Den största affär man gör i livet är troligtvis en fastighetsaffär. Det finns ofta ett stort urval av både mäklare och byråer. Vill man nå en stor framgång som mäklare fordras att man levererar en tjänst som säljarna anser är bättre än konkurrenternas. Mäklarnas lön grundar sig enbart på säljarens provision och för att överleva inom branschen är det därför av största vikt att veta vad kunderna vill ha. Mäklarna måste därför ta reda på vad säljarna väljer efter för kriterier.   Syftet med uppsatsen är att ta reda på vad säljaren av ett småhus tycker är viktiga kriterier vid valet av fastighetsmäklare, men även vad mäklarna själva tror är viktiga kriterier när säljarna väljer. Samt om dessa två parters uppfattningar stämmer överens? Finns det några skillnader i deras uppfattningar av tjänsten? Vad kan mäklaren då göra åt detta?   Metoden som vi har valt i vår undersökning utgår ifrån en kvalitativ ansats. Vi har intervjuat fem stycken mäklare och 25 stycken säljare. Mäklarna har vi besökt och intervjuat på plats och säljarna har intervjuats per telefon. Mäklarna har valts från både liten och mellanstor stad.   Teorin som vi använt oss av bygger på tjänste- och relationsmarknadsföring då det inte finns någon litteratur om kunders köpbeteende i fastighetsmäklarföretag. Teoriavsnittets första kapitel handlar allmänt om köpprocessen hos kunder. Detta följs av de teorier vi använt oss av i vår analys.   Slutsatsen i vår undersökning visar på att mäklare och säljare är relativt överens om vilka kriterier som anses viktiga. Kriterier som väger extra tungt är förtroende, första mötet och Word of mouth. Ett gap har uppstått mellan vad kunden förväntar sig och vad den får när man har en missnöjd kund. Detta problem kan avhjälpas med en så kallad gapmodell.

Syfte: Vi som studerar till fastighetsmäklare ser att fastighetsmäklarbranschen har hamnat i dålig dager. En tes vi har är att detta till stor del beror på media. En annan tes är att de flesta gliringar gentemot yrkesrollen kommer från personer som saknar erfarenhet av fastighetsmäklare. När vi tog del av statistik som tvärtemot visade att fyra av fem kunder var nöjda med sin fastighetsmäklare, bestämde vi oss för att undersöka saken djupare. Syftet med arbetet är att verifiera eller falsifiera våra två teser. Ytterst är vårt syfte att problematisera det negativa ryktet som fastighetsmäklarbranschen tycks ha.  Metod: Vi har använt oss av kvalitativ metod med intervjuer som bas för arbetet. Genom ett stort antal respondenter, uppdelade i två grupper, har vi kunnat göra jämförelser, både inom gruppen och mellan de två grupperna. Vi valde att intervjua bekanta till oss för att få så sanningsenliga svar som möjligt. Vi har utgått ifrån en, av oss, färdigformulerad frågemall för att sedan låta respondenten prata fritt kring frågorna. Utifrån respondenternas svar har vi lyft fram det primära budskapet från båda grupperna för att sedan diskutera dessa i uppsatsen.  Resultat & slutsats: Majoriteten av nyheterna som media tar upp är negativa och när en yrkesgrupp som fastighetsmäklare är ständigt återkommande skapas misstankar i människors medvetna och undermedvetna. Vår undersökning har visat att de som saknar egen erfarenhet av fastighetsmäklare i regel har fått sina värderingar från hörsägen och media. Det är också de som är mest fördomsfulla mot fastighetsmäklare. De som har erfarenhet tycker i regel bra om enskilda fastighetsmäklare men har fortfarande kvar en del fördomar gentemot branschen i stort. Undersökningar har visat att den övervägande majoriteten av säljare och köpare är nöjda med fastighetsmäklare och det stämmer alltså inte överens med den negativa bild som media sänder ut.  Förslag till fortsatt forskning: Då vi inte har fördjupat oss i vad det är som gör kunder nöjda med fastighetsmäklare kan ett förslag till fortsatt forskning vara att fördjupa sig i vad det innebär att vara nöjd med sin fastighetsmäklare.  Uppsatsens bidrag: Vår förhoppning är att denna studie ska bidra till en ökad medvetenhet angående problematiken med det negativa ryktet som fastighetsmäklarbranschen tycks ha. / Aim: We, studying to become Real Estate Agents, have got the notion that the Real Estate market has a bad reputation. One thesis we have is that this has a lot to do with the media. Another thesis is that most of the sneers towards the profession come from people who lack experience with Real Estate Agents. When we took part in statistics that, on the contrary, showed that four out of five clients were satisfied with their Real Estate Agent, we decided to examine the issue deeper. The aim with the thesis is to verify or falsify our two hypotheses'. The primary aim is to problemize the negative reputation that the industry of Real Estate Agents seem to have.  Method: We have used a qualitative method by conducting interviews as bas for the study. With a large number of people to interview, divided into two groups, we have been able to make comparisons both within the groups and between the two groups. The interviews were conducted with our acquaintances with the intent of reaching answers as truthful as possible. We used a preconstructed list with questions from which they could answer freely and then we chose to discuss the primary messages from both groups in our paper.  Result & Conclusions: The majority of news that is brought up in the media is negative and when a group of professions, like Real Estate Agents, are constantly reoccurring it creates suspicions in people's minds. Our research has shown that those who lack experience get their values from hearsay and the media and they are also the most prejudice. Those with experience have a positive, attitude in general, towards single Real Estate Agents but they are still prejudice towards the industry. Studies have shown that most sellers and buyers are content with Real Estate Agents. This is not in agreement with the negative picture that the media show.  Suggestions for future research: We have not thoroughly examined what it means for a client to be content with his Real Estate Agent. This could be a suggestion for future research.  Contribution of the thesis: Our hope is that this study will contribute to an increased awareness regarding the problems with the negative reputation that the industry of Real Estate Agents seem to have.

Syfte:Uppsatsens syfte är att ge en bild av fastighetsmäklares syn på förtroendets betydelse under förmedlingsprocessen. Metod: Studien är uppbyggd kring en kvalitativ metod med intervjuer. Teorin grundas på tidigare forskning och litteraturstudier. Resultat & slutsats: Förtroende är ett abstrakt uttryck, som är unikt för varje individ. Kundens förväntningar på den utförda tjänsten är fastighetsmäklarens viktigaste styrredskap i strävan efter nöjda och återkommande kunder. Fastighetsmäklarna i studien är alla väl medvetna om betydelsen av ett förtroendeingivande arbetssätt. Förslag till fortsatt forskning: En idé till fortsatt forskning är att undersöka fastighetsmäklarnas passivitet när det gäller återkoppling efter avslutad affär. Vilka konsekvenser får det? Uppsatsens bidrag: Arbetet ger en bild av förtroendets betydelse i förmedlingsprocessen. Vi har visat att kundens förväntningar är mäklarens viktigaste styrredskap. Nyckelord: Fastighetsmäklare, förtroende, förväntningar, risk, upplevd kvalitet, rykte, rekommendationer, word of mouth.

Aim: Many people react negatively when they find out that I work as an estate agent. They believe that estate agents earn more money then they should. What many do not know is how hard we must work and that it doesn´t suit someone who is looking for an 8-17 work. As an estate agent I thought it would be interesting to found out why the estate agents have such a bad reputation. Method: This essay is based on the interviews with estate agents and branch organizations but also on newspaper articles about real estate agents. Theory is collected marketing, where I have concentrate on concepts of branding, positioning, communication and image. Result & Conclusions: The factors, which I found in my investigation, that have an effect to the bad reputation are; media, commission, the customers and the bidding. These four factors have utmost importance for the reputation of estate agents.  For estate agent to become a strong brand, the estate agents need to concentrate on the communication to the customers and make sure that there will be no misunderstanding. The estate agents must found a good and unique position and make a strong place in the customer’s consciousness. To do that as an estate agent, you have to take care of your clients and make sure that you create a good relation to them. Suggestions for future research: How can the bad reputation turn to a good reputation? More is need to be said about this. How can the brand estate agent get more positive touch? Contribution of the thesis: The contribution of the essay is to give a picture of the bad reputation estate agents have to deal with and how it have become. The contribution is furthermore to give a balanced picture of the profession of estate agency. / Syfte: Många reagerar negativt när de får reda på att jag jobbar som fastighetsmäklare. De anser att fastighetsmäklarna tjänar alltför mycket lättförtjänta pengar. Vad många inte vet är hur hårt man får jobba och att yrket vanligtvis inte passar någon som letar efter ett 8- 17 jobb. Som fastighetsmäklare tyckte jag att det vore intressant att försöka ta reda på varför fastighetsmäklarbranschen har fått ett sådant dåligt rykte. Metod: Underlaget för denna uppsats grundar sig på intervjuer med fastighetsmäklare och branschorganisationer, samt en mängd tidningsartiklar rörande fastighetsmäklare. Teoretisk är basen inom marknadsföring, där jag koncentrerat mig på begrepp som varumärke, positionering, kommunikation och image. Resultat & slutsats: Faktorer som jag under min undersökning har kommit fram har bidragit till det dåliga ryktet är; media, provision, kunderna och budgivning. Dessa fyra faktorer har stor betydelse för fastighetsmäklarnas rykte. För att fastighetsmäklare ska bli ett starkt varumärke måste mäklarna koncentrera sig på kommunikationen med konsumenterna - att se till att det inte blir några missuppfattningar. Fastighetsmäklarna måste hitta en stark plats i kundens medvetande. För att kunna lyckas som fastighetsmäklare gäller det att ta hand om kunderna och skapa ett bra rykte och en god relation med dem. Förslag till fortsatt forskning: Hur kan det negativa ryktet förbättras? Hur kan varumärket fastighetsmäklare få en mer positiv laddning? Uppsatsens bidrag: Uppsatsen bidrag är att ge en bild av det dåliga rykte som fastighetsmäklare har att brottas med och hur det har uppstått. Bidraget är vidare att arbetet nyanserar bilden av en fastighetsmäklares yrke och vardag.

Fastighetsmäklaren har att rätta sig efter fastighetsmäklarlag (1995:400) då han utför sitt arbete. I 12 § fastighetsmäklarlagen står det att fastighetsmäklaren i allt skall iaktta god fastighetsmäklarsed och att mäklaren därvid skall se till både säljarens och köparens intresse. Regleringen innebär att mäklaren i alla situationer har att rätta sig efter god mäklarsed. Fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag vilket bör innebära att konsumenter genom att läsa lagtexten kan få en klar bild över vilka skyldigheter en mäklare har. Formuleringen i 12 § fastighetsmäklarlagen påvisar närmast innebörden att mäklaren alltid är skyldig att se till båda parternas intressen samtidigt som han därutöver följer god fastighetsmäklarsed i övrigt. De situationer som i lagtext finns nämnda kring fastighetsmäklarens uppdrag får ses som mäklarens centrala skyldigheter. Bland annat finns det reglering om fastighetsmäklarens; skyldighet att inte bedriva annan förtroenderubbande verksamhet (14 §), rådgivnings- och upplysningsplikt (18 §), ombudsförbud (15 §) m.m. I alla fallen kan mäklarens centrala skyldigheter utvidgas eller inskränkas av vad som följer av god fastighetsmäklarsed. Fastighetsmäklarens roll som en opartisk mellanman skiljer sig från övriga mellanmän som endast behöver se till sin uppdragsgivares intressen. Mäklarens ersättning utgår i regel en-dast då en förmedling kommer till stånd och då i form av provision. Fastighetsmäklaren har således ett starkt egenintresse av att få fastigheten såld samt att få ett så högt pris på fastigheten som möjligt. Det anses av god mäklarsed accepterat att mäklaren i prisfrågan får se till endast säljarens intresse och således även få sina egna intressen uppfyllda. Mäklaren måste dock i övrigt se till båda parternas intressen vilket innebär att han bland annat måste upplysa köparen om omständigheter som kan tänkas vara av intresse för honom. Mäklarens professionella agerande ställs på sin spets då han får en möjlighet att dra egen ekonomisk vinning genom att påverka prisfrågan, då mäklaren kan undanhålla eller lämna felaktig in-formation till en köpare som kan innebära att priset på fastigheten sjunker. Exempelvis kan mäklaren vid budgivningen lämna simulerade bud, eller berätta att det finns fler spekulanter på en fastighet än vad som verkligen är fallet. Således blir de spekulanter som verkligen är intresserade av att köpa fastigheten mer benägna att höja sina egna bud. Då det inte ställs några krav på att fastighetsmäklaren redovisar för köparen hur budgivningen gått till finns det inga konkreta bevis mot att mäklaren agerat ohederligt. Risken för att bli upptäckt är så gott som obefintlig och det blir mäklarens samvete och professionalitet som avgör huruvi-da han väljer att agera. Att simulera och lämna felaktiga uppgifter är självklart inte förenligt med god fastighetsmäklarsed och det är därför viktigt att mäklare som bryter mot god fas-tighetsmäklarsed straffas. Att fastighetsmäklaren skall vara en opartisk mellanman, samtidigt som hans ersättning är beroende av hur hög köpeskilling som erläggs, ställer höga krav på honom. Att han i prisfrågan får frångå den opartiska mellanmansrollen följer av god fastighetsmäklarsed och går inte utläsa av lagtext. Det bör göras klarare att mäklarens skyldighet att se till både säljarens och köparens intressen begränsas av god fastighetsmäklarsed då fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag. Konsumenter bör inte förvirras genom vaga hänvisningar och formuleringar. Att mäklaren trots allt även i fortsättningen bör inneha en opartisk mellanmansroll får anses som klart, då det annars skulle krävas att köparen skaffar ett eget ombud som ser till köparens intressen. Att det är säljaren som ensam ersätter mäklaren motiverar att mäklaren endast ser till säljarens intresse i prisfrågan då det annars inte skulle finnas några större ambitioner av mäklaren att försöka få ett så bra bud som möjligt på fastigheten. Säljarens intresse av att anlita en fastighetsmäklare torde i så fall försvinna då mäklaren inte skulle garantera att ett högre pris erhålls än om säljaren själv skött förmedlingen. / The estate agent has to follow the rules for estate agents in Fastighetsmäklarlag (1995:400) when he performs his work. The 12 § direct that the estate agent has to follow good customs in all his work, and he has to fulfil both the vendor and the purchasers interests. The legislation states that the estate agent, in all situations, has to take good customs into account. This means that the estate agent does not have to take both parties interests into consideration in questions concerning the price and is allowed to act only in the favour of the vendor. Fastighetsmäklarlagen is a legislation which promotes the consumers interests, which should mean that consumers can get a clear image of the legislation by reading the words of the Act. The wording of the 12 § gives the reader the impression that the estate agent always is obliged to look into both parties interests, and in addition to that, follow good customs. The estate agent´s main obligations are directed in the legislation, but all the obligations can be restricted or increased depending on what follows from good customs. The estate agent is in general compensated by commission only when a property is sold. It is therefore in the estate agent’s own interest to sell the property for as much as possible. In situations concerning the price it is acceptable by good custom that the estate agent, only has to look into the vendor’s best interest, and therefore the estate agent also gets his own interests fulfilled. The professional acting by the estate agent can be doubted as he has the opportunity to receive a bigger compensation by influencing the price, since the estate agent can withhold or leave incorrect information to the purchaser, which can conduct the price to decrease. For example the estate agent can in the bidding situation present feign bids or act like there is more prospective buyers for the property than there really is. Thus the prospective buyers, which really are interested in buying the property, become more demanded to raise their bids. Since there is no requirements that demand the estate agent to present information for the purchaser about how the bidding has proceeded it is difficult to prove that the estate agent has acted against good customs. The risk to be discovered is almost non-existent and instead it is the estate agent’s own conscience and professionalism that decides how he choose to act. To present feign bids and incorrect information is obviously not appropriate by good customs and it is therefore important that those estate agents which act against good customs are punished. The estate agents are expected to put both parties interests first, at the same time as their compensation depend on the purchase price, this put high demands on the estate agent’s acting. By the wordings of the regulation in fastighetsmäklarlagen, it is not possible to make the conclusion that the estate agent does not have to take the purchaser’s interest into con-sideration in situations concerning the price. It has to be more obvious that the estate agent’s duty to take both parties interests into consideration is depending on good customs, since fastighetsmäklarlagen is a legislation that promotes consumers. Consumers shall not be confused by unclear references and expressions. The estate agent should continue to fulfil both parties interest; otherwise it would be necessary for the purchaser to engage his own agent, who can fulfil his interests. Since it is the vendor alone that compensates the estate agent, it is justified that the estate agent only takes the vendor’s interests into consideration, in questions concerning the price.

Syftet med vårt examensarbete är att studera vilka faktorer som motiverar fastighetsmäklaren i sitt arbete. Vi vill också undersöka om det finns skillnader mellan städerna Stockholm, Gävle och Tierp vad det gäller motivationsfaktorer och stressnivå. / The purpose with our thesis is to study what different factors that motivate the real estate agents in their work. We also want to look into if there is any difference in cities such as Stockholm, Gävle and Tierp when it comes to the factor of motivation and the level of stress.

The purpose of this study was to get an idea of ​​how the leaders in the real estate industry perceive and manage boundless working conditions. Questions that were answered were how the leaders in the service influence and control the employees' working conditions. Also how the communication strategies are designed to facilitate the work towards common goals, when tasks are not limited to the workplace. The study examine if boundless working conditions is characterized by unspoken expectations. Based on the current view, seven interviews were conducted with leaders from six organizations in the real estate brokerage. The results showed that the industry is controlled by few limits and that leaders use different strategies to maximize performance and wellbeing. It is a commission-based industry in which all work is according to individual performance where results are measured before the time spent at work. By explicit strategies of working and labor leaders are trying to reduce inequalities, and so they try to also reduce the scope of the psychological contract in certain aspects. / Syftet med föreliggande studie var att få en uppfattning om i vilken omfattning fastighetsmäklares arbetsvillkor är gränslösa samt hur mäklarledare uppfattar och hanterar dessa arbetsvillkor. Frågor som besvarats är hur mäklarledare påverkar och kontrollerar de anställdas arbetsförhållanden. Studien undersöker också vilka kommunikationsstrategier som används i arbetet mot gemensamma mål när arbetsuppgifter inte begränsas till arbetsplatsen. Föreliggande studie tar även upp mäklarledares syn på om distansarbete bland fastighetsmäklare präglas av outtalade förväntningar. Utifrån aktuellt syfte har sju intervjuer genomförts med ledare från sex olika fastighetsmäklarorganisationer. Resultaten visade att branschen styrs av få gränser och att ledare använder sig av olika strategier för att maximera resultat och välbefinnande. Dock finns vissa ledarstrategier för att ibland begränsa omfattningen av gränslösheten. Det är en provisionsbaserad bransch i vilken samtliga arbetar efter individuella resultatmål och där resultat värderas högre den tid som läggs på arbetet. Genom uttalade strategier i arbetssätt och arbetsfördelning försöker ledare minska orättvisor, och på så sätt försöker de även minska ramen för de psykologiska kontrakten i vissa avseenden.

I denna rapport redovisas för förmedlingsprocessen för småhus med typkod 220 och samtliga moment som ingår från början till genomfört uppdrag. Fokus har riktats på att identifiera förbättringsområden och därigenom hitta åtgärdsförslag. Rapporten skall syfta till att fungera som ett stöd och vara ett vägledande hjälpmedel för såväl fastighetsmäklare som privatpersoner i sin roll som säljare och köpare. Litteraturstudier och handledning har legat till grund för den processkarta som upprättats och illustrerats. Utifrån denna har en förstudie gjorts genom intervjuer med fem verksamma fastighetsmäklare på Fastighetsbyrån i Alingsås. Därefter genomfördes djupintervjuer med tre slumpvis utvalda fastighetsmäklare på olika orter och kontor, för att identifiera problemområden. Varje moment i processen har beskrivits i text för att ge en bättre förståelse för kartans innebörd. Vidare diskussion och analys har resulterat till förslag på förbättringsåtgärder inom förmedlingsprocessen. Resultatet redovisar att majoriteten av de intervjuade fastighetsmäklarna har upplevt att moment och arbetssätt inom förmedlingsprocessen till viss grad går att förbättra. Därtill kan det konstateras att förmedlingsprocessen skiljer sig i både utförande och tid beroende på om försäljningen görs i en storstad eller på en mindre ort. Majoriteten av de intervjuade fastighetsmäklarna pekar särskilt på vikten av att skapa och upprätthålla goda relationer med samarbetspartners och kollegor i branschen. Detta anses vara av väsentlig betydelse för att affärer som är beroende av en tredje part ska fortgå med så få hinder som möjligt. Det kan även konstateras att flera av de problemställningar som framkommit beror på externa makrofaktorer som fastighetsmäklaren själv inte kan påverka. Omständigheter som berör världsekonomin, ränteläget, ställningen på fastighetsmarknaden, medias spekulationer, lagar och förordningar utgör faktorer utom fastighetsmäklarens kontroll. Vidare kan det fastställas att den nya fastighetsmäklarlag som trädde i kraft den 1 juli 2011 har bidragit till att flera tidigare problem redan bearbetats och ändrats. Detta projekt har verkat för att lyfta fram ytterligare några moment där åtgärder skulle kunna underlätta arbetsgången för fastighetsmäklare, bland annat genom ett informationsblad till spekulant. / This report describes the sales process of type code 220 single-family homes, including necessary procedural steps. The focus of the report is to identify key areas needing improvement in order to ascertain potential solutions. The report is intended to act as both a support mechanism and a guide for real estate agents and private individuals in their roles as buyers and sellers. A process-map was developed based on research and guidance, and is described within the report. Problem areas were identified using the process-map during comprehensive interviews, and every step in the process is explained in detail in order to illustrate the process-map’s purpose. Further discussion and analysis has led to suggestions for improvement of the sales process. The results shows that the majority of interviewed real estate agents believe the sales process to some extent can be improved. The majority of the interviewed real estate agents points out the importance of creating and maintain good relations with partners and colleagues in the same economic area. This is considered to be essential for businesses that rely on a third person should proceed with as few obstacles as possible. It is also clear that many of the problems that emerged due to external factors that the real estate agents themselves can´t influence. Factors affecting the world economy, interest rates, situation of the property market, speculations among media, laws and regulations are factors beyond the real estate agent´s control. However, after further discussion it became evident that active real estate agents already considered the process inadequate or excessively time consuming. It is also evident that many of the problem areas were due to external factors not influenced by real estate agents. Furthermore, the new real estate law which was implemented July 1, 2011 contributed to several problem areas already identified being addressed and resolved. This report has led to the identification of a process which would make the work easier.

<p>Fastighetsmäklaren har att rätta sig efter fastighetsmäklarlag (1995:400) då han utför sitt arbete. I 12 § fastighetsmäklarlagen står det att fastighetsmäklaren i allt skall iaktta god fastighetsmäklarsed och att mäklaren därvid skall se till både säljarens och köparens intresse. Regleringen innebär att mäklaren i alla situationer har att rätta sig efter god mäklarsed. Fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag vilket bör innebära att konsumenter genom att läsa lagtexten kan få en klar bild över vilka skyldigheter en mäklare har. Formuleringen i 12 § fastighetsmäklarlagen påvisar närmast innebörden att mäklaren alltid är skyldig att se till båda parternas intressen samtidigt som han därutöver följer god fastighetsmäklarsed i övrigt.</p><p>De situationer som i lagtext finns nämnda kring fastighetsmäklarens uppdrag får ses som mäklarens centrala skyldigheter. Bland annat finns det reglering om fastighetsmäklarens; skyldighet att inte bedriva annan förtroenderubbande verksamhet (14 §), rådgivnings- och upplysningsplikt (18 §), ombudsförbud (15 §) m.m. I alla fallen kan mäklarens centrala skyldigheter utvidgas eller inskränkas av vad som följer av god fastighetsmäklarsed.</p><p>Fastighetsmäklarens roll som en opartisk mellanman skiljer sig från övriga mellanmän som endast behöver se till sin uppdragsgivares intressen. Mäklarens ersättning utgår i regel en-dast då en förmedling kommer till stånd och då i form av provision. Fastighetsmäklaren har således ett starkt egenintresse av att få fastigheten såld samt att få ett så högt pris på fastigheten som möjligt. Det anses av god mäklarsed accepterat att mäklaren i prisfrågan får se till endast säljarens intresse och således även få sina egna intressen uppfyllda. Mäklaren måste dock i övrigt se till båda parternas intressen vilket innebär att han bland annat måste upplysa köparen om omständigheter som kan tänkas vara av intresse för honom. Mäklarens professionella agerande ställs på sin spets då han får en möjlighet att dra egen ekonomisk vinning genom att påverka prisfrågan, då mäklaren kan undanhålla eller lämna felaktig in-formation till en köpare som kan innebära att priset på fastigheten sjunker. Exempelvis kan mäklaren vid budgivningen lämna simulerade bud, eller berätta att det finns fler spekulanter på en fastighet än vad som verkligen är fallet. Således blir de spekulanter som verkligen är intresserade av att köpa fastigheten mer benägna att höja sina egna bud. Då det inte ställs några krav på att fastighetsmäklaren redovisar för köparen hur budgivningen gått till finns det inga konkreta bevis mot att mäklaren agerat ohederligt. Risken för att bli upptäckt är så gott som obefintlig och det blir mäklarens samvete och professionalitet som avgör huruvi-da han väljer att agera. Att simulera och lämna felaktiga uppgifter är självklart inte förenligt med god fastighetsmäklarsed och det är därför viktigt att mäklare som bryter mot god fas-tighetsmäklarsed straffas.</p><p>Att fastighetsmäklaren skall vara en opartisk mellanman, samtidigt som hans ersättning är beroende av hur hög köpeskilling som erläggs, ställer höga krav på honom. Att han i prisfrågan får frångå den opartiska mellanmansrollen följer av god fastighetsmäklarsed och går inte utläsa av lagtext. Det bör göras klarare att mäklarens skyldighet att se till både säljarens och köparens intressen begränsas av god fastighetsmäklarsed då fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag. Konsumenter bör inte förvirras genom vaga hänvisningar och formuleringar. Att mäklaren trots allt även i fortsättningen bör inneha en opartisk mellanmansroll får anses som klart, då det annars skulle krävas att köparen skaffar ett eget ombud som ser till köparens intressen. Att det är säljaren som ensam ersätter mäklaren motiverar att mäklaren endast ser till säljarens intresse i prisfrågan då det annars inte skulle finnas några större ambitioner av mäklaren att försöka få ett så bra bud som möjligt på fastigheten. Säljarens intresse av att anlita en fastighetsmäklare torde i så fall försvinna då mäklaren inte skulle garantera att ett högre pris erhålls än om säljaren själv skött förmedlingen.</p> / <p>The estate agent has to follow the rules for estate agents in Fastighetsmäklarlag (1995:400) when he performs his work. The 12 § direct that the estate agent has to follow good customs in all his work, and he has to fulfil both the vendor and the purchasers interests. The legislation states that the estate agent, in all situations, has to take good customs into account. This means that the estate agent does not have to take both parties interests into consideration in questions concerning the price and is allowed to act only in the favour of the vendor.</p><p>Fastighetsmäklarlagen is a legislation which promotes the consumers interests, which should mean that consumers can get a clear image of the legislation by reading the words of the Act. The wording of the 12 § gives the reader the impression that the estate agent always is obliged to look into both parties interests, and in addition to that, follow good customs. The estate agent´s main obligations are directed in the legislation, but all the obligations can be restricted or increased depending on what follows from good customs.</p><p>The estate agent is in general compensated by commission only when a property is sold. It is therefore in the estate agent’s own interest to sell the property for as much as possible. In situations concerning the price it is acceptable by good custom that the estate agent, only has to look into the vendor’s best interest, and therefore the estate agent also gets his own interests fulfilled. The professional acting by the estate agent can be doubted as he has the opportunity to receive a bigger compensation by influencing the price, since the estate agent can withhold or leave incorrect information to the purchaser, which can conduct the price to decrease. For example the estate agent can in the bidding situation present feign bids or act like there is more prospective buyers for the property than there really is. Thus the prospective buyers, which really are interested in buying the property, become more demanded to raise their bids.</p><p>Since there is no requirements that demand the estate agent to present information for the purchaser about how the bidding has proceeded it is difficult to prove that the estate agent has acted against good customs. The risk to be discovered is almost non-existent and instead it is the estate agent’s own conscience and professionalism that decides how he choose to act. To present feign bids and incorrect information is obviously not appropriate by good customs and it is therefore important that those estate agents which act against good customs are punished.</p><p>The estate agents are expected to put both parties interests first, at the same time as their compensation depend on the purchase price, this put high demands on the estate agent’s acting. By the wordings of the regulation in fastighetsmäklarlagen, it is not possible to make the conclusion that the estate agent does not have to take the purchaser’s interest into con-sideration in situations concerning the price. It has to be more obvious that the estate agent’s duty to take both parties interests into consideration is depending on good customs, since fastighetsmäklarlagen is a legislation that promotes consumers. Consumers shall not be confused by unclear references and expressions.</p><p>The estate agent should continue to fulfil both parties interest; otherwise it would be necessary for the purchaser to engage his own agent, who can fulfil his interests. Since it is the vendor alone that compensates the estate agent, it is justified that the estate agent only takes the vendor’s interests into consideration, in questions concerning the price.</p>

Syfte: Syftet med denna uppsats är att utvärdera utvecklingen av objektannonser i mäklarbranschen genom tiden, vad gäller utformning av annonser och val av mediekanaler. Syftet är även att försöka utläsa om fastighetsmäklaren marknadsför objektet så som marknadsföringsteorin säger att man bör marknadsföra en produkt. Metod: Metoden som används är att samla primärdata genom att göra en jämförelse mellan objektannonser från år 1990 med objektannonser från år 2009. Därefter har primärdata samlats in med hjälp av kvalitativa intervjuer med fastighetsmäklare såväl som med experter som besitter stora kunskaper inom området. Sekundärdata som används är hämtad från litteratur och Internet.   Resultat &amp; Slutsats: Uppsatsens resultat visar att dåtidens fastighetsmäklare inte hade tillräckliga marknadsföringskunskaper för att marknadsföra objektet. Utvecklingen har dock gått framåt och idag besitter de den kunskap som krävs för att marknadsföra ett objekt så som marknadsföringsteorin säger att man bör marknadsföra en produkt. Denna slutsats baseras på jämförelsen av annonser. Slutsatserna styrks ytterligare med hjälp av expertutlåtanden och av fastighetsmäklarna själva. Förslag till fortsatt forskning: Vad denna uppsats inte tar upp, men som skulle vara intressant att undersöka, är hur fastighetsmäklare använder dagstidningar för att marknadsföra sig själva och deras kontor. Det skulle även vara intressant att göra en jämförelse av objektannonser mellan olika länder, såsom USA och Sverige. Uppsatsens bidrag: Uppsatsen har bidragit till ett konstaterande att utvecklingen av fastighetsmäklarens marknadsföring av objekt har utvecklats på flera olika plan de senaste 19 åren. / Aim: The purpose of this study is to evaluate the differences how gets on advertisements in the real estate industry and see how they have developed during the last 19 years when it comes to design an advertisement (layout) and media channel selection. The purpose is also to try to understand if the real estate agents own think that they market the house in the best way in order to get the prospective buyer to buy. Method: To collect the primary data I will do a comparison between advertisements in 1990 and 2009. I have done qualitative interviews with real estate agents but also collect expert opinions from marketers which are well informed in advertising matters. I have collect secondary data from books, Internet and also from old and new newspapers. Result &amp; conclusion: This study shows that the real estate agent two decades ago did not have enough knowledge of how to market a house. However, there has been a considerable progress since than. Today real estate agents have the necessary knowledge for marketing a house. The conclusions are based on the comparison of advertisements. Marketing experts and real estate agents confirm this conclusion.  Suggestion for future research: It would be interesting to investigate how real estate agents use newspaper advertising to market themselves and their offices. Furthermore, it would be interesting to make an comparison between advertising in two different countries, e.g. the US and Sweden. Contribution of the thesis: This study shows that the development of advertisement have advanced during the last 19 years. This can establish.