This thesis explores the role of things in the literary work Storgården. En bok om ett hem, by writer Karl-Erik Forsslund (1872–1941). Through a thematic reading of things, coupled with a historical contextualization, the thesis aims to understand how characters are affected by things within the home as a material place in Storgården. By distinguishing between "objects", which can be used and understood, and "things", which resist being used and understood, I argue that things and thingness play an important role in two distinct ways. Firstly, by letting the subject experience continuity over time, in his or her own life as well as with previous generations. Secondly, by creating a "mood" of homeliness, which the subject feels connected to. Both of these two ways are enabled by the oscillation between things as objects which can be used and understood, and things which resist such conceptualizations. By emphasizing the thingness of things, Forsslund makes things appear as unique, as if they existed only in the particular home. At the same time, he emphasizes the usefulness of the things to the subject living there. The feeling of homeliness is thus achieved when things appear both as objects which can be used and things with their own lives. By assigning things this role in his literary work, Forsslund formulates a critique of accelerating modernity, the city, and increasing standardization. In his vision, things and humans exist in a close relationship, and this challenges the notion of a subject clearly separated from the object world. Through this relationship with things, the home in Storgården becomes a place where multiple temporalities exist in a harmonious relationship. And it is this harmony that creates the mood of homeliness.

The purpose of this study was to create a deeper understanding of the identity and self-image of female Swedish emigrants of the 1880s-1920s with the help of preserved personal objects by answering the following questions with a microhistory approach: What significance did material objects have for the identity formulation of female Swedish emigrants in healthcare in America? And, What do the material objects tell us about the identity, self-image and experience of these unmarried female Swedish-American emigrants? To answer the questions material sources have been examined with the use of Wilhelm Dilthey's hermeneutic method of interpretation. A method where historical understanding is viewed as essential for our ability to interpret historical meaning. And with the use of material culture theory, grounded in the theoretical concepts of objectification, consumption and performativity resulted in the following conclusions: The material objects had meaning in the identity formulation in such a way that they helped the women in this study to create and interpret their identities in relation to their material surroundings, the ideals of the time, their professional status and professional role. With clothes, personal items and documents, they created their identities according to the ideals of the time in relation to their professional status and professional role. The material objects have a lot to tell about the identities, self-images and experiences of the female Swedish American emigrants and about how they created a sense of belonging and a place for themselves in their new life. Through the material objects they use to portray their identity, they demonstrate their disposable income and legitimize and confirm their social, personal and professional success and status. Above all, the source material tells about the importance of their professional identity in shaping their identity and self-image, something that is reinforced in their expression over the years. Based on how they stage and create the image of themselves as successful, independent and with high professional status, we can also understand that this was a large part of their self-image.

(Föremål för förändring) Ett specifikt objektfenomen har stått i centrum för mitt undersökande. Detta fenomen uppkommer när ett objekt kopieras, och under kopieringsprocessen misstolkas, då originalets funktion är okänd för kopieraren.  På grund av misstolkningen tenderar kopian att förlora originalets funktion, vilken då ofta skiftar till att endast uttrycka identitet och status. Då denna identitets-status-funktion även är högst applicerbar på smycken, blir fenomenet en modell som tillåter mig att omvandla nutida praktiskt funktionella objekt till framtida smycken.   Inför omvandlingen av de funktionella objekten identifierar jag de beståndsdelar som jag tror är mest vitala för igenkänningen av originalen. Jag vrider, vänder och förskjuter sedan dessa detaljer genom en hypotetisk framtida kedja av missförstånd.  Smyckena behåller genom denna metod subtila essenser av originalen.  Jag använder mig av material som representerar de olika världar som de framtida objekten stammar från. Jag vill få betraktaren att leva sig in i kopieringsresorna som verken färdats genom och föreställa sig de uttryck som verken plockat upp och gjort till sina på vägen.

This thesis is an attempt to gather and discuss the archaeological and osteological results that has been found in stone ship settings on Gotland. The bone material from five ship settings, one stone setting and a cairn from the bronze age complex at Rannarve in Klinte parish on Gotland has been osteologically analysed during this study to further expand the osteological results that are available from ship settings on Gotland and try to interpret this site. The aim is to try to find what artefacts and bone patterns that can be distinguished from the material found within ship settings. What patterns can be seen in artefacts, age, sex and burial contexts that has been found in ship settings? What are the most common patterns? / Den här uppsatsen är ett försök till att samla och diskutera vilka arkeologiska och osteologiska resultat som påträffats i skeppssättningar på Gotland. Benmaterialet från fem skeppssättningar, en stensättning och ett röse i Rannarve i Klinte socken på Gotland har analyserats osteologiskt för att utöka de osteologiska resultaten som finns tillgängliga för skeppssättningar på Gotland samt för att försöka tolka platsen. Målet är att försöka se vilka föremål och benmönster som går att urskilja från materialet och se vilka mönster som finns mellan fynd, ålder, kön och gravkontext i de olika skeppssättningarna, samt vilka mönster som är de mest vanliga.

Previous research has shown that children with multiple disabilities have been able to learn to make choices. Practising choice making is a good way to introduce an intervention using Alternative and Augmentative Communication (AAC). Choice making with objects should then be trainded before choice making with pictures. The present study is a single subject experimental design and was accomplished at a center for children with disabilities in Tanzania during 12 weeks. The primary purpose was to examine if the number of choices made by two boys with cerebral palsy increased after communicationintervention with objects and pictures. The participants were trained to make choices over two intervention phases and the staff were given lectures on two occasions and through tuitions. The number of choices made by the participants as well as the choices offered by the staff, were measured continuously at predetermined activities. The results show that the number of choices with objects and pictures increased in both participants. It was also observed that the interaction between the children and the staff increased. Aspects that are discussed are whether the staff’s ability to offer choices affects the result and that the factors which separate what a “none-choice” is could be defined more clearly.

Projektet Utställningsdokumentär? består av två delar: dels den vetenskapligt orienterade studie som redovisas här, dels en praktisk gestaltning i form av en serie experimentella utställningar. Projektets syfte som helhet är att belysa utställningsmediets förmåga att gestalta ett dokumentärt innehåll, samt diskutera och experimentera med dokumentära arbetsmetoder i utställningssammanhang. Denna explorativa studie är gjord på kvalitativa grunder och består av intervjuer med professionella dokumentärmakare och museimänniskor, kortfattade analyser av tre aktuella museiutställningar samt en serie utställningsexperiment. Ett försök görs att lägga grunden för ett nytt begrepp och en ny typ av utställningsmetod. Studien visar att utställningsdokumentärer kan vara ett sätt för museet att mer aktivt delta i samhällsdebatten. Utställningarna behöver inte vara objektiva utan ska ge utrymme för personliga tolkningar av ämnen, historiska eller samtida, problematiska, vinklade, med laddade föremål eller helt utan föremål. Kort sagt subjektiva utställningsdokumentärer. Något som är grundläggande för dokumentären är verklighetsanknytningen och ofta är det just den aspekten, att det som visas faktiskt har hänt på riktigt, som berör och fascinerar. Men det räcker inte bara med materialet, en tydlig avsändare som tolkar och berättar, pekar ut riktningar och anger sammanhang, ett subjekt med personlig anknytning till ämnet måste också till för att utställningen ska bli en dokumentär. I denna form blir utställningsdokumentären ett komplement till museets övriga utställningar och ett forum för aktuell samhällsdebatt - något som saknas på svenska museer idag.

This study focuses on the educational activities carried out in Swedish museums. Activity pedagogy is a concept that concerns learning with a combination of activities. The museums meet a new generation of museum visitors who want to experience and participate in the educational activities. As going from being passive participants to active actors becomes more natural, this could create a problem för the museums. The pedagogical tools that are available today for the museum educators are based on cultural-historical objectess and clothes that have a direct connection to the historical time period the museum manages. The museums act as an arena för knowledge, but it has been stated that there are shortcomings in the educational activities. The basis is the objects that are available in the museums exhibition and the educational offer is based o the exhibitions, but there is an opportunity to discuss and highlight other topics. Tactile spaces and digital tools have begun to become a more natural of the museum's activities, but there are pros and cons to it. The study is based on the educational activities carried out at Old Uppsala Museum and the Nordic Museum. A combination of observation and interview studies, but also current research of museum pedagogy has been the basis for this study. The result is that the tools available in today's museums have a basic idea, but that there is room for development. Offering visitors to participate and make suggestions for improvment is a step in the right direction. Activity pedagogy and object-based tours must be preformed for each visitor group, regardless of age. It has emerged in my study that objects incorporated in the displays increase the quality of the guided tour. This is a two years master's thesis in Museum and Cultural Heritage Studies.

Ambulanssjukvården är idag en högteknologisk del av den svenska vårdkedjan där patienten ska förväntas möta samma vårdkvalité som i den övriga vården. Ambulansen är utformad till ett vårdrum där patienten ska kunna vårdas, behandlas och transporteras till sjukhus på ett säkert sätt. Prioritet-1 transport innebär att ambulansen med siren och/eller blåljus påkallar fri väg för att snabbt kunna ta sig till skadeplats och patient, eller snabbt kunna transportera patient till sjukhus. Dessa transporter innebär att ambulansen framförs i hastigheter över rådande hastighetsbestämmelser, och utgör en trafiksäkerhetsrisk för både omgivning, personal i ambulansen och patienten. Tidigare forskning har visat att majoriteten av ambulansrelaterade olyckor uppkommer under prioritet-1 transporter. Samtidigt som det innebär en flerfaldigt förhöjd risk för skador med dödlig utgång för personalen i vårdutrymmet vid dessa olyckor jämfört med personal i förarhytten. Detta förklaras av ambulansens design och tekniska utformning samt låg grad av bältesanvändning hos vårdande ambulanspersonal. Ambulanspersonalen har beskrivit att de vid omhändertagandet av den kritiskt sjuke patienten behöver vara obältade under transporten för att utföra avancerad och livsuppehållande behandling under transport. Att transportera patienter är en av de huvudsakliga uppgifterna i dagens ambulanssjukvård, och i ambulanssjuksköterskans kompetensbeskrivning beskrivs att denne ska kunna transportera patienten på ett patient- och trafiksäkert sätt. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors bedömning av trafiksäkerheten i ambulansens vårdutrymme under prioritet-1 transport till sjukhus. En webenkät utformades för att undersöka sjuksköterskors bedömning av tre identifierade trafiksäkerhetsrisker i vårdutrymmet, den obältade vårdaren, den obältade patienten samt förekomsten av lösa föremål. Resultatet visade en låg bältesanvändning för vårdande sjuksköterska under transport, en hög bältesanvändning för patienten samt en hög förekomst av lösa föremål i vårdutrymmet. Sjuksköterskans utbildning påverkade inte bältesanvändningen för vårdaren, bältesanvändningen för patienten eller förekomsten av lösa föremål. Dock visade resultatet att specialistsjuksköterskorna inom ambulanssjukvård, bedömde trafiksäkerhetsrisken högre för patienten vid de tillfällen då vårdaren var obältad, än de grundutbildade sjuksköterskorna. Vidare ansåg flera av respondenterna att tidsintervallet då hen var obältad och förekomst av lösa föremål utgjorde en högre risk för vårdande sjuksköterska än för patienten. Det var författarnas slutsats att prioritet-1 transporter med ambulans framförs i höga hastigheter, detta med ökad skade-och mortalitetsrisk för ambulanspersonal och patient vid en eventuell kollision. En markant lägre bältesanvändning hos ambulanspersonalen i vårdutrymmet jämfört med nationell data av civila bilister i Sverige, samt av ambulanspersonalen upplevd dålig fordonsdesign med lösa föremål som följd ökar skaderisken ytterligare. Ambulanspersonalen saknar kunskap kring de risker det innebär att färdas obältad i ett fordon, samt kunskap kring de skador lösa föremål kan åstadkomma vid eventuell skadehändelse med involverad ambulans. Vårdmiljön i ambulansen har stor förbättringspotential, där design och utformning kan minska behovet av vårdarens rörlighet och förekomsten av lösa föremål. Kunskap kring trafiksäkerhet och dess betydelse för patient och vårdare behöver ökas hos den operativa ambulanspersonalen. Nyckelord: prehospital, trafiksäkerhet, utryckningskörning, bältesanvändning, lösa föremål / Ambulance care is today an advanced medical instance of the Swedish care system, where patients can expect to meet the same quality of care as in any other care institution. The ambulance is designed to be used as a room for care where the patient can be safely treated and transported to hospitals in a safe way. Priority-1 transport means that the ambulance with the siren and/or lights, demands free access on the road, to quickly get to the patient, or to quickly transport the patient to the hospital. These transports mean that the ambulance drives at speeds that exceeds speed limits, and poses a road safety hazard to both the environment, ambulance staff and the patient. Previous research has shown that the majority of ambulance-related accidents occur under priority-1 transports. At the same time as it involves a multiple increased risk of fatal injury for the personnel in the care space. This is explained by the ambulance's technical design and low proportion of belt use in ambulance staff. Ambulance staff have described that when handling the severely ill patient, they need to be unbelted during transportation to perform advanced and life-saving treatment during transportation. The patient transport to, or between hospitals is one of the main tasks in today's ambulance care, and in the ambulance nurse's competence description it is described that the ambulance nurse should be capable of transporting the patient in a patient-and road safe way.   The purpose of the study was to describe the nurse's assessment of road safety in the ambulance care area, under priority-1 transport to hospitals.   A web survey was designed to investigate the nurse's assessment of three identified road safety risks in the care area, the unbelted care provider, the unbelted patient and the presence of loose objects.   The result showed a low belt usage for the staff during transport, a high belt use for the patient and a high incidence of loose items in the care space. The nurses level of education did not affect the use of seat belts for the nurses, seat belt use or the occurrence of loose objects. However, the result of the fact that the ambulance nurse compared with the undergraduate nurse assessed the road safety risk higher for the patient on occasions when the caretaker was unbelted. It was significantly more common that the nurse considered the time interval when he or she was unbelted as a risk for him/ herself, and the loose objects occur to be posed a higher risk to the caregiver than to the patient. It was the authors' conclusion that priority 1 transports with ambulances are performed at high speeds, whit increased injury and mortality risk for ambulance staff and patient in a possible collision. A significantly lower seat belt use of ambulance staff in the care space compared to national data of civilian drivers in Sweden, as well as the ambulance staff's experience of poor vehicle design with loose items as a consequence, increases the risk of injury further. The care space in the ambulance has great potential for design improvments which can reduce ambulance nurses need of mobility and the presence of loose objects. Knowledge of traffic safety and its importance for patients and care givers, needs to be increased in the operational ambulance personnel.   Keywords: prehospital, traffic safety, emergency driving, seat belt use, loose objects

The thesis explores the complex area between preservation of museum collections, and the need to allow access to the collections and the artefacts for researchers. The focus is on archaeological collections, and inorganic materials in particular. The aim is to illustrate the problems, as well as the opportunities, of archaeological scientific analysis when combined with museological sciences such as materiality and material culture studies, theories of object biographies, the concept of objects as actors, and the issue of silent objects. Exploring the exchange between the museological and the natural sciences to promote enhanced usage of collection artefacts, and to explore whether there are real barriers or if they are perceived due to a lack of mutual understanding. Methodologically it is a text based analysis of the research situation internationally and nationally in Sweden, with a case study comprised of observation of a research team that at the same time were making archaeometallurgical analyses of bronze age objects, and interviews with a small group connected to the areas of interest for this thesis. The sources have consisted of the material generated by the case study, as well as the text material used to provide the necessary background. By using text analysis, Actor-network theory, observation, and interviews, the discussions can revolve around the theoretical perspectives of materiality, object biography and silent objects, with the premise that sample analyses could bring back some context to an artefact. The findings indicate that the museum sector and other disciplines would greatly benefit from closer collaborations with each other and work more interdisciplinary. Museum collections harbour artefacts that could enrich the collective disciplines with their informative values, and with a mass of sampled and analysed context-less artefacts, new and fascinating patterns could emerge, leading to new discoveries. The findings also show that, in archaeology, this is already in motion, and the hope is that this develops on a larger scale in the museum sector as well. / Den här uppsatsen undersöker det snåriga område mellan museers plikt att bevara samlingarna samt behovet att tillåta åtkomst för forskare till samlingarna och föremålen. Fokus ligger på arkeologiska samlingar, och oorganiskt material i synnerhet. Syftet är att belysa problemen, samt de möjligheter som arkeologisk vetenskaplig analys har att ge i kombination med museivetenskapliga begrepp såsom materialitet och materiell kultur, teorier om objektbiografi, objekt som aktörer och ”tysta” föremål. Uppsatsen utforskar utbyten mellan musei- och naturvetenskap som främjar ökad användning av föremål i samlingar, och undersöker om det finns verkliga hinder i utbytet eller om de endast är upplevda på grund av en bristande ömsesidig förståelse. Metodologiskt är det en textbaserad analys av forskningsläget internationellt och nationellt i Sverige, med en fallstudie bestående av observation av en forskargrupp som samtidigt gjorde arkeometallurgiska analyser av bronsåldersföremål, och intervjuer med en liten grupp personer med koppling till intresseområdena för denna uppsats. Källorna består av det material som genererats av fallstudien, samt den litteratur som gett den nödvändiga bakgrunden. Genom att använda textanalys, Actor-network theory, observation och intervjuer, kretsar diskussionerna runt teoretiska perspektiv som materialitet och materiell kultur, objektbiografi och ”tysta” föremål utifrån förutsättningen att analys kan återföra lite av en artefakts kontext. Resultaten visar på att museisektorn och andra discipliner i hög grad skulle tjäna på ett närmare samarbete och att arbeta mer tvärvetenskapligt. Museisamlingar inhyser föremål som skulle kunna berika de samlade disciplinerna med sina informativa värden, och med en mängd provtagningar och analyser av kontextlösa föremål kan nya och fascinerande mönster framträda, vilket i sin tur kan leda till nya upptäckter. Resultaten visar också att detta redan är satt i rörelse inom åtminstone arkeologin, men förhoppningen är att detta även kan ske i större skala inom museisektorn.

ABSTRACT This text process a design pedagogical research executed in Arvidsjaur during the fall of 2011. The formulation of questions that this study circles around regards how combining design and narration can be used in the development of design pedagogy. Also scrutinized, how did the formulation of this research affect the outcome and what means, in addition their attendance, did the people who partook contribute with?    The purpose is to find a pedagogic angle that moves focus away from the finished product and onto other aspects of the design process. To clarify, by investigating how narration adapts as a tool during a design process this research seek to enlighten ways that we comprehend, and make use of, our surroundings while working towards a common - designed - goal. What comes about when gathering a group of people and asking them to represent Arvidsjaur by designing a cup? The material used emanates from observations, narratives, images and finished artifacts – all deriving from a set of workshops held in the city of Arvidsjaur. To partake in the workshops was voluntary and the invite began with the question/statement: Design and narration? An ethnographically inspired method preceded the structure of the study and hence made it impossible to foreordain what would occur before arriving in Arvidsjaur. By placing the gathered material and observations along with a set of selected theories, such as sociocultural learning and social constructionism, I wish to enlighten and point out qualities, along with weaknesses, that this study occupies.  Beyond a written contribution, and the work on the field, the research resulted in a number of designed cups. These cups were photographed, processed, and depicted in three different ways – as posters and as a series of photographs. These images were on display during an exhibition at Konstfack in December 2011. My contribution to the exhibition was meant as a continuation on questions regarding design and narration. What happens e.g. with an item when it is displayed in this matter? When moved from one context to another? It is thus a way to stress the importance of questioning and challenge the way we apprehend our surroundings and what we chose to enlighten or leave out – a comment on a stirring development. I did not wish to explain to the viewer what the cups narrate; they were made to reveal something on their own. How they ultimately are received becomes yet another way of pointing out that how we experience something is dependent on a variety of circumstances.