Tidigare forskning visar att det är möjligt att uppfatta övergripande känslor som glädje och sorg i musik. Däremot saknas forskning kring uppfattningen av mer specifika känslor. För denna studie skapades ett musikstycke med målet att förmedla känslan av ensamhet, som är en underkategori av sorg. Musiken skapades med utgångspunkt i tidigare forskning och ett antal inspirationskällor från annan musik. Under intervjuer fick deltagarna lyssna på musiken och svara på vilken känsla de hörde. Deltagarna beskrev en sorglig känsla och vissa använde specifikt ensamhet. Resultatet visar att kompositörer kan behöva skriva musik utifrån målet att förmedla en specifik känsla. Valet av olika musikaliska parametrar som klangfärg och musikteoretiska moment var viktigt. Vid en utveckling av studien kan andra känslor utöver ensamhet undersökas. I framtida forskning borde även den undersökta målgruppen utökas. Ökad kunskap i forskningsområdet kan leda till bättre förståelse kring hur musik kan användas för att förmedla specifika känslor.

Bakgrund: Under Covid-19 pandemin infördes restriktioner för att skydda äldre från att insjukna. Restriktionerna innebar en påtvingad isolering av en population som redan innan pandemin ansågs vara överrepresenterad gällande ensamhet och isolering. Ensamhet leder till ökad risk för såväl fysisk- som psykisk ohälsa som i vissa fall kan leda till förtidig död. Det är oklart om huruvida äldre har upplevt ensamhet och isolering under Covid-19. För att förebygga samt behandla ohälsa relaterat till ensamhet och isolering, behöver sjuksköterskan ha kunskap inom området och genom ett personcentrerat förhållningssätt kan ensamhet identifieras. Syfte: Beskriva förekomst av ensamhet och isolering hos personer över 60 år under Covid-19 pandemin. Metod: En kvantitativ metod genomfördes som en deskriptiv tvärsnittsstudie baserat på ett urval från The Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge. Resultat: Ensamhet och isolering visade sig inte vara ett problem för deltagarna. Kvinnor rapporterade i högre utsträckning sin hälsa som någorlunda till dålig jämfört med män, vilket även personer i ålderskategorin ≥80 år hade högre benägenhet att göra. Kvinnor samt ålderskategorin ≥80 kände sig ensamma och isolerade i högre utsträckning än övriga kategorier. Signifikant skillnad mellan könen och mellan de olika ålderskategorierna påvisades i självuppskattad hälsa. Slutsats: Ensamhet och isolering har inte påvisats vara ett problem i stor utsträckning för äldre under Covid-19 pandemin. Varvid sjuksköterskan ej kan förutsätta att äldre upplevt ensamhet och isolering till följd av Covid-19 pandemins restriktioner.

This essay is about students' interaction with people and organizations and how they have been affected by loneliness during Covid-19 pandemic. The starting point of the question and the purpose is based on research about how students' routines, mobility, relations with other people and institutions in Karlstad. A further research has been done to see whether loneliness is different, from a gender perspective. A quantitative survey was conducted on students between the ages of 19-29 who study at Karlstad University. Responses from the survey were analyzed with selected literature on the subject in order to arrive at a conclusion. The results of the study showed that loneliness is not so widespread due to various factors such as interaction with people and with some semi-organized field.

Bakgrund: Att erbjuda palliativ vård i livets slutskede är av stor betydelse då målsättningen är att lindra, främja livskvalité och bibehålla patientens psykosociala och existentiella liv fram till döden. Existentiellt är vi som mest ensamma vid födseln och döden. Denna existentiella ensamhet kan vara tung att bära och utmärker sig ofta hos patienter som ångest, rädsla och en ökad sårbarhet. För att vårdpersonal ska kunna öka välbefinnandet hos patienter i livets slutskede och kunna ge en god omvårdnad är det viktigt att vårdpersonalen innehar tillräckligt med kunskap i hur de möter existentiell ensamhet. Syfte: Syftet var att utforska hur vårdpersonal möter existentiell ensamhet hos personer i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturstudie som inkluderade nio vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen skedde i databaserna Cinahl Complete och PsycINFO. Artiklarna granskades med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen utgick från Fribergs (2017) analysmodell. Resultat: Vårdpersonalen mötte existentiell ensamhet genom att på olika sätt finnas där, genom att personcentrera mötet, skapa en relation och mötas på ett personligt plan och genom att skifta mellan ett personligt och professionellt förhållningssätt. Diskussion: Studiens kvalitet granskades utifrån trovärdighetsbegreppen beskrivna av Shenton (2004). De tre fynden som diskuterades var vikten av god kommunikation, vårdpersonalens tidsbrist påverkar mötet och att våga möta existentiell ensamhet.

Unga vuxna är en åldersgrupp som beskrivits vara i riskzonen för ökade nivåer av upplevd ensamhet under covid-19-pandemin. Forskning tyder på att olika copingstrategier och emotionsreglerande förmågor kan bidra till minskad ensamhet. Studiens syfte var därför att undersöka copingstrategier och emotionsreglerande förmågor hos unga vuxna som känner sig ensamma under covid-19. 309 unga vuxna, 18-29 år, deltog i den tvärsnittliga enkätstudien. Copingstrategin distraktion användes mest frekvent av deltagarna, medan aktiv coping och stödsökande strategier användes mindre frekvent än övriga strategier. Resultatet av den multipla regressionsanalysen visade att de inkluderade copingstrategierna (känslomässigt socialt stöd, positiv omtolkning, planerande coping) samt de emotionsreglerande förmågorna (svårigheter med att acceptera sina känslor samt att vidmakthålla målinriktat beteende vid känslomässig upprördhet) tillsammans förklarade 29.4 % av variansen i upplevd ensamhet. Känslomässigt socialt stöd uppvisade ett signifikant bidrag till den förklarade variansen i upplevd ensamhet, vilket också var fallet för de två emotionsreglerande förmågorna. Resultaten ger en indikation om att användande av coping och förmågan till emotionsreglering kan fungera skyddande mot upplevd ensamhet. För att kunna dra säkrare slutsatser om detta behövs dock framtida studier med longitudinell design. Det finns även ett behov av att undersöka ytterligare faktorer som kan tänkas förklara variansen i upplevd ensamhet.

Det pandemiska utbrottet av Covid-19 har lett till snabb smittspridning i samhället. En liten del av de som insjuknar i Covid-19 utvecklar svårare sjukdom och behöver därför sjukhusvård. Detta innebär att vårdas på slutenvårdsavdelning där smittade patienter isoleras. Enligt forskningen upplever patienter en psykisk påfrestning och negativa känslor i samband med isoleringsvård. Syftet med denna studie är att belysa hur patienter upplever isoleringsvård vid infektion av covid-19, med en litteraturöversikt som studiedesign. En strukturerad litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed som ledde fram till 9 artiklar. Dessa genomgick sedan kvalitetsgranskning. Med stöd av de valda artiklarna framkom fyra huvudteman i resultat: Emotionellt lidande, Känsla av utanförskap och Hotad existens samt Välbefinnande trots isoleringsvård. Av resultatet framgick det att den isolerade patienten upplevde ensamhet på grund av avsaknad av familj och livssituation. Isoleringsvården kunde också innebära ett lidande för patienten och många fruktade för att sjukdomen skulle leda till döden. Detta innebar att existentiella frågor blev viktiga för vissa patienter. Patienterna som isoleringsvårdades med covid-19 kunde också uppleva att vissa sjuksköterskor gav ett intryck av att vara rädda för att bli smittade och därför undvek patientrummet. Detta kunde leda till en försämrad vårdkvalitet och ett ökat lidande för patienten. Familjens och sjuksköterskans stöd var viktigt för patientens välbefinnande. Sjuksköterskor och övrig vårdpersonal behöver således mer kunskap för att kunna bedriva den komplexa vård som dessa isolerade patienter har behov av.

No description available.

Ensamhet är en vanlig upplevelse bland äldre runtom i världen. Det är en subjektiv upplevelse som kan leda till både psykisk och fysisk försämring hos individen. Syftet var att belysa omvårdnadsåtgärder som kan tillämpas i mötet med äldre personer som lider av ofrivillig ensamhet. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie med deduktiv ansats. Strukturerade sökningar i tre databaser för omvårdnadsforskning genomfördes. Det resulterade i tio vetenskapliga artiklar som analyserades utifrån strukturen för innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: Medverkan, Stöd, Miljöanpassning, Observation och Samordning. Resultatet visar att medverkan kan främjas genom kommunikation med anhöriga vilket kan underlättas med hjälp av teknologi. Sjukvårdspersonal kan vara ett stöd för äldre personer genom att bygga en relation och ömsesidig tillit. Miljöanpassning kan genom sociala aktiviteter leda till nya kontakter och minskad känsla av ofrivillig ensamhet. Vid observation är riskbedömning är ett viktigt verktyg för att förhindra uppkomsten av andra hälsorelaterade problem. Samordning mellan olika organisationer kan främja den äldre personens oberoende. Konklusionen är att omvårdnadsåtgärder vid ofrivillig ensamhet hos äldre personer behöver individanpassas för att uppnå en så bra effekt som möjligt. / Loneliness is a common experience amongst older people all over the world. It’s a subjective feeling that may lead to mental and physical deterioration. The aim was to highlight nursing interventions when dealing with elderly people who experience involuntary loneliness. The method was a literature study with a deductive approach. Structured searches were made in three databases relevant for nursing research. It resulted in ten scientific articles that were subject to content analysis. The analysis resulted in five categories: Participation, Support, Environmental adaptation, Observation and Coordination. The result shows that participation can be promoted through communication with relatives which can be more accessible with the help of technology. Health care professionals can be a support to elderly persons by building a relationship and mutual trust. Environmental adaptation can enable new contacts through social activities. Observation through risk assessment is an important tool to prevent other health related problems. Coordination between organizations can help the elderly person to be more independent. The conclusion is that nursing interventions related to loneliness in elderly persons must be individualized to achieve the best possible effect.

Bakgrund: Åldrandet innebär naturliga biologiska, sociala och psykologiska förändringar, andelen äldre i samhället beräknas öka och äldre upplever ett lägre socialt deltagande kontra resten av befolkningen. Ensamhet beskrivs som en obehaglig eller oacceptabel avsaknad av relationer och involverar hur en person uppfattar, upplever och utvärderar den avsaknaden. Hälsoproblem och upplevelsen av livskvalitet är knutet till ensamhet. Ingen konsensus om fenomenet ensamhet finns inom vårdvetenskapen. Sjuksköterskan har viktig roll att upptäcka, motverka och förebygga ensamheten, därför behövs mer kunskap om fenomenet. Syfte: Att belysa äldre människors upplevelser av ensamhet. Metod: en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tio original artiklar med kvalitativ eller mixed-metod ansats. Resultat: Upplevelserna av ensamhet speglas i de fyra teman som analysen visade: ensamhet relaterat till förlust av relationer, den abstrakta ensamheten, den hanterbara ensamheten och den positiva ensamheten. Slutsats: Ensamheten hos äldre är ett fenomen som involverar hela människans livsvärld och upplevs ha positiva och negativa sidor. Tillgänglighet till relationer samt tankar och känslor kring dessa har en central betydelse i upplevelsen av ensamhet. Ensamheten sågs som hanterbar och förutsägbar, men samtidigt som någonting stigmatiserat som upplevdes svårt att prata om. Den positiva ensamheten sågs som självvald. I denna kunde tid för reflektion och eftertanke ges och människor kunde uppleva relationer till sig själv eller abstrakta ting. / Background: Aging involves natural biological, social and psychological changes, the amount of elderly people in society is expected to rise and elderly people experience a lower amount of social participation than the rest of the population. Loneliness is described as an unpleasant or inadmissible lack of relationships and involves how a person perceives, experiences and evaluates this lack of relationships. Health problems and perceived quality of life are tied to loneliness. Consensus on the phenomenon of loneliness does not exist in the nursing sciences. The nurse plays an important role in detecting, deterring and preventing loneliness; therefore more knowledge of the phenomenon is needed. Aim: To illuminate the lived experience of elderly people. Method: A literature review with a qualitative approach based on ten original articles with either a qualitative or mixed-method approach. Results: Four themes emerged that illuminate the experience of loneliness in elderly people: Loneliness related to the loss of relationships, the abstract loneliness, the manageable loneliness and the positive loneliness. Conclusion: Loneliness in the elderly is a phenomenon that involves the whole human being and his life world and is seen to contain both positive and negative sides. The availability of relationships along with thoughts and feelings surrounding these are seen to be central in the experience of loneliness. Loneliness was seen as manageable and predictable, but at the same time as stigmatized and was difficult to talk about. The positive loneliness was seen as something chosen. There was time for reflection and thought, and people were able to experience relationships with themselves or abstract things.

Introduktion/Bakgrund: I världen pågår en pandemi och hittills har över 200 miljoner människor smittats och över 4,5 miljoner människor har avlidit. Hög ålder och underliggande sjukdomar är riskfaktorer för att drabbas av svår sjukdom av coronaviruset. År 2018 rapporterades det att världens befolkning ökar, blir äldre och lever mer ensamma.  Syfte: Syftet med litteraturstudien är att sammanställa och kritiskt granska hur internationella forskningsresultat beskriver hur de äldres psykiska hälsa har påverkats under covid-19- pandemin.  Metod: Litteraturstudien har följt Polit och Becks (2017) nio steg. Artiklar söktes i relevanta databaser som Cinahl, PubMed och PsycInfo. Artiklarna granskades utifrån Polit och Becks (2017) granskningsmallar.  Resultat: Resultatet består av elva artiklar, varav tre med mixad metod och åtta med kvantitativ metod. Resultatet utgår från fyra kategorier som identifierats: känsla av ensamhet, upplevd oro och ångest, frånvaro av sociala och fysiska aktiviteter samt möjliga skyddsfaktorer.  Slutsats: Sammanfattningsvis upplevde de äldre inte att deras psykiska hälsa påverkades markant under Covid-19 pandemin. Dock visade resultatet en ökad ensamhet, oro och ångest främst hos kvinnorna. Trots detta framkom det att de äldre besitter en högre personlig motståndskraft som tycks vara en möjlig skyddande faktor.