Introduktion/Bakgrund: I världen pågår en pandemi och hittills har över 200 miljoner människor smittats och över 4,5 miljoner människor har avlidit. Hög ålder och underliggande sjukdomar är riskfaktorer för att drabbas av svår sjukdom av coronaviruset. År 2018 rapporterades det att världens befolkning ökar, blir äldre och lever mer ensamma.  Syfte: Syftet med litteraturstudien är att sammanställa och kritiskt granska hur internationella forskningsresultat beskriver hur de äldres psykiska hälsa har påverkats under covid-19- pandemin.  Metod: Litteraturstudien har följt Polit och Becks (2017) nio steg. Artiklar söktes i relevanta databaser som Cinahl, PubMed och PsycInfo. Artiklarna granskades utifrån Polit och Becks (2017) granskningsmallar.  Resultat: Resultatet består av elva artiklar, varav tre med mixad metod och åtta med kvantitativ metod. Resultatet utgår från fyra kategorier som identifierats: känsla av ensamhet, upplevd oro och ångest, frånvaro av sociala och fysiska aktiviteter samt möjliga skyddsfaktorer.  Slutsats: Sammanfattningsvis upplevde de äldre inte att deras psykiska hälsa påverkades markant under Covid-19 pandemin. Dock visade resultatet en ökad ensamhet, oro och ångest främst hos kvinnorna. Trots detta framkom det att de äldre besitter en högre personlig motståndskraft som tycks vara en möjlig skyddande faktor.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att förebygga och lindra symtom och förbättra livskvaliteten hos patienter med dödlig sjukdom. Många av de som drabbas av cancer kommer vårdas inom den specialiserade palliativa vården. Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet, finns överallt. Detta är en grupp som behöver stort stöd då sällskap och gemenskap bidrar till trygghet och förlänger livet. Specialistsjuksköterskan spelar en viktig roll i att identifiera och symtomlindra dessa patienter för att de ska känna trygghet i livets slut. Syfte: Syftet var att belysa behovet av stöd hos patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. Metod: Den metod som tillämpades var en mixad litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa studier analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Olika former av stöd är viktigt för patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. De behöver känna trygghet i relationer, struktur i vardagen och en god symtomlindring. Det är en utmaning både att vara och att känna sig ensam. Specialistsjuksköterskan har en viktig roll att identifiera och ge stöd till dessa patienter. Slutsats: Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet behöver olika typer av stöd, trygghet och god symtomlindring för att få bästa möjliga vård. Specialistsjuksköterskan behöver identifiera och synliggöra behovet av stöd.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att förebygga och lindra symtom och förbättra livskvaliteten hos patienter med dödlig sjukdom. Många av de som drabbas av cancer kommer vårdas inom den specialiserade palliativa vården. Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet, finns överallt. Detta är en grupp som behöver stort stöd då sällskap och gemenskap bidrar till trygghet och förlänger livet. Specialistsjuksköterskan spelar en viktig roll i att identifiera och symtomlindra dessa patienter för att de ska känna trygghet i livets slut. Syfte: Syftet var att belysa behovet av stöd hos patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. Metod: Den metod som tillämpades var en mixad litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa studier analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Olika former av stöd är viktigt för patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. De behöver känna trygghet i relationer, struktur i vardagen och en god symtomlindring. Det är en utmaning både att vara och att känna sig ensam. Specialistsjuksköterskan har en viktig roll att identifiera och ge stöd till dessa patienter. Slutsats: Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet behöver olika typer av stöd, trygghet och god symtomlindring för att få bästa möjliga vård. Specialistsjuksköterskan behöver identifiera och synliggöra behovet av stöd.

Bakgrund: Åldersgruppen 60 år och äldre har i Sverige mer än dubblerats de senaste 50 åren. Ensamhet ökar med växande ålder och ensamhet och ett litet socialt nätverk är associerat med ökad risk för dödlighet hos äldre. Syftet var att undersöka eventuella samband mellan känsla av ensamhet och sociala relationer hos äldre personer över 60 år, utifrån kön, ålder, känsla av stöd av någon samt antal sociala relationer. Metod: Tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Data från Swedish National Study on Aging and Care Nordanstig (SNAC-N) analyserades med en beskrivande, jämförande och signifikansanalys, från åren 2013-2015 med totalt 699 deltagare. Resultat: 167 personer (23,3%) av totalt 699 deltagare svarade att de upplever ensamhet och ensamhet var vanligare hos kvinnor. Signifikant samband (p&lt;0,001) kunde ses relaterat till ensamhet och stigande ålder. Inget samband sågs mellan hur många personer man känner väl och kunde prata med och känslan av ensamhet. Vid upplevt stöd av någon minskade känslan av ensamhet. Diskussion: Detta kan tolkas att det inte är antalet relationer utan kvalitén på relationen som är av betydelse för känslan av ensamhet. Slutsats: Vidare forskning får undersöka vidare om sambandet mellan kvalitén på relationer och upplevd ensamhet. / <p>2023-05-31</p>

Bakgrund: Depressiva symtom är den mest förekommande formen av psykisk ohälsahos äldre personer i dagsläget. Gruppen av äldre människor ökar vilket gör att denpsykiska ohälsan också ökar. Depressiva symtom kan visa sig på flera sätt, några avdessa kan vara minnesstörningar, nedstämdhet, ledsamhet och oro. Depressiva symtomkan uppstå av flera anledningar, det kan vara ensamhet, läkemedelsbiverkningar ellersmärta.Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre personers erfarenheter av ensamhet ochdepressiva symtom.Metod: Samtliga artiklar kommer från PubMeds databas. Studien är en beskrivandelitteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar och tre artiklar med mixad metod hargenomgått en innehållsanalys samt granskats i relevans- och kvalitetsmallar. Dessa harsedan sammanställts för att besvara studiens syfte och frågeställning.Huvudresultat: I många fall upplevs depressiva symtom och ensamhet samtidigt hosäldre personer. I några situationer är ensamhet relaterat till förändrade livssituationersom förluster av nära relationer, begränsad autonomi, kroppsliga hinder och förändradeboendesituationer. Depressiva symtom kan uppkomma till följd av ensamhet, vilket görde äldre personerna nedstämda, känner meningslöshet och tappar framtidstro.Slutsats: Många äldre upplever ensamhet och depressiva symtom, men det finns enstigmatisering kring att prata om sitt psykiska mående. Ensamhet och depressivasymtom förekommer ofta i relation till varandra hos äldre personer.Nyckelord: Depressiva symtom, ensamhet, förlust, erfarenheter, upplevelser, äldrepersoner

Bakgrund: Allt fler blir äldre och vårdbehovet ökar. Med åldrandet förloras roller i snabbare takt än nya fås. Att förlora en partner och nedsatt förmåga till fysisk aktivitet är riskfaktorer för ensamhet. Forskning visar på hur ensamhet ger ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa. Två av tre inom äldreomsorgen upplever ensamhet.Syfte: Att beskriva hur äldre personer upplever och hanterar ensamhet.Metod: Litteraturstudie med tematisk analys av tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ensamhet upplevdes av äldre personer som ett lidande som var svårt att prata om, som frånvaro av andra, som passiviserande men också som en känsla av frihet. Ensamheten hanterades genom att umgås med sig själv, ha positiv inställning och tro, anpassade förväntningar på sin omgivning, känna samhörighet med sin omgivning, underhålla gamla relationer, använda strategier för att komma i kontakt med andra samt hitta situationer där personen var behövd. Konklusion: Ensamhet var primärt en negativ upplevelse men kunde även ha positiva sidor. Ensamheten var stigmatiserad och detta innebar att äldre personer var mindre villiga att prata om den och ensamheten blev då svårare att hantera. Som sjuksköterska är det viktigt att vara medveten om detta och lyfta frågan i vårdmötet. / Background: More and more are getting older and the need for care increases. With aging, roles are lost faster than the new ones are gained. Losing a partner and a reduced capacity for physical activity are risk factors for loneliness. Research shows how loneliness increases the risk of both physical and mental illness. Two out of three elderly in geriatric care experience loneliness.Aim: To describe how older people experience and manage loneliness.Method: Literature study with thematic analysis of twelve scientific articles with qualitative approach.Results: Loneliness was experienced by older people as a suffering that was difficult to talk about, as the absence of others, as passivity but also a sense of freedom. Loneliness was managed by spending time with yourself, having positive attitudes and faith, adapted expectations, feeling connected to their surroundings, maintain old friendships, using strategies to get in touch with others and find situations where they felt needed.Conclusion: Loneliness was primarily a negative experience but may also have positive sides. Loneliness was stigmatized and this means that older people were less willing to talk about it and loneliness became more difficult to manage. As a nurse, it is important to be aware of this and to raise the issue when meeting the elderly patient.

Bakgrund: Det finns ett konstaterat samband mellan att bli äldre och uppleva ensamhet. Därför kan måltiden komma att uppfylla en mycket viktig roll vad gäller behovet av gemenskap och njutning. Med åldern följer även flera fysiologiska förändringar som exempelvis försämrad lukt och smaksinne vilka kan ha en negativ inverkan både på människors intag av näring och på livskvalitén. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ensamboende äldre människors aptit och ätandekopplat till känslor av ensamhet. Metod: I Studien användes kvantitativ metod där en webbenkät skapades i Microsoft Forms. Inklusionskriterierna var ensamboende och 65 år eller äldre. Rekryteringen skedde via Facebook, posters och mejlkontakt med pensionärsföreningar. Data analyserades i IMB SPSS statistics 29.0. Statistiska test som användes var chi-två test vid undersökning av skillnader och Spearmans rangkorrelationstest för att undersöka samband. Resultat: Totalt resulterade enkätundersökningen i 77 respondenter, varav majoriteten var kvinnor och yngre äldre. Mer än hälften av respondenterna angav att de inte besvärades av ensamhet. Procentuellt besvärades de ”äldre äldre” som definierades som de som var 80 år eller äldre, kvinnor och änkor/änklingar mest av ensamhet. Respondenterna som besvärades av ensamhet var mer benägna att vara intresserade av organiserat måltidssällskap. Ett stort antal av respondenterna var däremot inte intresserade av organiserat måltidssällskap i nuläget. De som besvärades av ensamhet upplevde inte måltiden som en trevlig stund på dagen. Majoriteten av respondenterna hade god aptit och åt regelbundet. Slutsats: I den undersökta gruppen observerades ett samband mellan ensamhet och att inte uppleva måltiden som en trevlig stund på dagen. Respondenterna hade överlag tät regelbunden social kontakt med andra och upplevde en självständighet vad gällde måltiden, vilket enligt vår teori kan vara anledningarna till att ett stort antal inte besvärades av ensamhet i vår studie. Ensamhet upplevdes som besvärande främst hos kvinnor, ”äldre äldre” och änkor/änklingar och de ”äldre äldre” uppvisade även störst intresse för organiserat måltidssällskap. Tydligare information kring vilka måltidsstöd som erbjuds kan behövas i vissa kommuner.

Bakgrund: Ålderdom påverkar livet, kroppen och sinnet. Långvarig, ofrivillig ensamhet är skadligt för hälsan och vanligt förekommande bland äldre personer. Existentiell ensamhet utgör en form av ofrivillig ensamhet och definieras som en plågsam insikt om att vara separerad från världen och andra människor. Nästan alla erfar det någon gång i livet, särskilt i samband med kriser eller att man upplever sig stå inför döden. Inom existensfilosofi och existentiell psykoterapi beskrivs ångest och lidande som grundläggande livsvillkor och existentiell ensamhet är ett resultat av detta. Lidandet är i sig meningslöst men med hjälp av copingmekanismer och stöd kan man ta sig igenom lidandet och skapa mening. Äldre personer uttrycker ofta ett behov av att samtala om existentiella frågor medan sjuksköterskor inte sällan undviker dem då de upplever samtalen som svåra och ofta känner sig otillräckliga. Stöd till vård- och omsorgspersonal är därför viktigt. Samhällsutvecklingen pekar mot ett allt mer ansträngt läge inom vård och omsorg och arbetsgivare och fackförbund tvistar om ansvarsfördelningen. Ansvaret för äldres hälsa ligger dels på individen själv, dels på vård- och omsorgspersonal och samhället. Syfte: Att undersöka äldre personers upplevelser av existentiell ensamhet. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Urvalet bestod av tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan år 2003–2023. Deltagarna bestod av äldre personer från 60 år. Materialet tematiserades med en induktiv ansats, därefter diskuterades resultatet i relation till Katie Erikssons lidandeteori. Resultat: Tre teman med underteman togs fram ur resultaten: Det första temat var Att känna sig frånkopplad från världen med undertema meningslöshet och När orden inte räcker till. Det andra temat var Att förlora och omdefiniera sig själv med undertema Frihetsförlust, Kontrollförlust och Identitetskris. Det tredje temat var Att leva i ett relationellt tomrum med undertema Att känna sig isolerad och Tankar på döden. Slutsats: Upplevelser av att sakna djupa relationer samt att förlora kontrollen över sitt liv kunde utlösta existentiell ensamhet hos äldre personer. Det gjorde att de kände sig frånkopplade från världen och andra människor samt upplevde meningslöshet. För att kunna hjälpa äldre personer med dessa känslor behöver sjuksköterskor kunskap om vad som orsakar existentiell ensamhet och vad den innebär. / Background: Old age affects both life, body and mind. Long-term involuntary loneliness is harmful to ones health and common among elderly people. Existential loneliness is a form of involuntary loneliness and is defined as a painful insight in being separated from the world and other people. Most people experience it sometime during their lifetime, especially during a time of crisis or when one feels confronted with death. Within the realm of existential philosophy and existential psychotherapy, anxiety and suffering are described as fundamental conditions for life and existential loneliness is a result of this. Suffering itself is meaningless but with the help of coping mechanisms and support, one can get through it and create meaning. Elderly people often express a need to talk about existential concerns while nurses can be avoidant since they find these conversations tough and feel insufficient. This makes support for the nursing staff an important matter. The societal development indicates an increasingly strained situation within healthcare and elderly care, with employers and trade unions disputing over the allocation of responsibilities.  The responsibility for the health of elderly people lies partly on the individuals themselves, partly with healthcare and care personnel, and partly with society. Aim: To explore elderly persons’ experiences of existential loneliness. Method: A systematic literature review was carried out. The literary sample consisted of ten qualitative, scientific original articles published between 2003–2023. The participants in the studies were elderly people from the age of 60 and older. The material was thematized with an inductive approach, thereafter it was discussed in relation to Katie Erikssons theory of suffering. Results: Three themes with subthemes emerged in the results. The first theme was To feel disconnected from the world with the subthemes Meaninglessness and When words aren’t enough. The second theme was To lose and redefine oneself with the subthemes Loss of freedom, Loss of control, and Identity crisis. The third theme was To live in a relational void with the subthemes To feel isolated and Thoughts on death. Conclusions: Experiences of lacking deep relationships and losing control of their lives could trigger existential loneliness within elderly persons. This made them feel disconnected from the world and other people and made them experience meaninglessness. To be able to help elderly persons with these feelings, nurses need knowledge regarding what the cause of existential loneliness is and what it means.

A home for stragers är en hybridbyggnad i Stora Vika som kombinerar äldreboende med medborgarhus. Projektet utforskar hur en öppen mötesplats skulle kunna skapa liv i en väldigt liten tätort och bli en början till vidareutveckling. Byggnaden står bestämd mitt i Stora Vika, på den stora ängen som är symbolen för samvaro och högtider. På samma sätt ska medborgarhuset bli en förlängning till detta som möjliggör mindre och större samlingar åt de boende året om. Byggnaden ska synliggöra de boende inne i huset och i tätorten till varandra och möjliggöra både aktivt och passivt samvaro i form av vardagliga möten. Huset med lägenheter för 30 pensionärer utgår från en tanke av att gradvist skapa trygga kontakter till personerna i ens omgivning. Att ha möjlighet att mötas i sina vardagliga sysslor eller att dela på en vanlig måltid med en granne ligger i fokus i gestaltningen. Allt börjar med att hälsa på sin granne vid dörren. / A home for strangers is a hybrid building in Stora Vika, in Nynäshamns municipality, that combines a retirement home with a lively community house. The project explores how an open meeting place could create life in a small community and be the start to further development. The building stands firmly in the middle of Stora Vika, on the large meadow which is the symbol of togetherness and celebrations. In the same way, the community house will become an extension to this, enabling smaller and larger gatherings for the residents all year round. The building makes both the people living inside the house as well as in the area, visible to each other. The house with apartments to 30 elderly is based on the idea of gradually creating safe contacts with the people around you. To be felt seen in your everyday-activities or sharing a meal with your neighbor are in focus in the design. Everything begins with greeting your neighbor at the door.

Abstrakt Bakgrund: Äldre personer över 65 år boende på äldreboende är en växande grupp och med den åldrande kroppen kommer hälsoproblem och därmed upplevelser av ensamhet. Denna grupp möter sjuksköterskan inom yrket och måste ha kunskap och förståelse för den äldres upplevelser. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva upplevelser av ensamhet bland äldre i särskilt boende. Metod: Litteraturstudien baserades på åtta artiklar som analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: analysen resulterade i fem slutkategorier: att fysiska begränsningar och ensamhet gör att man blir nedstämd, att känna sig utelämnad och ha minskat självbestämmande ökar ensamheten, att ensamheten minskar när man accepterar sina val och är trygg i att vara för sig själv, att personalen på äldreboendet främjar meningsfulla aktiviteter och personcentrerad vård för de äldre lindrar deras ensamhet och att besök/kontakt med andra boende, familj och vänner gör att man mår bättre. Diskussion: Den äldres upplevelser av ensamhet relateras till aktivitetsteorin, disengagemangsteorin och gerotranscendensteorin. Slutsatser: Den äldres ensamhet kunde lindras genom att dennes deltagande i självvalda aktiviteter, kontakt med anhöriga/vänner/andra boende och acceptans av gjorda val i sitt liv.