Europa befinner sig sedan 24 februari 2022 i det känsligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. I Försvarsbeslutet från 2020 gav regeringen Försvarsmakten uppgiften att tillväxa för att möta den försämrade utvecklingen som pågått under drygt ett decennium. Tillväxten påverkas nu av besluten att skänka kvalificerad materiel till Ukraina och beslutet att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato.    Syftet med denna studie är att, för oss som författare, skapa förståelse för på vilket sätt armén kan försörja nationell försvarsförmåga, integrering med Nato samt stödja Ukraina med materiel. Vår forskning genomfördes som en kvalitativ studie där vi intervjuade personer med insikter och perspektiv från den strategiska-, militärstrategiska-, operativa- och taktiska nivån. Detta kompletterades med perspektiv från försvarsindustrin och från forskare vid Försvarshögskolan.   Vi har i vår undersökning sökt förståelse för hur arméns resurser avseende personal, materiel och infrastruktur påverkas när den utsätts för hot och friktioner. Dessa resurser är vitala när armén växer i storlek och skapar militär krigföringsförmåga. Som referensram har vi använt det Resursbaserade synsättet (RBV), dynamiska förmågor och flexibilitetsperspektivet.      Resultatet av vår forskning visar på att det pågår en kamp om resurser. Efterfrågan hos försvarsindustrin har ökat då många länder försöker att öka sin militära förmåga. Europa har gjort sig beroende av den amerikanska försvarsindustrin vilket nu gör det svårt att ersätta brister eller nyanskaffa materiel och ammunition.   Försvarsmakten behöver genomföra ambitionssänkningar då det för närvarade är svårt att tillföra mer resurser. / Since February 24, 2022, Europe has been in its most volatile securitysituation since World War II. In the Government Bill from 2020, thegovernment gave the Armed Forces the task to increase in volume andcapability to meet the deteriorating development that has been ongoingfor just over a decade. Growth is now affected by the decisions to donatequalified equipment to Ukraine and the decision to apply for membershipin the NATO defence alliance.The purpose of this study is to create an understanding, for us as authors,of how the army can provide national defence capability, integration withNATO and military support to Ukraine.Our research was conducted as a qualitative study where we interviewedpeople with insights and perspectives from the strategic-, militarystrategic-, operational- and tactical levels. This was broadened withperspectives from the defense industry and from researchers at theSwedish Defence University.In our research, we sought an understanding of how the army’s resources(personnel, equipment, and infrastructure) are affected when it is exposedto frictions and threats. These resources are vital as the Army grows andcreates military capabilities. As a frame of reference, we have used theResource Based Approach (RBV), dynamic capabilities and the Flexibilityperspective.The results of our research show that there is an ongoing struggle forresources. Demand on the defense industry has increased as manycountries try to increase their military capabilities. Europe has becomedependent on the American defense industry, which now makes it difficultto replace deficiencies or acquire new equipment and ammunition.The Armed Forces need to change its objectives due to difficulties in addingmore resources

Denna teorikonsumerande och kvalitativa fallstudie har med hjälp av Allisons och Westbergs teoretiska ramverk analyserat FB20, syftande till en ökad teoretiska förståelsen kring strategisk beslutsfattning och dess rationalitet. Resultatet visar att rationalitet i FB20 kan förstås med både objektiv och avgränsad rationalitet. Den objektiva rationaliteten kan förstås hur statens valda säkerhetsstrategi där militära samarbeten och avtal används för att uppnå nationella säkerhetsmålsättningar i relation till hotbild och resurser. Här kan avgränsade rationellt organisatoriska värderingar överväga objektiva militära produktionsrationella skäl, vilket delvis kan förstås utifrån hur staten styr det militära maktmedlet. Den avgränsade rationaliteten ses i hur förhandlingar och organisatoriska värderingar framträder genom FB20. Resultaten visar att enbart objektiv rationella överväganden inte ensamt kan förstå FB20, utan andra avgränsade – subjektiva överväganden får en påverkan på FB20. Detta kan även förstås med satisifieringsteorier. Westbergs inre påverkansfaktorer breddar det teoretiska perspektiven av rationalitet. Sammantaget ger undersökningens teoretiska ramverk ökad teoretisk kunskap kring statens strategiska beslutsfattning, vad som formar beslutets handlingsutrymme utifrån rationalitet baserat på den strategiska kontextens påverkan.

Under det senaste decenniet har Ryssland nyttjat det militära maktmedlet mot forna sovjetstater i syfte att uppnå politiska målsättningar. Skälen till detta är troligtvis flera, där Natos och EUs expandering till Rysslands närmaste intressesfär antas utgöra en väsentlig drivkraft. Den ryska interveneringen i Georgien år 2008 och annekteringen av Krim i Ukraina år 2014, var ur ett svenskt strategiperspektiv oväntade samt överraskande händelser som bidrog till djupgående förändringar av den svenska säkerhetsstrategin. Denna undersökning syftar till att analysera om och i så fall hur, dessa två ryska strategiska chocker har påverkat svensk säkerhetsstrategi under de senaste tio åren. Undersökningen ämnar även ge en ökad förståelse för utformningen av svenska säkerhetsstrategier, dess bakgrund, påverkansfaktorer och förhållande till ryskt geopolitiskt agerande. Denna kunskap skapar även förutsättningar att bättre förstå den aktuella strategin, generella säkerhetspolitiska ageranden likväl som den utgör ett bidrag till analys av framtida strategier. Denna fallstudie nyttjar en referensram som utgår ifrån Jacob Westbergs modell av strategins komponenter, miljö, mål, medel och metod. Genom textanalys studeras fyra analysenheter bestående av officiella säkerhetsstrategier och försvarspropositioner. Undersökningens första analysenhet utgörs av En strategi för Sveriges säkerhet från år 2006 och den sista analysenheten är Nationell säkerhetsstrategi från år 2017 med dess delrapport från år 2018. För att ytterligare berika empirin har även tidigare forskning inom ämnesområdet använts, likväl som rapporter från Försvarsberedningen och Försvarsmakten. Undersökningens slutsatser visar att de två strategiska chockerna har haft en betydande påverkan på svensk säkerhetsstrategi under det senaste decenniet. Chockerna har bidragit till ett skifte från internationella operationer, en solidaritetsdoktrin och ett frivilligt anställt försvar, till ett ökat fokus på närområdet, en form av Östersjöallians samt upprättandet av ett totalförsvar med värnplikt. Rysslands intervenering i Georgien hade dock inledningsvis en blygsam påverkan i jämförelse med annekteringen av Krim, som orsakade ett paradigmskifte inom svensk säkerhetsstrategi. Det framstår som att den första chocken delvis absorberades av en övertro till europeisk säkerhet i kombination med Sveriges 200-åriga tradition av fred samt den rotade synen på neutralitet och alliansfrihet. Den initialt absorberade chocken visar sig dock senare utgöra en förstärkare till den andra chocken, vilket leder till en helomvändning i säkerhetsstrategin. Följderna kan ses i återupprättandet av totalförsvaret, nya militära förmågor, ökad nationell försvarsförmåga och etableringen av en ökad permanent militär närvaro på Gotland. Det innebär även fördjupade bilaterala samarbeten med Finland, USA, NATO samt de nordiska och baltiska länderna. Svenskt fokus kanaliserades nu främst till två metoder, att kunna möta ett militärt väpnat angrepp mot Sverige, samt en form av alliansstrategi med främst Finland och USA i östersjöområdet. / Over the course of the past ten years, Russia has used its military means against former Soviet states in an effort to achieve its political objectives. The explanations behind this behavior are probably several, but NATO’s and EU’s expansion to Russia’s proximity and area of interest could very well have played a significant role. The Russian intervention in Georgia in 2008 and the annexation of Crimea in 2014 were from a Swedish strategy perspective, both unexpected, surprising and led to severe changes in Swedish security strategy, thus by definition being strategic shocks. This study aims to analyze if and, in that case how two Russian strategic shocks have affected Sweden’s national security strategy over the course of the past decade. Thus, in doing so it contributes to an increase in understanding the development of Swedish security strategy, its underlying causes, background and relation to Russian geopolitical behavior. This knowledge will also help to better understand the current strategy, political security actions in general as well as a contribution to future analysis of strategies. This case study utilizes a frame of reference based on Jacob Westberg’s model of a strategies components, environment, ends, means andways, to define, analyze and evaluate the security strategy in its right context. Through qualitative text analysis, this case study analyzes four analysis units consisting of official security strategy and Defense bills by the Swedish government. Spanning from 2006 to the last unit, the National security strategy from 2017. To enrich the empirical analysis, earlier research on the subject at hand, as well as, reports from the Swedish Defense Commission and the Swedish armed forces have been added to the study.   The study concludes that the two strategic shocks have in fact had a major impact on Swedish security strategies over the past decade. Causing a shift from focusing on international operations, a solidarity doctrine and a strictly professional armed force mainly used abroad, to focusing on Sweden’s immediate vicinity, with a Baltic Sea alliance and a re-establishment of a total defense concept. Russia’s intervention in Georgia had a modest impact compared to the annexation of Crimea which created a paradigm in Swedish security strategy. It seems like the first shock was partly absorbed due to a misbelief of European safety as well as Sweden’s two-hundred-year long history of peace, mainly due to a neutral- and alliance free policy. As a result, the first shock functioned as a catalyst, amplifying the impact of the second strategic shock, causing a total turnaround of the Swedish security strategy. Its effects initiated the re-establishment of a total defense concept, new military means, strengthening of the national defense and establishing an increased permanent military presence on Gotland. It also included deepening the bi-lateral co-operation with Finland, USA, the other Nordic-Baltic countries as well as with NATO. The Swedish security strategy is now being focused to two main courses of action. The first, being able to handle a military attack on Swedish soil, the other an alliance strategy with mainly Finland and the USA in the Baltic area.

Uppsatsen undersöker Marinens uppbyggnad och omstrukturering i och med Försvarsbeslut 58.Marinen gick från en flotta uppbyggd kring två stridsgrupper med en kryssare som ledare, stödfartygvar jagare och motortorpedbåtar i formationen till att efter beslutet gå mot ett kustförsvar medtorpedbåtar och kustartilleri.Uppsatsen undersöker huruvida möjlighet fanns att bedriva Fleet-in-Being innan Försvarsbeslut 58och efter genomförandet. För att kunna göra detta analyseras Fleet in Being främst utefter två storateoretiker, Alfred Thayer Mahan och Sir Julian Corbett, för att urskilja om det finns ett visst agerandeeller punkter som måste uppfyllas för att Fleet-in-Being ska vara applicerbart.Analysen av Försvarsbeslutet visade att Flygvapnet till stor del skulle ta över försvaret av Östersjönutifrån delkonceptet som sammanfaller Fleet-in-Being, bland annat att slå mot försörjningslinjer. Manräknade med att flygplanens förluster skulle fortskrida så hastigt att man inte kan upprätthålla detaktiva långtgående hot som Fleet-in-Being kräver.Resultaten som uppsatsen kommit fram till visade på att Marinen hade god förmåga till Fleet-in-Beinginnan Försvarsbeslut 58 genomfördes. Marinen hade till viss del Fleet-in-Being även eftergenomförandet med de jagardivisioner som sattes samman. Att Flygvapnet var tänkt att på egen handagera mot ett överskeppningsföretag baserades på bedömningar och antaganden som gav enmissvisande bild av dess förmåga.

Försvarsbeslutet 2020 innebär en markant ökad satsning på det svenska försvaret. Även om satsningen inte är jämförbar med upprustningen under andra världskriget och den inte når samma nivå som det kalla krigets neutralitetsförsvar, så utgör satsningen ett trendbrott. Under ett drygt decennium har försvaret gått från att utgöra ett ”särintresse”, ständigt utsatt för reduceringar, till att nu vara föremål för satsningar som innebär att försvaret återetableras på flera orter i landet. Förmågor och förband som varit föremål för avvecklingsdiskussioner får tillskott och den operativa förmågan skall öka. Perioden har också inneburit satsningar på, det i det närmaste bortrationaliserade, totalförsvaret i syfte att öka samhällets motståndskraft och medborgarnas skydd.Författarna vill med denna uppsats undersöka om det senaste decenniets förändringar av försvars- och säkerhetspolitiken kan beskrivas utefter en teoretisk referensram av realism och liberalism. Undersökningens huvudsakliga empiriska material utgörs av utrikes- och säkerhetspolitiska inriktningsdokument och linjetal från perioderna 2008/09, 2014/15 och 2019/20. Dessa dokument undersöks kvalitativt med en metod för tematisk analys och förändringar i det empiriska resultatet analyseras utefter idealtyperna realism och liberalism. Undersökningens slutsatser visar att de försvarspolitiska förändringarna går att beskriva utefter idealtyperna realism och liberalism och den svenska försvarspolitiken har i flera avseenden fått ett ökat inslag av realism samtidigt som den ideologiska grunden är bestående. En del urkunder beskriver det som ett paradigmskifte. / The Defense Bill of 2020 meant a significant increase in investment in the Swedish defence. Even if the investment is not comparable to the rearmament during the Second World War and it does not reach the same level as the Swedish armed forces of the Cold War neutrality had, the investment constitutes a change of trend. During little over a decade, the defence has gone from being described as a “special interest”, constantly exposed to reductions, to now being the subject of investments that mean that the Armed Forces is re-established in several places in the country. Capabilities and units that have been the subject of reduction discussions will be reinvigorated and the operational capability will increase. The period has also involved investments in, the almost dismantled, total defence in order to increase society's resilience and the protection of its citizens. With this dissertation, the authors want to investigate whether the changes in defence and security policy over the past decade can be described according to a theoretical frame of reference of realism and liberalism. The dissertation’s main empirical material consists of foreign and security policy documents and declarations from the periods 2008/09, 2014/15 and 2019/20. These documents are examined qualitatively with a method for thematic analysis and changes in the empirical result are analysed according to the ideal types of realism and liberalism. The inquiry’s conclusions show that the defence policy changes can be described according to the ideal types of realism and liberalism, and Swedish defence policy has in several respects gained an increased element of realism even though the ideology is consistent. Some documents describe it as a paradigm shift.

The strategic decision-making mechanisms a state has at its disposal to shape and develop its military means of power are complex. Perceptions of the outside world may be particularly problematic because perceptions of threats change. Political decisions which aim to create robust and long-term security strategies where several factors must be taken into account that are largely determined by the interests of other actors can be difficult to understand and explain. The investment in defence set out in Swedish Defence Bill 2020 is a paradigm shift from reducing to enlarging the armed forces This involves a continued investment into a dedicated professional defence, but in combination with conscription, new establishment of regiments, more military units and increased materiel investment. The purpose of this study is to, examine the driving forces and explanatory factors linked to this paradigm shift, where political decisions to enlarge the military are in focus and examined using Graham Allison and Philip Zelikow's three theoretical perspectives on strategic decision-making. The results of this study clearly show that the dominant driving force for the re-expansion of Sweden's defence capability was the deteriorating external situation, which was evident in terms of all three theoretical perspectives. It is also possible to see traces of other driving forces in the bill, such as long-termism, sustainability and the degree of detailed control of the Armed Forces, which demonstrates the complexity of political decision-making about the creation of military power.

SWEDISH DEFENCE POLICY AFTER THE COLD WAR This essay is about Sweden's shift from strong territorial defense to disarmament with the defense decisions of 1996, 2000 and 2004. During the Cold War, Sweden had pursued a policy of neutrality aimed at staying out of the conflicts between the great powers. The country's defenses were focused on facing a possible invasion and preventing occupation. The Swedish Armed Forces were built up with a strong domestic defence industry which also benefited Sweden as an industrial nation. The strategy was based on the marginal doctrine where the intended aggressor was the Soviet Union.   However, the end of the Cold War in the early 1990s dramatically changed the conditions for Sweden's security policy. The fall of the Berlin Wall in 1989 and the dissolution of the Soviet Union in 1991 significantly reduced the threat of a military confrontation between the two superpowers, the United States and the Soviet Union, and this led to a renewed discussion within both the political and military spheres. The defence decisions around the turn of the millennium represent a turning point in Sweden's modern history when it comes to security policy and defence. The purpose of this essay is to study the process behind the decisions and specifically look at the motives of some of the decision-makers, both military and political. The essay takes its methodological basis in oral history in the form of protocols from a witness seminar. The result of the study is that the combination of the geopolitical changes in the world around us and the new stricter economic budget frameworks together seem to have led to decisions that in the end were more extensive than what possibly was intended when they were made. / SVENSK FÖRSVARSPOLITIK EFTER KALLA KRIGET Den här uppsatsen handlar om Sveriges omsvängning från starkt territoriellt försvar till nedrustning i och med försvarsbesluten 1996, 2000 och 2004.  Under det kalla kriget hade Sverige fört en neutralitetspolitik som syftade till att hålla sig utanför stormakternas konflikter. Landets försvar var inriktat på att möta en eventuell invasion och förhindra ockupation. Det svenska försvaret byggdes upp med en stark inhemsk försvarsindustri vilket också gagnade Sverige som industrination. Strategin byggde på marginaldoktrinen där den tänkta angriparen var Sovjetunionen.  Det kalla krigets slut i början av 1990-talet förändrade emellertid förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitik dramatiskt. Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens upplösning 1991 innebar att hotet om en militär konfrontation mellan de två supermakterna, USA och Sovjetunionen, minskade väsentligt och detta ledde till en förnyad diskussion inom såväl den politiska som militära ledningen rörande vilken linje som var rätt för Sverige fortsättningsvis. Försvarsbesluten kring millennieskiftet utgör en vändpunkt i Sveriges moderna historia när det kommer till säkerhetspolitik och försvar. Uppsatsens syfte är att studera processen bakom besluten och specifikt titta på vad några av beslutsfattarna, både militära och politiska, hade för bevekelsegrunder för besluten som togs. Uppsatsen tar sin metodologiska grund i muntlig historia i form av protokoll från ett vittnesseminarium. Resultatet av studien är att samverkan av de geopolitiska förändringarna i omvärlden och de samtidiga striktare ekonomiska budgetramarna verkar ha lett till beslut som i slutändan blev mer omfattande än vad som verkar varit avsikten när de fattades.

The Defence Commission has proposed that the Swedish Armed Forces once again will be assigned the main task of defending Sweden against an armed attack. Defence against an armed attack has gained more focus since the defence decision 2015 and prior to the upcoming defence decision it is even more emphasized. Are the politics and the Swedish Armed Forces in agreement regarding the meaning and implications of this on basis of contemporary threats? The overall aim of the study is to understand the interaction between politics and the Swedish Armed Forces in the designing and shaping of the Swedish Armed Forces. This study has a starting point in the prelude to the planned political defence decision 2020 and aims to understand some of this major context. It is focusing on identifying the coherence between the Defence Committee and the Swedish Armed Forces’ military strategic leadership in terms of the meaning of an armed attack being the primary basis of designing and shaping the Swedish Armed Forces. In addition, important factors that have an impact on the interaction between politics and the Swedish Armed Forces are identified. The empiricism is taken from international law, the military strategic doctrine of the Swedish Armed Forces, reports from the Defence Commission and interviews with members of the Defence Committee and the military strategic leadership of the Swedish Armed Forces. The results show that there is lack of coherence within the Defence Committee as well as between the Defence Committee and the Swedish Armed Forces regarding the meaning of the proposed main task to the Swedish Armed Forces and how it should relate to other tasks. There is an illusion regarding the definition of an armed attack. In reality it is the government that, under constitutional responsibility, defines an armed attack when there is an act of aggression. In addition, it is identified that it is suitable to mutually improve trust between politics and the Swedish Armed Forces by increasing knowledge of each other's realities. / Försvarsberedningen har föreslagit att Försvarsmakten åter ska få huvuduppgiften att försvara Sverige mot väpnat angrepp. Försvar mot väpnat angrepp har fått ett allt större fokus sedan försvarsbeslutet 2015 och inför det kommande försvarsbeslutet föreslås en ytterligare inskärpning. Är politiken och Försvarsmakten överens om innebörden utifrån samtidens hot? Studiens övergripande syfte är att förstå samspelet mellan politiken och Försvarsmakten i utformningen och inriktningen av Försvarsmakten. Studien tar avstamp i förspelet inför det planerade försvarsbeslutet 2020 och tar sikte på att förstå en del av detta stora sammanhang genom att fokusera på att identifiera samstämmigheten mellan försvarsutskottet och Försvarsmaktens militärstrategiska ledning om innebörden av att väpnat angrepp ska vara dimensionerande för Försvarsmaktens inriktning. Därtill identifieras viktiga faktorer som påverkar samspelet mellan politiken och Försvarsmakten. Empirin är hämtad från internationell rätt, Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin, försvarsberedningens rapporter samt intervjuer med försvarsutskottet och Försvarsmaktens militärstrategiska ledning. Resultatet visar på att det saknas samstämmighet såväl inom försvarsutskottet som mellan försvarsutskottet och Försvarsmakten avseende innebörden av Försvarsmaktens föreslagna huvuduppgift samt hur den ska förhålla sig till övriga uppgifter. Det råder en illusion om innebörden av ett väpnat angrepp. I verkligheten är det regeringen som under konstitutionellt ansvar fastställer vad som är ett väpnat angrepp när en aggressionshandling sker. Därtill identifieras lämpligheten av att ömsesidigt förbättra förtroendet mellan politiken och Försvarsmakten genom att öka kunskapen om varandras realiteter.