Studiens syfte var att ta reda på hur matematikpraktikerna i förskolan ser ut och att undersöka vilka diskurser som styr dem. Detta gjordes genom diskursanalyser, först av  tidigare forskning och litteratur, sedan av insamlat datamaterial från den intervjustudie vi själva har utfört. Vi har frågat oss huruvida läst litteratur och tidigare forskning ger en rättvisande bild av hur matematikpraktikerna i förskolan verkligen ser ut och vi gjorde därför en jämförelse mellan resultaten i våra båda analyser. Som datainsamlingsmetod genomförde vi multimodala intervjuer, vilka innefattar flera uttryck. Förutom att muntligt intervjua  förskollärare har vi, tillsammans med förskollärarna, även tittat på den matematiska miljön och dokument. Genom att på detta sätt komplettera informanternas utsagor, fick vi en mer komplex empiri och därmed en djupare inblick i förskolans matematikpraktiker, vilket i sin tur ger vårt resultat mer tyngd. Huvudresultatet i vår intervjustudie är att förskolans läroplan, Lpfö98 (Skolverket 2010), tydligt styr förskolans matematikpraktiker. Vi kan ur insamlat datamaterial se att läroplanen påverkar pedagogerna, vilket följaktligen styr valet av innehåll i matematikpraktikerna. Vi kan utifrån detta dra slutsatsen att man arbetar i enlighet med vad litteratur och tidigare forskning förespråkar. Således är man inte längre i den okunskapsdiskurs som viss litteratur och tidigare forskning framhåller.

Syfte och frågeställning: Studien ville belysa och konkretisera rollen kommunikation och interaktion har i den process då aktörer söker att legitimera sig själva i en svensk CSR-kontext. Genom att studera Löfbergs hållbarhetsredovisning från 2012 var studiens syfte att erbjuda ett konkret tillvägagångssätt för aktörer som söker eller vill studera legitimering under komplexa förhållanden. Studiens frågeställningar löd: Genom vilka diskursiva strategier legitimerar Löfbergs sig själva i sin hållbarhetsredovisning från 2012? » Hur används och konkretiseras de diskursiva strategierna som identifierats? Metod och material: Genom en diskursanalys har texter analyserats med en framtagen analysmodell baserad på van Leeuwens metodologi (2007). Texterna hämtades från kaffeföretaget Löfbergs hållbarhetsredovisning från 2012. Huvudresultat: Studiens fann samtliga fem diskursiva strategier i materialet. Bland annat tog strategierna formen av experter, lagar, certifieringar, strategier, olika typer av nytta, olika moraliska värden, normalisering av familjeföretag som naturligt hållbara och ett nödvändigt förhållande mellan Löfbergs och kaffeodlarna.

Denna uppsats undersöker den svenska debatten om surrogatmoderskap och hur den visar på ideologiska skillnader inom den feministiska rörelsen. Detta görs genom en diskursanalys av 89 stycken debattartiklar från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Frågeställningarna i studien är: ”Vilka diskurser dominerar i debatten kring surrogatmoderskap i Sverige?” samt ”Hur beskrivs surrogatmodern i debatten kring surrogatmoderskap i Sverige?” Den teori som används är främst Susan Markens beskrivning av den politiska förståelsen av surrogatmoderskap, som i denna studie testas i en svensk kontext. Även Michel Foucaults teori om diskursiva undergrupper används.   Analysen visade att det i debatten fanns flera gemensamma diskurser, såsom att jämställdhet, kroppslig integritet och barnets bästa bör eftersträvas. Det fanns även två tydliga diskursiva undergrupper i debatten som placerade surrogatmodern i mycket olika subjektspositioner. De som förespråkade surrogatmoderskap beskrev henne som en godhjärtad, självständig och rationell aktör. De som motsatte sig surrogatmoderskap beskrev henne istället som någon som exploateras och förtrycks av strukturer såsom patriarkatet, klassamhället och kolonialismens efterverkningar. Detta gick i stor utsträckning i linje med vad Markens beskriver. Det här ansågs även spegla grupperingar inom den feministiska rörelsen relativt tydligt med å ena sidan de som fokuserar på individens frihet, och å andra sidan de som fokuserar på strukturers förtryck. Genom att se detta som ett resultat av olika diskurser och diskursiva undergrupper ges ökad förståelse för dessa ideologiska skillnader inom denna politiska rörelse.

Med bakgrund i forskning kring lärares professionalisering, om de styrdokument som studeras och ämnena som de gäller för genomförs en jämförande kritisk interdiskursiv analys av kursplaner (Lpf94 reviderade år 2000) och ämnesplaner (Gy11). Utifrån en design som nyttjar förändrings- och referenspunktsstrategierna används en metod baserad på kritisk diskursanalys och kritisk realistisk ontologi samt den begreppsapparat som därmed följer. Nio diskursiva strategier med underkategorier identifieras och kopplas till lärares professionalisering och deprofessionalisering. En professionaliserings- och en deprofessionaliseringsdiskurs identifieras även och dessas interdiskursiva relation beskrivs i termer av artikulering, produktion och reproduktion av skiljaktigheter och olikheter samt diskursiv kamp. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att deprofessionaliseringsdiskursen i form av deprofessionaliserande diskursiva strategier har större utrymme i de studerade ämnesplanerna än i de studerade kursplanerna och därmed att utrymmet för lärares professionalisering minskat i ämnesplanerna jämfört med i kursplanerna.

This study aims to problematize racialized and sexualized discursive constructions of the"immigrant" within the political conversation in Sweden. Discursive constructions of the“immigrant” often depict the “immigrant” through words such as "child marriage", "rape" orother implied meanings of patriarchal gender relations. Thus, the discursive constructions of"immigrants" construct and reproduce both racialized and sexualized images of the"immigrant". These depictions are problematic especially when they, as categories, becomefixed or are used to legitimize oppression. The empirical material, that consists ofparliamentary debates november and december 2015 as well as march and april 2022, isstudied through an application of discourse theory as well as a collection of postcolonial andfeminist theories about how sexualization and racialization are produced and reproduceddiscursively. The study concludes that the "immigrant" is often depicted through aEurocentric perspective as “the other” in relation to the west. These constructions of “us” and“them” are often based upon racialized and sexualized constructions of the “immigrant”.These findings align with the previous studies within the field. The main contribution of thisstudy is an empirically proven connection between discursive constructions of the"immigrant" and racialized and sexualized representations of them.

Syftet med studien är att analysera diskursiva konstruktioner av förskolläraren som professionellt subjekt vilka framträder i förskolans pedagogiska dokumentationer. Därigenom studeras vilka föreställningar, kunskaper, strukturer och behov som ligger till grund för de diskursivt skapade subjektspositioner som är möjliga för förskolläraren att inta. Studiens empiriska material består av pedagogiska dokumentationer insamlade på en Reggioinspirerad förskola. I analysen av empirin har Foucaults tankegångar kring kunskap och subjektspositioner använts, där invändningar kring rådande handlings-, tal- och tankemönster inom förskolans kontext som diskursiv praktik varit av betydelse.Resultatet visar att diskursiva konstruktioner av förskolläraren sker i relation till dominerande diskurser där aspekter som syn på kunskap och lärande, policydokument, föreställningar om barn och de förväntningar som ställs på förskollärare har varit betydande för språkliga utformningar i de pedagogiska dokumentationerna. Även det kollektiva lärandets status och sanningsregimer i relation till synen på det kompetenta barnet har framträtt. Sammanfattningsvis är slutsatsen att diskursiva konstruktioner av förskollärarens professionella subjekt och förskollärarens subjektspositioner i relation till dessa, uppstår i skärningspunkter mellan utbildningsdiskurs, dominerande kunskapsdiskurser och en mansdominerande diskurs.

I denna uppsats undersöks huruvida diskurser som berör funktionsnedsättningar har förändrats mellan tidsperioderna 1850–1860, 1920–1930 och 2000–2010. Vidare undersöks även hur rollen som någon med funktionsnedsättning har förändrats jämfört med det som setts som normalt. Detta görs genom att analysera tidningstexter med hjälp av ramverket diskurshistoria, där fyra diskursiva strategier har formulerats och analyserats. Uppsatsens resultat visar att funktionsnedsättningar och normativa funktionsförmågor är två koncept som är sammanflätade, som inte kan skapas självständigt då det som anses avvikande behöver beskrivas med referens till idealet. Vidare ser vi att benämningar först behandlade de med funktionsnedsättningar som en stor grupp, där enskilda individers identiteter behandlats som irrelevanta, medan de med normativa funktionsförmågor istället enbart benämnts som individer. Detta har i senare tider ändrats till att nästan uteslutande beskriva de med funktionsnedsättningar som individer där gruppen fått allt större talan, med mer utrymme att lyfta orättvisor. Detta gör även att de egenskaper som de normfungerande tillskrivs ändrats från enbart positiva egenskaper, som t.ex. bildade, till även mer negativa, som t.ex. blyga. De med funktionsnedsättningar beskrivs dock genom samtliga tidsperioder med flera olika negativa egenskaper, där de i senare tidsperioder får allt mer utrymme att kritisera och ifrågasätta dessa. Genom materialet kan vi även se att flera olika kategoriseringsgrunder som kön, klass, fysik och tidigare erfarenhet av funktionsnedsättningar blir relevanta då de kan påverka människors diskursiva roll. Någon av en högre social klass, men med funktionsnedsättning, benämns till exempel med mer formalitet än övriga i gruppen och någon med funktionsnedsättning men med en annorlunda fysik än idealet kan påverka rollkonstruktionen genom att de tilldelas egenskaper relaterade till kategoriseringsgrunden fysik. Även tidigare erfarenhet av funktionsnedsättningar som någon med en normativ funktionsförmåga kan göra att ens roll konstrueras annorlunda då man bland annat beskrivs som mer accepterande, mindre ängslig men även att erfarenheten leder till en viss social utsatthet där dessa också avviker från det normala genom att indirekt associeras till de med funktionsnedsättningar. Slutligen ser vi även flera tecken på att de diskursiva rollerna omvandlas utan att tas bort, bland annat genom att man på olika sätt visar sin ståndpunkt gentemot olika värderingar, idéer och tolkningar och på så sätt utmanar gamla idéer och tolkningar samt introducerar nya. Sätten detta gjorts på har dock förändrats, då man i tidigare år mestadels har distanserat sig från gamla idéer och närmat sig nya för att i senare tidsperioder omtolka gamla idéer samt kritisera språkanvändning allt mer explicit. I senare år blir det även tydligt att man inte bara kritiserar språket utan även diskurser, rollkonstruktioner och sådant som förtryck och mobbning.

Denna empiriska studie syftar till att studera samhandlingar mellan barn och tillgängligt material i förskolans innemiljö. Förskolans pedagogiska verksamhet präglas av ett humanistiskt synsätt som förbigår eller underskattar det icke-mänskliga materialets aktiva roll i leken. Härav ser inte alltid verksam personal att leken formas i ett ömsesidigt samspel där material och barn påverkar varandra. Studien har utgått från ett posthumanistiskt perspektiv med inriktning mot agentisk realism där ett intra-aktivt analysverktyg har tillämpats för att analysera fram ett resultat. Ett posthumanistiskt perspektiv kan bidra till kunskap som inte kan nås av tidigare forskning som domineras av främst sociokulturellt perspektiv till följd av en alltför människocentrerad föreställning om samspel. Genom ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att verksam personal inom förskola ska få fördjupad förståelse och kompetensutveckling om materialets roll och intra-aktioner för att skapa mening i leken. Studien har en kvalitativ ansats och empiri har samlats in via videoobservationer på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Studiens resultat och slutsats visar att icke-mänskligt material är betydelsefullt för att skapa mening i leken. Leken blir meningsfull genom att material har agens och är föränderligt i samhandlingar med barnen i en ömsesidig process.

Denna studie utforskar vilka föreställningar åtta högstadietjejer har om genus och huruvida de anser att ett dramapedagogiskt likabehandlingsprojekt påverkar dem eller omgivningen. De teoretiska perspektiv som används innefattar begrepp som genusnormer, genuskontrakt och konstruktion av genus. Studien följer två åk 7 klasser i två olika skolor medan de deltar i arbetet. Jag väljer att följa dessa båda, då jag får intrycket att klassernas gruppklimat skiljer sig åt markant. Genom att observera det dramapedagogiska projektet får jag inblick i vilka metoder som används samt en uppfattning om hur eleverna själva problematiserar ämnet genus, hur de reagerar på uppgifterna, såväl som hur klasserna fungerar. Studien fortsätts genom intervjuer med fyra tjejer från varje klass för att få en djupare förståelse för deras tankar om genus samt hur de har emottagit genusarbetet. Under intervjuerna visar det sig att alla åtta tjejer uppfattar sig underordnade killarna. De påtalar många situationer i vilka de blir nedvärderade av sin omgivning på grund av sitt kön. Fortsättningsvis är de högst medvetna om vilka begränsningar som finns för både tjejer och killar. Det framkommer att genusnormer är viktiga att följa och att de själva på olika sätt strävar efter att passa in. Vad gäller frågan om projektet påverkat dem eller omgivningen skiljer sig uppfattningarna i de två klasserna emellertid åt. I den ena klassen hävdar tjejerna att de själva fått många nya tankar om genus såväl som att både klass och lärare varit tankfulla efter projektet. Tjejerna från den andra klassen menar att projektet varken påverkat dem eller klassen. Jag relaterar de olika uppfattningarna till de intryck jag får av respektive klassklimat under observationerna. I den klass där eleverna anser projektet givande är atmosfären negativ och grupperad, medan stämningen i den andra klassen känns öppen och tillåtande. De tjejer som har ett tryggt klassklimat menar att de inte känner sig särskilt begränsade av genusnormer.

Hållbar utveckling är ett globalt problem där skola och utbildning har en särskild roll i att bemöta problemet. Begreppet är också mångtydigt och komplext. Syftet med denna studie är att undersöka vilka diskursiva praktiker som hållbar utveckling skrivs fram igenom i digitala läromedel för samhällskunskap i gymnasieskolan. Vägledande frågor har varit att undersöka inom vilka sammanhang hållbar utveckling tas upp i läromedel, hur begreppet denieras, hur problem och lösningar kopplat till hållbar utveckling formuleras och vilket subjekts som skapas genom detta. I syfte att förstå hur problem och lösningar kopplat till hållbar utveckling formuleras och hur subjekt skapas har vi använt oss av det teoretiska ramverket governmentality. Det är utvecklat av den franske idéhostorikern Michel Foucault som ett sätt att förstå hur makt utövas i moderna stater. Då vårt syfte med denna uppsats är att undersöka diskursiva praktiker har en kvalitativ textanalys varit den bäst lämpade metoden. Målet har varit att tolka och förstå hur det skrivs om hållbar utveckling, varför studien kan ses ta utgångspunkt i hermeneutisk vetenskapsteoretisk tradition. I våra undersökta läromedel är det framförallt två sammanhang som varit särskilt återkommande, vi har valt att kalla dessa konsumenten och hållbar utveckling och målkonflikter. Analysen visar att individen som konsument är det dominerande subjektet som går att se i läromedlen utifrån hur det skrivs om hållbar utveckling.