Samhällets äldre invånare lever längre idag och kommer i framtiden således utgöra en större andel av världens totala befolkning. Att bli äldre innebär att konstant anpassa sig efter en utvecklande omgivning och när fler och fler servicefunktioner i samhället digitaliseras krävs det att dessa också anpassas för våra äldre invånare. Denna studie har genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer undersökt hur aktörerna Region Uppsala (mer specifikt myndigheten Trafik och Samhälle och den samhällsfinansierade kollektivtrafiken under varumärket UL) och Uppsala kommun upplever, och arbetar för, inkluderingen av äldre resenärer i Uppsala läns kollektivtrafik. Specifikt fokus har legat på hur väl inkluderande UL:s egen applikation, UL-appen, har varit och hur utvecklingsarbetet av denna relaterat till anpassning för äldre resenärer – 65 år gamla och uppåt – ser ut. Resultaten visade att aktörerna upplever att äldre är väl inkluderade i kollektivtrafiken men att ett arbete riktat specifikt mot äldre som målgrupp inte finns i dagsläget. Studien visar dock att det finns en poäng med att arbeta mot äldre som egen målgrupp eftersom dessa uppvisar andra synsätt, attityder och tendenser än deras yngre motparter och därmed blir en viktig variabel att ha i beaktande vid utvecklingen av kollektivtrafiken i Uppsala län.

Digitaliseringen fortsätter att utvecklas inom kommuner genom den nya föreskriften för digitaliseringen av detaljplaner. Studien syftar till att analysera äldres förutsättningar att ta del av kommuners planarbete med hänsyn till digitaliseringen av planprocessen. Detta görs med utgångspunkt i tre kommuner och med fokus på tillgänglighet. Digitaliseringen öppnar upp nya sätt att inkludera kommunernas medborgare men samtidigt riskerar de äldre som samhällsgrupp att hamna i ett digitalt utanförskap. Studien genomfördes genom intervjuer med planarkitekter från Varbergs kommun, Trollhättans Stad och Karlskronas kommun samt en projektledare från Pensionärernas Riksorganisation (PRO). Studien visar att kommunerna arbetar med tillgänglighet genom digitalisering på olika sätt. Kommunerna menar att de inte fokuserar på tillgängligheten specifikt för äldre, vilket resulterar i slutsatsen att det finns en risk att de äldre exkluderas från planprocessen, när allt fler delar av den digitaliseras. / Digitization continues to develop within municipalities through the new regulation for the digitization of detailed plans. This study aims to analyze the pre-conditions of the elderly to take part in municipalities' planning work regarding digitization. This is done based on three municipalities, with a focus on accessibility. Digitization creates new ways of including the citizens of the municipalities, but it also creates the risk of exclusion of the elderly as a social group. The study was carried out through interviews with planning architects from Varbergs kommun, Trollhättans Stad, and Karlskrona kommun, as well as a project manager from the Pensionärernas Riksorganisation (PRO). The study shows that the municipalities work with accessibility through digitization in different ways. The municipalities mentioned that they do not focus on accessibility specifically for the elderly, which leads to the conclusion that the elderly may risk exclusion from the planning process, as it becomes digitized.

I samband med att digital teknik har blivit en integrerad del av samhället, riskerar äldre som saknar praktisk erfarenhet och kunskap om teknik att hamna i ett ofrivilligt utanförskap. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer och observationer är målet med studien att undersöka vilka faktorer som påverkar äldre över 65 års tillgång till, och förmåga att behärska digital teknik. Syftet är att bidra med en ökad förståelse för vilka faktorer som kan vara betydelsefulla för att äldre ska bli inkluderade i den digitala vardagen. Materialet har analyserats utifrån en tematisk analysmetod med utgångspunkt i domesticeringsteorin, den digitala klyftan och capability approach. Resultatet visade att tillgång till digital teknik varierade beroende på olika faktorer och att dessa var avgörande för vilken möjlighet de äldre har att påverka sin livssituation. Sociala resurser i form av sociala kontakter och IT-hjälp var de faktorer som framträdde som mest betydelsefulla. Det har däremot genom studien konstaterats att sociala kontakter behöver kunna hjälpa den äldre med digital teknik för att utgöra en användbar resurs.

Digitalt utanförskap är ett aktuellt ämne som diskuterats inom såväl vetenskapliga som populärvetenskapliga artiklar genom åren. Bland de individer som idag lever i ett digitalt utanförskap i Sverige utgör den äldre generationen en majoritet då färska siffror visar att en femtedel av alla pensionärer inte använder Internet överhuvudtaget. Samtidigt strävar Sverige efter att bli världens bästa land på att dra nytta av digitaliseringen genom att utveckla både de möjligheter och förmågor som krävs för den enskilde medborgare att kunna delta i det digitala samhället. Sveriges kommuner utgör viktiga faktorer i det arbete som fordras i syfte att uppnå målet i att bli världens bästa land på att dra nytta av digitaliseringen och i förlängningen för att inkludera alla medborgare digitalt. Syftet med studien är således att undersöka hur svenska kommuner arbetar mot att reducera det digitala utanförskapet bland landets äldre medborgare. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med datainsamling genom semistrukturerade intervjuer med ett begränsat urval av respondenter inom sex svenska kommuner. Resultatet av studien visar att svenska kommuner upplever ett stort behov av digitalt stöd till den äldre generationen. Kommunerna anser att den äldre generationen kommit att bli allt mer sårbara i en samtid där digitala tjänster och verktyg blivit en normalitet i samhället. Vidare visar studiens resultat att det upplevda behovet av digitalt stöd har resulterat i diverse åtgärder mot att reducera digitalt utanförskap bland äldre i form av digitala fixare, utbildningar via bibliotek och kommunala mötesplatser, utökning av bredband och Wi-Fi samt genom vidareutveckling av digitala tjänster som i förlängningen skapar tid och utrymme för digitalt stöd. Studiens resultat visar därtill att biblioteken, de digitala fixarna och socialförvaltningen har framträdande roller i svenska kommuners arbete mot att reducera digitalt utanförskap bland äldre. Beträffande svenska kommuners strategier kring området visar resultatet att digitaliseringsstrategierna inte benämner termen digitalt utanförskap utan istället använder planer som verkar för att inkludera alla medborgare digitalt. Slutligen redogör resultatet att svenska kommuners prioriteringar kring digitalt utanförskap skiljer sig åt från kommun till kommun trots att åtgärder genomförs i de kommuner som menar att det inte är en högt prioriterad fråga.

Sverige är ett land där digital infrastruktur prioriterats högt under många år, vilket har möjliggjort att samhället kunnat ställas om till att i mångt och mycket styras med hjälp av digitala verktyg. Nyttan av den digitala infrastrukturen visade sig tydligt vid utbrottet av Covid-19 pandemin där arbete och skola ställdes om till att i hög grad ske digitalt –hemifrån. Baksidan av det digitala samhället är att alla individer inte har möjlighet att ta del det, detta benämns som digitalt utanförskap. Digitalt utanförskap har granskats av flera forskare där målgruppen ofta är ”äldre” individer, få studier har gjorts på de människor som isoleras från samhället till följd av en juridisk påföljd, exempelvis individer som döms till rättspsykiatrisk vård. Denna studie granskar hur personalen på en rättspsykiatrisk enhet hanterar digitala frågor i det vardagliga patientarbetet. Patienterna är en del av studien för att ges möjlighet till att förmedla sin bild av den hjälp de får av personalen i digitala frågor.I studien användes en kvalitativ metodansats i form av semistrukturerade intervjuer för personalen, och en kvantitativ enkätstudie av patienterna. Intervjuerna med personalenutgör kärnan av den data som samlades in under studien, och enkätstudien för patienterna agerar som ett stöd för att förstå om patienterna anser att de får den hjälp den önskar i digitala frågor under sin slutenvårdstid.Resultatet av studien visar att Covid-19 pandemin har skapat en ny dimension av personalens arbete i digitala frågor till patienterna, möten med kommuner och domstolar sker digitalt vilket behöver hanteras av personalen för att patienten ska förstå hur det går till. I det vardagliga arbetet är digitala frågor lågt prioriterade, de finns inga mål i patientens vårdplan som berör digitala kunskaper, det arbete som utförs är främst observationer från personal. Det finns ingen given person som ansvarar för att hantera digitala frågor på den rättspsykiatriska avdelningen utan detta styrs helt av medarbetarnas egna intresseområden. Rollen LITA (Lokalt IT-ansvarig) har i uppdrag att tillhandahålla användarkonton och sköta kontakt med VGR-IT vid driftproblem, dockinte att involvera patienterna i det digitala samhället eller att granska patientens risker för att hamna i digitalt utanförskap. De personer som arbetar som arbetsterapeuter på en rättspsykiatrisk avdelning förväntas ta ett stort ansvar i digitala frågor, detta till följd av att digitala frågor numera klassas som ADL-frågor vilket är en del av de utredningar som görs av en arbetsterapeut.

Utifrån vår erfarenhet har alla förskolepedagoger olika kunskaper kring digitala verktyg vilket även medför olika syn på hur användandet sker i verksamheten på förskolan. Syftet med denna studie har varit att utifrån förskolepedagogers berättelser undersöka hur de ser på sin egen digitala kompetens samt hur de upplever att den digitala kompetensen påverkar arbetet i verksamheten i relation till styrdokument. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ metod där vi har intervjuat sex förskolepedagoger på tre olika förskolor i en skånsk kommun. Studiens teoretiska perspektiv grundas i fyra olika begrepp. Den digitala klyftan utifrån Castells (2002) tolkning, digital natives och digital immigrants utifrån Prenskys (2001) förklaring samt digital kompetens som en kombination av Buckinghams (2015), Käck och Männikkö-Barbutius (2012) tolkningar. Resultatet visar att det finns en brist på kompetensutveckling i relation till förskolepedagogernas digitala kompetens och deras användande av digitala verktyg. Vidare visar studien även att ålder och i viss mån kunskap bidrar till en digital klyfta. Studiens resultat visar en osäkerhet i förskolepedagogernas egen syn på deras digitala kompetens i relation till den nya revideringen av läroplanen där punkter gällande digitalisering i förskolan kommer implementeras år 2018

Inledning  Digitala verktyg och digital kompetens är ett högt aktuellt område där det sker ständiga debatter om skärmars skadlighet för barn. Idag framkommer det i läroplanen för förskolan att förskollärare ska ansvara för att ge barnen möjlighet att möta digitala verktyg och skapa en digital kompetens men hur när forskning visar alla skador digitala verktyg kan ge?   Syfte och frågeställningar   Syftet med studien är att undersöka pedagogernas syn på deras kompetens i att använda digitala verktyg i verksamheterna för att utveckla barnens digitala kompetens.  De frågeställningar som använts i studien är:  -    Hur ser arbetet med digitala verktyg ut i verksamheten? -    Anser pedagogerna att dem besitter kompetens nog för att använda digitala verktyg på ett lärande och utvecklade sätt med syftet att ge barnen en digital kompetens? Metod  Metoden som använts vid studien är en kvalitativ metod med fysiska och skriftliga semistruktureade intervjuer där sex aktiva pedagoger om både förskollärare och barnskötare deltagit.   Resultat  Resultatet visar att det är en variation på användning av digitala verktyg i verksamheterna. Variationen beror dels på pedagogernas eget intresse, barnens intresse och inte minst tillgången till vidareutbildning och stöttning av huvudman och kommun. iPad är det mest förekommande digitala verktyget i verksamheterna men hur den används och till vad varierar, där efter är projektor det näst mest använda digitala verktyget. Pedagogerna tycker det är viktigt att ge barnen en digital kompetens och kunskap i hur man använder sig av digitala verktyg på ett korrekt och bra sätt men hur dem ska göra det upplevs svårt.

I vårt digitaliserade samhälle finns 1,1 miljoner svenskar som inte använder sig av internet dagligen, däribland 500 000 som aldrig använder sig av det. Den största gemensamma nämnaren för digitalt utanförskap har visat sig vara ålder. Studiens syfte har varit att undersöka hur seniorer upplever digitaliseringen. Detta har gjorts genom nio kvalitativa intervjuer med seniorer i Stockholm. Resultatetet redovisas i två teman, konsekvenser för samhället och konsekvenser för individen för att sedan analyseras med hjälp av Anthony Giddens teori om det senmoderna samhället. Ett av studiens mest utmärkande resultat har visat sig vara upplevelsen av att samhällsförändringarna kring digitaliseringen går för snabbt vilket har negativa konsekvenser för respondenterna. Vår förhoppning med denna uppsats är att lyfta frågan och uppmuntra till bredare diskussion i ämnet samt till vidare forskning.

Sedan nätets begynnelse har regleringen och styrningen av Internet präglats av en västcentrisk och teknomeritokratisk diskurs som i mångt och mycket har exkluderat en stor del av världen från att aktivt delta i informationssamhällets utformning. I denna ordning har den amerikanska staten haft en priviligierad ställning genom dess indirekta kontroll över de s.k. strategiska resurserna, dvs. IP-adresser och ‖roten‖ i domännamnsystemet, via kontraktet mellan "Department of Commerce" och organisationen "Internet Corporation for Assigned Names and Numbers" (ICANN). Därtill fanns det en latent konflikt mellan USA och Internetsamfundet, å ena sidan, och Förenta nationerna och dess medlemsstater, å andra sidan, såtillvida att den institutionella utformningen vilade på amerikansk civilrättslig grund och inte mellanstatliga traktat, en av grundvalarna för det geopolitiska systemet. FN anordnade således konferenserna om det globala informationssamhället, "World Summit on the Information Society" (WSIS), i Genève 2003 respektive Tunis 2005 för att lyfta frågorna om en internationellt legitim regim för Internets styrning och den ojämna fördelningen av information- och kommunikationsteknologi (IKT) mellan rika industriländer och fattiga utvecklingsländer. Syftet med denna uppsats är att undersöka om toppmötena om det globala informationssamhället lyckades i uppsåtet att ge marginaliserade aktörer, i första hand FN-systemet och utvecklingsländerna, strukturellt inflytande gällande styrningen av Internet samt tillfört dimensioner av digital solidaritet och internationalisering till den diskurs som historiskt har dominerats av västerlandet, i synnerhet USA. Med utgångspunkt från Michel Foucaults maktbegrepp söks slutdokumenten från WSIS-processen på diskursiva brott som skulle kunna tyda på skiften i maktstrukturerna till de marginaliserade aktörernas fördel. De diskursiva brott som kan tydas i WSIS-dokumenten gäller i första hand begreppet "den digitala klyftan" och medvetandegörandet av bistånds- och utvecklingspolitikens relevans inom "nätets diskurs" (digitalt bistånd). Däremot verkar utestängningsprocedurerna i diskursproduktionen ha lett till att viktiga aspekter om regleringen och styrningen av Internet utlämnats. Följaktligen kan det uttydas att de starka aktörerna har verkat för att den institutionella ordningen gällande Internets styrning inte ska rubbas. I de fall ämnet nämns explicit framgår det tydligt att status quo ska upprätthållas. WSIS-processen lyckades därför inte med ambitionen att öka marginaliserade aktörers inflytande i detta avseende. / Since the Net's humble beginning, Internet regulation and governance has been characterized by a West-centric and techno-meritocratic discourse which, in many ways, has led to the exclusion of major parts of the world from active participation in building the Information Society. In the prevailing order the United States has a privileged position through its indirect control over the Internet‘s strategic resources, i.e. IP-addresses and "root" in the Domain Name System, via a contractual arrangement between the "Department of Commerce" and the organization "Internet Corporation for Assigned Names and Numbers" (ICANN). There was furthermore a latent conflict between the United States and Internet community, on the one hand, and the United Nations and its member states, on the other hand, in so far as that the institutional order rested on principles of U.S. civil law instead of international treaties, one of the foundations of the geopolitical system. Hence two conferences in Geneva 2003 and Tunis 2005, as two phases of the "World Summit on the Information Society" (WSIS), were organised by the U.N. to raise topics concerning an internationally legitimate regime for Internet governance and the unequal distribution of information- and communications technology (ICT) between rich industrialized nations and poor developing ones. The aim of this study is to investigate whether WSIS managed in its objective of providing marginalized players, primarily the U.N. system and developing nations, structural influence in Internet governance and adding dimensions of digital solidarity and internationalization to a discourse that historically has been dominated by the West, in particular the U.S. Through the prism of Michel Foucault's concepts of power, the final documents from the WSIS process are scrutinized for discursive shifts that could be indicative of actual changes in power structures to the advantage of marginalized players. Discursive shifts, as those detected in the documents, are primarily related to the notion of the "digital divide" and raising awareness for the need of development and foreign aid policies within the context of the "Discourse of the Net" (ICT for development). On the other hand, it would seem that the procedures of exclusion in the formation of discourse have eliminated important aspects of Internet regulation and governance. Subsequently, it can be inferred that powerful players have worked behind the scenes to maintain the current structures of Internet governance. In those passages, where the subject is explicitly mentioned, there are clear references to maintaining the existing status quo. The WSIS process failed consequently in its ambition to increase the influence of marginalized players in this regard.

Digitaliseringen som skett senaste åren har lett till stora förändringar inom svensk sjukvård. En av de största riskerna med digitaliseringen är att vissa grupper i samhället riskerar att lämnas i ett digitalt utanförskap. Äldre medborgare tenderar att utnyttja digitala tjänster i mindre utsträckning än andra åldersgrupper och användning av digitala vårdtjänster är inte något undantag. Digitala vårdtjänster ger möjlighet att kontakta vården digitalt och ger stor nytta till äldre medborgare som är en av de största vårdkonsumenterna. Syftet är att öka förståelse om digitalt utanförskap hos äldre i åldersgruppen 75+ genom att undersöka äldres uppfattning om vad som påverkar deras användning av digitala vårdtjänster. Studien kunde undersöka vilka faktorer som påverkar digitalt utanförskap hos äldre i stöd av tidigare forskningar. Identifierade faktorer motivation, tillgång till digital teknik, digital kompetens, rädsla, tilltro till digitala tjänster och den faktiska användningen har fungerat som underlag för att undersöka vad som påverkar äldres användning av digitala vårdtjänster. Kvalitativa telefonintervjuer samt personliga intervjuer på plats genomfördes, där populationen bestod av fem respondenter i ålder 75+ för att få en bättre förståelse för vilka argument äldre har för icke-användning av digitala vårdtjänster. Resultatet visade att äldres användning av digitala vårdtjänster påverkas av motivation, digital kompetens, rädsla och den faktiskaanvändningen. Ytterligare indikatorer som kunde identifieras är växte inte upp med teknik (motivation) samt den dagen man känner sig tvungen (användning). Resultatet visade att äldre använder de digitala tjänster som de är i behov av, där digitala vårdtjänster inte ingår i behovet. Användning kopplas också till äldres vana att kontakta vården genom att ringa och användning av digitala vårdtjänster utesluts inte när ett tvång uppstår. Studien har bidragit med att identifiera ytterligare faktorer som kan förklara vilka argument äldre har för icke- användning samt ökad kunskap om varför denna användare grupp tenderar att undvika digitala tjänster.