Aktuell studie syftar till att undersöka hur äldres upplevelse av ensamhet framställs i forskning med fokus på hur ensamheten kan upplevas utifrån olika perspektiv. Genom en scoping review bestående av elva vetenskapliga artiklar har empirin analyserats utifrån en latent innehållsanalys och olika teoretiska ramverk, vilka har sin grund i ett ekologiskt perspektiv. Flera kategorier identifierades genom innehållsanalysen, vilket resulterade i fyra huvudteman - Ensamhet som upplevelse bland äldre, hantering av ensamhet, olika faktorer och deras påverkan på ensamhet samt mötet med vården. Inledningsvis konstaterar resultatet i denna studie att det finns olika former av ensamhet, vilka kan betraktas utifrån positiva, negativa och existentiella aspekter. Resultatet visar att ensamheten kan vara hanterbar eller icke hanterbar samt att det finns olika faktorer som kan leda till ökad eller minskad ensamhet. Vidare visar studieresultatet att mötet med sjukvården kan påverka äldres upplevelse av ensamhet. Detta kan betraktas som ett betydelsefullt resultat i förhållande till det sociala arbetet. Sammantaget bidrar denna studie till en djupare förståelse för äldres ensamhet och dess komplexitet. / The current study aims to examine how the elderly's experience of loneliness is presented in research with a focus on how loneliness can be experienced from different perspectives. Through a scoping review consisting of eleven scientific articles, the empirical evidence has been analyzed based on a latent content analysis and various theoretical frameworks, which are based on an ecological perspective. Several categories were indentified through the content analysis, which resulted in four main themes - Loneliness as an experience among the elderly, managing loneliness, various factors and their influence on loneliness and the meeting with healthcare. Initially, the results of this study state that there are different forms of loneliness, which can be considered based on positive, negative and existential aspects. The results show that loneliness can be manageable or unmanageable and that there are various factors that can lead to increased or decreased loneliness. Furthermore, the study result indicated that the meeting with the health care can affect the elderly´s experience of loneliness. This can be considered as a valuable result in relation to the social work. Overall, this study contributes to a deeper understanding of elderly´s loneliness and its complexity.

Vi har studerat hur äldre kvinnor beskriver att deras liv påverkats och förändrats under Covid-19 pandemin samt hur det har förändrats. I studien har vi tillämpat oss av en fokusgruppsintervju där fyra intervjupersoner deltog, en pargruppsintervju samt en enskild intervju, samtliga intervjupersoner var kvinnor. Intervjuerna spelades in samt transkriberades och i sin tur analyserades med hjälp av en kvalitativ analysmetod, tematisk analys. Studiens resultat visar att intervjupersonerna har följt restriktioner och uppmaningar från myndigheter. Intervjupersonernas sociala liv har påverkats genom att fysiska träffar har ändrat form eller minskat, i vissa fall helt uteblivit under pandemin. Detta ligger i linje om vad den tidigare forskningen inom området har visat.

Sammanfattning Bakgrund: Ensamhet i ålderdomen kan innebära en dålig prognos med försämrad fysisk och psykisk hälsa. Olika typer av förluster är faktorer som kan orsaka ensamhet och ökar med en stigande ålder. Vården brister i omhändertagandet av äldre personer som är ensamma i samhället, vilket gör att de inte får den vård de är i behov av. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga upplevelser av ofrivillig ensamhet hos äldre personer Metod: En allmän litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångssätt utfördes. Databassökningarna genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycInfo. Resultat: Ofrivillig ensamhet upplevdes i kontext med ett bristande socialt nätverk, försämrad hälsa och fysisk funktion, förändrad roll, social status och identitet, existentiella aspekter samt i mötet med sjukvården. Upplevelsen av ofrivillig ensamhet var mestadels beskrivet som något negativt där orken att försöka hantera sin situation eller viljan att leva hotades, men kunde även vara något som upplevdes positivt och genererade frihet. Konklusion: Upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre personer visade sig vara komplext med personliga skillnader. Det fanns ett flertal strategier för att hantera ofrivillig ensamhet, men dessa strategier kunde för vissa personer vara otillräckliga. Ofrivillig ensamhet orsakar lidande och sjukvården brister i identifiering och omhändertagandet av äldre personer som upplever ofrivillig ensamhet.

Bakgrund: Ensamhet är ett vanligt och växande problem först och främst hos äldre patienter då de oftare hamnar i riskfaktorer för ensamhet än personer i andra åldersgrupper. Ensamhet kan orsaka både fysisk och psykisk ohälsa. En specialistsjuksköterska behöver etablera en vårdande relation med dessa patienter för att stödja och hjälpa dem. Genom att undersöka hur dessa patienter upplever ensamhet kan ny kunskap skapas för att lindra upplevelsen. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter upplever ensamhet och hur en vårdande relation då kan etableras. Metod: Litteraturstudie med integrativ metod med systematisk sökning. Artiklarnahämtades från Cinahl, PubMed och PsycInfo. Analys av artiklarna enligt whitemor & Knalfs integrativ reviw metod i fyra analyssteg Inklusionskriterier begränsar sökning till artiklar inom tidsintervallet 2013 till 2023. Resultat: En vårdande relation i kombination med patientens eget initiativ att bryta ensamheten liksom närvaro av yttre faktur så som anhöriga och nya vänner kundeminska de negativa konsekvenserna av ensamhet. När patienten trots närvaro av människor i dennes sällskap känner sig ensam kunde känslan av sammanhang vara en positiv faktor att hantera ensamheteten. En del av den vårdande relationen handlar just om att förstärka känsla av sammanhang, aktivera patientens egna resurser och utöka hens delaktighet. Två kategorier framkom i analysen; Skapa en vårdande relation och Skapar utanförskap. Dessa faktorer söktes utifrån ett internt förhållande dem emellan. Minskad ensamhet kan uppnås med goda relationer och aktiviteter. Patienten och anhöriga har en viktig roll i att bryta utanförskapet och den bakomliggande ensamheten Slutsats: Resultaten redovisas i två huvudteman: Skapar vårdande relation och Skapar utanförskap. Resultaten visar att ensamhet hos människor är ett komplext ämne som kräver flera och individuellt anpassade åtgärder på olika nivåer. Det kräver ett stort engagemang och en aktiv och vårdande relation hos sjuksköterskan för att identifiera, åtgärda och motverka negativa effekter av ensamhet för att dessa individer ska få en möjlighet att känna välbefinnande. Anhöriga och de sociala kontakter som patienten kan bygga på nytt har också stor betydelse i att lindra känsla av ensamhet och utöka patientens livskvalité.Nyckelord: Ensamhet, Ensam, Social isolering, Interaktion mellan sjuksköterskor och patient, Sjuksköterska patientrelation

Bakgrund: I Sverige bort allt fler äldre gärna hemma och i många fall ensamma. Det kan leda till olika typer av ensamhet såsom social, emotionell och existentiell ensamhet. De äldre som lider av sin ensamhet innehar högre risk att drabbas av allvarliga, kostsamma följdsjukdomar. Ensamhet kan således leda till depression men även mer frekventa sjukhusinläggningar. Det är av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal besitter ett personcentrerat bemötande, för att kunna identifiera och lindra olika typer av ensamhet. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa äldres upplevelser av ensamhet i ordinärt boende.   Metod: En litteraturstudie vars resultat byggde på tio vetenskapliga artiklar av kvalitativ studiedesign. Artiklarna inhämtades ur Pubmed och Cinahl med omvårdnad som vetenskapligt fokus. Artiklarna analyserades med innehållsanalys som metod. Resultat: Tre kategorier och sju subkategorier identifierades. Huvudkategorierna var följande: Påverkad av inre och yttre faktorer, Förändrad levnadssituation och Hantering av ensamhet. Upplevelsen av ensamhet var variationsrik och kändes tyngst nattetid. Promenader, acceptans, och social kontakt ansågs vara viktiga skyddsfaktorer för att inte lida av sin ensamhet.   Konklusion: Det krävs en djupare förståelse för upplevelsen av ensamhet ur äldres perspektiv. Varje äldre individ har olika förutsättningar för att kunna finna acceptans eller mening. Ett personcentrerat bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal samt samverkan i team är mest optimalt för att hjälpa individen finna rutin och mening i sin levnadssituation. För att sjuksköterskan ska kunna fördjupa relationen till patienten behövs resurser i form av tid samt ett lyhört bemötande. / Background: The elderly people in Sweden generally choose to live at home and not community dwelling. That can lead to different types of loneliness such as: social, emotional and existential loneliness. Those elderly suffering from loneliness were exposed to a higher risk of more serious, costly complications due to deteriorating mental health. Effects of loneliness can lead to depression and more frequent visits of healthcare facilities. It’s of great importance that the nurse uses a person-centered point-of-view when meeting the elderly patient, furthermore, also be able to identify and treat negative symptoms of loneliness.  Aim: The aim of this literature review was to highlight the experience of loneliness of elderly people living in their home setting.   Method: A literature review based on ten qualitative studies. The studies were elected from Pubmed and Cinahl, both with a scientific nursing focus. The articles were analyzed with a content analysis method.    Result: Three categories and seven subcategories were identified. The main categories were following: Affected by inner and outer circumstances, Changed conditions in life and Coping with loneliness. The experiences of loneliness showed great variety and felt most troublesome during nighttime. Walks, acceptance and social contact were important factors of resource against negative feelings of loneliness.  Conclusion: It takes a deeper understanding of the experience of loneliness from the elderly people’s perspective. Each elderly individual carry different strengths and possibilities of finding acceptance or meaning in life. It’s of great importance that elderly people suffering or at risk of loneliness can be helped by health staff to find acceptance or a sense of meaning in life. The nurse needs to hold an open attitude, person-focused point-of-view and collaborate cross-professionally to help optimize care of the elderly individual in need. It’s helpful if nurses understand the profound experience of loneliness to furthermore help the individual identify and treat their eventual suffering of loneliness.

Denna studie undersöker människors upplevelser av att hoppa av samhället som ett resultat av fenomen som kännetecknar dagens senmoderna samhälle. Prestation, konsumtion och individualisering har kommit att bli ledord för livet i det senmoderna västerländska samhället, men det är inte alla som kan leva upp till samhällets snäva ideal om att vara en lyckad individ. Många av de individer som inte lyckas möta eller finner mening i dessa ideal tenderar undandra sig den sociala arenan. Denna studie koncentrerar sig på de som undandragit sig socialt genom att vända samhällets ryggen för en levande närmare naturen. Studiens resultat är förankrade i Baumans teorier om  flytande modernitet  och kunsumtionssamhället  , Giddens teori om  konfiskeringen av erfarenhet samt det existentiella perspektivets teori om  autenticitet . Fem självbiografier skriver av författare som har hoppat av samhället har i denna uppsatsanalysats med hjälp av en hermeneutisk metodansats. Uppsatsens resultat visar genom och huvudtolkning att det är svårt att hjälpa sig från samhället då människan är beroende av normaliteten som samhället erbjuder. Att leva utanför samhället främjar dock individens mentala hälsa. Jag menar att individen som vill leva utanför samhället blir  den utanförstående samhällsmedborgaren : självständig men ändå beroende av samhället.

Bakgrund: Den 11:e mars 2020 klassades covid 19 som en pandemi. Pandemin förde med sig oro, isolering, försämrad fysisk och psykisk mående samt att många människor avled till följd av sjukdomen. Både hög ålder och underliggande sjukdomar var riskfaktorer för utveckling av allvarligt sjukdomsförlopp till följd av corona, vilket gjorde äldre människor till en av de mest utsatta grupperna. För att skydda denna grupp, infördes smittskydds restriktioner.  Syfte: Syftet med denna studien var att beskriva äldres upplevelser av ensamhet under covid 19 pandemin Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats utfördes. Studien baserades på 10 vetenskapliga artiklar och analyserades enligt Fribergs analysmetod för kvalitativa artiklar.  Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i tre huvudteman och åtta underteman. Äldre upplevde att deras psykiska och fysiska hälsa påverkades med en ökad ensamhet, oro, rädsla, depression och ångest. Deras vardag förändrades i form av minskade sociala kontakter samt att de upplevde svårigheter med användning av digitala enheter vilket begränsade kommunikationen med deras anhöriga och bekanta. Slutsats: Ensamhet och social isolering var en av de största faktorerna som bidrog till både psykisk och fysisk ohälsa bland äldre. Ensamhet och social isolering kan i vården utgöra ett lidande för patienten, vilket förutsätter att sjuksköterskan har kunskap för att kunna identifiera och förebygga sjukdomar relaterade till ensamhet och social isolering.

Allt fler äldre upplever minskad livskvalitet på grund av ensamhet och 10–15 % av den åldrande befolkningen upplevde ofrivillig ensamhet 2022. Civilsamhället är en viktig aktör för att tillsammans med offentlig välfärd hantera sociala problem och Svenska kyrkan är en av de största aktörerna inom svenskt civilsamhälle. Vi har undersökt hur diakoner i Svenska kyrkan arbete med äldre och ensamhet. Studiens frågeställningar rörde hur diakoner ser på ensamhet, förhållningssätten bakom arbetet med äldre och ensamhet och hur diakoner ser att detta arbete gör skillnad. Studien har en kvalitativ ansats där vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med sex diakoner i tre församlingar. Den skapade empirin har transkriberats och analyserats med tematisk analys utifrån empowerment genom EPS-modellen och aktivitetsteorin. Resultatet visar attdiakoner beskriver olika dimensioner av ensamhet samt de barriärer som kan försvåra arbetet med att stävja ensamhet. Identifierade förhållningssätt är diakonalt förhållningsätt, uppmuntra till aktivitet, skapa tillhörighet, egenmakt, se och lyssna till de äldre samt se till de äldres styrkor. Studien identifierade även samverkan och arbetet med ideella som viktigt. Tre motiv till aktiviteterna syntes i studien: sätta människan i socialt sammanhang, efterfrågas av församlingen samt uppdrag från förtroendevalda. Diakonerna i studien upplever att arbetet gör skillnad genom vad de ser hos och hör av de äldre samt genom mängden besökare till en verksamhet. Framåt vill vi belysa möjligheterna för professionella inom välfärden som finns i att bli medveten om samverkan mellan offentlig välfärd och civilsamhället. I framtida studier önskar vi en undersökning av betydelsen av ideellas roll i civilsamhällets sociala arbete

Idag finns en oro för att människor som spelar och pratar med andra online är ensamma och att det hämmar deras sociala liv. För att utforska detta undersöker denna studie hur de människor själv ser på den tid de spenderar online och de människor de möter där. Hur gemenskap skapas online på kommunikationsplattformen Discord och vilken roll den gemenskapen spelar i medlemmarnas sociala liv. De teoretiska verktygen som används för att besvara detta är Andersons imagined communities (2016) samt Faraj och Johnssons teorier om reciprocitet online (2011). Empirin samlades in genom etnografiska metoder som netnografi, deltagande observation och semistrukturerade intervjuer med medlemmar i en Discordserver. Resultaten visar att gemenskaper online möjliggörs och skapas genom medlemmars reciprocitet och skapande av sociala band, teknikens utveckling och aktiva medlemmar somhåller samman gruppen.

Bakgrund Åldrande genererar försämrad hälsa, därav behöver resurser spenderas på förebyggande åtgärder. Vid ofrivillig ensamhet är det svårt att uppleva god hälsa eftersom smärtproblematik, kronisk lågintensiv stress samt depression genereras. Sjuksköterskans ansvarsområde är att främja hälsa. Jean Watson nämner omgivningens inverkan och att mänskliga behov bemöts därefter. Syfte Att beskriva åtgärder inom vården som kan förebygga ensamhet bland äldre personer. Metod I sökandet av artiklar användes CINAHL, PubMed samt PsycINFO. Det teoretiska ramverket PEO användes för att hitta sökord och skapa sökblock. I urvalet av artiklar togs hänsyn till inklusions- och exklusionskriterier samt kvaliteten utöver hur väl de svarade på syftet. Det utfördes sedan en integrerad analys enligt Fribergs metod. Två huvudkategorier och fem underkategorier framträdde. Resultat Åtgärder inom vården kan stödja äldre i dess vardag och personal kan göra äldre delaktiga i beslutsfattande. Inställningen till arbetet och bemötande var inverkande faktorer. Åtgärder som elektronik kan användas, det möjliggör distraktion från sjukdom och det vardagliga livet. Ytterligare kan levande- och digitala djur användas. Aktiviteter i grupp bidrog till gemenskap och fysisk aktivitet genererade mindre social isolering. Slutsats Det går att minska äldres känsla av ofrivillig ensamhet genom åtgärder inom vården. Det kan vidtas direkta- såväl som indirekta åtgärder. / Background Aging brings impaired health, hence resources have to be spent on preventive measures. Affected by involuntary loneliness it is difficult to experience good health because pain problems, chronic low intensity stress and depression are generated. Nurses’ responsibility is to promote health. Jean Watson mentions the surroundings influence and that needs are treated accordingly. Aim To describe nursing measures that can prevent loneliness among older adults. Method During research, CINAHL, PubMed and PsycINFO were used. The theoretical framework PEO was used to find keywords and create phrases. Selecting articles, inclusion- andexclusion criteria, quality and how well they answered the aim was considered. An integrated analysis was performed according to Friberg’s method. Two main categories and five subcategories appeared. Results Nursing measures can support older adults in their everyday life and staff can involve older adults in decision making. The attitude towards work and behaviour were influencing factors. Measures like electronics can be used, it enables distracion from sickness and everyday life. Furthermore, living- as well as digital animals can be used. Group activities contributed to solidarity and physical activity brought reduced social isolation. Conclusion It is possible to ease in voluntary loneliness among older adults through nursing measures.It can be direct- as well as indirect measures.