Syftet med vår studie var att undersöka elevassistentens upplevelser av sin yrkesroll och hur arbetsuppgifterna ser ut på fritidshemmet samt rektorers uppfattning om elevassistenternas arbetsuppgifter. De övergripande frågorna vi ville få svar på var; hur upplever elevassistenterna sin roll på fritidshemmet, samt deras möjligheter till inflytande över sina arbetsuppgifter?, hur uppfattar rektorerna elevassistentens roll på fritidshemmet, samt deras möjligheter till inflytande i fritidshemmet och deras arbetsuppgifter? Vi har använt oss av Michel Foucaults teori om makt samt Erving Goffmans teorier om roller och ”masker” och gjort en narrativ analys. I vår studie utgick vi från en hermeneutisk vetenskapsinriktning och av kvalitativa intervjuer. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med två rektorer samt fyra elevassistenter (två mellanstora städer i södra Sverige) för att vi ville komma åt subjektets egna erfarenheter av yrkesrollen. Det vi fann i resultatet var att elevassistenterna ansåg att deras yrkesroll var till viss del otydlig och då främst i fritidshemmet. Arbetsuppgifterna under skoltid var lite mer tydliga än vad det är i fritidshemmet, detta eftersom de inte har ett ansvarsområde på fritidshemmet vilket de har under skoldagen. Något som både elevassistenter och rektorer är överens om är att alla inte passar som elevassistenter och att vissa bara “har det i sig” och har en fallenhet för yrket. Det visade sig också att elevassistenterna inte fick tillräckligt med planeringstid på grund av svårigheter för ledningen att få in det schemamässigt eftersom de behöver ta hänsyn till flera olika verksamheter samtidigt.

Sammanfattning/Abstract Nilsson, Lotta och Westerberg, Maria (2022). Elevassistentens roll och samarbete med specialpedagogen. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Elevassistentens roll och samarbete med specialpedagogen är ett område av stor betydelse för elever i särskilda behov. Det saknas idag kunskap inom svensk forskning om vilka förutsättningarna är för ett effektivt och väl fungerande samarbete. Vi förväntar oss att kunna bidra med kunskap till både lärare, specialpedagoger och rektorer om hur specialpedagogen med sin kompetens kan ge stöd till elevassistenterna för att ge dem förutsättningar att kunna genomföra sitt arbete.   Syfte och frågeställningar Syftet är att ge kunskap om hur elevassistenten i samarbete med specialpedagogen kan förbättra förutsättningarna för elever i behov av särskilt stöd samt undersöka elevassistentens utvecklingsbehov.   Vilka förutsättningar framstår i intervjuer med några elevassistenter som betydelsefulla för yrkesutövningen? Vilka utvecklingsvägar för samarbete mellan specialpedagoger och elevassistenter framkommer i intervjuer med några specialpedagoger? Teori Examensarbetet utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och ett relationellt perspektiv. Detta innebär att uppfattningar, miljön och händelser i de olika systemen påverkar elevassistenternas roll och inkludering samt deras möjligheter till samverkan med specialpedagogerna. Metod I föreliggande studie har vi valt att göra en kvalitativ studie inspirerad av fenomenologi. Enligt Bryman (2018) fokuserar en kvalitativ metod på individen och hur denne upplever och ser på sin verklighet. Vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer med både elevassistenter och specialpedagoger. Vi analyserade resultatet med en induktiv tematisk analys. Resultat Resultatet visar att elevassistenten har en bred och ansvarsfull roll som balanserar arbete som akademiskt och socialt stöd till elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att elevassistenter har ett samarbete med specialpedagogen, som har rollen som stödjare och handledare. De delar även bilden att behovet av en gemensam kommunikation skulle behöva struktureras och ökas. Elevassistenter arbetar tillsammans med specialpedagoger med inkluderingspraxis vilket är av stor vikt för elevens framtida roll som en samhällsmedborgare vid fortsatt behov av särskilt stöd. Den nya kunskap som författarna genom detta arbete tagit fram bidrar till en bättre förståelse av elevassistentens roll och samarbete med specialpedagogen. Resultatet av studien kan förtydliga yrkesrollen för elevassistenter i samarbete med specialpedagogen. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogens samverkan med rektor i ledningsgrupp är betydelsefull då specialpedagogen har möjlighet att belysa vikten av strukturerad handledning. Gemensam mötestid mellan lärare, elevassistenter och specialpedagoger ger bättre förutsättningar för samarbete och kommunikation. Handledningen främjar inkludering av elever i behov av stöd, kunskapsinhämtningen hos alla elever och ger specialpedagogisk kunskap till både lärare och elevassistenter.  Nyckelord Elevassistenter, handledning, inkludering, kompetensutveckling, specialpedagogiska insatser

Fram till 1990-talet var utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning mest fokuserad på vård och omsorg. Under senare år har elevernas kunskapsutveckling blivit allt tydligare i läroplanerna, det innebär att yrkesrollerna behöver uppdateras. Många lärare i den anpassade grundskolan upplever att de saknar stöd för att utveckla sin undervisning utifrån forskningsbaserad kunskap. Kritik som tidigare framkommit från Skolverket och Skolinspektionen är att elevassistenterna har för mycket tid med omvårdande uppgifter. Östlund (2017), Lindqvist m.fl. (2020) skriver att elevassistenterna hämmar eleverna med för mycket stödinsatser istället för att hjälpa eleverna att bli självständiga. För att få en djupare kunskap om hur de olika yrkesrollerna uppfattar sin arbetssituation har den här studien använt en kvantitativ metod med enkäter. Studien fick ett underlag med 176 svar från respondenterna. Resultatet har sedan analyserats mot de teoretiska utgångspunkterna. Studiens slutsats är att samtliga yrkesroller vill ha en tydligare arbetsbeskrivning samt mer kompetensutveckling oavsett om de besitter en gymnasial utbildning eller en akademisk utbildning.

No description available.

Sammanfattning: Studiens syfte var att undersöka möjligheter och hinder kring lärares och elevassistenters samver- kan inom gymnasiesärskolan och hur dessa faktorer påverkar elevernas skolvardag. Studien har ett interaktionsperspektiv. Elevassistenter och lärare är två yrkesroller som påverkas av faktorer på både individ- och organisationsnivå. Det övergripande ansvaret har rektor, därför valdes även att inkludera rektorns perspektiv i undersökningen. Senges teori (2006) om samverkan för organi- sationsutveckling har utgjort utgångspunkt för uppläggning och genomförande av studien. Som metod valdes semistrukturerade, kvalitativa intervjuer. Studien riktade sig till tre yrkeskategorier: elevassistenter, lärare och rektorer. Detta för att spegla upplevelser och perspektiv från olika håll/ nivåer inom organisationerna. Resultatet avtäcker en mångfacetterad bild av sanningar utifrån respektive yrkesroll och organisation. Undersökningens slutsats gav bilden av en komplex yrkes- vardag där framgångs- och motgångsfaktorer är ständigt närvarande och hanteras kontinuerligt i yrkesrollernas dagliga strävan för samverkan med elevens bästa i fokus.

Utgångspunkten för denna uppsats är ett intresse för musikundervisning för elever med olika funktionsnedsättningar. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att undersöka och få känne-dom kring hur musiklärare i grundsärskolan anpassar sin undervisning. Forskningsfrågorna handlar om informanternas tillvägagångssätt, syn på och förhållningssätt till musikundervisning anpassad för elever med olika funktionsnedsättningar i grundsärskolan. För att samla in data till denna uppsats gjordes två kvalitativa halvstrukturerade djupintervjuer med två musiklärare verksamma inom grundsärskolan. Då denna studie är intervjubaserad ges informanternas svar stort utrymme i resultatkapitlet. Intervjuerna analyserades via tematisk analys. Den teoretiska ansatsen utgår från Ingrid Maria Hanken och Geir Johansens (2020) redovisning av ramfaktorer samt deras sju exempel på ämnessyn. Uppsatsens resultat delas in i tre huvudkategorier: an-passningar, musikämnet och lärarens yrkesroll. En genomgående röd tråd i resultaten visar på att verksamheten i så hög grad som möjligt behöver stå rustad för att göra individuella anpass-ningar av hela den samlade lärmiljön. Båda informanterna poängterar individernas olikheter och att det inte finns något enskilt, specifikt tillvägagångssätt att genomföra musikundervis-ningen på. Vidare visar resultaten på dilemman kopplade till elevassistenter, värderingar och kringliggande ramfaktorer som påverkar eleverna och lärarna. Resultaten diskuteras i förhål-lande till tidigare forskning, litteratur, teoretiska modeller samt författarens egna erfarenheter.

Syftet med denna kandidatuppsats var att undersöka hur elever i behov av särskilt stöd inkluderas i skolan genom att undersöka elevassistenters uppfattningar kring inkludering och ett inkluderande arbetssätt. Forskning om elevassistenters inkluderande arbete verkade saknas vilket bidrog till studiens avsikt att belysa elevassistenters perspektiv. Genom en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer utformades studiens resultat. Studiens resultat påvisade gemensamma definitioner om att en elev i behov av särskilt stöd kan vara lika inkluderad som övriga elever och att inkludering grundar sig i den självupplevda känslan hos eleven. Resultatet visade dock att det krävs särskilda förutsättningar för att uppnå en inkludering med varje elev. Vidare analyserades studiens resultat med hjälp av en analysmodell som består av tre olika definitioner av inkludering. Utifrån resultatet konstaterades det att elevassistenter på ett mer utförligt sätt beskrev specifika arbets- och förhållningssätt angående att inkludera elever i behov av särskilt stöd än tidigare forskning. Studiens slutsatser blev att inkludering handlar om att utgå ifrån varje enskild elevs behov istället för att utgå från allmänna förhållningssätt samt att elevassistentens yrkesroll är viktig och därför behöver tydliggöras i skolan.

Elevassistans är en av stödåtgärderna som kan aktiveras för elever i behov av särskilt stöd. Skolans rektor har genom sin tolkning av styrdokumenten stort inflytande över om elevassistenter anställs i den lokala skolverksamheten. Syftet med uppsatsen är att ge en situerad bild av elevassistenter som social praktik. Detta görs genom att belysa anledningar och förutsättningar som påverkar utformandet av det lokala elevassistentuppdraget. Dataunderlaget bygger på kvalitativa intervjuer med sju rektorer på olika kommunala grundskolor inom samma län. De transkriberade intervjuarna har senare bearbetats genom en tillämpning av kvalitativ innehållsanalys. För ytterligare perspektiv förankras uppsatsens begreppsvärld inom ett sociokulturellt kunskapsperspektiv sammanfört med en tillämpning av multimodal designteori. Den tes som skapar riktning i den teoretiska undersökningen är att utforska plan, situerad handling och diskrepansen däremellan. Resultatet visar en variation på hur elevassistenter får plats i organisationen och vilket syfte elevassistans får som stödåtgärd. Två olika anställningsförfaranden för elevassistenter identifieras som påverkar hur elevassistans organiseras. Rektorernas beslut om elevassistans baseras bland annat på tolkningar av lokala förutsättningar, som tillgång till alternativ kompetens samt konstruktiva attityder kring elever i behov av särskilt stöd. Rektorn tillsammans med elevhälsoteamet har enligt styrdokumenten och resultatet stort inflytande över särskilt stöd. Det lokala elevassistentuppdraget skräddarsys efter skolorganisationens tillfälliga behov och formas ytterligare av hur olika aktörer tolkar stödåtgärden. Elevassistentuppdraget blir som en brygga mellan normalitet och avvikelse. Elevassistenterna som har fått tillsvidareanställning beskrivs som skickliga. Deras erfarenhetsbaserade spetskompetens samt konstruktiva attityd gentemot elever i behov av särskilt stöd är eftertraktad hos skolorganisationerna. Elevassistans som stödåtgärd kan samtidigt strukturellt bidra till att negativa strukturer kring elever i behov av särskilt stöd förstärks. Däribland kan elevassistans som stödåtgärd ses som en tydlig markör för vilka elevers stödbehov som den lokala skolorganisationen har svårt att tillgodose.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om grundskolerektorers behovsanalys av sin verksamhet utifrån tillsättandet av resurspersoner, samt hur de organiserar stödet. Syftet handlar även om att öka kunskapen kring vilka konsekvenser detta kan få för verksamhetens specialpedagogiska arbete. Tidigare forskning visar att det finns stor variation i resurspersoners roller och arbetsuppgifter, men att påverkan på kunskapsinhämtandet och den sociala utvecklingen för de elever som får denna stödvariant är övervägande negativ. Forskningen lyfter även att stöd för elev genom resursperson ofta leder till ökad distans till övriga elever och de undervisande lärarna, samt ett ökat beroende av vuxenstöd för eleven. Dock, med flexibel organisation, goda möjligheter till samverkan inom skolan, samt handledning och kompetensutveckling för resurspersonerna, skulle användandet avresursperson i verksamheten få en ökad positiv effekt. På det sättet är både rektor och specialpedagog direkt knutna till resurspersonens arbete. Denna studie har en hermeneutisk, induktiv forskningsansats och är gjord genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sju rektorer från två mindre städer i två olika kommuner. Rektorerna arbetar på skolor inom olika socioekonomiska och sociokulturella områden, men fokus är på låg- och/eller mellanstadiet. Att tillsätta resurspersoner i verksamheten visade sig i denna studie handla mest om ett flöde och en relation mellan det teoretiskt möjliga i vad som kan fungera bra för eleven och vad som är praktiskt möjligt utifrån förutsättningarna. I detta betonade rektorerna flexibilitet inom hela organisationen och på alla plan. Elevhälsoteamet, och särskilt specialpedagogen, arbetade i detta i ett cykliskt, ömsesidigt samarbete med rektorn genom förarbete och verkställande av dennes beslut i frågan. Specialpedagogen arbetade även med de negativa effekter användandet av resurspersoner kunde ge, så som behov av handledning och kompetensutveckling.I diskussionsdelen ställs resultatet mot bakgrund och tidigare forskning, samt diskuteras utifrån det systemteoretiska perspektivet tillika det närliggande relationella perspektivet.

The purpose of this study is to examine educational aid´s perceptions of social inclusion in the compulsory school for pupils with learning disabilities in training school classes. The chosen method of this study is a qualitive research approach. Five educational aid´s currently working with pupils with intellectual disabilities in the compulsory school for pupils with learning disabilities have been interviewed. A relational and categorical models of special education has been used to analyze the interviews and a comparison between the relational, categorical approach, the thoughts of the educational aids and the regulatory documents from the Swedish National Agency for Education is taking place in the study. The result of the study shows that most of the educational aid´s in the study thinks that they can both support and obstruct social inclusion for pupils with learning disabilities. The study also shows that pedagogical guidance and discussions in the work crew about social inclusion are important to promote social inclusion. The educational aid´s believe that the pupils have little interest in participate in social interaction with other pupils. Furthermore the paraprofessionals believe that the teachers should have a comprehensive view over the pupils and their school day and that the educational aid´s thinks that they have a closer relation with the pupils because they spend more time with them than the teachers do. The informants indicated that learning environments, the ability to back away, and cooperation within the teaching team are important factors to promote social inclusion. / Syftet med studien är att undersöka några elevassistenters uppfattningar om social delaktighet i grundsärskolan med inriktning mot ämnesområden. Den valda metoden i denna studie var en kvalitativ forskningsansats. Fem elevassistenter som arbetar med elever i grundsärskolan med inriktning mot ämnesområden har blivit intervjuade. En relationell och kategorisk modell av specialundervisning har använts för att analysera intervjuerna och en jämförelse mellan det relationella, kategoriska synsättet, tankar från elevassistenterna och Skolverkets styrdokument sker i denna studie. Resultatet visade att merparten av elevassistenterna ansåg att de själva både kunde underlätta oh vara till hinder för den sociala delaktigheten för elever med utvecklingsstörning. Att handledning och diskussion om social delaktighet var viktiga faktorer samt att elevassistenterna ansåg att elever med utvecklingsstörning själva hade ett begränsat intresse av att inleda socialt samspel med andra elever. Studien visade även att pedagogisk handledning och diskussioner inom arbetslaget om social delaktighet är viktiga faktorer för att öka social delaktighet. Elevassistenterna ansåg att eleverna hade lågt intresse av att delta i sociala interaktioner med andra elever. Vidare så framhöll elevassistenterna att en lärare bör ha ett helhetsgrepp över eleverna och undervisningen och elevassistenterna anser att de har en närmare relation med eleverna då de spenderar mer tid med dem än vad lärarna. Elevassistenterna indikerade att lärmiljö, förmåga att backa undan och samverkan inom arbetslaget som viktiga faktorer för att öka social delaktighet.