Hjärtrehabilitering är ett program som ger bästa möjliga medicinska, fysiska och psykiska förutsättningar för patienter som har drabbats av kranskärlssjukdom, Den förbättrar livskvaliteten hos dessa patienter till en optimal individuell funktionsnivå. Syftet med denna studie var att belysa upplevelser av hjärtrehabilitering hos patienter med kranskärlssjukdom. En litteraturöversikt baserad på elva artiklar, tio av kvalitativ och en kvantitativ design hämtade från tre databaser Cinahl Complete, PubMed och PsycINFO. Artiklarna granskades enligt Friberg (2017) och därefter sammanställdes resultat i form av fyra tema. Vid analysen av de valda artiklarna har fyra huvudteman inklusive några underteman identifierats: Psykologiska upplevelser av hjärtrehabiliteringen. Upplevelser av stöd och motivation. Upplevelser av sjuksköterskans roll. Upplevelser av förhinder att delta i hjärtrehabilitering. Resultatet från denna litteraturöversikt har diskuterats utifrån Dorothea Orems egenvårdsteori. Patienterna hade en positiv inställning till hjärtrehabilitering men de flesta upplevde förhinder i någon form. Brist på information kan förbättras genom att vårdpersonalen har rätt kunskap och ger stöd. För att underlätta svårigheter av livsstilsförändringar kan sjuksköterskan använda motiverande samtal utifrån patientens individuella behov för att utveckla egenvårdskapaciteten hos patienten. / Cardio rehabilitation is a programme which provides best possible medical, physical and mental conditions for patients who have suffered from cardiovascular disease. It improves quality of life for these patients to an optimal individual functioning level. The aim of this study was to highlight experiences from cardiac rehabilitation of patients with coronary artery disease. This study was carried out by a literature review method. Eleven articles, ten of qualitatative and of quantitative design identified in three databases: Cinahl Complete, PubMed och PsycINFO. Articles were reviewed according to Friberg (2017) and then the result was compiled in the form of four themes. In the analysis of the selected articles, four main themes, including some sub-themes, have been identified: Phsycological experiences of cardiac rehabilitation, Experiences of support and motivation, Experiences of nurses’ role and Experiences facing difficulties attending cardic rehabilitation program. Results from this literature review have been discussed related to Dorothea Orem's self-care theory. The patients had a positive attitude towards cardiac rehabilitation but most experienced some form of obstruction. Lack of information can be improved by the health care professions having the right knowledge and providing support. In order to facilitate difficulties in lifestyle changes, the nurse can use motivational talks based on the patient's individual need to develop self-care capacity in the patient.

Bakgrund: En miljard människor i världen lever med hypertoni. Hypertoni är en riskfaktor till flera allvarliga sjukdomar och dödsfall. Med behandling i ett tidigt stadium kan risken för komplikationer minska. Följsamheten till egenvård vid hypertoni är relativt låg och alla patienter hanterar sina egenvårdsstrategier på olika sätt. Hur patienter upplever egenvården påverkas av flera olika erfarenheter. Syfte: Syftet var att beskriva hur vuxna personer upplever egenvården vid hypertoni. Metod: En litteraturöversikt som innefattade tio kvalitativa artiklar gjordes. Analysarbetet utfördes baserat på Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet baserades på tre huvudkategorier. I resultatet belystes vikten av att hälso- och sjukvårdspersonal gav deltagare kunskap och information om sjukdomen. Det framkom hur hälso- och sjukvårdspersonals bemötande och stöd påverkade hur väl egenvården utfördes. Deltagare upplevde svårigheter att följa ordinerade livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling. Personligt stöd underlättade för deltagarna att utföra egenvårdsåtgärder. Slutsats: Patienter upplevde en tydlig brist i egenvården vid hypertoni. Följsamheten till olika egenvårdsåtgärder kunde öka och bli bättre när rätt kunskap, information och bemötande gavs till deltagarna. Slutsatsen beskriver att hälso- och sjukvårdspersonal behöver mer utbildning om hur varje patient kunde stärkas till en bättre egenvård. / Background: One billion people around the world is living with hypertension today. Hypertension is a riskfactor for developing many other serious diseases, even death. With treatment in an early stage, the risk of complications can be reduced. This can be done by lifestyle changes and with help and support from healtcare professionals. Despite this, the adherence to self-care in hypertension is relatively low. How the participants experienced the self-care were influenced by many different lived experiences. Aim: The aim was to describe how adults experiences hypertension self-management. Method: A litterature overview with ten qualitative articles were made. The analysis were made based on Friberg’s five-step model. Results: The results were based on three main categories. In the result the importance of healthcare professionals giving correct information about the disease emerged. Participants also described how the support and personal treatment affected their adherence to self-care. Participants described that they had difficulties with adherence to lifestyle changes and drug treatment. Participants experienced that personal support could help the participants to manage the self-care.  Conclusion: Patients experienced a lack in the self-care of hypertension. The adherence to different types of self-care and self-management could be better when the right knowledge, information and treatment is given. The conclusion was that healthcare professionals needed more education about how to strengthen and motivate the patients to a better self-care.

Background: Cancer is a common disease in the swedish health care system and is physically, mentally and socially distressing for the patient. Cancer and its treatment can cause many side effects, fatigue being a pronounced one. Fatigue is described as a physical and psychological tiredness that cannot be alleviated by rest or sleep and therefore affects the daily quality of life.   Aim: The aim of this study was to examine the effect of physical activity, as self-care, on people with different types of cancer diagnosis who suffer from fatigue.   Method: A quantitatively designed literature review, based on 12 original research articles. All of these included randomized controlled trials (RCT). The databases used for the search were Pubmed, CINAHL and SBU. The selected articles were found in Pubmed.   Result: The different types of physical activity that were examined were resistance exercise, aerobic exercise, combined exercise (resistance + aerobic) and meditation exercise (yoga and Tai Chi). Nine studies showed statistically significant reduction of cancer-related fatigue (p<0.05). In the studies where reduction was detected the adherence was high and the exercise was usually group based and individually designed.   Conclusion: It is not possible to conclude that one type of physical activity is more beneficial than others for reducing cancer-related fatigue. However, several types of exercises resulted in positive effects. The nurse should find the best type of exercise for the patient according to preference and interest. Physical activity is a cost effective and safe method for reducing cancer-related fatigue. / Bakgrund: Cancer är vanligt förekommande i den svenska sjukvården och drabbar patienten fysiskt, psykiskt och socialt. Cancern och dess behandling kan ge ett flertal biverkningar varav fatigue är en uttalad sådan. Fatigue innebär fysisk och psykisk utmattning som inte går att sova eller vila bort och påverkar därför livskvaliteten och vardagliga livet.   Syfte: Syftet var att undersöka och sammanställa kunskap om vilken effekt fysisk aktivitet, som egenvårdsåtgärd, hade på personer med cancer som drabbats av fatigue.   Metod: En litteraturöversikt med kvantitativ design som är baserad på 12 originalartiklar. Samtliga artiklar var randomiserade kontrollerade studier (RCT). Databaserna som användes till sökningen var Pubmed, CINAHL och SBU, varav de utvalda artiklarna hittades i Pubmed.   Resultat: De typer av fysisk aktivitet som undersöktes var styrketräning, konditionsträning, kombinationsträning (kondition + styrka) och meditationsträning (yoga och Tai Chi). Nio studier visade statistiskt signifikant förbättring av cancerrelaterad fatigue (p<0.05). I de studier som visade förbättringar var deltagandet högt och träningen var för det mesta gruppbaserad och individanpassad.   Slutsats: Det går inte att säga som slutledning att en typ av fysisk aktivitet är mer fördelaktig än andra för att minska cancerrelaterad fatigue, men flera typer av träningsformer gav positiva resultat. Fokus för sjuksköterskan bör ligga på att hitta en träningsform som personen föredrar och har intresse för. Fysisk aktivitet är en billig och säker metod för att minska cancerrelaterad fatigue.

No description available.

Introduktion: Det beräknas att det finns över 350 000 personer med diabetes i Sverige (Diabetesförbundet, 2016). WHO (2015) förutspår att fram till år 2030 kommer dubbelt så många vara drabbade av diabetes. Viktigt är att distriktsköterskan kan tolka, förstå och ge det stöd som varje unik individ behöver för ett framgångsrikt arbete med egenvården. Dessutom är en ökad förståelse och kunskap om patientens möjligheter, hinder samt att förstå sammanhanget ur patientens synvinkel betydelsefullt. Syftet med studien var att beskriva patienters möjligheter och hinder för att uppnå för en god egenvård vid Diabetes Mellitus typ 2. Metod: För att svara på syftet gjordes en litteraturstudie som följde Statens beredning för medicinsk utvärderings SBU:s sju steg. Tretton vetenskapliga artiklar användes för att svara på syftet varav elva är kvalitativa samt två är kvantitativa. Resultat redovisas i en syntes med tre huvudteman: kommunikation/kunskap, socialt och kulturellt. Rätt information ger kunskap för att uppnå god egenvård. Socialt stöd från närstående och ekonomiska resurser är också en avgörande faktorer. Olika kulturer påverkar de val som personer med DM2 gör i vardagen. Kostförändringar upplevs av de flesta som det svåraste att genomför i egenvården. Konklusion: Att drabbas av DM2 ställer stora krav på patienterna. Hälsotillståndet är beroende av de val den enskilde patienten gör i vardagen.   En ökad förståelse för vad patienter med DM2 upplever som hinder och möjligheter vid egenvård kan gör det lättare för vårdpersonal att ge rätt stöd och hjälp för att uppnå deras egenvårdsmål. / Introduction: It is estimated that there are over 350,000 people with diabetes in Sweden (Diabetes Association, 2016). WHO (2015) predicts that in 2030 there will be twice as many who sufferers of diabetes. It is important that the district nurse can interpret, understand and provide the support that each unique individual needs for success with self-care. In addition, a greater understanding and knowledge of the patient's opportunities, barriers, and to understand the context of the patient's point of view is significant. Aim: The purpose of the study is to describe the patient's opportunities and obstacles to achieve a good self-care for Diabetes Mellitus type 2. Method: To answer the purpose of a literature review followed the Swedish Council for Medical Evaluation SBU's seven steps. Thirteen scientific papers were used to answer the purpose of which eleven are qualitative and two quantitative. Results are presented in a synthesis with three main themes: communication / knowledge, socially and culturally. Right information brings knowledge to achieve good self-care. Social support from family and financial resources is also crucial factors. Different cultures influence the choices that individuals with DM2 do in everyday life. Dietary changes are perceived by most as the most difficult to implement in your own care. Conclusion: To suffer from DM2 places great demands on the patients. The state of health is dependent on the choices that the individual patient does in everyday life. An improved understanding of what patients with DM2 perceive as obstacles and opportunities for self-care can make it easier for health professionals to provide the right help and support to achieve their goal of self care.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom och en av de sjukdomar som ökar kraftigasti världen. Behandlingen består av att patienten gör flera olika livsstilsförändringar i form avegenvård. Sjuksköterskor har en viktig roll i att stödja, motivera och undervisa patienten idetta och det är därför viktigt att sjuksköterskor ökar sin kunskap om hur patienter uppleveregenvård. Syfte: Beskriva patientens upplevelse av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Enlitteraturöversikt som baseras på 15 kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Desystematiska sökningarna gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: I dennalitteraturöversikt framkom flera faktorer som både främjar och hindrar utförandet avegenvård. Dessa presenteras under två huvudkategorier och sju underkategorier. Faktorersom upplevdes främja egenvården var att patienten hade en god relation till sjukvården, enhög egenvårdskapacitet samt kunskap och stöd från familj. Faktorer som upplevdes hindraen god egenvården var brist på kunskap, information och motivation men även bristandestöd från familj och vänner. Diskussion: Patienter med diabetes typ 2 har olika upplevelseroch behov av egenvård. Det är viktigt att sjuksköterskan i samråd med patienten identifierarstrategier som förbättrar patientens egenvårdsförmåga. Sjuksköterskan bör ge patientenadekvat information samt stötta och motivera patienten till att utföra en god egenvård.Slutsats: Det är betydelsefullt att sjuksköterskan har kunskap om patienters upplevelse avegenvård för att kunna stärka patientens egenvårdskapacitet samt öka patientens compliancetill behandling och på så sätt kunna bedriva en effektiv och god vård. / <p>Godkännande datum: 2018-11-06</p>

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där antalet drabbade ökar varje år. Sjukdomen innebär livslång behandling och det krävs kontinuerligt engagemang från den som lever med sjukdomen. Det ställs höga krav på att dessa personer ska kunna sköta sin vård självständigt. För att ha den möjligheten krävs en kunskap om sjukdomen men även basal förståelse hur kost, motion, stress och infektioner påverkar kroppen. Med hjälp av förändrad livsstil, såsom hälsosam kost, regelbunden motion och avhållsamhet från tobak kan komplikationer från sjukdomen lindras och fördröjas. Genom att låta patienten vara delaktig i behandlingen och få lyfta fram egna omvårdnadsmål kan patienten få ökad kontroll över sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som påverkar patientens följsamhet till egenvård och livsstilsförändringar vid Diabetes Mellitus typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt där 16 artiklar av antingen kvalitativ eller kvantitativ design har inkluderats i resultatet. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka artiklar. Artiklarna har kvalitetsgranskats och en integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet. Resultat: Tre huvudkategorier framkom där utbildning, patientens attityd och ålder visade sig ha påverkat följsamheten antingen positivt eller negativt. Slutsats: Det framkom att sjuksköterskans professionella ansvar var betydande på så sätt att ett personcentrerat förhållningssätt kunde främja följsamheten. Detta skapade ökat förtroende och tillit som i sin tur ökade följsamheten till egenvård. Därför är det viktigt som hälso- och sjukvårdspersonal att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt.

Typ 1 diabetes är en kronisk sjukdom som kan drabba personer i alla åldrar, men insjuknandet är störst under barn- och ungdomsåren. Under tonårstiden börjar frigörelsen från föräldrarna, vilket innebär att tonåringar tar ett större egenansvar för sin diabetes jämfört med tidigare i livet. För att tonåringar ska kunna hantera sin diabetes måste de ha kunskap om vilka åtgärder och beslut som är viktiga att ta när det gäller behandlingen. De behöver ta ett eget ansvar för sin diabetessjukdom. Det är inte alltid som tonåringar har samma förmåga som vuxna att fatta rationella beslut gällande sin diabetessjukdom. Sjuksköterskan kan med personcentrerad vård anpassa sina vårdande åtgärder så att de baseras på individens egen livsvärld. Målet med stödet är att tonåringar tar ansvar för sin egenvård av sin diabetessjukdom.Syftet med studien var att undersöka tonåringars erfarenheter av stödjande åtgärder för att hantera sin diabetes.Metoden var en litteraturstudie som genomfördes för att skapa en systematisk översikt av genomförd forskning inom området. Datamaterialet har analyserats med en innehållsanalys.Resultatet presenteras i fem teman. Föräldraresurser, kamratstöd, delaktighet i vården, stöd från skolan och kunskap för kontroll. När tonåringar får tillräckligt med stöd av föräldrar, kompisar och vårdpersonal börjar de ta större ansvar över sitt eget liv. Detta innebär att de blir mer självständiga, vilket ökar deras möjligheter att hantera sin egenvård.Diskussion: Tonåringar får kompetens och kontroll att hantera sin diabetes genom att utbyta erfarenheter med andra i samma situation. Att få tillgång till information via mobiltelefoner var uppskattat bland tonåringarna. De fann att detta pedagogiska textmeddelande var användbart som ett stöd. Det visade sig att den här metoden förbättrade både psykosociala faktorer likväl som den metabola kontrollen hos de drabbade tonåringarna. Det hela ledde till en ökad förståelse, kompetens och kontroll att hantera sin egenvård. / Program: Fristående kurs

Bakgrund och problemformulering: Prevalens av typ 2 diabetes ökar dramatiskt i olika länder och är speciellt kopplad till ohälsosamt beteende och felaktig livsstil. Diabetes kan leda till utveckling av en rad olika sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, nedsatt syn eller blindhet och amputation. P.g.a. allvarligakomplikationer och ökad dödlighet bland dessa patienter krävs evidensbaserade vårdinsatser och effektiv rådgivning. Distriktssköterskan har möjlighet att verka hälsofrämjande. Frågan är att hur distriktssköterskan ska bemöta individuella behov, förväntningar, önskningar och värderingar. Hur upplever distriktssköterskan patienternas medverkan och beslut om val av livsstil efter information, undervisning och rådgivning? Hur kan distriktssköterskan uppmuntra och hjälpa individer med diabetes att vara aktiva och villiga att ta ansvar i hälsofrämjande insatser? Denna studiehandlar om distriktssköterskans hälsofrämjande insatser i mötet med diabetespatienter.Syfte: Syftet är att belysa distriktssköterskans pedagogiska och hälsofrämjande roll i mötet med patienter med diabetes typ 2.Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts i denna studie. Fyra distriktssköterskor med diabeteskompetens som arbetar inom primärvården i Västra Götalandsregionen har intervjuats. Intervjuerna baserades på öppet samtal med efterföljande frågor.Resultat: Det framkom att patienternas vilja, motivation samt samarbete när det gäller att göra livsstilsförändring är avgörande för att en förändring ska ske. Distriktssköterskorna försöker få en uppfattning om patienternas behov, förväntningaroch värderingar, och utifrån dessa ge individuellt anpassad information, undervisning och stöd.Slutsats: Denna studie visar att individuellt anpassad undervisning och informationsgivning, patientens vilja, motivation samt medverkan är viktiga förutsättningar för att patienterna ska utföra sin egenvård. Brist på motivation och samarbete kan orsakas av brist på kunskap, brist på stöd eller psykisk ohälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att insulinproduktionen i bukspottskörteln upphört. Sjukdomen kräver daglig kontroll av blodsockernivån samt tillförsel av insulin. För personen som lever med diabetes blir den dagliga utmaningen att hålla en jämn blodsockernivå för att undvika komplikationer. Andra delar av egenvården, såsom kostrestriktioner och daglig motion, måste också skötas för att motverka senkomplikationer längre fram i livet. Idag ökar diabetes typ 1, främst bland barn och ungdomar i de nordiska länderna. Därför är det viktigt att det finns kunskap om individens erfarenheter av diabetes och hur sjuksköterskan kan stötta tonåringen för att de ska uppleva välbefinnande. Denna litteraturstudie är baserad på kvalitativa artiklar med syfte att undersöka tonåringars erfarenheter av egenvård i relation till hälsa med diabetes typ 1. Totalt inkluderades 11 artiklar som har analyserats och ett resultat utifrån dessa identifierades tre kategorier med sju underkategorier. Kategorierna är: Känna sig annorlunda, självständighet och slav under sjukdomen. Tonåringarna kände sig annorlunda gentemot sina kamrater då de ständigt var tvungna att tänka på vad de åt, flera gånger om dagen kontrollera blodsockervärdet samt injicera insulin. Kategorin självständighet är ett samlingsnamn som beskriver ansvaret som det innebär för tonåringen att leva med diabetes. Flera deltagare upplevde sig mognare än jämnåriga och de var tvungna att ta ett större ansvar än sina kamrater. Att vara ”slav under sjukdomen” beskriver de konflikter som tonåringen erfor i samband med sjukdomen. För att känna sig ”normal” kunde tonåringen i vissa situationer lämna mätinstrumenten lämnas hemma trots rädslan och oron över att drabbas av hypoglykemi, lågt blodsocker. I diskussionen förs ett resonemang hur sjuksköterskan kan hjälpa tonåringen till att uppleva välbefinnande och hälsa i samband med egenvård. Sjuksköterskan bör stötta, motivera och ge undervisning på ett individuellt sätt så att tonåringen kan applicera råden i dess vardag. / Program: Sjuksköterskeutbildning