<p>This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not.</p> / <p>Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.</p>

This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not. / Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.

Denna uppsats presenterar en studie med syftet att studera anföring i förhörstext i förhållande till de brottsrekvisit som behöver stärkas vid grov kvinnofridskränkning. Texterna består av målsägarförhör i 11 fall av grov kvinnofridskränkning och har analyserats genom närläsning. Resultatet visar att polisen framför allt använder öppen anföring för att stärka alla rekvisit och därmed tydligt för fram kvinnans röst i texten. Men samtidigt är bruket vid hotrekvisitet inte alltid enligt de bestämmelser som råder, vilket påverkar tillförlitligheten. Studien visar också att dold anföring är lika vanligt som öppen för att stärka rekvisit som rör smärta och vanmakt. Det öppnar upp för tolkningsmöjligheter och påverkar också textens objektivitet. Att polisens sätt att återberätta kan påverka läsarens bedömning av kvinnans, och därmed också berättelsens, trovärdighet är studiens slutsats.

Våldtäktsbrottet var år 2018 föremål för en omfattande reform. Det avgörande är numera om den sexuella handlingen har genomförts med någon som inte deltar frivilligt. Sedan ett avgörande från HD år 2015 anses våldtäkt inte längre vara ett egenhändigt brott, vilket har betydelse för vem som kan anses vara gärningsman vid våldtäkt. Sexualbrott är även de enda brottstyper där det uttryckligen framgår av lagtexten att fleras deltagande är en kvalifikationsgrund för grovt brott. I uppsatsen analyseras den straffrättsliga rollfördelningen vid en våldtäkt där flera personer deltar eller närvarar. / Sexual offense is the penal law area where the perception of crime has changed most radically over time. The Swedish provision on rape crime in Chapter 6 Section 1 of the Penal Code (Sw. Brottsbalken) has been subject to several changes during the last decades. When the Penal Code came into force in 1965 the provision on rape was reserved for situations where a man had forced a woman into intercourse with violence or serious threat. Since then the provision on rape has been expanded to also include other sexual violations, and the requisites for violence or threat has diminished over the years. In July of 2018 the legislation on sexual offenses in Chapter 6 of the Penal Code was subject to a comprehensive reform. Since then, to be charged with rape a perpetrator no longer needs to have used violence, threat, duress, or to have unduly exploited that the victim was in a particularly vulnerable situation. The decisive circumstance to be charged with rape is nowadays that the sexual act is performed with someone who doesn’t voluntarily participate in the act” (Sw. ”frivilligt deltar”). In 2015 the Supreme Court (Sw. Högsta domstolen) ruled that a sexual assault against a child can be committed from distance, without physically touching the child. This ruling confirmed that sexual offenses no longer are to be considered crimes that require the perpetrator to have physically performed the sexual act (Sw. egenhändigt brott). In 2018 the legislator stated that all sexual offenses, including rape, can be committed without physical action from the perpetrator. This thesis aims to analyze and discuss the objective conditions for criminal liability for perpetration, co-perpetration and complicity to a rape crime. The question of whom to consider perpetrator, co-perpetrator or accomplice to rape has been somewhat complicated since the recent reform of the rape provision as it is unclear what kind of behaviour will cause liability for complicity to rape, and what kind of behaviour will be non-punishable. It is also unclear in what kind of situation a person can be considered to have ”participated” in such way that it constitutes an aggravating circumstance for rape. All this means that, although the recent reform on sexual offense is laudable in its intent to safeguard sexual integrity, its lack of clarity potentially risks fundamental legal principles.

Relationsvåld är svårt att upptäcka då det sker i det tysta, vilket gör det till ett stort samhällsproblem. Ett flertal studier föreskriver att det finns en brist på forskning om våld i nära relation bland unga. På grund av denna brist bemöts ungdomar på samma sätt som vuxna. Syftet med studien är att studera hur våld i nära relation bland ungdomar framställs i domar och jämföra det med hur våld i nära relation bland vuxna framställs, för att se eventuella likheter och skillnader i beskrivningen av de olika parterna. Studien är en dokumentstudie som bygger på tio domar om våld i nära relation som inhämtats från en tingsrätt. Fem av domarna berör parter som är vuxna och fem berör parter som är ungdomar. I resultatet framkommer att de främsta likheterna mellan vuxna och ungdomar är förhållandets längd samt att offren är rädda för förövaren, dock på grund av olika saker. De främsta skillnaderna som framkommer är om parterna är gifta, sammanboende eller i ett förhållande samt hur detta påverkar tingsrättens bedömning om paret är närstående eller inte. Vidare finns det skillnader och likheter i vilken typ av våld som används samt tingsrättens bedömning av om parterna är trovärdiga. Slutsatsen är att om ungdomar inte är gifta berörs de inte av lagrummet om våld i nära relation. Ungdomar är trots detta mer trovärdiga än vuxna. Resultatet bekräftar till viss del tidigare forskning. Det finns dock ingen tidigare forskning som specifikt behandlar det berörda ämnet om lagrum och domar, vilket gör att flera slutsatser inte kan jämföras med tidigare forskning.

The purpose of this study was to examine constructions within the Swedish legal system of the plaintiff and the defendant in court cases involving domestic violence. Nils Christies theory of the ideal victim in addition with Strobls criterions was used as theoretical framework. The methodological approach of this study belongs to the critical linguistics. The analysis contained both freeing sentences and convictions during 2016 in Gothenburg's District Court. The result revealed that different types of constructions were present in the material, both regarding the plaintiff and the defendant. It is our belief that in the convicted cases the woman is being described as more fearful and subdued. The cases where the defendant was found guilty contained more vivid descriptions of the violence and the women’s fear. We could see that the plaintiffs response to the violence seemed to be of great importance. The less resistance the better. The analysis also revealed signs of variation in the court´s ruling between similar cases. This with regard to what extent the woman cooperated during the legal process. / Den här studien hade som syfte att undersöka tingsrättens olika framställningar av målsägande och åtalade under rättsprocesser rörande grov kvinnofridskränkning. Som teoretisk ram användes Christies teori om det ideala offret, tillsammans med Strobls tilläggskriterier. Friande och fällande domar från Göteborgs tingsrätt från år 2016, rörande grov kvinnofridskränkning, analyserades med hjälp av kritisk lingvistik. Resultatet visade att det förekom olika konstruktioner av både målsägande och åtalad i materialet. I de fällande domarna framställdes målsäganden som betydligt mer rädd och kuvad i jämförelse med i de friande domarna. Rädslan hos målsäganden beskrevs överlag i ett mer målande språk i de fällande domarna. Målsägandens respons på våldet verkade också vara av vikt. Det framkom även stor variation i hur tingsrätten dömde i de fall där kvinnans medverkan under rättsprocessen inte var klanderfri. Med utgångspunkt i detta så kan rättssäkerheten ifrågasättas vid rättsfall rörande grov kvinnofridskränkning.

Den föreliggande studien syftade till att undersöka hur förövares- samt brottsoffers könstillhörighet samvarierar med strafflängd för individer dömda för grov misshandel.  Granskning av domar efter lagändringen den första juli 2017 där grov misshandel var det primära brottet genomfördes för att samla in data för jämförelse mellan män och kvinnor som förövare samt brottsoffer. Totalt användes 100 domar till analyserna med 61 manliga och 39 kvinnliga förövare. Det översiktliga resultatet indikerade att strafflängd inte samvarierade med vare sig förövarens eller brottsoffrets könstillhörighet när dessa undersöktes separat. Det återfanns däremot en signifikant samvariation för sammansättningarna av förövarens och offrets könstillhörighet och strafflängd. Skillnad återfanns endast mellan gruppen med kvinnliga förövare och manliga offer och gruppen med kvinnliga förövare och kvinnliga offer. Vid stratifiering för om fler brott än grov misshandel har påverkat straffvärdet samt för om förövaren tidigare var dömd återstod däremot inte denna skillnad. Resultatet diskuterades utifrån tidigare forskning samt teorierna Focal concerns och Paternalism/Chivalry theory, med fokus på grov misshandel som ett könsnormativt brott samt de metodologiska begränsningarna med den föreliggande studien. / The present study aimed to examine how the gender of perpetrators and victims of aggravated assault relates to the length of prison sentences. Data was collected to compare male and female perpetrators and victims from sentences where aggravated assault was the primary offense, after the change in legislation the first of July 2017. A total of 100 cases were included in the analysis with 61 male and 39 female perpetrators. In summary the result indicated that the length of the prison sentence did not relate to the gender of perpetrators or victims when examined separately. However, a significant result was found between perpetrator and victim gender constitution and the length of sentences. The difference was only found between the group with female perpetrators and male victims and the group with female perpetrators and female victims. The effect did not remain when stratifications were made regarding additional crimes besides aggravated assault affecting sentencing length and for prior convictions. The results are discussed in view of prior research, Focal concerns and Chivalry/Paternalism theory, with focus on aggravated assault as a gender normative crime together with the methodological limitations of the current study.

Våld i nära relation och grov kvinnofridskränkning är aktuella frågor som har fått stort utrymme i media på senare år. Syftet med den här studien är att undersöka om det framkommer mönster och beskrivningar av hur målsäganden (brottsoffren) och de tilltalade (gärningspersonerna) framställs och beskrivs i förundersökningsprotokoll med tillhörande domar avseende grov kvinnofridskränkning. Tidigare forskning förklarar orsakerna till mäns våld mot kvinnor utifrån olika vetenskaper, så som socioekologiska faktorer, biologiska förklaringar och ur ett könsmaktsperspektiv. Teorierna som använts i den här studien är Nils Christies teori om det ideala brottsoffret och den ideala gärningspersonen samt teorin om genus. Förundersökningsprotokollen och domarna har textanalyserats och diskursanalys har använts för att fokusera på diskurserna och maktrelationerna inom den. Resultatet bekräftar mycket av tidigare forskning främst att majoriteten av gärningspersonerna tenderar att ha ett kontrollerande och svartsjukt beteende och att brottsoffren kunde beläggas skuld för våldet. Samtidigt som teorin om det ideala offret och gärningsperson inte uppfylldes på alla kriterium. En majoritet av brottsoffren hade nämligen det ekonomiska överläget över gärningspersonerna som i flera fall var arbetslösa. Flera av brottsoffren försökte att rädda relationen för att de älskade sina män så innerligt. Kontrollerande gärningspersoner och kärleksfulla brottsoffer.

Studiens syfte var att genom en kvantitativ granskning av domstolsfall gällande grov kvinnofridskränkning undersöka om fängelsestraffets längd varit associerat med de olika åtalspunkter som styrkts. Vidare undersöktes eventuella samband mellan vittnesmål om olika typer av våld och huruvida dessa återfanns i de styrkta åtalspunkterna. Olika former av upprepat och systematiskt våld som drabbar kvinnor i nära relationer har bedömts ske i så pass hög utsträckning att det både på internationell och nationell nivå betraktas som en folkhälsofråga. Inom svensk lagstiftning finns en unik möjlighet att ta krafttag mot denna typ av brottslighet i form av brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Detta möjliggör att samla flera enskilda och i sig straffbara handlingar och gå till åtal för vad som då kan anses utgöra ett grovt brott och därmed möjliggöra att strängare påföljd döms ut än vad som är möjligt vid enskilda brottstillfällen. Intentionen med lagstiftningen var att ge en samlad bild av kvinnans utsatthet och möjliggöra att även de straffrättsligt lindriga gärningarna inkluderas. Den aktuella studiens resultat visade att trots detta så var det fysiskt våld som hade en avgörande roll i dessa åtal och att man därmed kan ifrågasätta huruvida rättsväsendet lyckas nå upp till det mål som var avsett med brottsrubriceringen. / The aim of this study was, through a quantitative review of court cases concerning serious women’s peace violations, to investigate whether the length of the prison sentence was associated with the various charges that were confirmed. Furthermore, any connection between testimonies of various types of violence and whether they were found in the substantiated charges was investigated. Various forms of repeated and systematic violence affecting women in intimate partner relationships have been assessed to such an extent that, at both international and national levels, it is considered a public health issue. Swedish legislation offers a unique opportunity to take action against this type of violation of women's rights. This means an opportunity to collect several individual and in itself criminal offenses and to prosecute as what can then be considered a serious crime and thereby enable more severe penalties to be sentenced than possible in individual criminal cases. The intention of the legislation was to provide a unified picture of the woman’s vulnerability and to enablethe less severe criminal offences to be included as well. The result of the current study showed that, despite this, it was physical violence that had a crucial role in these prosecutions which in turn raises the question whether one fails to reach the goal that was intended with the criminal classification.

In the construction industry, concrete is the most common material, because of its good properties such as compressive strength and endurance. Concrete is a composition of several different materials where one of the main components is cement. When the hydration process starts, large amount of heat is generated. This leads to temperature rise within the structure. The heat development that takes place can become critical for massive structures such as dams and power plants, where natural cooling is not sufficient. This in combination with internal and external restraint resulting in tensions causing cracks in the structure. By controlling the temperature development, one can reduce the risk of cracking in massive structures. The controlling is divided into pre-cooling and post-cooling. Reduction of the risk for thermal cracking can be done in different ways. Parts of the cement in the concrete can be replaced by a pozzolan material such as silica fume, blast furnace slag or fly ash. Another method is to increase the size of the aggregates which makes it possible to reduce the cement content with remained strength. Cooling the aggregates or use of ice can also be used as a pre-cooling methods. The most common post-cooling method is the installation of cooling pipes. Pipes are installed between the reinforcement bars, in which one then pump through with cold water. This thesis aims at practicing the methods examined by Lagundžija &amp; Thiam (2017). Focusing on those results that proved to be most effective, i.e. the combination of fly ash, ice and large aggregates. The results retrieved during the tests shows a significant increase in the compressive strength when using a combination of fly ash, ice and large aggregates. This gives us the opportunity to reduce the initial cement content. Reducing the cement content is the most effective factor regarding the heat development. When replacing amounts of the water with ice, it can be seen that the initial casting temperature was reduced. Further studies can be done to find the right amount of reduction of the cement that can be done while maintaining the required compressive strength. / Inom byggbranschen är betong det mest förekommande materialet, detta tack vare dess goda egenskaper, som till exempel tryckhållfasthet och uthållighet. Betongen utgörs av flera olika beståndsdelar där den centrala komponenten är cement. När cementets hydratationsprocess startar utvecklas en markant värmeutveckling. Detta leder till temperaturhöjningar inuti den nygjutna konstruktionen. Värmeutvecklingen kan bli kritisk för grövre konstruktioner, som till exempel dammar och kraftverk, där naturlig avkylning inte är tillräcklig. Detta i kombination med att inre och yttre tvång resulterar i dragspänningar som orsakar sprickor i konstruktionen. Genom att styra temperaturutvecklingen kan man minska risken för sprickbildning i massiva konstruktioner. Styrningen delas in i förberedande kylning och efterkylning. Reduktion av risken för termisk sprickbildning kan ske på olika sätt. Delar av cementen i betongen kan ersättas med ett puzzolant material som till exempel silikatstoft, masugnsslagg eller flygaska. En annan metod är att öka ballaststorleken vilket gör det möjligt att minska cementhalten med kvarvarande hållfasthet. Man kan även kyla ballasten alternativt blanda in is i mixen för att sänka den initiala temperaturen. Den mest förekommande efterkylningsmetoden är installation av kylrör. Det monteras in rör mellan armeringsjärnen, vilket man sedan pumpar kallt vatten igenom. Denna uppsats syftar på att praktiskt tillämpa de metoder som undersöktes av Lagundžija &amp; Thiam (2017). Fokus på de resultat som visade sig vara mest effektiva, dvs kombinationen av flygaska, is och grov ballast. Resultaten som uppnåddes under de tester som utfördes visar en markant ökning i tryckhållfastheten vid användning av kombinationen med flygaska, is och grov ballast. Detta ger oss utrymmet att reducera den initiala cementhalten som används. Att minska cementinnehållet är den faktor som ger störst effekt gällande värmeutvecklingen. Fortsatta studier kan göras för att hitta rätt mängd reduktion av cementet som kan göras samtidigt som anvisad tryckhållfasthet bibehålls.