samarbete är ambassadernas arkitektur. Tiden då ambassader var och agerade som solitärer är förbi. Sverige har numera varken kapaciteten eller behovet att placera alla sina ambassader i fristående palats, svåråtkomliga och avskilda från staden. Även om det fortfarande kan vara aktuellt för Sverige att på vissa platser att bygga enskilda hus ämnade enbart åt ambassaden, t.ex. House of Sweden i Washington D.C., så ser verkligheten väldigt annorlunda ut för de allra flesta beskickningar i utlandet. I Budapest t.ex. hyr ambassaden idag lokaler i ett anonymt kontorshus. Om Sverige däremot går ihop med andra länder av liknande storlek, företrädelsevis de nordiska, kan man spara både resurser och ekonomi. Närheten till de respektive exportråden, med vilka ett nära samarbete sker redan idag, ger ytterligare synergieffekter. Den samlade storleken gör en egen gemensam byggnad möjlig och ger en större attraktionskraft än om de enskilda länderna agerar separat. Svaret på frågan “Hur ska svenska ambassader fungera i framtiden, och hur kan svenska ambassader fungera bättre i samarbete med andra länder?” är alltså att Sverige skall samarbeta med andra länder i liknande storlek för att spara resurser och kunna dra nytta av samverkan mellan länderna; underlätta nära samarbete med de respektive exportråden; i de fall man väljer att bygga nytt se till att byggnaden i framtiden kan komma att användas av andra än ambassaderna själva; bygga hållbart; om möjligt ta tillvara på lokal kunskap och byggtradition; samt ge något tillbaka till staden och dess invånare.