Att föda barn är en viktig existentiell upplevelse och födelseplatsen har varierat genom historien. I många århundraden födde kvinnor barn i hemmet men från mitten av 1950-talet föds de allra flesta svenska barn på speciella förlossningskliniker på sjukhus. Förlossningsrummen skiljer sig inte från sjukhusens ordinära patientsalar. Studiens syfte är att beskriva kvinnors upplevelse av förlossningsrummet. En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Nio kvinnor som fött barn på sjukhus intervjuades under våren 2018 och deras berättelser utgör datamaterialet som sen analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2007). Resultatet delades in i fyra huvudkategorier; Stöd är viktigt för upplevelsen av rummet, Utformningen av förlossningsrummet har betydelse för känslan av trygghet, Färgsättning och möblering har betydelse för möjlighet till avslappning och Den vårdrelaterade interiören påverkar möjligheten till rörelse. Resultatet visar att kvinnorna upplevde att barnmorskans stöd och närvaro påverkade deras uppfattning av rummet. Kvinnorna upplevde att deras partner hade svårt att ge ett gott stöd eftersom det inte fanns någon naturlig plats för honom i rummet. Kvinnorna upplevde också att rummet inte var optimalt för en förlossning och att ytorna var för små för att främja rörelse. Miljön upplevdes som steril och opersonlig och kvinnorna önskade mer ombonade rum med möjlighet till avskildhet och naturliga platser för att kunna vara tillsammans med sin partner. Kvinnorna upplevde den tekniska utrustningen som hindrande men de fysiska hjälpmedlen som främjande. Genom ökad kunskap om kvinnors upplevelse av förlossningsrummet kan barnmorskans individanpassade vård stärkas och framtidens förlossningsrum anpassas efter kvinnors erfarenheter och behov. Studien visar att förlossningsrummen inte är optimalt utformade för att skapa trygghet hos den födande kvinnan.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en vanlig förekommande sjukdom, framförallt bland äldre. Sjukdomen klassificeras utifrån New York Heart Associaton Functional Classification (NYHA) och kan behandlas via ett flertal olika behandlingsregimer. Personcentrerad vård är av vikt för att skapa en förutsättning för en god vård och framhäva individens värde. Sjuksköterskor och anhöriga utgör en viktig del i vården av personer med hjärtsvikt. Syfte: Att beskriva hur personer över 18 år erfar att leva med sjukdomen hjärtsvikt. Metod: En litteraturöversikt som är baserad på 15 vetenskapliga kvalitativa artiklar. Resultat: Personer upplever att hjärtsvikt leder till svåra symptom som dyspné och fatigue. Dyspné är i många fall svårt att härleda till hjärtsvikt och är en källa till oro och ångest. Fatigue upplevs som fysisk trötthet som leder till en känsla av hopplöshet. Fatigue erfars leda till att omgivningen missförstår personers fysiska kapacitet. Hjärtsvikt upplevs också leda till fysiska begräsningar som påverkar dagliga aktiviteter och livsstilsaktiviteter. Vilket leder till en känsla av begränsning, dålig självbild, nedsatt livskvalité och ensamhet. Konklusion: Hjärtsvikt påverkar personer på flertalet olika plan. Personer upplever att hjärtsvikt leder till svåra symptom i form av dyspné och fatigue. Sjukdomen begränsar även deras liv i förhållande till dagliga aktiviteter samt livsstilsaktiviteter. / Background: Heart failure is a common illness, especially among elderly people. The illness is classified using the New York Heart Association Functional Classification (NYHA) and is treated using a variety of different treatment regimes. Person centered care is important to facilitate high standard care and promote the intrinsic value of the individual. Nurses and relatives play an important role in caring for people with heart failure. Aim: To describe how people over 18 years of age experience living with heart failure. Method: A review of the literature based on 15 scientific articles. Results: People experience fatigue and breathlessness as the most prominent symptoms. Breathlessness is in many cases initially difficult to attribute to heart failure and is a source of anxiety. Fatigue is experienced as a physical tiredness that leads to feelings of hopelessness. People feel misunderstood by people around them on how much fatigue affects their daily lives. Heart failure leads to physical limitations and affects daily activities negatively. This leads to feelings of limitations, poor self-image, reduced quality of live and loneliness. Conclusion: Heart failure affects people on many different levels. People experience breathlessness and fatigue to be the more difficult symptoms of heart failure and it being limiting on daily activities.

Obstruktiva lungsjukdomar orsakar lidande för många människor. Andningen kan bli så påverkad att människor inte får luft. För personer som lider av astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och som dessutom röker är rökstopp av betydande vikt, eftersom båda sjukdomarna förvärras vid fortsatt rökning. Flertal forum finns som erbjuder råd och stöd att sluta röka och förbli rökfria, men många människor väljer att sluta röka på egen hand. Svårigheter med att sluta röka är att många människor upplever abstinens som gör att de faller tillbaka och börjar röka igen. Det vårdande samtalet har att främja hälsa och välbefinnande och sjuksköterskan kan inge människor hopp om att det går att sluta röka. För att kunna ingjuta hopp till människor som försöker sluta röka behöver distriktssköterskor förstå upplevelsen av att sluta röka och vad som är till stöd i processen. Distriktssköterskor behöver mer kunskap om erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfria utifrån patientens perspektiv för att förstå det komplexa i att sluta röka. Syftet med studien är att beskriva erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfri hos personer med obstruktiv lungsjukdom. Studien är en intervjustudie, kvalitativ metod. Sju informanter från Västra Götaland intervjuades om sina erfarenheter om att sluta röka och förbli rökfria. Analysen gjordes som en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i kategorierna; Dramatisk vändpunkt, Egen kraft, Handskas med abstinens och Framtidstro. I resultatet framkommer, att det är en dramatisk vändpunkt som informanterna kommer till när de drabbas av andnöd och sjukdomar. Informanterna erhåller fakta om vilken skada rökningen gör, men den påverkar dem inte i beslutet att sluta röka. Med hjälp av egen kraft slutar informanterna att röka och de hanterar sin abstinens på olika sätt. Slutsatsen är att det är viktigt att distriktssköterskor ingjuter hopp om att det går att sluta röka. Studien visar att distriktssköterskor bör lägga tonvikten på att försöka förstå patientens situation snarare än ge information om rökningens skadeverkan och hur personen skall sluta röka. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Antalet patienter med ICD-behandling (implanterbar defibrillator) ökar. Antalet patienter som behandlas med ICD beräknas vara omkring 1400-2000 patienter/år. Då behandlingen ges på indikationen risk för livshotande hjärtrytmrubbning, är kunskap om bemötande av patienten i en allvarlig livssituation och skapande av delaktighet avgörande. Patienten behöver stöd till förståelse och kunskap för att uppleva hälsa och livskvalitet. Det mellanmänskliga mötet är centralt för att ge information till patienten. Forskning finns om att leva med ICD, men få riktar in sig på information i samband med ICD-implantationen, dock menar forskare att information är viktig inför beslut av behandling och framförallt hos patienter som erbjuds behandling på primärindikation. Syftet var att belysa patienters erfarenhet av information i samband med ICD-implantation och en kvalitativ, intervjustudie, med induktiv ansats genomfördes.Erfarenheter patienterna belyste tryggheten informationen skapar där vikten av att vara förberedd inför vad som skall ske och vad som kan komma att ske är viktig. Att ha en tillgänglig och förtroendefull relation med en vårdare som har kompetens inom området var mest betydelsefullt. Att stämningen i vårdmiljön är positiv och att alla som vårdar patienten ger samstämmig information belystes som viktigt. Vårdaren bör ha ett professionellt förhållningssätt och ha kunskap kring hur man möter en människa på ett personligt plan och individualiserar informationen. Viktigt är även att informationen är väl avvägd där innehållet bör vara genomtänkt och uppriktigt. Att veta varför behandlingen behövs, vad den syftar till och hur det går till praktiskt. Väsentligt är även informationen kring risker och komplikationer, men även etiska aspekter. Närståendes medverkan var viktig för flera patienter. Viktigt är att se de belysta erfarenheterna som en helhet, då alla delar behövs för att skapa livskvalitet. Alla delar påverkar varandra och tillsammans skapas det goda resultatet. / Program: Fristående kurs

Innan anestesisjuksköterskan intuberar en patient i samband med operation verifieras den preoperativa bedömning, som ofta utförs av anestesiläkare. När endotrackealtuben inte placerats på rätt plats i trackea efter två till tre intubationsförsök med bästa möjliga förutsättningar, beskrivs den som svår. Anestesisjuksköterskan bör vara tydlig, respektfull och konkret i sin kommunikation, då detta främjar relationer och samarbete med kollegor i dessa situationer. Det är även viktigt att vara professionell och ta sitt personliga, etiska ansvar för att bevara sin kompetens inom anestesi. Anestesisjuksköterskan kan uppleva den svåra intubationen på olika sätt och syftet med denna studie var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter vid svår intubation. En kvalitativ intervjustudie där sex anestesisjuksköterskor intervjuades och där innehållsanalys användes, utgjorde metod i denna studie. I resultatet framkom att; Anestesisjuksköterskan måste anpassa sig för att bevara kontrollen, som övergripande tema. Anestesisjuksköterskan ska ta kontroll när en svår intubation uppstår och sträva efter ett professionellt och flexibelt förhållningssätt gentemot patient och personal. Genom noggrann planering skapas säkerhet för patienten. En svår intubation kan bero på anatomiska svårigheter hos patienten, där anestesisjuksköterskan känner ett krav på sig att lyckas intubera. Detta kunde leda till glädje, besvikelse, förvirring eller stress. En välformulerad kommunikation från anestesisjuksköterskan är viktig för att övrig personal ska förstå vad som förmedlas. Det är även viktigt med ett fungerande samarbetet med övrig personal för att de ska få förståelse för vad en svår intubation innebär. Bra rutiner, riktlinjer och noggrann preoperativ bedömning leder till att anestesisjuksköterskan känner sig trygg och bättre förberedd på att lyckas intubera. Detta kan bidra till ökad patientsäkerhet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Sverige är ett land med människor från många olika kulturer och många har ett annat modersmål än svenska. När dessa människor blir sjuka ställer det särskilda krav på sjukvården. I det preoperativa samtalet ska anestesisjuksköterskan ge patienten möjlighet att berätta sin historia och samtidigt samla in data för att kunna planera och utföra säker vård. Språkbarriärer försvårar det preoperativa samtalet. Syftet med denna studie är att beskriva hur anestesisjuksköterskor erfar det preoperativa samtalet med den icke svensktalande patienten. Metoden som använts var kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades. I resultatet framkom det övergripande temat; För patientens skull tar anestesisjuksköterskan kontroll. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det var en utmaning att ge trygghet och få patienten delaktig. Det var viktigt att komma väl förberedd till det preoperativa samtalet och det var viktigt att patienten var väl förberedd redan innan det preoperativa samtalet. För anestesisjuksköterskorna var det viktigt att vara medveten om de risker som kunde finnas då språket blev ett hinder för informationsutbyte. Det var viktigt att kunna anpassa sig till den situationen och det kunde de göra genom att använda tolk och kroppsspråk. Anestesisjuksköterskorna lade stort ansvar på sig själva att lösa situationen och mindre ansvar på verksamheten. Verksamheten har dock ett ansvar för att skapa förutsättningar för ett välfungerande preoperativt samtal. Det preoperativa samtalet bör ske en god tid innan operationen, med professionell tolk på plats. Då kan patienten bli väl förberedd. Genom införande av den perioperativa vårdprocessen, goda rutiner och den individuella skickligheten hos anestesisjuksköterskan kan säker vård ges. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Kommunikationssvårigheter uppstår då patienter och vårdgivare inte kan föra en dialog. Detta kan bero på att patienter har ett annat modersmål än språket som talas i landet de befinner sig i eller att patienter är döva. Patienters relation till vårdgivare påverkas då det är svårt för vårdgivare att förstå patienternas behov. Kommunikationssvårigheter kan utgöra ett vårdlidande. Genom en ökad förståelse kan sjuksköterskor förbättra vårdrelationen och därmed kvalitén av vården. Syftet med studien är att beskriva hur patienters känslomässiga erfarenheter av vårdmöten påverkas av kommunikationssvårigheter. Detta är en litteraturstudie som grundar sig på Fribergs metod. Studiens resultat grundar sig på åtta vetenskapliga artiklar och visar att patienter erfar många olika känslor i vårdmöten på grund av kommunikationssvårigheter. Känslor som uppstår hos patienter är i studien uppdelade i två kategorier; i samband med vårdmöten och i samband med tolkanvändning. I samband med vårdmöten ger kommunikationssvårigheter upphov till känslor i relation till kommunikationssvårigheter, känslor av utanförskap, känslor av sårbarhet samt känslor vid procedurer och behandlingar. I samband med tolkanvändning uppstår känslor vid professionell tolkanvändning och känslor vid användning av närstående som tolk. Resultatet i studien är ämnat för professionen sjuksköterskor i syfte att skapa större förståelse för patienters känslomässiga upplevelser av kommunikationssvårigheter. Rutiner kring användandet av professionell tolk inom sjukvården bör förbättras då sjuksköterskor hindras i sitt yrkesutövande då en dialog inte går att föra med patienter. Det är en mänsklig rättighet att alla individer skall få god vård och denna vård ska vara individuellt anpassad efter alla patienters behov. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Antalet människor som drabbas av smittsamma sjukdomar som HIV/AIDS, MRSA och Hepatit C är ett växande problem över hela världen, bara i Sverige lever idag omkring 59 000 med någon av de ovan nämnda sjukdomarna, av dem står Hepatit C för den största delen som utgör närmare 85 %. Personer med smittsamma sjukdomar förekommer i hela samhället och kan finnas inom alla avdelningar på sjukhus eller vårdcentraler. Till följd av okunskap och rädsla kan många som lever med en smittsam sjukdom uppleva sig stigmatiserade och bli dåligt bemötta av familj, vänner och vårdpersonal. Det kan resultera i att de känner sig isolerade från gemenskap som kan orsaka ett stort lidande. Syftet är att undersöka patientens upplevelse av att leva med en smittsam sjukdom. En kvalitativ litteraturstudie har gjorts där tio kvalitativa artiklar och två kvalitativa/kvantitativa artiklar analyserats. I resultatet framkom tre teman, att vara smittsam, att vara patient och kunskapsbrist. Till dem framställdes tio subteman, upplevelsen av att utgöra ett hot, upplevelsen av att bli bortvald, upplevelsen av skuld och skam, upplevelsen av att bli främmandegjord, upplevelsen av att bli diskriminerad, upplevelsen av att bli exponerad, upplevelsen av det tysta språket, upplevelsen av att bli bemött med fördomar, upplevelsen av vårdpersonalens bristande kompetens och upplevelsen av informationsbehov. Resultatet visar att många patienter som lever med en smittsam sjukdom upplever sig pestsmittade och skamfyllda då de möts av fördomar, diskriminering, rädsla och avståndstagande både bland familj och vänner, men lika ofta från vårdpersonal. I diskussionen belyses det lidande som orsakats patienterna och vikten av att som sjuksköterska vara professionell och stödjande för att inte öka den stigmatisering som patienterna redan upplever. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Vissa livshotande sjukdomar i njure och lever kan idag behandlas genom att organ eller delar därav tas från levande friska donatorer och ges till en svårt sjuk mottagare. Donatorn kan alltså rädda livet på en annan människa, och bidra till att ge någon hälsa. Tidigare forskning visar att donatorer har bättre livskvalitet och hälsa i jämförelse med genomsnittsbefolkningen. Dock framkommer där också att det fanns upplevelser hos donatorerna som var mindre positiva. För att sjuksköterskan skall kunna vårda dessa patienter på ett bra sätt behövs en djupare förståelse för donatorernas upplevelser av donationen. Syftet med studien är därför att undersöka upplevelser av att vara levande njur- eller leverdonator. Denna litteraturstudies kvalitativa artiklar har analyserats och bearbetats med utgångspunkt från Evans metod för beskrivande syntes. Resultatet består av tre huvudteman och sex subteman som visar att det är motstridigt och komplext att vara levande donator. Donatorer uttrycker upplevelser av glädje att kunna ge livet och hälsa som gåva. De upplever stärkta relationer med sina närmaste. Samtidigt upplever de känslor av att inte vara förberedda på att kroppen förändras och de starka upplevelserna av smärta och trötthet. Känslor av att inte bli sedd och bekräftad som patient, och dessutom känslor av att inte vara betydelsefull utgör delar av donatorernas upplevelser. Diskussionen behandlar donatorernas lidande och hur detta kan lindras av vårdaren. Dels genom sitt förhållningssätt gentemot donatorerna men också genom att de ges utförlig information och noggrann uppföljning. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Kronisk njursvikt kan idag endast botas med njurtransplantation, där donationen ofta sker från en levande donator som genomgår en omfattande hälsoundersökning för att få donera. Utifrån den subjektiva kroppen ger donatorn en bit av sig själv och därmed kan både hans/hennes identitet och livsvärld förändras, vilket kan ge ett lidande. Med den här kunskapen kan sjuksköterskan bli medveten om lidandet och både bemötandet och vården kan därmed förbättras för donatorn. Syftet med den här litteraturstudien är att belysa njurdonatorers upplevelser av att donera en av sina njurar. Med en systematisk sökning i databaser blev resultatet åtta kvalitativa artiklar som svarade an mot syftet. Artiklarna granskades avseende kvalitet. Evans (2002) metod för beskrivande syntes användes och fyra nya teman med tillhörande subteman uppstod. Resultatet beskriver donatorers motiv för att donera, som att se den blivande mottagaren bli sämre i sin sjukdom och viljan att återupprätta hälsan hos mottagaren. När donatorerna beslutat sig för att donera förberedde de sig mentalt inför operationen och det kunde då uppstå främmande känslor och rädslor. Det framkommer även att donatorns livsvärld förändras efter donationen, dels glädjen över att gett någon hälsa åter men även lidande i form av smärta, trötthet och känslor av förlust. Många donatorer ville att deras relation till mottagaren skulle vara densamma som innan donationen men relationen blev för många istället starkare. Vårdrelationen framställs av flera som positiv men det förekommer också att donatorer upplevde att de inte fick bekräftelse från vårdpersonalen. Diskussionen behandlar donatorns lidande i samband med donationen. Det talas om hur intimiteten till mottagaren kan påverka donatorns vilja att donera. / Program: Sjuksköterskeutbildning