Studiens syfte har varit att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan kommunicerar och socialiserar med varandra och pedagogerna. Genom videoobservationer har vi studerat barnens kommunikation under de vardagliga rutinerna måltiden, samlingen och den fria leken. Resultatet visar att dessa situationer är ypperliga tillfällen att utmana och utveckla barnens kommunikativa och sociala förmågor. Måltiden och samlingen erbjuder olika möjligheter till samtal där pedagogerna avgör vilka strategier som bör tillämpas för att upprätthålla kommunikationen. Den fria leken präglas av barnens intresse för stunden, därmed avgör barnen vilken typ av kommunikationsform de väljer att tillämpa. I de olika observationerna kunde vi urskilja kommunikation i form av kroppsspråk, gester, tal och tecken som stöd.

I studien har vi undersökt flickor och pojkars val av lekar och val av material samt olika kommunikationsmönster mellan könen. Vi har observerat barnens val av lekmaterial och lekar i förskolan. Flickornas och pojkarnas kommunikation mellan varandra observerades i tre utvalda miljöer. Dessa tre miljöer innefattade ett typiskt flickrum (dockvrå), ett typiskt pojkrum (byggrum) och ett neutralt rum. Utifrån egna erfarenheter väljer flickor ofta att leka i dockvrån medan pojkar ofta väljer att leka i byggrummet. Genom att observera i olika miljöer kunde vi undersöka miljöns betydelse för flickor och pojkars kommunikation mellan varandra. Studien utgår från den sociala inlärningsteorin som menar att barn gör som vi gör. Det vill säga att barn har förebilder och genom dem lär dem sig snabbt innebörden av vad som anses vara flicka eller pojke. I resultatet visar det sig att det förkommer olika könskoder i barnens val av lekar och material samt i kommunikationen. I observationerna visade det sig att flickorna och pojkarna ofta valde att leka samma sorts lekar samt leka med samma material. Pojkarna lekte dock mer våldsamt och lekte mycket tävlings och krigslekar. Flickorna lekte mer försiktigt och stillsamt samt lekte mycket omvårdnad och skönhetslekar. Trots att de båda könen använde sig av samma material kunde man se tydliga könsmönster i deras beteenden. Ett exempel på detta kan vara att flickorna ofta formade leran som bakverk och mat medan pojkarna ofta formade denna som bollar och gubbar. Flickorna använde även mycket rosa, gula, vita och lila färger i sitt skapande medan pojkarnas val av färger dominerades av blåa, gröna, bruna och röda färger. Vi kunde även se tydliga kommunikationsmönster mellan flickor och pojkar. Detta då barnen vid några tillfällen diskuterade manliga och kvinnliga egenskaper och beteenden med varandra. Vi har diskuterat miljöns betydelse i barns skapande av genus i förskolan. Barn samtalar om det som finns omkring dem vilket betyder att det är viktigt att pedagoger skapar en miljö där barnen kan få en bredare syn på manligt och kvinnligt. / In this study we investigated girls and boys choices of games and choice of materials as well as different patterns of communication between the sexes. We have observed the children’s choice of play materials and games in preschool. Girls ' and boys' communication between each other were observed in three environments. These three environments comprised a typical girl playroom which included kitchen supplies, dolls and dress up clothes, a typical boy playroom which included building supplies, cars, and toy tools and a neutral room. Based on personal experience, girls often play in the girls’ playroom while boys often choose to play in the construction area. By observing in different environments, we could examine the importance of the environment for girls and boys of communication between each other. The study is based on the social learning theory which argues that children do as we do. That is children have role models and through them learn quickly the meaning of what is considered to be a girl or boy. This result shows that the pre various gender codes of the children's choice of games and materials, and in communication. I could see that the girls and boys often chose to play the same kind of games and play with the same material at the preschool. The boys were playing, however, more violent and played many racing and war games. The girls played more gently and quietly and played more care and beauty games. Despite the fact that both sexes used the same materials you could see clear gender patterns in their behavior. An example of this would be that the girls often shaped clay as pastries and food while the boys often shaped this as balls and old men. The girls also used the very pink, yellow, white and purple colors in their creations while the boys' choice of colors dominated by blue, green, brown and red. One could also see clear patterns of communication between girlsand boys. This is when the children on some occasions discussed the male and female characteristics and behaviors with each other. We have discussed the importance of the environment in children's creation of gender in preschool. Children talk about what's around them and it is important to create an environment where children can get a broader view of masculinity and femininity.

Det övergripande syftet med studien var att kartlägga vilka specifika metoder förskollärare och barnskötare i förskolan använder sig av i sin matematikundervisning, för att uppnå läroplanens mål för matematik i förskolan. Som datainsamlingsmetod har studien lutat sig mot en kvalitativ metod där tre pedagoger, barnskötare och förskollärare har intervjuats enskilt. Intervjufrågorna belyste bland annat förskollärarens och barnskötarens undervisningsmetoder i matematik. Efter intervjuerna skedde en transkribering och sammanställning av de inspelade intervjuerna. När intervjusvaren hade transkriberats och sammanställts började studiens analysarbete, där intervjusvaren jämfördes och bearbetades mot varandra. Studiens resultat visade att barnskötarnas och förskollärarnas matematikundervisnings metoder hade stor variation och spontanitet, dialog och samspel var viktiga aspekter. Resultatet visade även att pedagogerna i studien inte använde sig av undervisnings begreppet i sitt vardagsarbete på förskolan samt att den fria leken inte sågs som en metod i matematikundervisningen.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger som arbetar inom förskolan ser på begreppet inkludering. Syftet är också att studera och analysera vilka pedagogiska strategier förskollärare och specialpedagoger använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan. Studiens teoretiska referensram utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Vi har valt en kvalitativ ansats där intervjuer av förskollärare och specialpedagoger har använts som datainsamlingsmetod. Resultatet i vår studie visar att det finns en osäkerhet på förskolan kring vad som menas med begreppet inkludering. Vi kan också se att vidareutbildning med betoning på specialpedagogik ökar medvetenheten om hur man arbetar inkluderande. Strategier som beskrivs för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken på förskolan är stöd i kommunikationen, vuxenstöd i den fria leken och att anpassa miljön efter barnens behov. Förskollärare efterfrågar tid till reflektion för att utveckla sina strategier och i detta arbete söker man stöd av specialpedagogen. Slutsatsen som kan dras är att förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och syn på barnen spelar stor roll för vilka strategier man använder för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken. Förskollärarna blir själva verktyget i de strategier man använder. Trots att både förskollärare och specialpedagoger verkar sträva efter att arbeta med inkludering utifrån ett kritiskt perspektiv så ser vi att i slutändan används ändå strategier utifrån ett individuellt/ kompensatoriskt perspektiv.

Syftet med denna studie var att genom en kvalitativ metod få en uppfattning om hur förskollärare arbetar för att stimulera och utveckla språket hos tvåspråkiga barn med ett annat modersmål än svenska i förskolan. Idag möter vi många barn med utländsk bakgrund inom förskolan som har begränsade kunskaper i det svenska språket. Enligt forskning är språket en länk mellan människan och samhället och är nödvändigt för barns utveckling. Då förskolan har en avgörande roll i barns språkutveckling har jag valt att studera detta område närmre för att få djupare kunskap som blivande förskollärare. Studien utgjordes av intervjuer med tre förskollärare i två mångkulturella förskolor i Västsverige. De fick möjlighet att berätta om sin uppfattning gällande tvåspråkiga barns språkutveckling. Respondenterna ansåg att barn var olika som individer och hade olika inlärningsmetoder. De arbetade mycket utifrån barnets intresse och ansåg att det är viktigt att ta till vara barnets nyfikenhet för att stimulera barnets språkutveckling. Pedagogerna använde sig av olika konkreta material för att främja barnens språkutveckling och ansåg att barn i smågrupper fick större möjlighet att komma till tals. För att hjälpa barnen att lättare förstå det svenska språket arbetade också pedagogerna med sagor, högläsning, sång, musik, rim och ramsor, språkpåsar, bilder, lek, kroppsspråk, olika teman m.m. De ansåg att leken var ett bra verktyg för kommunikation och språkinlärning och att de tvåspråkiga barnen utvecklade sitt språk genom den fria leken. Pedagogerna tyckte att modersmålet var betydelsefullt för andraspråksinlärning och betonade att föräldrarna hade ett stort ansvar för att lära sitt barn modersmålet. De menade att föräldrarna hade en avgörande roll för barnets språkutveckling. Pedagogerna uppmuntrade barnen att prata sitt modersmål även på förskolan och tyckte att barn som kunde sitt modersmål blev mer trygga i sin identitet. De tyckte att det var bra om pedagoger som talade barnets språk fanns på förskolan för att barnet både kände sig tryggare och fick höra fler ord och begrepp på sitt modersmål.

Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur förskollärare resonerar om den fria leken och deras egen roll i relation till den fria leken. Urvalet innefattar sex förskollärare från två förskolor med olika pedagogiska inriktningar, i samma kommun. Uppsatsen är en kvalitativ studie som genomförs med semistrukturerade intervjuer med hjälp av ljudupptagningar. Den insamlade datan tolkas och analyseras genom tematisering utifrån intervjufrågorna, för att skapa en mer ingående förståelse. I resultat- och analyskapitlet används tidigare forskning och de valda teoretiska begreppen målorienteringen skapas i interaktionen och begränsningar som berikar, för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar. Resultatet synliggör både likheter och skillnader gällande hur förskollärarna resonerar om den fria leken. Det framkommer att den fria leken beskrivs som ett viktigt verktyg för barns utveckling och lärande, där förskollärarens roll framförallt bottnar i barns kunskaper, behov och intressen samt vilka begränsningar det finns i verksamheten.

Utifrån våra egna erfarenheter och forskares tidigare forskning kan vi se ett problem i att barn i behov av särskilt stöd, ofta löper risk att missas av förskolläraren i en interaktion i den fria leken. Därmed är syftet med denna studie att undersöka förskollärares eventuella stödjande arbete med barn i behov av särskilt stöd i den fria leken samt förskollärares syn på relationens betydelse i det stödjande arbetet. Frågeställningarna som vi vill besvara i studien är: vilken betydelse har relationen mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd, i den fria leken? Samt, finns det ett arbete för att främja relationer mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd inom den fria leken? Hur ser i så fall det arbetet ut? För att besvara frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. För att analysera resultatet har vi använt oss av det relationella perspektivet som teoretisk utgångspunkt. Det relationella perspektivet betonar att människans existens huvudsakligen förekommer mellan människa och människa. Det relationella perspektivet hävdar även att problem som uppstår förekommer mellan människans relation till omgivningen och ej i den enskilda människan. Studiens resultat visar på att intervjuade förskollärare är medvetna om relationens betydelse mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat pekar även på att det finns ett medvetet arbete och strategier kring hur stöd kan ges till ett barn i behov av särskilt stöd, i den fria leken. Det skall dock framhållas att förskollärarna har goda intentioner men att faktorer som tid, personkemi, avbrott, stora barngrupper samt hög ljudnivå kan bli hinder i ett eventuellt stöd eller relationsskapande mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd.

Elevernas möjligheter till deltagande blir påverkat av deras sätt att inkludera och exkludera    varandra i leken. Enligt Öhman (2012), Öhman (2006) och Bliding (2004) ses inkludering och speciellt exkludering som något vanligt och förekommer ofta i elevers relationsarbete, sampel och lekar, där Öhman (2012) även påstår att pedagoger kan ha svårt att veta hur de ska hantera exkluderande situationer. Leken har en väsentlig roll på fritidshemmet samt att fritidshemmet ska bidra till att eleverna utvecklar goda kamratrelationer och att de känner tillhörighet (Skolverket 2019). Därför blir vårt syfte med studien att få kunskap och förståelse för hur fritidslärare upplever elevers möjligheter till deltagande i den fria leken på fritidshemmet.  Datamaterialet i studien är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med fritidslärare och fritidspedagoger i Västernorrlands län, som deltagit antingen genom fysiska intervjuer eller via videosamtal. Resultatet visar att fritidslärarens roll i elevernas möjligheter till deltagande är viktig där de ska stötta dem in i leken så det bidrar till en gemenskap mellan eleverna och att de känner en tillhörighet. Respondenterna använder sig av vissa strategier för att främja elevernas möjligheter till deltagande i den fria leken, där det bland annat handlar om att skapa trygghet och gemenskap. Det framkommer även att maktspel mellan eleverna är något vanligt men att makt inte alltid behöver betyda något negativt. Om en elev med makt ser till att inkludera andra elever in i leken, går det att se makt som något positivt. Vilket en av respondenterna gav exempel på som positiv makt. Under rubriken pedagogiska betydelser beskriver vi lösningar på hur exkluderande situationer kan hanteras samt hur fritidslärare kan arbeta främjande för elevernas möjligheter till deltagande i den fria leken. Där det främst handlar om ett främjande arbete med olika strategier gällande gruppstärkande och trygghet. Studien presenterar även två nya begrepp gällande elevers sätt att exkludera varandra på. De begreppen är direkt- och indirekt exkludering. / <p>2020-06-08</p>

Detta examensarbete handlar om hur barn kommunicerar med varandra i den fria leken. Studiens syfte är undersöka hur förskollärare upplever barns fria lek och hur viktig de anser att kommunikationen är för barns utveckling och lärande. Syftet med undersökningen är också att studera hur barnen kommunicerar med varandra i den fria leken. Samt studera hur kommunikationen ger uttryck mellan barnen. Studiens tillvägagångssätt och resultat genomsyras av kvantitet. Med stöd av enkäter och strukturerade observationer som empirisk forskningsmetod, har vi kunnat mäta i vilken utsträckning barn kommunicerar, vilka lekar som förekommer mest när barnen själva får välja och förskollärarnas upplevelser av barns fri lek. Vi har kommit fram till att barn ständigt kommunicerar i den fria leken med hjälp av lekhandlingar och leksignaler. Samt att barn tillämpar olika strategier för att visa på att de vill leka. Resultatet visar på att kroppsspråk och verbal kommunikation är det som förekommer mest. Förskollärarna delar en likvärdig syn på att inkludera barns fria lek i undervisningen. Resultaten som vi kommit fram till utifrån våra observationer och enkäter, diskuteras och sätts i relation till de teorier och den tidigare forskning som presenteras i arbetet.

No description available.