Afhandlingen undersøger kompetencebegrebets betydning for uddannelsesudviklingen på de danske universiteter i lyset af de senere års universitets-reformer. Med udgangspunkt i et omfattende empirisk materiale viser afhandlingen, hvordan der med de nye kompetencebaserede studieordninger som projektionsskive sker en redefinition af forståelsen af universitetsuddannelsernes formål og værdi. Afhandlingens analyser er funderet i en konstruktivistisk-policyanalytisk tilgang, som belyser det politiske krav om kompetencebaserede studieordninger som en kampplads for en række konkurrerende forestillinger om, hvilken værdi og funktion en moderne universitetsuddannelse skal udfylde for den enkelte og samfundet? Som en overordnet konklusion viser afhandlingen på den baggrund, hvordan de indeværende universitets-reformer kan forstås som en transformation fra en epistemologisk-demokratisk til en målmarkeds-orienteret forståelse, som betyder, at uddannelses-udviklingen i stigende grad defineres ud fra entydige og målfastsatte aktiviteter, der har til hensigt at føre kandidaterne direkte i job. Empirisk forfølger afhandlingen to hovedspor. Det første spor viser, hvordan de seneste danske universitetsreformer og den fortolkning, som kompetencebegrebet har fået heri, kan ses i relation til simultane internationale processer i den fælleseuropæiske Bologna-proces. Gennem analyser af centrale internationale policytekster fra slutningen af det forrige årtusinde og frem demonstreres, hvordan forestillingen om universiteternes formål og værdi ændrer sig fra internationalt at handle om både markedsmæssige og demokratiske mål til i den danske fortolkning primært at handle om arbejds-markedet. Og fra internationalt at handle om diversitet, fleksibilitet og livslang læring til i den nationale fortolkning at handle om ensartet kvalitet og professionsorientering. Det andet spor følger den lokale fortolkning og forhandling af det politiske krav om kompetence-baserede studieordninger på de danske universiteter og uddannelser. Med de humanistiske uddannelser som analysemateriale trækker afhandlingen på eksempler fra en del af universitets- verdenen, som traditionelt ikke har været orienteret mod bestemte anvendelsesfunktioner på arbejds-markedet, og hvor de arbejdsmarkedsorienterede kompetencekrav derfor har været en særlig udfordring. Afhandlingens analyser bidrager her med en særlig opmærksomhed på, hvordan neologismer som 'kompetenceprofil' og 'kompetencemål', der indtil for få år siden var utænkelige på universiteterne, er blevet normaliseret og indarbejdet i de nye studie-ordninger, og hvordan bestemte formål og værdier i den forbindelse konstrueres som legitime og relevante. Men de viser samtidig, dels hvordan der lokalt udspiller sig en definitionskamp om universitetsuddannelsernes formål og værdi. Dels, hvordan der som led heri foretages en lokal genfortolkning af det politiske kompetencebegreb, hvor kompetencebegrebet tillige bringes til at omfatte epistemologisk-demokratiske elementer som fx 'viden og indsigt' og 'et langsigtet samfunds-bærende perspektiv'. I diskussion med en mere bredt anvendt govern-mentalityteoretisk tilgang - der ser de aktuelle universitetsreformer som en entydig udfoldelse af en såkaldt 'neoliberal' diskurs - tematiserer afhandlingens endvidere en række væsentlige nuanceforskelle mellem de formål og værdier, der hhv. internationalt i regi af den fælleseuropæiske Bologna-proces, nationalt i de danske ramme-dokumenter og lokalt i de nye studieordninger italesættes som vigtige og relevante for en moderne universitetsuddannelse. Fx omkring det forhold, at 'demokratisk kompetence' i de nationale rammedokumenter eksplicit ekskluderes som et element, det er relevant at beskæftige sig med på universitetsniveau, hvorimod dette fastholdes som et centralt mål i de internationale Bolognadokumenter. Som en overordnet konklusion peger afhandlingen således på, hvordan der bag de politiske krav om professionsorientering tegner sig et langt mere divergent billede. Selvom kompetencebegrebet indebærer en markant ændring i den overordnede politiske ramme, inden for hvilken de faglige og pædagogiske forløb italesættes og legitimeres, er de danske universitetsuddannelser ikke ved at udvikle sig til professionsuddannelser, som er tilrettelagt i et 1:1-forhold med henblik på bestemte jobfunktioner. Men i takt med, at de tidligere epistemologisk-demokratiske elementer som fx 'viden og indsigt' og 'et langsigtet samfundsbærende perspektiv' oversættes til anvendelsesorienterede kompetencemål, bliver uddannelserne selv medpro-ducenter af den mål-markedsdiskurs, de opponerer imod. Med kompetencebegrebet følger nemlig en ny performanceorienteret vidensopfattelse, der betyder, at uddannelsernes værdi - helt ned på niveau med de enkelte kurser - udelukkende positiveres ud fra bestemte anvendelsesfunktioner. I de nye studieordninger ses dette i form af en ny type curriculumstyring, hvor centrale værdier fra de tidligere studieordninger som fx 'selvstændig faglig fordybelse' og 'kritisk konfrontation af viden' forsvinder til fordel for et mere entydigt fokus på direkte arbejdsmarkedsorienterede elementer. I diskussionen med den governmentalityteoretiske tilgang udstiller afhandlingen hermed et paradoks. Et paradoks, der viser sig ved, at de lokale forsvar for 'traditionen' på den ene side har fået en række epistemologisk-demokratiske elementer til at træde tydeligere frem i de nye studieordninger. Men disse elementer mister på den anden side deres tidligere legitimitet som mål i deres egen ret. For når de med de indeværende reformer oversættes til output-orienterede 'kompetencemål', sker der samtidig en udelukkelse af samtlige elementer, der ikke kan italesættes i form af bestemte anvendelses-funktioner. Som sådan lægger afhandlingen derfor samlet set op til en diskussion af de kompetence-relaterede universitetsreformer som en generel indsnævring af de politiske acceptregler for, hvordan formålet og værdien af en universitetsuddannelse lader sig artikulere, som tillige sætter sig igennem lokalt.

I början av 1990-talet utbröt den svenska fritidshusboomen bland tyska turister. Den dåvarande låga konjunkturen i Sverige drev på försäljningen av övergivna fritidshus i gles- och landsbygd.  För många tyska turister kunde därmed drömmen av ett eget fritidshus på landet förvekligas. Husköpen ansågs vara en bra investering. En möjlighet att fly det tätbebodda Tyskland, i hopp om ett bättre liv på fritiden. En del bländades dock av Astrid Lindgrens sagolika land och de frestande låga fastighetspriserna. I samtiden brottas tyska fritidshusturister med tankarna att avskaffa sina fritidshus då de vid förvärven tanklöst handlade efter känsla, snarar än förstånd.   Sedan 90-talets början har infrastrukturers utveckling öppnat upp gränserna mellan Tyskland och Sverige allt mer. Som en påföljd av detta har även resekostnader ökats. För dem som vid fritidshusförvärven inte övervägt tillgängligheten kan i dagsläget brottas med höga resekostnader och i längden inte längre finna lönsamheten i sina fritidshus. Fritidshusturisterna är återkommande turister som under flera veckor, året runt vistas i Sverige. De besöker sevärdheter, turistmål, konsumerar samhällsenliga tjänster och driver på den svenska besöksnäringens omsättning. Uteblir de tyska fritidshusturisterna måste turismbranschen börja tänka om.

The key question of this essay concerns the outcome of Sweden’s latest election. When all the votes where counted, the county of Skåne showed an exceptionally high support for the right wing nationalist party Sverigedemokraterna. Why then, did Sverigedemokraterna have a higher support among voters in Skåne (as part of the larger and transnational Öresund region), than among other Swedish voters? My hypothesis is the following: the regional interaction within Öresund has not only had positive effects concerning the values that the people of Skåne hold. In other words, Danish experience has changed the way in which the people of Skåne view immigrants and radical right wing parties. Before I go on any further I will explain what is meant by the Öresund region. This region encompasses both parts of Sweden and Denmark (most notably Skåne and Själland), and the interaction between the two countries have increased considerably since a physical bridge between the two border regions was opened in July 2000. Now, let us go on to the purpose of this essay, which is to answer the key question, and also to determine if the regional cooperation in the Öresund region has led to changes in the way the people of Skåne view right wing nationalist parties. Therefore, I explored the effects of the interaction between the Swedish region Skåne and the Danish region Själland, in order to discern if the Danes negative views towards immigrants and their strong feelings of nationalism, have effected Swedes and their values. In other words, was it possible that the Danish hostility towards immigrants and their unproblematic view of right wing nationalist parties, had been transmitted to the people of Skåne? Last but not least, it has also been the purpose of this essay to prove that traditional variables, concerning the question of why people vote for right wing nationalist parties, do no longer explain this phenomenon. By traditional variables I mean unemployment and a high density of immigrants of the population in a specific area. In order to research the above mentioned issues, I have gone through letters to the editor, sent to the newspaper Sydsvenskan, and analysed the material using qualitative text analysis. I have also studied literature within the field of cross-border studies. After ten weeks of research, I came to the conclusion that the traditional variables do not explain why Sverigedemokraterna received such a high proportion of the votes in Skåne. However, this essay also sheds light on the possibility of Danish experience as a plausible variable when it comes to explaining the outcome of the last election, but based on my limited study I can neither confirm nor dismiss the hypothesis. However, my study does provide some evidence that supports the hypothesis. In order to draw any conclusions however, it would have to be broadened in itself and replicated in other sections of Sweden or nationally. The results of my study might leave the key question unanswered, but in itself can be viewed as an important step towards obtaining a clearer overview of what has driven the increased vote share for Sverigedemokraterna.

On the surface, Sweden and Denmark are two similar countries, but behind the closed boardroom doors, things look different. These two countries have chosen different approaches to achieving their goals and the diversification within the boards differs markedly. As a result, the study tries to emphasize the differences, and see if it is possible to distinguish different gender effects. The purpose of the study is to investigate the possible effects of gender quotas in corporate governance and the impact women does have on reducing risk in a corporate governance context as well as their connection to R&D investments based on a performance measure of earnings per share. The study has chosen a deductive approach with regards to a cross-sectional design to make it possible to make various comparisons between the collected variables. The hypotheses of the study have been formulated with help of the theories: tokenism, institutional theory, social role theory, resource mobilization theory, resource-based theory, economic growth theory and the theory of the firm. The study finds gender effects for Denmark however cannot conclude if this is an effect of women on the board of directors or a tokenism problem arising due to males’ dominance causing women to be pushed away or men having a different risk appetite. For Sweden no gender effects can be concluded neither for the 3-year or the year-to-year results. This suggests that Swedish companies board of directors have achieved great synergy effects due to institutional and social pressures, however a tokenism problem cannot be ruled out. / Sverige och Danmark är till ytan två lika länder men bakom de stängda styrelsedörrarna så ser det annorlunda ut. Dessa två länder har valt olika tillvägagångssätt för att uppnå sina mål och diversifieringen inom styrelserna skiljer sig markant. Till följd detta försöker studien betona skillnaderna, samt se om det går att urskilja olika könseffekter. Syftet med studien är att undersöka de möjliga effekterna av könskvotering i bolagsstyrning och vilken inverkan kvinnor har på att minska risken i ett bolagsstyrningssammanhang, samt deras koppling till forskning och utvecklings investeringar baserat på prestationsmått på vinst per aktie. Studien har valt ett deduktivt tillvägagångssätt med avseende på en tvärsnittsdesign för att göra det möjligt att göra olika jämförelser mellan de insamlade variablerna. Studiens hypoteser har formulerats med hjälp av teorierna: tokenism, institutionell teori, social rollteori, resursmobiliseringsteori, resursbaserad teori, ekonomisk tillväxtteori och företagets teori. Studien finner könseffekter för Danmark men kan inte dra slutsatsen om detta är en effekt av kvinnor i styrelsen eller ett tokenismproblem som uppstår på grund av mäns dominans som gör att kvinnor trängs undan eller att män möjligen har en annan riskaptit. För Sverige kan inga könseffekter konstateras varken för 3-års- eller årsresultatet. Detta tyder på att den svenska styrelsen har uppnått stora synergieffekter på grund av institutionella och sociala påtryckningar, men ett tokenismproblem kan inte uteslutas.

Sydkoreansk populärkultur konsumeras i dag i hela världen. Globaliseringen har lett till att internationella fans av sydkoreansk populärkultur blir fler och att internationella stjärnor får fler möjligheter att visa upp sig i Sydkorea. Eftersom interaktionerna mellan Sydkorea och omvärlden ökar bör vi undersöka hur sådana interkulturella möten fungerar. Med andra ord, vi måste studera hur människor interagerar via olika doxiska förutsättningar.  En växande ”variety”-genre inom nya sydkoreanska ”ontact”-eran är underhållningsprogram på YouTube där koreanska underhållningspersonligheter eller artister intervjuar andra stjärnor samt ofta konsumerar alkohol. Inom ”ontact”-genren blev YouTube-showen My Alcohol Diary, ledd av Lee Young Ji, snabbt populär. Denna uppsats studerar ett avsnitt ur My Alcohol Diary där den danska sångaren Christopher är gäst. Uppsatsen undersöker med hjälp av en topikanalys hur Lees och Christophers doxiska förutsättningar ser ut och uttrycks. Uttolkningen av videon kompletteras av fyra kommenterande texter om avsnittet, vilka bidrar med ytterligare ett internationellt åskådarperspektiv. Detta görs med hjälp av Ruth Amossys förståelse av doxa och LuMing Maos idé "rhetorical way-making". Uppsatsen kommer fram till att Lee och Christopher inom tre funna topiska kategorier - språk, ålder och hierarki, och relationer - konverserar via olika personor som syftar att skapa sig en etoshöjande personlighet. Samtalet ger upphov till doxiska gränser dem emellan, vilket syns tydligast i topikkategorin relationer. I konversationen, och i de kommenterande texternas, skapas en asymmetrisk maktrelation mellan de två genom de roller de tilldelsas och tar.  Problematiken av olikhet leder till att Lee och Christopher sätts i ett binärt system för att skilja dem från varandra även när de försöker förstå varandra. / South Korean popular culture has grown increasingly popular in the last few years. A rather unexplored genre within the newly defined south Korean genre “ontact” is the growing number of ”variety”-esque shows on YouTube. With the help of a doxic topoi analysis, this thesis explores the implications of the intercultural meeting between Lee Young Ji and Danish singer Christopher Lund Nissen on the show My Alcohol Diary. Four articles about the episode is also object of the study. This thesis uses Ruth Amossy's understanding of doxa and LuMing Mao's concept "rhetorical way-making". In the topic categories of language, age and hierarchy, and relationships, this thesis concludes that Christopher and Lee are made to represent their cultures even though their representation is hinged on the situation and their different backgrounds. The differences are played through personas which adds a layer of self-representation to the conversation. The relationship between the two is asymmetric in their cultural doxas.

This thesis explores how current ways of imagining possibilities for intersexed and trans embodied lives within medical contexts might be informed by and reimagined through the historical lived experiences of intersexed and trans individuals as they have been articulated in autobiographical accounts. Postmodern, queer, intersex, and trans researchers and activists have criticised existing standards of intersex and trans healthcare for limiting the possibilities for diverse embodied lives by articulating certain forms of embodiment and selfhood as more likely to enable a liveable life than others. This has often been done in a medico-legal context by referring to experiences in the past of the unliveability of corporealities and gendersexed situations that differ from privileged positions. With a point of departure in these critiques, this thesis reopens questions about how intersexed and trans people may be embodied and have relations with others by reflecting upon the period of the first three-quarters of the 20th century, when the present standards of care and diagnostic categories were emerging, but had not yet become established. Drawing upon a unique set of historical source material from the archives of the Danish Ministry of Justice and the Medico-Legal Council, intersexed and trans persons’ life stories are rearticulated from their own and medico-legal experts’ accounts written in relation to applications for change of legal gendersex status and medical transition. In this way, the process is traced through which these life stories have been repeatedly rearticulated in order to become a usable basis for diagnosis and decision-making. At the same time, the stories are unfolded once more in a rearticulation focusing on their complexity and diversity. / Denna avhandling undersöker hur nuvarande sätt att föreställa sig möjligheter för intersexuella och transpersoners liv inom medicinska sammanhang kan informeras av och omföreställas genom historiska livserfarenheter hos intersexuella och transindivider, som de har artikulerats i självbiografiska berättelser. Postmoderna, queer, intersex- och transforskare och aktivister har kritiserat existerande normer för intersex- och transhälsovård för att begränsa möjligheterna för olika förkroppsligande liv genom att artikulera vissa former av förkroppsligande och subjektivitet som mer sannolikt att möjliggöra ett levbart liv än andra. Detta har ofta gjorts i ett medicinskt-juridiskt sammanhang genom att hänvisa till förflutna erfarenheter av levbarhet kring förkroppsligande och genusifierande situationer som skiljer sig från privilegierade positioner. Med utgångspunkt i denna kritik, återupptar denna avhandling frågor om hur intersexuella och transpersoner kan bli förkroppsligade och ha relationer till andra, genom att reflektera kring de första tre fjärdedelarna av nittonhundratalet när de nuvarande normerna för vård och diagnostiska kategorier uppstod, men ännu inte blivit etablerade. Med utgångspunkt i en unik uppsättning av historiskt källmaterial från Danska  Justitiedepartementet och Medicinsk-Etiska Rådets arkiv, återges intersexuella och transpersoners livshistorier från egna och medicinsk-etiska experters berättelser skrivna i relation till ansökningar av förändring av juridiskt kön och medicinsk transition. Genom denna process har livshistorier upprepande gånger blivit omartikulerade för att bli en användbar grund för diagnos och beslutsfattande. Samtidigt är dessa livshistorier uppöppnade än en gång i en omartikulation med fokus på deras komplexitet och mångfald.