Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som händer med dramapedagogik när den är en tillfällig besökare i skolan genom regeringssatsningen Skapande skola. Studien undersöker vad som händer med dramapedagogikens processinriktade arbetssätt när den ska rymmas inom en målinriktad projektverksamhet som Skapande skola vars syfte är att möjliggöra professionell konst i för- och grundskola. Med socialkonstruktionistisk ansats genomförs en kritisk diskursanalys för att belysa hur dramapedagogiken konstrueras inom ramen för Skapande skola projekt. Föremål för detta arbete är studier av texter producerade av regeringen samt intervjuer av dramapedagoger med erfarenhet från Skapande skola. Resultatet bearbetas utifrån ett maktperspektiv med stöd av Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt diskuteras utifrån Tönniers begrepp gemeinschaft och gesellschaft. Studien visar på att Skapande skola och dramapedagogik har lärande som gemensam nämnare. Det är i det praktiska arbetet som Skapande skola och dramapedagogik kan hamna i maktkamp eftersom det kan saknas enighet om hur lärande definieras och iscensätts. Studien identifierar reflektion, holistiskt och transformativt lärande, fördjupande processer och möte genom interaktion som dramapedagogiska nyckelord för att definiera lärande. Studien visar på att dessa nyckelkomponenter ofta försvinner när ramarna för Skapande skola är allt för strama. / The aim of this dissertation is to investigate how pedagogical drama is affected when temporary appearing in schools through the art project Skapande skola initiated by the Swedish government. The dissertation examines how the process of drama pedagogy is being exposed and used within some of the projects of Skapande skola. By using theory of social constructivism a Critical discourse analysis I carried out in order to expose how pedagogical drama is constructed within the frames of Skapande skola. The subjects of research are texts produced by the Swedish government and interviews with drama practitioners with experience of working with Skapande skola. The result is discussed by using a power perspective with the support of Fairclough’s model of Critical discourse analysis as well as Tönnier’s theoretical ideas of Gemeinschaft and Gesellschaft. The study unfolds that Skapande Skola and pedagogical drama have learning as a key component. It is within the social practice that Skapande skola and pedagogical drama may enter a power struggle, as there could be a disagreement on how learning shall be defined and staged. Key components identified in this study defining learning in pedagogical drama are reflection, holistic and transformative learning, accentuated process and meeting through interaction. The study reveal that the key components are often left out when the frames are too tight within the Skapande skola project.

Studien behandlar engelskundervisning för åk 4–6 där problemet är lärarnas inställningar gentemot pedagogiskt drama i engelskundervisningen. Syftet med där här studien är därför att undersöka hur pedagogiskt drama används i engelskundervisningen samt lärarnas inställningar till det. Vidare undersöks även lärarnas inställningar för språkliga- och psykosociala förmågor genom användandet av pedagogiskt drama i engelskundervisningen. Studien har en kvalitativ metod med en fenomenografisk inspirerad metodansats vars resultat bygger på intervjuer från verksamma lärare i åk 4–6. Resultatet är till sin struktur uppbyggt med studiens syfte och frågeställningar och innefattar enbart utlåtanden från deltagarna. Genom lärarnas utlåtanden och forskarnas studier leder slutsatsen till att eleverna utvecklar psykosociala förmågor som i sin tur förbättrar elevernas möjligheter till ökade språkliga förmågor. / This study examines the English teaching classroom in grades 4 to 6. The problem for the study is the teachers‘attitude towards educational drama used in an English teaching classroom. The purpose is therefore to examine the teachers´ attitudes and how educational drama is used in an English teaching classroom. Furthermore, the purpose examines the teachers’ attitude towards the pupils’ capabilities to develop linguistic- and psychosocial abilities through educational drama used in an English teaching classroom. The result is based on interviews from teachers in grades 4 to 6. Onwards, the result contains only statements from the participants and is constructed by this study’s purpose and issues. Through the researchers ‘and teachers’ statements the conclusion for the study is that the pupils develop psychosocial abilities which in turn also develop the pupils’ linguistic abilities. The method used is a qualitative method with a phenomenologically-inspired theory.

This study is based on a theatre project which was carried through in spring 2020. The purpose of the study is to examine the role of the pedagogue in making the children co-creators in the production of the performance. The study is made in a drama pedagogical context, based on the art pedagogical perspective. The background answers to the inquiry about what a drama teacher is and does. Previous research describes various role functions that pedagogues, teachers and adults can take on in an artistic process together with children. The theoretical framework is based on Hart's theory of participation. The researcher in this study was also the pedagogue in the project being investigated and therefore conducts the study as a reflective practitioner. The analysis is performed according to the method of grounded theory. The result presents three parallel creative processes; Create for the group + Creative with the help of techniques/tools and Receptive listening + Creative through experience and Create with consideration + Indirect creating. It appears that the pedagogue works to create conditions for the children to become co-creators. She reflects on being transparent and on her own role. The children become particularly co-creative through the play that they themselves initiate in gaps that arise when the pedagogue backs away. Through play, they were able to develop their characters and stories. It was also through play that the children made a selection of the material that then became the basis for the show. In the last part of the project, the pedagogue stages the play with two professional actors without the children that in the end receives the performance as an actualization of their own work. The pedagogue and the actors create with consideration and the children become involved through an indirect creation. The study discusses pedagogy as an offer as well as new ways of working further with and highlighting the drama teacher's competence in creative processes.

Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagogiska dramametoder kan användas i socialt arbete för att öka reflektion i den professionelles arbetsliv. Vidare undersöktes huruvida verksamheter som arbetar med pedagogiska dramametoder bidrar till att uppmärksamma och stötta utsatta och marginaliserade grupper i samhället. Informanter från olika verksamheter i södra Skåne presenterade i sex halvstrukturerade intervjuer olika kreativa arbetsmetoder som de använder sig av. Informanterna arbetar bland annat på uppdrag av statliga och kommunala verksamheter, men även med egna fristående produktioner för att bearbeta olika etiska frågor i samhället. Då dramapedagogiska metoder har visat sig bidra till djupgående och aktiva reflektioner är resultatet att dessa metoder kan användas som gynnsamma komplement och alternativ till traditionell handledning. Vidare har olika pedagogiska dramametoder visat sig bidra till att synliggöra marginaliserade människor och öka empowerment. De nedskärningar som görs i kulturbudgeten påverkar således inte bara kulturlivet i sig utan i förlängningen även samhället och det sociala arbetet. De kreativa metoderna skulle kunna nyttjas i mycket större skala, då de har genuin potential för socialt förändringsarbete. / The purpose of this study was to investigate how educational drama methods can be used in social work to increase reflection in the professional’s work life. Furthermore, it was studied whether organizations that work with educational drama methods contribute to supporting vulnerable and marginalized groups in society. I made six semi-structured interviews with informants from different organizations in southern Sweden that presented different creative working methods that they use. The informants work, among other organizations, on behalf of governmental and municipal organizations, but also with their own independent productions to process various ethical issues in society. Since educational drama methods have proven to contribute to in-depth and active reflections, the result is that these methods are favorable complements and alternatives to traditional supervision. Furthermore, various methods that the informants work with have proven to contribute to increased empowerment of marginalized individuals and they have also given them a chance to get their voices heard. The cuts made in the cultural budget therefore not only affect the cultural life itself but likewise the society and social work. The creative methods could be used on a much larger scale, as they have genuine potential to affect change in our society.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att undersöka vad nationell och internationell forskning från de senaste två decennierna har att säga om dramapedagogik. Därtill har studien för avsikt att undersöka vad som kan uppnås genom att använda dramapedagogik i undervisningen och hur det påverkar elevernas utveckling. Materialet har valts ut genom databassökningar och manuella sökningar. Därefter har materialet analyserats och kategoriserats och 18 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga texter har valts ut. De aktuella studierna är publicerade i åtta olika länder, mellan år 2000 och år 2023.  Resultatet av studien pekar på att dramapedagogik är ett gynnsamt verktyg i undervisning. Forskningen visar en samstämd bild av att pedagogiskt drama både täcker in och stärker arbetet med värdegrundsfrågor, samt inlärning av rena ämneskunskaper. Det finns starka belägg för att pedagogiskt drama gynnar elevers personliga utveckling, empatiska förmåga, gruppkänsla och motivation. En del av forskningen säger att lärare gärna vill arbeta mer med dramapedagogik, men att de upplever brist på både kunskap och tid för undervisningsmetoden.

Syftet med denna uppsats är att undersöka före detta elevers uppfattning om att få undervisning i DRACON. DRACON är ett konflikthanteringsprogram med drama som metod. För min undersökning har metoden varit enskilda intervjuer samt fokussamtal med elever som 2003-2004 deltog i undervisning i DRACON i skolan och i en filminspelning om DRACON-programmet. Mina resultat visar att drama i trygg miljö upplevs positivt av eleverna framför allt för att det kan hjälpa blyga elever att träda fram. Studien visar också att flera av eleverna som intervjuades fick med sig nya redskap i konflikthantering. Eleverna är positiva till kamratundervisning för att öka kunskapen om konflikthantering på skolor, vilket sammanfaller med forskning av Burton i Australien och är i linje med Skolverkets förespråkande av förebyggande insatser på skolor för att förebygga mobbning. Eleverna ser fördelar med att undervisas av en särskild pedagog i dramaundervisningen. Utvecklingen i klassen efter arbetet med DRACON i skolan och filmen om DRACON-programmet visar en effekt som också beskrivs av DRACON International (2005). Eleverna lär känna varandra på nya sätt, utvecklar känslor av kamratskap, empati och respekt, ökar sin lyssnade förmåga, förstår vikten av samarbete och förmågor, som att lyssna till andra. / The purpose of this thesis is to investigate previous students opinions about education in DRACON. DRACON is a program in conflict mangement with drama as a method. In spring 2013 interviews and focus discussions were made with students who 2003-2004 participated in education in DRACON and in filming the methods in the DRACON. My results shows that drama as a method get positive response, the most important reason is that it can be a help for shy pupils to step forward. Several of the pupils interviewed did get new tools for handling conflicts. The pupils are positive to peer-teaching for increasing the knowledge about conflict management in schools. The same thing is found in research by Burton (Australia) and is in the line with School department of Sweden that recommend preventive work in schools to prevent bullying. The students sees advantages in being educated by a pedagogue specialized in drama methods. The development in the school class after participating in DRACON and filming the methods in DRACON shows an effect among the students that also are described in DRACON International (2005). They get to know each other in new ways, develop feelings of friendship, empathy and respect, increase the listening capacity, understand the importance of collaboration and capacities, as listening to others.

This study studies teachers’ use of drama when teaching English in grades 4-6. The material has been collected through semi structured interviews with five teachers. The study concludes that teachers use drama to increase the pupils’ eagerness to learn through variation and commitment. Teachers list passion for the language and the opportunity it creates to work with dialogue in near authentic situations among the advantages of working with drama. Among the disadvantages teachers mention the time and energy required for both planning and conducting this kind of teaching. Teachers agree that the curriculum for English is their starting point when planning classroom activities. Teachers also agree that the knowledge requirement concerning pupils spoken language is the most obvious one to be reached through drama. The teachers can also be said to do things that are not part of the curriculum. However, those tasks can be considered essential stepping stones for pupils to find courage to express themselves. Some pupils reach knowledge requirements through drama, while there are indications that others need drama to build appropriate skills to be able to reach requirements at a later stage. Teachers are in agreement that drama should be seen as part of a long-term method to vary teaching and work with pupils around skills and towards knowledge requirements as described in the curriculum for English. / Studiens syfte är att undersöka lärares användning av drama i engelskundervisning i årskurs 4–6. Materialet för studien har inhämtats genom halvstrukturerade intervjuer med fem lärare. En slutsats av studien är att lärare använder drama i syfte att nå ett lustfyllt lärande genom variation och engagemang. Olika typer av övningar beskrivs, med dialogen och talad engelska i fokus. Bland fördelarna att arbeta med drama nämns lusten till språket och möjligheten att träna dialog i nära autentiska sammanhang. Bland nackdelarna nämns tid och energi som krävs av läraren, i planering och genomförande av sådan undervisning. Kursplanen i engelska ses som utgångspunkt för de intervjuade lärarna, där kunskapskrav kring det talade språket kan uppnås. Lärarna gör även sådant som kan sägas vara utanför kursplanen i engelska, men som kan vara nödvändiga mellansteg för att få elever att våga uttrycka sig på engelska. Vissa elever når kunskapskrav genom och under tillfällen med drama, medan det finns tecken på att andra behöver drama för att bygga nödvändiga kunskaper för att vid annat tillfälle kunna nå kunskapskraven. Lärarna är överens om att drama ses som en del av en långsiktig metod för att variera undervisningen och arbeta med elever kring förmågor och mot de kunskapskrav kursplanen i engelska beskriver.

The background for this study is the immediate readjustment to distance work for drama- and theatrepedagocial-education due to the Covid-19 pandemic during the spring of 2020. Central for these educations is the focus on interplay, aesthetic processes, leadership and physical embodiment, which heavily relies on interaction together with the group in a common physical space. Because of this, the educations were introduced to several challenges when the classroom was replaced with a digital room.   In this study, I have researched teacher’s perceptions of challenges and opportunities’ in regards to distance education through a phenomenographic approach. The empirical data for this study have been gathered through 8 in-depths interviews with teachers at drama- and theaterpedagocial educations in Sweden.   The result shows that the teachers in this study perceive the conditions to operate full time drama- and theatrepedagocial-education on distance are limited. The reasons for this is that the teachers experience essential moments in the education, especially physical embodiment and leadership training, as limiting. However, the teacher describe that they have learned a lot from distance teaching and that they perceive opportunities with some elements of distant teaching.   Opportunities with distant education that the teachers present are the ability to include participants on a digital platform that for different reasons cannot participate in the classroom. The experience of distance work has created possibilities to invite guest lecturers from around the world through a link. Teachers also perceive possibilities to keep in contact with student groups that are spread out in different geographical locations during longer internship periods.   Difficulties with distance education are teacher perceptions of digital education being tiresome for both teachers and students, since energy and focus disappear in distance work. The teachers in this study describe great difficulties with communication in distance education, that group processes come to a halt and that unity deteriorates. The result shows that the teachers experience that participant’s situation becomes vulnerable and uncertain, and that teachers perceive a great loneliness within participants in the distant situation. The result also shows that learning becomes more traditional and the role as a teacher becomes more controlling and relationships between teacher and student becomes more distant. / Bakgrunden till den här studien är den omedelbara omställningen till distansarbete för drama- och teaterpedagogutbildningarna på grund av Covid -19 våren 2020. Centralt i dessa utbildningar är att fokus ligger på samspel, estetiska processer, ledarskap och fysisk gestaltning, vilka i stor del bygger på att undervisningen sker tillsammans med gruppen i samma rum. Därför ställdes utbildningarna inför en hel del utmaningar när klassrummet byttes ut mot ett digitalt rum.  I den här studien har jag med fenomenografisk ansats undersökt lärares uppfattningar om möjligheter och svårigheter med distansundervisning. Studiens empiriska underlag har hämtats från intervjuer med 8 lärare vid drama- och teaterpedagogutbildningar i Sverige. Studien resulterade i ett utfallsrum med 4 beskrivningskategorier: Drama på distans som:  luckor i fundamentet, trubbiga verktyg, separerade arbetsytor, och ny design. Resultatet visar att lärarna i denna studie uppfattar att förutsättningarna för att bedriva drama- och teaterpedagogutbildningar som heltidsstudier på distans som begränsande. Anledningen till detta är att grundläggande moment i utbildningarna, som gemensamt fysiskt gestaltande och ledarskapsträning, är svåra att genomföra. Däremot beskriver lärarna att de fått med sig en hel del ny kunskap och erfarenhet av distansarbetet och ser möjligheter med att använda sig av vissa moment i utbildningarna på distans.  Möjligheter med distansarbete som lärarna i studien pekar på är att det går att inkludera deltagare, som av olika anledningar inte kan närvara i klassrummet, genom att ha med dem på en digital platta. Erfarenheten av distansarbete har även skapat förutsättningar för att bjuda in gästföreläsare från hela världen via länk. Lärarna uppfattar dessutom att det finns möjligheter att hålla kontakt med studentgrupperna då dessa befinner sig utspridda på olika platser för längre praktikperioder.  Svårigheter med distansarbete enligt studien är att lärarna uppfattar det digitala arbetet som tröttande för såväl lärare som studenter. Kommunikationen försvåras, grupprocesser avstannar och sammanhållning deltagarna emellan försämras. Deltagarnas situation blir utsatt och osäker och att lärarna uppfattade en stor ensamhet hos deltagarna i den distanserade situationen. Resultatet visade även på att vid distansarbete blir lärandet mer traditionellt och förmedlande, lärarrollen mer styrande och relationen mellan lärare och student mer distanserad.