Bakgrund: I Sverige har cirka 130 000 - 150 000 personer en demenssjukdom. När en person har en demenssjukdom tillkommer en rad kognitiva nedsättningar som gör att personen blir beroende av hjälp. Oftast är det den närstående som personen med en demenssjukdom bor tillsammans med som tar ett stort ansvar i att stödja och hjälpa sin livspartner. Hos den närstående kan detta innebära blandade känslor och det finns evidens för att detta kan leda till både ensamhet och social isolering.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av ensamhet och social isolering när livspartnern har en demenssjukdom Metod: En litteraturstudie utifrån åtta vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Lundman och Hällgren Graneheims (2017) analysmetod.   Resultat: I resultatet presenteras tre kategorier: Förändring i parrelationen, Att bli vårdare åt sin livspartner och Förändring av sociala nätverk som speglar närståendes subjektiva upplevelser av ensamhet och social isolering. Dessa upplevelser innebar en rad blandade känslor.  Slutsats: De närstående upplevde olika former av ensamhet och social isolering på grund av de förändringar och anpassningar som följer med en demenssjukdom. Sjuksköterskor har ett ansvar i den familjefokuserade omvårdnaden att uppmärksamma även närstående som också är en del av teamet.

Introduktion: Ensamheten är en central del på äldreboende som påverkar den äldres livskvalité både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Det är sjuksköterskans ansvar att tillgodose och bekräfta den äldres behov genom god omvårdnad och helhetsyn av den äldre. Syfte: Belysa äldres upplevelser av ensamhet på äldreboende Metod: Litteraturstudien är systematiskt genomförd och baseras på 11 vetenskapliga artiklar som framtagits via databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades enligt SBUs kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik -patientupplevelser för att säkerställa god kvalité på artiklarna som använts i resultatet. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra olika fynd. Känna sig begränsad, Existentiellt lidande, Känna förlust samt att känna sig bortglömd. Ensamheten kunde minskas genom att de äldre höll sig sysselsatta genom socialisering, aktiviteter och kontakt med familj. Slutsats: Efter flytt till äldreboende upplever de flesta äldre en stor ensamhet, vardagen är inte längre som förr. Besöksfrekvensen minskar då familj och vänner vet att den äldre är gott omhändertagen på boendet. De äldre upplever sig bortglömda av sina anhöriga, detta skapar en inre smärta samt depression över det nya livsförhållandet. Många av de äldre är begränsade både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Detta påverkar den äldres vardag och de äldre kan uppleva sig odugliga.

Bakgrund: Ensamhet är ett fenomen som inte har en enhetlig definition. Ensamhet som inte är självvald kan leda till minskad livskvalitet och påverka en människas hälsa såväl fysiskt som psykiskt. Äldre riskerar att utveckla ensamhet till följd av olika förluster under åldrandet, till exempel förlusten av ens partner, familj eller vänner. Vidare kan det vara svårt för äldre att upprätthålla kontakter i ens sociala nätverk.  Syfte: Syftet var att undersöka förekomsten av ensamhet hos personer över 60 år Blekinge.  Metod: Metoden var en kvantitativ, deskriptiv tvärsnittsstudie baserad på retrospektiva data från The Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge.  Resultat: Resultatet visade att 42,0% av de äldre rapporterade ensamhetskänslor där en större andel var kvinnor. Procentuellt sett var andelen som rapporterade ensamhetskänslor störst av de som var mellan 87–96 år. Av alla som rapporterade ensamhetskänslor var änkor eller änklingar och ensamboende en större andel sett till civilstånd och boendesituation. Slutsats: Ensamhet förekom hos äldre och var mer förekommande i vissa grupper sett till kön, ålder, civilstånd och boendesituation. Det är dock av vikt att sjuksköterskan har kunskap om att ensamhetskänslor kan uppstå hos alla äldre oavsett sociodemografiska faktorer. Eftersom ensamhet förekom hos äldre behöver detta uppmärksammas hos sjuksköterskor då det kan finnas äldre som önskar stöd för sina ensamhetskänslor.

Bakgrund: Äldre personer över 65 år är en snabbt växande grupp och med den åldrande kroppen tillkommer hälsoproblem vilket gör att detta är en vanlig grupp människor som sjuksköterskan möter inom yrket. Att bo på äldreboende underlättar för den äldre personens vardag men gör även att det tillkommer nya upplevelser kring ensamhet. Sjuksköterskan måste ha en förståelse för den äldre personen för att kunna tillmötesgå de upplevelser denna har. Syfte: Syftet var att undersöka äldre personers upplevelse av ensamhet på äldreboende. Metod: En allmän litteraturstudie som är baserad på tio kvalitativa artiklar. Utifrån analysen har artiklarna sammanställts i fyra teman och fyra underteman. Resultat: Fyra tema skapades; Ensamhet i väntan, ensamhet i den åldrande kroppen med underteman den psykiska kroppen och den fysiska kroppen. Omgivningens påverkan på ensamhet och relationers påverkan på ensamhet med underteman relationer då och relationer nu. Diskussion: Orsaken till att de äldre personerna upplever ensamhet på äldreboendet är väntan på döden, den åldrande kroppen, att integriteten bryts i samband med att var på äldreboende samt att relationer förändras.

Ofrivillig ensamhet är något som drabbar många äldre och anses vara ett växande problem. Åldrandet är en process som kan innebära sämre fysisk funktionalitet, förlust av nära relationer samt social isolering som kan kopplas till upplevelser av ensamhet. Ensamhet kan leda till flera fysiska och psykiska sjukdomar. I takt med att den äldre populationen förväntas öka kommer också andelen äldre som upplever ofrivillig ensamhet att öka. I yrkesrollen som sjuksköterska kan man möta äldre som upplevelser ensamhet i flera olika kontext. Genom vårdande samtal och kommunikation kan sjuksköterskan stödja äldre i att uppleva hälsa. Syftet med studien var att belysa äldres upplevelser av ofrivillig ensamhet. Metoden som valdes var en integrativ sammanställning av kvalitativ forskning, där 10 artiklar inkluderades efter en systematisk litteratursökning. Resultatet visade att ensamhet var ett problem med flera olika dimensioner av lidande och upplevelsen av ensamhet påverkades av fysiska begränsningar, meningsfulla relationer, utanförskap och sociala förluster. Det framkom även strategier för att hantera ensamheten. Kunskap om hur äldre upplever och hanterar ensamhet kan möjliggöra att vårdpersonal kan ge en mer personcentrerad vård som lindrar lidande och främjar det välbefinnande som fortfarande är möjligt att känna i hög ålder.

Äldres ensamhet ses som ett vanligt förekommande problem i samhället idag och får utrymme i både media, forskning och i det allmänna talet. Hur utbredd är ensamheten och vad förklarar den subjektiva ensamheten hos äldre personer? Här undersöks äldres ensamhet ur ett makroperspektiv med syftet att studera vad som påverkar upplevelser av ensamhet hos äldre personer. Ett strukturfunktionalistiskt konsensusperspektiv ligger som teoretisk bakgrund. Det rör sig om en registerstudie då materialet som används är insamlat inom ramen för GERDA, en gränsöverskridande gerontologisk regional databas som samlar in empiriskt material om äldre och äldres levnadsvillkor. Svaren ges via enkäter som skickats ut till 65-70-75-80- och 85-åringar bosatta i Västerbotten. Metoden har en primärts kvantitativ ansats och de analyser som utförs är bivariata och multivariata sambandsanalyser. Även MCA-analys förekommer, en regressionsliknande analys, i förhoppning om att åstadkomma kausal inferens. Resultaten visar att ensamboende har störst effekt på den subjektiva ensamheten. De respondenter som uppger att de bor ensam löper högre risk för att uppleva ensamhet än de som bor med någon. Även utsatthet för ålderism ökar risken för upplevd ensamhet på äldre dagar. Ålder och kön har ingen nämnvärd effekt på den upplevda ensamheten hos äldre. Viktiga slutsatser är att kronologisk ålder inte påverkar ensamheten. Det samband som visas mellan ålder och ensamhet, uppdagas vara ett skensamband efter kontroll för andra variabler. Ett ensamboende som karaktäriseras av ofrivillighet har störst effekt på den upplevda ensamheten. I analys dras slutsatsen att det kollektiva medvetande som existerar i samhället kan påverka ensamhet hos en individ, genom att problematisera ensamboende och vidmakthålla diskurser vari ett det råder ett eländesperspektiv på äldre och åldrande.

Till följd av bland annat urbaniseringen och de nya utmaningar samt levnadsförhållandena som medföljer människor som bosätter sig i städer har nya fenomen vuxit fram och aktualiserats. Urban ofrivillig ensamhet är ett sådant. Städer anses som platser där sociala relationer frodas, men samtidigt måste vi vara medvetna om att ofrivillig ensamhet formas i städerna. Detta tenderar dock att förbises och gömmas av den enorma mängd människor som vistas där. Ur ett fysisk planerar- och designperspektiv är de fysiska aspekterna av staden intressanta eftersom det är den fysiska utformningen och livsmiljön i samverkan med sociala aspekter som har stor påverkan på hur människor bor, lever och förflyttar sig i staden. Så hur kan problemet synliggöras och hanteras inom fysisk planering?  Syftet med uppsatsen är att undersöka hur samt vilka fysiska och sociala aspekter som samverkar och inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet formas och vidhålls i urbana miljöer, genom att undersöka hur dialektiken (stad – ofrivillig ensamhet) är situerad i forskningen inom ämnet. Ytterligare ämnar studien att kritiskt undersöka relationen mellan urban ofrivillig ensamhet och fysisk byggd miljö med hjälp av design.  Studien initieras med reflektioner kring konkurrerande sätt att diskutera ensamhet samt hur fenomenet principiellt kan förstås med hjälp av Simmels och Baumans perspektiv på främlingskapet samt Tönnies Gemeinschaft och Gesellschaft. Studien har genomförts med hjälp av en kartläggande litteraturstudie och designmoment.  Empirin har samlats in genom dokumentstudier av akademisk litteratur inom ämnet urban ofrivillig ensamhet. Empiri har sedan analyserats med en tematisk textanalys och diskuterats mot de teoretiska utgångspunkterna och kunskapsöversikten. De teoretiska utgångspunkterna består av den socio-spatiala dialektiken samt Lefebvre rumstriad: det materiella rummet, rummets representationer och representationernas rum. Relationen mellan fysisk utformning, sociala aspekter och urban ofrivillig ensamhet har sedan undersökts genom design som metod.  Studien visar på en förståelse av det moderna samhället som en plats med utrymme för både gemenskap och ofrivillig ensamhet som påverkas av såväl fysisk utformning som sociala mekanismer. Avsaknaden av samhörighet, sociala utbyten, relationer och sociala nätverk av genuina och djupa sociala band bidrar till att forma ofrivillig ensamhet. Å andra sidan motverkar god promenadvänlighet, god tillgänglighet, och offentliga platser eftersom de skapar möjlighet för personer att förflytta sig och träffa andra om de tar möjligheten. Slutligen är det upp till användarna av den byggda miljön att tolka och bruka den. Även om planerare formar en plats med ett specifikt ändamål i åtanke.

Syftet med studien var att undersöka ofrivillig ensamhet i den svenska befolkningen utifrån faktorer som tidigare har visat sig associerade med oönskad ensamhet, nämligen ålder, inkomst, civilstånd, kön, antal hushållsmedlemmar och även storleken på orten där personen bor. Upplevelsen av ensamhet före och under coronapandemin har också studerats. Totalt har 196 personer svarat på ett frågeformulär som mäter de tidigare nämnda faktorerna och ensamhet enligt UCLA-ensamhetsindex. Resultaten visar att ensamheten är störst bland den yngre populationen och bland dem med lägst inkomst. Resultaten påvisade även att storstadsbor upplever sig mindre ensamma än de som bor i mindre orter. Studien kunde inte visa att coronapandemin haft någon inverkan på ensamhetsupplevelsen. Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i ensamhet utifrån kön, civilstånd eller antal medlemmar i hushållet. Slutsatsen som kan dras från studien är att inkomst, ålder och storleken på orten där individen bor har betydelse för ofrivillig ensamhet. / The purpose of the present study was to examine the involuntary loneliness in the Swedish population considering factors that previously have been shown to be associated, i.e. age, income, civil status, gender, number of household members and size of the locality where the individual lives. Even the experienced level of loneliness before and during the coronavirus pandemics has been studied. A total of 196 individuals have responded to a questionnaire aimed to measure the previously named factors as well as the loneliness index according to the UCLA Loneliness Scale. The results show that involuntary loneliness is more widespread among younger individuals and among those with lowest incomes. The results also show that people living in Sweden's largest localities feel less lonely than those living in smaller localities. The current study could not conclude that the coronavirus pandemic has had any effect on loneliness. No statistically significant differences in loneliness have been found when it comes to gender, civil status or number of members in the household. Overall, it can be concluded that income, age and the size of the locality where the individual lives are significant in the experience of involuntary loneliness.

Bakgrund: Hiv är en utbredd infektion och flera miljoner blir smittade varje år. Stigmatisering kring infektionen finns fortfarande kvar. Hälsa definieras som mer än frånvaro av sjukdom och lidande behöver inte vara fysisk. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers erfarenheter av att leva med hiv. Metod: En kvalitativ innehållsanalys baserad på sex självbiografier. Resultat: Fyra huvudteman framkom då analysprocessen genomfördes: svårt att förlika sig, behov av stöd, fördomarna tog stor plats i livet och behov av kontroll. Diskussion: Det är viktigt att sprida korrekt kunskap om hiv för att stigmatisering och fördomar av infektionen ska minska. Det är stigmatiseringen som skapar känslor av skam och isolering hos hivpositiva. Slutsats: Stigmatiseringen kring infektionen och rädslan att utveckla aids skapar mest ångest hos personer som lever med hiv. Dessa personer känner även en rädsla för att bli lämnade ensamma på grund av sin infektion. De upplever ett starkt behov av att få stöd.

Syftet med undersökningen är att kartlägga Kalmar Sjöfartshögskolas tredje och fjärdeårsstudenters upplevelser av ensamhet och social isolering under sin tid till sjöss. Tanken är också att belysa vilka konsekvenser dessa upplevelser kan få för studenterna. Undersökningen är en kvantitativ studie av survey-typ där data samlats in med hjälp av enkäter. Studenterna tillfrågades om sina upplevelser av ensamhet och social isolering samt ett antal faktorer och symptom kopplade till dessa känslor. De insamlade svaren analyserades och jämfördes sedan med varandra för att hitta mönster av relation. Resultatet visar att upplevelser av ensamhet och social isolering förekommer, och att det är relativt vanliga bland studenterna. Det finns ett antal symptom, till exempel nedstämdhet och upplevelsen av minskad prestationsförmåga som kan associeras med dessa känslor. Vidare finns ett antal faktorer som går att koppla till hur dessa känslor av ensamhet och social isolering upplevs av individen, till exempel relationen till handledaren, den enskildes civilstånd, stämningen och gemenskapen ombord. / The aim of this report is to survey the experience of loneliness and social isolation among third- and fourth-year students at the Kalmar Maritime Academy, during their time at sea. The purpose is also to shed light on the consequences that these students may experience. It is a quantitative study, more specifically a survey-study where the students were questioned about their experiences of loneliness and social isolation as well as a number of factors and symptoms related to these feelings. The gathered answers were analyzed and compared in order to find any patterns of association. Our conclusion is that experiences of loneliness and social isolation are relatively common among the students. These feelings are associated with symptoms like depression and a decrease in performance. There are a number of variables that are associated these feelings, such as the relation to the supervisor, martial status, the atmosphere and fellowship onboard.