In this thesis I examine how the phenomenological philosophy of Edmund Husserl and Martin Heidegger differ with regard to the phenomenological reduction, and in particular why there is no reduction in Sein und Zeit. I examine in what way philosophy is seen as an overcoming of the naïvete of a ‘natural’ attitude and how this natural attitude is understood, starting with Husserl’s descriptions of the phenomenological reduction, of the natural attitude of our daily lives and of his notion of transcendental subjectivity. By presenting these main aspects, I try to elucidate why, in Husserl’s view, laying the foundation of all knowledge must take form of a phenomenological first philosophy. There is also a short discussion on the problems of communicating the phenomenological reduction in the language of the natural attitude, and why the emphasis on the the negative aspects of the reduction is to some extent rooted in the things themselves. After having outlined the relevant characteristics of Husserl’s phenomenology, I turn to Heidegger’s own phenomenological project and describe the phenomenological method laid forth in Sein und Zeit and his critique of Husserl, mainly in the Prolegomena zur Geschichte des Zeitbegriffs. After that I try to show in what way the analyses in Sein und Zeit function as a corrective to the points of criticism in Prolegomena. I then try to show in what way the phenomenon of Angst plays a similar methodological role to that of the phenomenological reduction in Husserl. Finally, I try to elucidate in what way the concept of In-der-Welt-Sein is a criticism of Husserl’s idea of the transcendental consciousness, and how Heidegger’s project can be seen as an inquire into the conditions for phenomena in general – that is, not only how the transcendent objects are constituted in the transcendental consciousness, as in Husserl, but rather how things in general can present themselves, including the ‘immanent’ acts of the consciousness. The self-givenness of consciousness is thus not seen as the point of departure for phenomenology, but rather a problem that needs to be phenomenologically explained.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vad känslor gör och hur ett föremål kan väcka starka känslor hos individen. I detta avseende är studiens syfte att fördjupa förståelsen av den ambivalenta relationen som individer kan ha till sina glasögon och av allt att döma utvecklar genom livet. Uppsatsens teoretiska perspektiv är fenomenologisk och intresserar sig därmed för hur bruket av glasögon utspelar sig och erfars genom informanternas livsvärld. Som empiriskt material utgår den här studien från fyra semistrukturerade intervjuer. Studiens material visade att glasögon som en materialitet kan väcka känslor som både problematiserar och förvirrar, möjliggör och hjälper. Däremot visade studien att det inte handlade så mycket om synnedsättningen i sig själv, utan snarare att glasögonens materialitet genererade ambivalenta känslor både på ett emotionellt och ett fysiskt plan. Att glasögon kan bli en identitetsfråga som ger upprinnelse till ambivalenta känslor är något som den här uppsatsen närmare kommer att fördjupa sig inom.

Den här studien syftar till att undersöka vilken syn pedagoger verksamma i fritidshem har på sitt lärande och omsorgsuppdrag samt hur de upplever barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas om pedagogerna lägger ett större fokus på det ena eller det andra uppdraget. Det empiriska materialet baseras på intervjuer med sex pedagoger verksamma i fritidshem från två olika skolor där Pedagog 1 och 2 kommer från en skola medan Pedagog 3 – 6 kommer från en annan. Analys och tolkning av intervjuer genomfördes med en kvalitativ ansats och en fenomenologisk analys som metod. Analysen genererade fyra kategorier som omfattar pedagogernas syn på lärande- och omsorgsuppdraget i fritidshem: Lärande och omsorg – två uppdrag som möts på gemensam arena, lärandeuppdraget ur olika kontexter, omsorgsuppdragets framträdande roll i dagens fritidshem samt barnens förutsättningar utifrån både lärande- och omsorgsuppdraget. Studien visar att det finns en grundläggande tanke kring en balanserad syn på såväl lärande- som omsorgsuppdraget bland pedagogerna men att de strukturella omständigheterna som råder i de båda fritidshemmen leder till att balansen i uppdragen skiftar. Detta medför att barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas, vilket gör att helhetssynen på deras utveckling inte kan tillgodoses i den utsträckning som anges i styrdokumenten.

Syftet med denna skriftliga reflektion inom konstnärligt examensarbete var att undersöka och analysera hur musikalisk fenomenologi kan vara applicerbart för solomusikern. En viktig inspiration har utgjorts av den rumänske dirigenten Sergiu Celibidache som ursprungligen utvecklade konceptet om musikalisk fenomenologi. Metodiskt har analys utförts av klimax och spänning samt horisontellt och vertikalt driv i andra satsen av Lars Erik Larssons Trombon Concertino, Op. 45 (1955). Studiens resultat indikerar att Fenomenologi kan vara applicerbart för solomusikern som ett övergripande stöd för att förbereda och utföra framträdanden. Analys på solorepertoar med fenomenologiska metoder kan underlätta planering av musiken men även tillåta större spontanitet vid framföranden. Under ett framförande så finns det vissa begränsningar för solomusikern i användandet av fenomenologiska metoder men vid övning inför framföranden så kan dess applicering ingjuta balans och lugn.

InledningFritidslärare tillbringar mycket av sin tid i skolan under den obligatoriska delen av skoldagen och då förväntas det ske en samverkan med de klasslärare som arbetar där. Vid en genomgång av tidigare forskning och litteratur kring fenomenet samverkan mellan skola och fritidshem framkommer att fenomenet vanligtvis studerats utifrån fritidslärares perspektiv. Det är därför intressant att undersöka hur klasslärare upplever denna samverkan.SyfteSyftet med studien är att undersöka klasslärares erfarenheter och upplevelser av samverkan mellan skola och fritidshem. Frågor som uppsatsen söker svar på är vad innehållet i samverkan är, vad de lyfter fram som viktigt för att samverkan ska fungera samt vad de har för upplevelse av fritidslärarens roll i samverkan under skoltid.MetodEftersom syftet med studien är att undersöka några individers erfarenheter och upplevelser av ett specifikt fenomen bygger studien på kvalitativ metod med utgångspunkt i en fenomenologisk metodansats. För att uppnå syftet har semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsverktyg. Intervjuerna var sex till antalet och genomfördes med klasslärare från årskurs ett till fyra.ResultatResultatet från undersökningen visar att den samverkan som enligt de intervjuade klasslärarna sker mellan skola och fritidshem under skoltid är komplex. Det är många faktorer som påverkar innehåll och kvalitet. Samtliga informanter är överens om att varierat arbetssätt och helhetssyn är de mest centrala delarna av samverkan. I fråga om vilka faktorer som påverkar kvaliteten på samverkan lyfter de särskilt fram organisation och rektors ansvar, gemensam planeringstid samt kommunikation. Dessa faktorer har de lite olika syn på, delvis beroende på i vilken kommun de arbetar. Slutligen visar också undersökningen de intervjuade klasslärarnas upplevelse av fritidslärarnas roll i samverkan under skoltid. Där skiljer sig upplevelserna åt och är i högre grad beroende av den samverkande fritidslärarens personlighet än av dennes yrkesroll även om yrkesrollen givetvis påverkar.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare upplever kontakten med vårdnadshavare under hämtning. Det som ligger till grund för detta syfte är frågor kring hur förskollärare upplever sitt eget och vårdnadshavarens bemötande och vilka förutsättningar som ger möjlighet till kontakt. För att undersöka detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av semi-strukturerade intervjuer. Studien grundar sig på material från tio stycken intervjuer med förskollärare från olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna anser att kontakten med vårdnadshavare är viktig men inte helt problemfri. Tid, personaltäthet och ansvarsfördelning är det som förskollärarna upplever ha störst påverkan på fenomenet kontakt. En av våra slutsatser är att förskollärarna upplever att kontakten till vårdnadshavare är betydelsefull i det avseende att det gynnar barnens välmående och känsla av trygghet.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka villkoren för fritidspedagoger att arbeta med informations- och kommunikationsteknik (nedan förkortat IKT) på fritidshemmet med hjälp av en kvalitativ metod (intervjuer). Det teoretiska perspektiv som studien utgått ifrån är fenomenologi, och därav blev resultatet av min uppsats tre livsvärldar inom IKT som informanterna i studien konstruerade. Dessa tre livsvärldar blev motivation, förutsättningar och kunskap. De informanter som konstruerat dessa livsvärldar är 4 fritidspedagoger och 3 personer som har IKT-ansvar som en del av sina arbetsdagar. Resultatet visade att de tre kategorierna gick in i varandra, men tyngdpunkten låg ändå i kategorin motivation. Fritidspedagogers arbete med IKT är beroende av hur pass motiverade och drivna de är som pedagoger kring just fenomenet IKT. Att vissa förutsättningar saknas, som till exempel planeringstid eller kunskaper kring området, påverkar också i hur stor utsträckning pedagoger använder IKT. Slutsatsen blir därför att användandet av IKT på fritidshem beror dels på hur motiverade fritidspedagogerna är kring att söka kunskap och arbeta med IKT, dels på hur starkt motiverad ledningen på skolorna är med att arbeta med IKT. Det vill säga hur pass motiverade de olika yrkeskategorierna inom skolan är för att ge bra förutsättningar till fritidspedagoger för att kunna arbeta med IKT.

Föreliggande studie är en kvalitativ intervjustudie medfenomenologisk ansats. Problemområdet som ligger till grund förstudien är att tidigare forskning visar att språkliga strategier ärkomplexa att utveckla och observera hos elever. Problematiken kaninnebära svårigheter för lärare att skapa förutsättningar för elever attutveckla språkliga strategier. Syftet med studien var att undersökahur lärare upplever och beskriver sitt arbete med språkligastrategier. Slutsatsen är att lärarna i studien talar om utveckling avspråkliga strategier som socio-affektiva. De språkliga strategier sombeskrivs av lärarna är konkreta och innebär till största del att göra sigförstådd genom att kunna omformulera sig vid problem, samt attförstå genom att lyssna till helheten och de ord som är bekanta.Ytterligare fördjupning skulle kunna ske inom de olika kategoriernaav språkliga strategier och vidare forskning kring metakognitivastrategier och kognitiva strategier upplevs som nödvändigt.

<p>Den här uppsatsen handlar om dyslexi. Ungefär 5-10 % av befolkningen har dyslexi, av dessa är 90 % pojkar. Dyslexi har varit handikapp klassat sedan 1991. Det är oklart vad som orsakar dyslexi. Det som avgör om den som har dyslexi upplever skolgången som misslyckad eller inte, beror på hur personen blir bemött i och utanför skolan och hur tidigt dyslexin upptäckts. Tidig upptäckt är central. I skolan är skräddarsydda lösningar det optimala eftersom dyslexi kan se olika ut hos olika individer. Uppsatsens syfte har varit att studera hur dyslektiker upplever undervisningen i klassrummet. </p><p>Jag har observerat en klass med dyslektiker. Stress och frustration var påtagliga i klassrummet. Efter observationen genomfördes två intervjuer. I intervjun med eleven framkom att han kopplade ihop dyslexi med låg moral. I intervjun med mamman framkom att hon ansåg att dyslexi var skolans ansvar. Undervisningen kan upplevas som stressfull beroende på de krav, förväntningar och åsikter man själv har med sig till klassrummet. </p><p>Nyckelord: Dyslexi, Observation, Fenomenologi, Subjektivitet, Livsvärld</p>

<p>This essay is an attempt to portray and explain my work as a dance pedagogue as well as an epistemological overview of the skills and knowledge I use when I teach. The study is phenomenologically oriented and the examples used are from the years when I was teaching at the University College of Dance in Stockholm. The primary objective of the study was to illustrate the practical knowledge of my teaching by examining what lies in the mind and gaze of the dance pedagogue while teaching.</p><p>Having finished my essay I realize that it has come to be primarily about the body. How the knowledge that is imprinted in my body can only be conveyed when I have a student to teach and how I feel that the intermediary of knowledge occurs. Other recurrent themes are the relations of thought and consciousness to the body. The study of how mind, consciousness and body work together in the practices of dance is yet in its infancy and an area of research that I would like to investigate further.</p>