Denna uppsats undersöker hur lärare i grundskolans tidiga år arbetar med att ge både flickor och pojkar förutsättningar att uttrycka tankar och känslor i tal och skrift i skolämnet svenska. Uppsatsen har ett genusperspektiv och belyser därmed könsproblematiken inom svenskämnet. Undersökningen är kvalitativ då den syftar till att skapa en förståelse för lärarnas arbete med svenskundervisningen. Eftersom insamlandet av data skett genom både deltagande observationer och intervjuer har studien också en etnografisk karaktär. Intervjuerna gjordes med två lärare, en kvinna och en man, på en grundskola. Observationerna genomfördes i dessa lärares klasser, årskurs tre och fyra. Det empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i genusteori och tidigare empirisk forskning om genus och svenska i grundskolan. Resultatet visar att lärarna inte aktivt arbetar för att skapa lika förutsättningar för flickor respektive pojkar när de skall uttrycka sig muntligt och skriftligt. I viss mån finns det en medvetenhet om att flickor kan hamna i underläge gentemot pojkar i gruppdiskussioner och att pojkar oftast har svårare än flickor för att uttrycka sig i skrift. Samtidigt finns det en uppfattning om att det inte är någon skillnad mellan hur flickor och pojkar uttrycker sig. Uppsatsen problematiserar varför lärarna inte arbetar med ett genusperspektiv i sin svenskundervisning, trots att kursplanen för svenska nämner att ett sådant perspektiv skall finnas. För att kunna ha ett genusperspektiv på svenskämnet krävs tydligare riktlinjer i kursplanen, en förändrad syn på svenskämnet och genusmedvetna pedagoger som uppmärksammar ämnets könsproblematik.

Studiens syfte är att undersöka könsmönster i förskolan och pedagogers tankar kring genus, bland barn i åldern tre till fem år. Leken är viktig för barns utveckling och lärande, och förskolan ska arbeta för att motverka de traditionella könsmönster som finns i samhället. Därför är det av stor vikt att pedagoger vet hur de förhåller sig till pojkar och flickors lek. I resultatet presenteras utfallet av observationer och intervjuer gjorda på en förskola i nordöstra Skåne. Resultatet visar att pedagogerna på denna förskola tycks ha kommit långt i arbetet för att motverka traditionella könsmönster. Detta märks bland annat genom att pedagogerna har ett tillåtande och uppmuntrande förhållningssätt till pojkar och flickors lek.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur pedagoger kan motverka traditionella könsmönster i leken inom förskolans verksamhet. För att fördjupa syftet ytterligare valde jag följande frågeställningar; Vad finns det för definition på traditionella könsmönster, enligt pedagogerna? Vad och hur gör pedagogerna för att motverka traditionella könsmönster? Hur upplever pedagogerna att det fungerar med att motverka de traditionella könsmönstren? För att nå upp till mitt syfte genomförde jag kvalitativa intervjuer med fem verksamma pedagoger för att bland annat få deras syn på hur man kan motverka traditionella könsmönster i leken.   Resultaten visade bland annat att det finns många sätt att arbeta med att motverka traditionella könsmönster och att pedagogers förhållningssätt spelar stor roll in på barngruppen. Jag fick även fram att det också handlar om att tillföra och inte ta ifrån barnen leksaker. Pojkar och flickor ska få ha samma möjlighet att leka med alla leksaker. Vidare resultat visade även på att det är viktigt att diskutera i arbetslaget om hur man vill gå till väga för att motverka de traditionella könsmönstren. Det för att inga barn ska kunna osynliggöras i barngruppen. / The aim of this study was to find out how educators counteract traditional gender patterns while children are engaged in playing activities in preschool. To make clear the aim of the study, I used the following questions: What is the definition of traditional gender patterns, according to the educators? What and how do the educators do to counteract traditional gender patterns when the children are playing? How do the educators experiencing that the work whit to counteract traditional gender patterns works? In order to answer my research questions I did qualitative interviews with five educators to get their views on how to counteract traditional gender patterns while children are engaged in playing activities.   The results show that there are many ways of working to counteract traditional gender patterns and that educators own approach plays a big role in the children's group. It also involves adding and not taking away toys from the children when they are playing. Boys and girls should have the same opportunity to play with toys for all groups. The results also show that it is important to discuss in the work teams on how to proceed in order to counteract traditional gender patterns, to make sure that no child should be invisible.

Syftet med studien är att undersöka hur flickor och pojkar framträder i förskolans pedagogiska dokumentation samt hur dessa könspositioner kan framträda på andra sätt när bilderna samläses med posthumanistiska teorier och begrepp. Diskursiva och diffraktiva analyser har genomförts på några förskolors pedagogiska dokumentationer utifrån frågeställningar om vilka diskurser om kön som materialiseras i bildmaterialet samt hur posthumanistiska begrepp kan bidra till en annan förståelse för barnens könspositionering. I linje med tidigare forskning på området visar studien att aktivitet och lärande ges en mer framträdande roll i den pedagogiska dokumentationen än omsorg och lek. Posthumanistiska teoribildningar möjliggör dock läsningar där fokus skiftar från flickors och pojkars olika sätt att positionera sig/positioneras som exempelvis maskulint aktiva eller feminint omsorgsfulla till att handla om de intra-aktioner som uppstår mellan barn, material och diskurser. Sådana läsningar öppnar för tillblivelser där individer omfattar både manliga och kvinnliga positioner, där kön följaktligen blir ointressant som kategoriseringsprincip.

När en ungdom mellan 15-17 år misstänks för ett brott ska åklagaren begära in ett yttrande från socialtjänsten enligt 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Målet med att begära in ett yttrande är att ge rättsväsendet ett underlag som klarlägger den unges situation och ett eventuellt vårdbehov. Yttrandena utgör ett viktigt kunskapsunderlag och kan påverka hur både åklagaren och rätten uppfattar den unge. Tidigare forskning visar att socialtjänsten tenderar att kategorisera och bedöma klienter utifrån traditionella föreställningar om kön. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur socialtjänsten i sina yttranden beskriver flickor som misstänks för misshandel eftersom våld är starkt associerat med maskulinitet. Materialet har bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys och har tolkats hermeneutiskt. Studiens vetenskapsteoretiska ansats är abduktiv vilket innebär att studien utgår från empiriska data men att teoretiska moment samtidigt har beaktats. Resultatet visar att socialtjänsten i flera avseenden beskriver och förklarar flickorna och deras beteenden utifrån föreställningen om normativ femininitet. I flera fall beskrivs flickornas aggressivitet som en bristande kontrollförmåga och det är vanligt förekommande med beskrivningar av utsatthet och psykisk ohälsa. Det framkommer även att när flickorna anpassar sig efter den normativa femininiteten beskrivs det som positivt medan avvikelser överlag beskrivs som problematiskt.

Denna kvalitativa studie behandlar matematiska uttryck hos förskolebarn. Syftet med studien är att undersöka och beskriva flickors och pojkars matematiska uttryck i förskolan samt vilka eventuella skillnader som kan iakttas i deras uttryckssätt. Detta mot bakgrund av att matematiken har fått ett allt större utrymme i förskolans verksamhet efter att förskolan fick sin första läroplan, Lpfö 98, med uttalade mål att sträva mot. Tidigare forskning visar att pedagoger bemöter flickor och pojkar olika i förskolan. Kan det ha att göra med att de uttrycker sig olika? Med detta som grund ville vi undersöka om det finns skillnader i flickors och pojkars matematiska uttryck.Matematik är ett språk och barn i förskolan utvecklar matematisk förståelse genom upplevelser i lek och sociala sammanhang. Nya matematiska upplevelser sammanfogas med tidigare erfarenheter och ger ny förståelse. Studien genomförs på tre olika förskolor där vi observerar barn, ett till fyra år, i tre olika situationer som är återkommande för barnen; tamburen, uteleken samt måltiden. Datainsamlingen består av film och anteckningar. Resultatet visar att förskolebarn ger uttryck för matematiska begrepp som problemlösning, rumsuppfattning, antalsuppfattning, klassificering och ordningsföljd. Detta är genomgående i alla tre observationssituationerna. Resultatet visar skillnader i flickors och pojkars matematiska uttryckssätt. / The purpose of this qualitative study is to examine and describe preschool children's mathematical expressions and whether we can perceive any differences between girls and boys expressions. Mathematics has been given a place in preschool. Previous research shows that teachers treat girls and boys differently in preschool. Are there any differences between girls and boys mathematic expressions? We wanted to examine this.Mathematics is a language and children in preschool develop mathematical understanding through experiences in playground and in social context. New mathematical experiences together with previous experiences, provides new understanding. The study is conducted at three different preschools where we observe children in the age of one to four years, in three different situations. The chosen situations are recurrent for the children; hall, the playground outside and meal. Data collection contains film and notes. The result shows that preschool children express mathematical concepts such as problem solving, spatial awareness, number perception, classification and sequence. This is consistent across all three observational situations. The result shows differences in girls and boys mathematical expressions.

This paper examines how remedial teachers and subject teachers in two secondary schools talk about pupils with special education needs (SEN) both in general, and more specifically about boys and girls who need special education. The study is based on 6 interviews with teachers in two secondary schools in the Stockholm area. In the analysis of the interviews, two different theories have been used. Firstly, the teachers´ speech has been analyzed based on three perspectives; a compensatory-, a critical- and a dilemma perspective (see Nilholm, 2007). Secondly, discourse analysis has been used to examine how the teachers in the study talk about boys and girls in the special education. The two categories "boys" and "girls" have been analyzed regarding which qualities and actions they are associated with. The result shows that there are two different discourses about pupils with SEN that are used by teachers today, a medical-psychological discourse which fits into the compensatory perspective, and a socio-political that goes along the critical perspective, and focuses on environmental reasons for problems that occur in school, rather than laboring the individual as the problem. Also the dilemma perspective is found explicitly in one informant´s speech. All teachers but one can immediately name differences between boys and girls with SEN. The differences that are mentioned are for example that boys mature slower, need more practical support in remembering to sit still and bringing the correct material to class, and more often than girls, boys show their difficulties by being noisy in the classroom. Girls are described as the opposite. They mature more quickly, are able to focus in school, are more motivated and able to sit still and work effectively. One teacher feels uncomfortable in speaking about gender differences in behavior, and most teachers think that these differences are cultural and social, not biological. Even so, all teachers seem to have thought about gender differences and can name many. Generally the teachers seem quite aware of the order of the discourse that is what is okay to say about gender differences and pupils with SEN and what is not.

Syfte: Denna studie syftar till att undersöka om det är någon skillnad i förskolepedagogens bemötande av flickor och pojkar och i så fall på vilket sätt. Metod: Under denna studie så har jag använt mig av en kvantitativ undersökningsmetod, då jag har gjort observationer på en förskola. Resultat: Studiens resultat visar att pedagogens bemötande av barnet till största del består av negativ uppmärksamhet. Pojkarna fick mer negativ uppmärksamhet riktad mot sig än vad flickorna fick. Ser vi på flickornas resultat så visar det att de inte fick lika mycket negativ uppmärksamhet riktad mot sig som pojkarna, men de fick ändå mer negativ uppmärksamhet än positiv. Förskolepedagogerna använde till stor del barnets namn vid tillsägningar och beröm. Pojkarna fick oftare än flickorna höra sitt namn nämnas i negativ bemärkelse.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2005. / S. 184-199: Bibliografi.