Bakgrund: Patienter kan med hjälp av sin egenvård minska risken för ytterligare komplikationer från sin typ 2 diabetessjukdom såsom följdsjukdomar. Diabetes typ 2 är ett mycket stort problem för samhället där det fortfarande finns stora vinster att göra för patienten och för hälso- och sjukvården. Om fler patienter sköter sin egenvård skulle dessa problem minska och sjukdom samt lidande av diabetes typ 2 minskas. Syfte: Syftet är att beskriva möjliga faktorer som kan påverka patientens följsamhet till egenvård vid diabetes typ 2 Frågeställning: På vilket sätt kan sjuksköterskan påverka patientens följsamhet till egenvård? Metod : Examensarbetet är en litteraturöversikt. Litteratursökning har skett via de vetenskapliga databaserna Pubmed och Cinahl där artiklar har hög kvalitet och med ett etiskt korrekt innehåll valts. Resultat: Resultatet visar främst att patienternas kunskap om diabetes typ 2 påverkar följsamhet av egenvård i stor grad. Även egenvårdsstöd var en viktig faktor som verkar skydda mot bristfällig följsamhet av egenvård vid diabetes typ 2. Andra faktorer som framkommer är duration, motivation, kön och arv, psykiska faktorer och livsstil. Sjuksköterskan visas på flera olika sätt kunna vara till god hjälp för patienten för att uppfylla skötsamhet till egenvård. Slutsats: Kunskap, utbildning och egenvårdsstöd är av vikt för patienter med diabetes typ 2 för att minimera de faktorer som påverkar följsamheten negativt vid sjukdomen. Resultaten visar exempel på områden som sjuksköterskan bör ha kunskap om och där han eller hon kan stödja patienter i processen till god följsamhet i sin egenvård. Vidare forskning behövs inom detta område för att ytterligare stärka patientens egenvård. / Background: Patients can reduce their risk of further complications from their type 2 diabetes disease, such as sequelae, by their self-care. This is linked to current legislation and a self-care theory by Orem. It is further described that type 2 diabetes is a very big problem for society, where there are still great benefits to get for the patient and for the health and medical care. If more patients take care of their self-care, these problems will decrease and the disease and suffering of type 2 diabetes will be reduced. Aim: To describe factors that can affect the patient's adherence to self-care in type 2 diabetes. Question formulation: In what way can the nurse influence the patient's adherence to self-care? Method: The graduate thesis is a literature review. Literature search has been done via the scientific databases Pubmed and Cinahl where articles are of high quality and with an ethically correct content chosen. Result: The result shows that the patient’s knowledge of type 2 diabetes greatly affects adherence to self-care. Self-care support was an important factor that seems to protect against poor adherence to self-care in type 2 diabetes. Other factors that arise are duration, motivation, gender and inheritance, mental factors and lifestyle. The nurse is shown in several different ways to be able to help the patient well in order to fulfill care for self-care. Conclusion: Knowledge, education and self-care support are important for patients with type 2 diabetes to minimize the factors that negatively affect the adhesion of the disease. The results show examples of areas that the nurse should have knowledge of and where he or she can support patients in the process to good compliance in their self-care. Further research is needed in this area to further strengthen the patient's self-care.

Hjärtsvikt drabbar cirka två procent av befolkningen och sjukdomen påverkar personens vardag och förmåga till att utföra vardagliga sysslor. Prognosen för hjärtsvikt är allvarlig, personer som blivit diagnostiserade med hjärtsvikt har en median överlevnadstid på cirka 2 år. Med hjälp av egenvård kan prognosen och förmågan att utföra vardagliga sysslor förbättras.  Syftet var att undersöka vilken betydelse personcentrerad vård kunde ha för personer med hjärtsvikt gällande egenvård, livskvalitet och symtombörda.  Metoden som användes var en litteraturstudie som inkluderade tio kvantitativa studier. Artiklarna valdes från databaserna PubMed och CINAHL. Dorothea Orems omvårdnadsteori användes som teoretisk referensram i studien. Resultatet påvisade att en personcentrerad vård kan förbättra egenvården hos personer med hjärtsvikt. Några resultat visade att personcentrerad vård gav en förbättring gällande livskvalitet, medan andra resultat inte visade på en signifikant förbättring gällande livskvalitet. En personcentrerad vård visade ingen förbättring på symtombördan hos personer med hjärtsvikt. Slutsatsen var att en personcentrerad vård förbättrar egenvården hos personer med hjärtsvikt. Personcentrerad vård kan i vissa fall även leda till en förbättrad livskvalitet, men det visade ingen förbättring gällande symtombördan hos personer med hjärtsvikt. / Heart failure affects circa two percent of the population and the illness affects the person’s everyday life and the ability to perform everyday tasks. The prognosis for heart failure is serious, people that have been diagnosed with heart failure have a median survival time of approximately 2 years. With the help of self care the prognosis and the ability to perform everyday tasks can be improved.  The aim of this study was to examine what importance person centered care have for people with heart failure concerning self-care, quality of life and symptom burden.  The method that was used was a literature study which included ten quantitative studies. The articles were chosen from the databases PubMed and CINAHL. Dorothea Orem’s nursing theory was used as theory framework in this study. The results showed that a person centered care may improve self-care in people with heart failure. Some results showed that a person centered care improved quality of life, while other results did not show any significant improvement on quality of life. A person centered care did not show any improvement in symptom burden for people with heart faliure.  The conclusion was that person centered care may improve self-care for people with heart failure. Person centered care may in some cases also result in an improved quality of life, but it did not show any improvement in the symptom burden for people with heart failure.

No description available.

Inledning: Endometrios är en kronisk östrogenberoende inflammationssjukdom som drabbar en av tio kvinnor. Sjukdomen kan ge kraftiga smärtor som är svåra att behandla och som ger en stor påverkan på kvinnornas liv. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser och erfarenheter av att leva med smärta vid endometrios. Metod: Litteraturöversikt där 14 kvalitativa artiklar granskats och analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Omfattade fyra kategorier, Smärtans påverkan i det dagliga livet, smärta i kropp och själ, smärtans påverkan på relationer och självhantering och egenvård följt av nio subkategorier. Resultatet visade att smärta vid endometrios påverkade kvinnornas dagliga sysselsättning och upplevdes som både psykisk och fysisk påfrestande. Sjukdomen påverkade relationen till både familj och vänner negativt och brister i vården upplevdes. Kvinnorna använde sig av olika strategier och metoder för att kunna hantera sjukdomen och dess symtomen. Diskussion: Hur stöd från partner och familj, men även från vården, kan vara positiv vid hantering av endometrios. Att endometrios kan påverka det psykiska välbefinnandet och hur brister i vården kan påverka kvinnorna. Hur egenvård och självhantering har en betydelse för kvinnor då det kan öka livskvalitén och välbefinnandet samt vårdens betydelse vid egenvård. Slutsats: Endometrios påverkar hela kvinnans liv och att få möjlighet till stöd och hjälp samt egenvård och självhantering kan ha en stor betydelse för kvinnan. Hälso- och sjukvården bör få ökad kunskap och sjukdomen i stort behöver uppmärksammas för en ökad förståelse för drabbade kvinnor. Mer kvalitativ forskning ur både patient- och sjuksköterskeperspektiv behövs för att uppmärksamma sjukdomen och förbättra vården. / <p>Examinationsdatum 2019-11-06</p>

Background: Diabetes type 2 is a chronic system disease which has a huge impact on the patient’s life. The disease can lead to many sequalae and involves different types of sufferings for the patient. The treatment consists of both medical and lifestyle changes where self-care has great importance. Previous researches have made evident that life with diabetes type 2 means a great change in lifestyle that affects the patient psychologically, physically, spiritually and socially. In addition, there were many people who had difficulty making these changes. Patients experienced shame because diabetes type 2 is seen as a lifestyle disease. Aim: The aim of this study was to describe patient experiences of living with diabetes type 2. Method: A systematic qualitative literature study was conducted with an inductive approach. A manifest content analysis was conducted on 13 articles. Result: People with type 2 diabetes experienced negative emotions such as fear, depression, anxiety and loneliness. Living with a changed body hindered everyday life and triggered feelings of dissatisfaction and frustration. The participants experienced restrictions in travel, career and social outlooks. Furthermore, patients with type 2 diabetes blamed themselves of getting diabetes. They also felt judged and blamed by others for getting diabetes type 2 because it is seen as a lifestyle disease. The consequence of this was that many participants hid their illness from others. Conclusions:  Many factors must work together, for life with type 2 diabetes to workout. It is the nurse’s responsibility support and provide the patient with the information needed to cope with the management of the disease, however, it is the patient’s responsibility to implement it. Furthermore, there is a lot of stigma against type 2 diabetes and more education is needed for patients, health care professionals and relatives/ the public in order to fight it. / Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk systemsjukdom som har en stor påverkan på patientens liv. Sjukdomen kan leda till många följdsjukdomar och innebär olika typer av lidande för patienten. Behandlingen består av både medicin och livsstilsförändringar där egenvården har en stor betydelse. Tidigare forskning visar att livet med diabetes typ 2 innebär en stor förändring som berör personen psykiskt, fysiskt, andligt och socialt. Dessutom finns det många människor som hade svårigheter att göra dessa förändringar. Patienter upplever skamkänslor eftersom diabetes typ 2 ses som en livsstilssjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie genomfördes med induktiv ansats. En manifest innehållsanalys gjordes på 13 artiklar. Resultat: Människor med diabetes typ 2 upplevde negativa känslor som bland annat rädsla, depression, oro och ensamhet. Att leva med en förändrad kropp hindrade det vardagliga livet och triggade igång känslor av missnöje och frustration. Deltagarna upplevde restriktioner i resor, karriär och sociala utsikter. Vidare, anklagade patienter med diabetes typ 2 sig själva för att ha fått diabetes. De kände sig även dömda och anklagade av andra för att ha fått diabetes genom att ha en dålig livsstil. Konsekvensen av detta blev att många deltagare dolde sin sjukdom för andra.  Slutsats: Många faktorer måste samverka för att livet med diabetes typ 2 ska fungera. Det är sjuksköterskans ansvar att stötta och ge patienten informationen som krävs för att klara av hanteringen av sjukdomen dock är det patientens ansvar att genomföra det. Det finns mycket stigmatisering mot diabetes typ 2 patienter och det krävs mer utbildning för patienter, vårdpersonal och närstående/allmänheten för att kunna kämpa emot det.

Bakgrund: Antal personer som lever med kronisk njursvikt ökar med befolkningsökningen. Peritonealdialys är en vanlig livsuppehållande behandling för patienter som lever med kronisk njursvikt som främst sköts av patienter i hemmet. För att kunna fortsätta leva med sjukdomen under kontroll kräver peritonealdialys införande av nya livsförändringar som på olika sätt kan vara påfrestande för patienterna. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med peritonealdialys i sin vardag. Metod: Litteraturöversikten baserades på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativa ansatser hämtade från databaserna CINAHL complete och PsyINFO. Sökorden som användes vid artikelsökning var patient experience, living with" och "peritoneal dialysis" som vidare utökades till "perspective", "home dialysis, qualitative study och interview'' med års begränsning 2000- 2017. Resultat: Litteraturöversikten visade att patienternas upplevelser av att leva med peritonealdialys innefattade en livsförändringsprocess med upplevelser av övergång som en besvärlig vändpunkt i livet vilket började redan vid PD- initiering. De första sex månaderna var den svåraste tiden att hitta balansen och anpassa sig till ett nytt levnadssätt, under den perioden hade patienterna stora behov av stöd både från sjukvården och det egna sociala nätverket dels för att bearbeta de olika förluster och begränsningar relaterad till PD- behandlingen, dels för att upprätthålla motivationen för att fortsätta sköta sin behandling. Med tiden ökade patienterna upplevelser av oberoende självständighet i att hantera sin egenvård och deras behov av stöd minskade, stödet från sjukvården minskade till enbart rutinkontroller. Diskussion: Patienters upplevelser av att leva med PD diskuterades och analyserades utifrån Orems teori om egenvårdsbalans och tidigare forskning. Större delen av diskussionen understryker betydelse av sjukvårdpersonalens bemötande som kan såväl positivt som negativt påverka patienters upplevelser. Hur väl en patient lyckades med sin egenvård berodde mycket på bemötandet, anpassad information, typ av stöd i patientens sociala nätverk och vilka vårdinsatser patienten fick under behandlingsprocessen.

<p>Bakgrund: Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) innebär svårigheter med andningsflödet genom luftvägarna. Sjukdomen utvecklas smygande och lungkapaciteten avtar gradvis. Sjuksköterskan bör se över patientens egenvårdsförmåga och därefter anpassa information/utbildning och stöd. Syfte: Att belysa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan ta till hjälp för att främja egenvård hos patienter med KOL. Metod: 15 artiklar från PubMed och Cinahl analyserades med innehållsanalys och låg till grund för litteraturstudien. Även manuell sökning gjordes. Resultat: Två kategorier framträdde tydligt i resultatet; information/utbildning och stöd. Sjuksköterskans arbete med att informera/utbilda patienter samt att ge individuellt stöd kunde underlätta egenvårdsförmågan hos personer med KOL. Diskussion: För att uppnå egenvård fanns vissa centrala begrepp som sjuksköterskan kan följa; att få patienten delaktig, att situations-och individanpassa och att ha en helhetssyn. Konklusion: Mer kunskap och träning i att informera/utbilda samt att ge stöd till personer med KOL behövdes för att deras behov skulle tillgodoses.</p>

<p>Sjuksköterskor möter ofta patienter med diabetes typ 2 som av flera olika anledningar har problem med följsamheten till egenvården. Därför är det viktigt att känna till de olika faktorer som hindrar samt främjar patienter i deras egenvård. Syftet med studien var att belysa de faktorer som påverkar egenvården hos patienter med diabetes mellitus typ 2. Studien är genomförd som en litteraturstudie. Majoriteten av patienterna upplevde att de saknade kunskap i behandling om diabetes typ 2, en av anledningarna till detta var att de fick olika information från vårdpersonal om hur de skulle sköta sin egenvård. Vidare visar studien hur brist på motivation och rädsla för senkomplikationer påverkar egenvården. Många patienter hade även svårt att identifiera sig som diabetiker. Mer forskning kring hur kunskapsinlärningen om diabetes typ 2 sjukdomen skiljer sig mellan olika patienter vore av intresse.</p>

<p>Både nationellt och internationellt ses en stark ökning av typ 2 diabetes vilket har bidragit till att sjukdomen blivit en av de huvudsakliga orsakerna till för tidig sjukdom och död i de flesta länder. Sjukdomsdebuten kryper allt lägre ned i åldrarna och kräver att individen utför en adekvat egenvård för att undvika att drabbas av komplikationer. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelse av att hantera egenvården vid typ 2 diabetes. Studien baseras på tio vetenskapliga artiklar som analyserats med kvalitativ induktiv analysmetod. Analysen resulterade i fem kategorier som visade sig påverka kvinnors upplevelse av att hantera sin egenvård: Upplevelsen av att tvingas anpassa sig, Upplevelsen av motivation, Upplevelsen av vårdgivares stöd, Upplevelsen av omgivningens förståelse och Upplevelsen av att hantera sina känslor. Kvinnor påverkas i stor utsträckning av den information och det bemötande de får av vårdgivare både efter att ha fått diagnosen och vidare. För att kvinnor ska stärkas i sin egenvårdskapacitet bör stöd och information anpassas till kvinnans aktuella livssituation. Familjen har stor betydelse för kvinnors upplevelse av att hantera egenvården vilket kräver att omvårdnaden även bör innefatta familjen. Vidare forskning bör fokusera på familjens upplevelse när någon i familjen drabbas av typ 2 diabetes.</p><p> </p>

<p><strong>Syfte: </strong>Syftet har varit att beskriva hur patienter uppfattar begreppet egenvård samt deras uppfattningar gällande information om egenvård.</p><p><strong>Metod: </strong>Empirisk studie med kvalitativ design. Strategiskt urval av åtta patienter som genomgått stamcellstransplantation. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer.</p><p><strong>Resultat: </strong>Patienter uppfattar att egenvård är att ta hand om sig så att den egna fysiska samt psykiska hälsan främjas, utan inblandning av sjukvården. De flesta patienter uppfattade att informationen om egenvård hade varit tillfredsställande. Dock förekom svårigheter med att koppla ihop begreppet egenvård med den information som givits om egenvårdande åtgärder. Ett fåtal av informanterna ansåg att informationen om egenvård hade varit av bristande kvalitet. Informanter upplevde svårigheter med att tillgodogöra sig informationen om egenvård. Kontinuerlig och upprepad information upplevdes som positivt. Personalens tillgänglighet samt möjlighet att ta sig tid värderades högt. Majoriteten av de intervjuade saknade ingen information om egenvård men däremot en förklaring av vad själva begreppet egenvård betyder.</p><p><strong>Slutsats:</strong> På hematologkliniken används inte begreppet egenvård när information om egenvård ges till patienter. Därmed finns det ett behov av att definiera och tydliggöra vad begreppet egenvård innebär. Patienter värderar personalens tillgänglighet samt förmåga att ge individanpassad och upprepad information högt, eftersom det ökar förmågan att tillgodogöra sig informationen om egenvård.</p> / <p><strong>Aim:</strong> The aim was to describe how patients perceive the concept of self-care and their perceptions concerning self-care information. <strong> </strong></p><p><strong>Method:</strong> Empirical study of qualitative design. Eight patients undergoing stem cell transplantation was strategically selected.  Semi-structured interviews were used. <strong></strong></p><p><strong>Results: </strong>Patients perceive that self-care is to take care of oneself in order to promote physical and mental health, without involvement of health care. Most patients felt that the need of self-care information had been content. Patients had difficulties in linking the concept of self-care with the information that had been given about self-care interventions. A few informants felt that the self-care information had been unsatisfactory. Informants experienced difficulties in assimilating the information. Continuous and repeated information was appreciated. The staff´s availability and  willingness to take time for the patient were valued highly. The majority of the interviewees did not lack any self-care information but were in need of an explanation of what the concept of self-care means.</p><p><strong>Conclusion:</strong> The term self-care is not used when information about self-care is given. The concept of self-care needs to be defined. Staff availability and the ability to provide personalized and repeated information is appreciated, because it increases the ability to assimilate information about self-care.</p><p><strong></strong></p>