Syftet med den här studien har varit att undersöka och analysera förskollärares uppfattningar om barns könsskapande samt vilka hinder och möjligheter som de ser i arbetet att motverka traditionella könsmönster i förskolan. Studien genomfördes genom enskilda intervjuer med sex förskollärare som fick möjlighet att berätta om sina erfarenheter och tankar. Tidigare forskning visar att barn bemöts olika utifrån sitt fysiska kön och där igenom upprätthålls rådande könsnormer. Resultatet i studien visar på en insikt i betydelsen av att vara medveten om sina egna föreställningar. Förskollärarnas berättelser synliggör en strävan efter att skapa en verksamhet där barnen ges samma möjligheter och där stereotypa könsroller ifrågasätts. Tidigare forskning belyser hur arbetet med att motverka traditionella könsmönster i förskolan är en komplex uppgift där till synes enkla lösningar indirekt kan förstärka dessa. / <p>Godkännade datum: 2017-06-02.</p>

Syftet är att bidra med kunskap om samlingen i förskolan, samt synliggöra uppfattningar om samlingen som fenomen, utifrån barns perspektiv och förskollärares perspektiv. Studien utgår ifrån fenomenografisk teori, och bygger på kvalitativa intervjuer med sju stycken barn i femårsåldern och fyra av deras förskollärare på olika förskolor. Undersökningen visar att samlingen ses som viktig och har ett flertal olika syften. Men det främsta, enligt förskollärarna, är att barnen ska få en rolig stund, uppleva gemenskap och att alla ska få känna sig sedda. Bland de intervjuade barnens uppfattningar om samlingen, var svaren varierande. De gav uttryck för att samlingen handlade om disciplin, lärande och information. Men även att samlingen är viktig och rolig ibland.

Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma förskollärare uppfattar bråklek i förhållande till barns utveckling. Anledningen till val av ämne var ett genuint intresse för leken som fenomen, efter vi läst forskning kring lek framkom det att det var brist på forskning kring ämnet bråklek kopplat till barns utveckling. Det bidrog till att det blev ett självklart ämne att studera för att bidra med ytterligare kunskap. Studien har baserats på 7 semistrukturerade intervjuer, en intervjuguide med frågor till informanten utformades vilket kännetecknar en semistrukturerad intervju (Bryman, 2018). Genom frågorna från intervjuguiden har verksamma förskollärare berätta tom sina uppfattningar kring det valda området. I vårt resultat uppfattade informanterna olika betydelsefulla aspekter kring barns bråklek, vilka var miljön, förskollärares roll samt barnsutveckling. Diskussionen har baserats på våra teoretiska utgångspunkter, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding för att få en djupare förståelse kring vårt insamlade datamaterial i förhållande till vårt syfte och tidigare forskning kring ämnet. Utifrån vårt resultat och diskussion kunde vi dra slutsatserna att alla dessa aspekter är beroende av varandra. Förskollärarna i studienlyfte fram att beroende på hur bråklek uppfattas av förskollärare inverkar på hur den får komma till uttryck i förskolan, de uppfattade även att deras roll är betydelsefull för att stödja och stimulera barn ideras utveckling. Det framfördes även att miljöns utformning har betydelse för hur barns bråklek möjliggörs eller begränsas och avslutningsvis uppfattade förskollärarna att det finns möjligheter förbarn att utvecklas genom bråklek. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

Specialpedagogik är en stor del del av förskolans dagliga verksamhet och i styrdokument betonas alla barns rätt till en likvärdig förskola. Men trots att specialpedagogiken finns i styrdokumenten kan det utföras på olika sätt och med hjälp av olika perspektiv i verksamheterna. Det centrala temat i denna forskningsstudie är pedagogers uppfattning om specialpedagogik och arbetet kring det, samt de stödjande åtgärder som finns att tillgå. För att kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med tio förskollärare från olika verksamheter. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av det kategoriska, kompensatoriska, relationella och dilemma perspektivet. Studiens resultat visar att förskollärarna uppfattar specialpedagogik som ett viktigt men komplext område som de anser sig ha bristfälliga kunskaper om. Alla de teoretiska perspektiven användes i skilda pedagogers arbetssätt. Pedagogerna anser även att de inte får tillräckligt med stöd och känner sig otillräckliga och stressade i arbetet kring den specialpedagogiska undervisningen. Detta särskilt beträffande barn som inte har någon diagnos.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares uppfattningar av barns delaktighet i förskoleverksamhetens dokumentationsprocess. Vi har valt att göra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som metod. Materialet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen artefakter, meningsskapande och mediering. Studiens resultat delas in i tre teman: ·        Förskollärarnas uppfattning av barns delaktighet i förskolans dokumentationsarbete. Vi undersökte hur förskollärarna uppfattade att barnen gjordes delaktiga i förberedelser av dokumentationsarbetet, under insamlande av dokumentationer samt under reflektionsarbetet. ·        Tillgängliga redskap i dokumentationsprocessen. Vi undersökte vilka redskap som förskollärarna erbjöd barnen att använda under dokumentationsprocessen, både när de skulle dokumentera och under reflektioner, samt om dessa redskap var valbara för barnen. ·        Omgivande faktorer som försvårar barns delaktighet. Vi undersökte vilka utmaningar förskollärarna identifierade i arbetet med att göra barn delaktiga i dokumentationsarbetet. De tre utmaningar som tydligast framträdde var tidsbrist, personalbrist samt hur barnets ålder kan påverka möjligheten till deltagande. Resultatet och analysen av materialet synliggjorde förskollärarnas uppfattning att reflektionen var den viktigaste delen i dokumentationsarbetet, och således den del där barnens delaktighet var ett stående inslag. Förskollärarnas berättelser visade att barnen hade tillgång till tekniska redskap när de dokumenterade, exempelvis avdelningens Ipad. Resultatet synliggjorde också de brister som förskollärarna uppfattade fanns i verksamheten och som resulterade i att barnens möjlighet till delaktighet minskade.

Syftet som formulerades för den här studien var att undersöka hur verksamma förskollärare arbetar i enlighet med den aktuella läroplanen för förskolan Lpfö 18. Utifrån arbetssätt som omfattar digitala verktyg, kritiskt förhållningssätt och adekvat digital kompetens. Den teoretiska ansats som anlades för studien var det sociokulturella perspektivet och det var tre centrala begrepp som inringar teorin som tillämpades för analys, resultat och diskussionsarbetet. De tre begrepp som tillämpades var följande: Artefakt, mediering och scaffolding. Studien utgick ifrån fyra forskningsfrågor och genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammantaget genomfördes sex semistrukturerade intervjuer som inkluderade fem förskollärare och en IT-pedagog. Empiri i delstudie 1 innefattade intervjuer med två förskollärare som arbetar i förskolor på landsbygden och en IT-pedagog som arbetar mot förskolan och besvarar forskningsfrågorna: Är förskollärares digitala kompetens av betydelse när de förmedlar källkritik till barnen? och hur ges barn möjlighet att i förskolan grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala medier? Empiri i delstudie 2 innefattade intervjuer med tre förskollärare som arbetar i förskolor i stadsområden och besvarar forskningsfrågorna: Vad innebär adekvat digital kompetens för förskollärare? Och vilka förutsättningar ger förskollärare barn att erövra adekvat digital kompetens med digitala verktyg? Respektive delstudier analyserades enskilt med stöd av tematisk analys och de tre analysbegrepp som är centrala inom det sociokulturella perspektivet. Resultatet synliggjorde att det rådde en konsensus kring att digitala verktyg har övergripande fördelar i förskolans verksamhet enligt respondenterna. Resultatet visade även att arbete med digitala verktyg i förskolan kan ge barn möjligheter att lära sig om källkritik ett exempel var att barn kan få kunskaper om källkritik genom att leka viskleken gemensamt med pedagoger. Pedagogerna kan efter utfallet av leken samtala och belysa att det som sades från början kan ändras och resultera i ett nytt ord och så vidare. Ytterligare områden som barn kan utveckla förmågor inom är språk, digital kompetens och tillit till den egna förmågan när de får använda digitala verktyg i förskolan. I linje med det Barman och Kjällander (2022) lyfter fram i deras studie omkring digital kompetens där de belyser den nationella strategin i Sverige vilket betonar att alla barn och elever från förskola till högre utbildning ska ges möjlighet att utveckla digital kompetens. Ett resultat som framkom var att respondenterna var eniga om att digitala verktyg bör förekomma i förskolans verksamhet. De ansåg att användningen inte bör minskas eller tas bort ifrån läroplanen Lpfö 18. Med utgångspunkt i det som Marin (2022) redogör för i sin studie där hon belyser att tekniken i vårt samhälle ökar och har även införts i utbildningssystemet vilket har bidragit till ett flertal fördelar i undervisningssammanhang. Ytterligare ett resultat som framgick av respondenterna var att arbetet med källkritik var viktigt. Dock ansåg respondenterna att det inte är förtydligat i Lpfö 18 hur de ska arbeta baserat på läroplanens riktlinjer och förskolans helhetsuppdrag. Respondenterna saknar ett framskrivet och formulerat mål specifikt intrikat på ämnet källkritik. En slutsats kan därför vara att revidera Lpfö 18 genom att tillämpa ett framskrivet mål omkring arbetssätt för förskollärare att omsätta i praktiken. I linje med det som respondenterna uttrycker lyfter Bourbour (2023) fram i sin studie att digitalisering i förskolans kontext kan vara ett multifunktionellt medel som bidrar till att rusta barn för informationssamhället. Vidare belyser författaren vikten av att förskollärare därav bör kunna förhålla sig kritiskt till digitala verktyg.

Brottsigheten har de senaste åren gått längre ner i åldrarna påpekar Justitiedepartimentet (2023) och regeringen har lämnat in en rad åtgärder som ska bekämpa denna utveckling. Det var med detta i åtanke som jag formulerade mitt syfte, att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de hanterar och hjälper känslostarka barn i den dagliga verksamheten på förskolan. Det ligger även i studiens intresse att undersöka vilken kompetens och kunskap förskollärarna anser sig ha när det gäller att använda sig av ett lågaffektivt bemötande. När jag samlat in det empiriska materialet har jag använt mig av den kvalitativa metoden, semistruktuerade intervjuer. Eftersom detta är ett komplext ämnesområde har jag valt relationellt perspektiv, relationell pedagogik, pedagogiska relationer, omsorgsetik och tydliggörande pedagogik som analysverktyg. Resultatet och slutsatsen för studien visar på att förskollärarna uppfattar att känslostarka barn ibland har svårigheter i att uttrycka sig verbalt och att de därför behöver hjälp och stöttning i att tyda och hantera dessa starka känslor. Förskollärarna uppmärksammar barns olikheter samt att alla barn behöver olika för att uppnå likvärdighet i den dagliga verksamheten på förskolan. Vidare uppfattar förskollärarna sig få kompetens och kunskap genom åren på förskolan eftersom det erbjuds fortbildning. Trots att jag haft svårigheter att hitta vetenskapliga belägg för att det lågaffektiva bemötandet fungerar, upplever jag att förskollärarna som deltagit i min studie upplever metoden som användbar i den dagliga verksamheten på förskolan.

Syftet med studien är att analysera förskollärares uppfattningar om fysisk aktivitet och lärande då svenska forskningsstudier visar att förskolebarnen idag rör på sig för lite. Studien har ge- nomförts med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod, där tre förskollärare har intervjuats kring deras uppfattningar, medvetenhet och engagemang, samt hur de ser på möjligheterna att skapa en utbildning med fysisk aktivitet som verktyg. Studien har en teoretisk utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och det insamlade materialet har analyserats ur en fenomenogra- fisk analysansats. Resultatet visade att förskollärarna hade kännedom kring betydelsen av rö- relse och fysisk aktivitet och såg kopplingar mellan rörelse och lärande. De uttryckte samtidigt ett behov av förtydliganden i läroplanen att ta stöd av i arbete med fysisk aktivitet. Resultatet visade även, utöver de fördelar fysisk aktivitet har för inlärningsförmågan och den individuella utvecklingen, positiva effekter som förbättringar av gruppdynamiken, samarbetsförmågor och framför allt hur de såg att rörelse kunde förena barn. Därutöver visade resultatet betydelsen av lek, förskollärarnas synsätt, samt möjligheter och hinder som påverkar barnens möjligheter till fysisk aktivitet.

Den här studien undersöker förskollärares uppfattningar om ekologisk hållbar utveckling samt hur de beskriver att de arbetar med det i förskolan. I Läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) beskrivs hållbar utveckling utifrån tre dimensioner: social, ekonomisk och ekologisk. Denna studie är inriktad på ekologisk hållbar utveckling. Syftet med studien är att ta reda på variationer och mönster mellan sex olika förskollärare i sitt arbete kring ekologisk hållbar utveckling och användandet av återbruksmaterial i förskolan utifrån kvalitativ metod med fenomenografi som ansats. Studiens resultat visar att förskollärarnas uppfattningar om ekologisk hållbar utveckling varierar men att samtliga förskollärare ser på ämnet som viktigt. Undervisning sker genom återvinning, användande av återbruksmaterial, odling, djur och natur som arbetssätt. Resultatet visar också att det finns dilemman som kan uppstå i arbetet med ekologisk hållbar utveckling. Studiens resultat kan bidra till verksamhetsutveckling och bidra med inspiration till förskollärare att arbeta med ekologisk hållbar utveckling i förskolan.

Denna kvalitativa studie syftade till att synliggöra förskollärares uppfattningar om barns delaktighet och inflytande vid den pedagogiska måltiden. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer där åtta yrkesverksamma förskollärare deltog. Studien avgränsades i två delstudier med utgångspunkt i undersökningens gemensamma syfte men anlade fokus på yngre respektive äldre barn. I delstudie A genomfördes semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar med yngre barn och delstudie B med förskollärare som arbetar med äldre barn. Detta för att ta reda på om förskollärare uttrycker sig olika om barns delaktighet och inflytande beroende av ålder. Med hjälp av tematisk analysmetod kategoriserades förskollärarnas svar utifrån en induktiv ansats vilket genererade teman som slutligen analyserades med utgångspunkt i Michel Foucaults teoretiska ramverk med tillhörande begrepp kring makt och maktrelationer. Studiens resultat visade att förskollärarna har en gemensam förståelse för barns delaktighet och inflytande. Pedagogens roll uppfattades vara viktig i förhållande till barns delaktighet och inflytande. Centralt i förskollärarnas utsagor var vikten av att de utformade en verksamhet utifrån barnens intressen och behov genom att pedagogen är lyhörd och organiserar för att skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande. Resultatet påvisade även betydelsen av att pedagogen är medveten om sitt förhållningssätt och att hens förståelse för begreppen delaktighet och inflytande får konsekvenser för barnens möjlighet till detta i praktiken. I relation till den pedagogiska måltiden visade resultatet att det finns organisatoriska förutsättningar som enligt några kunde begränsa barns delaktighet och inflytande så som tidspress, stora barngrupper och personalbrist. Andra förskollärare lyfte möjligheter genom att, utifrån de förutsättningar man har, välja att prioritera måltiden i relation till övriga rutiner och aktiviteter.