<p>Denna uppsats presenterar en studie med syftet att studera anföring i förhörstext i förhållande till de brottsrekvisit som behöver stärkas vid grov kvinnofridskränkning. Texterna består av målsägarförhör i 11 fall av grov kvinnofridskränkning och har analyserats genom närläsning. Resultatet visar att polisen framför allt använder öppen anföring för att stärka alla rekvisit och därmed tydligt för fram kvinnans röst i texten. Men samtidigt är bruket vid hotrekvisitet inte alltid enligt de bestämmelser som råder, vilket påverkar tillförlitligheten. Studien visar också att dold anföring är lika vanligt som öppen för att stärka rekvisit som rör smärta och vanmakt. Det öppnar upp för tolkningsmöjligheter och påverkar också textens objektivitet. Att polisens sätt att återberätta kan påverka läsarens bedömning av kvinnans, och därmed också berättelsens, trovärdighet är studiens slutsats.</p>

No description available.

The purpose of this paper is to examine the law regarding gross violations of women and its application in the Swedish legal system. We have investigated how the legal system takes into account a holistic perspective of the vulnerable situation of women in the investigation and assessment and the extent to which psychological violence in the form of verbal abuse, threats and harassment attention. We also wanted to find out how the law's design may contribute to difficulties in the implementation and interpretation of it. In this study, we used a qualitative research approach when we decided to conduct an interview with a police officer and a textual analysis of four cases from the district court. Interview questions were semi-structured in order to gain a deeper understanding of the phenomenon. The previous research we have chosen highlights how the law of gross violations of women came about, how gender is created and made visible in the legal system, and the criticism that has been leveled at the act's applicability. In the analysis of the empirical material we have used the four theoretical perspectives, commercial construction and interpretation of the law, social control, gender power structure and suppression techniques.A brief summary of the results we have found is that there is a clear gender power structure in the Swedish legal system that reinforces female subordination. The laws and the legal system standards are created and maintained by the male norm. The construction of the law contribute to difficulties in the application of the law when the methods that can be used when interpreting results in the judicial assessment performed on insufficient grounds due to subjective values​.We have also recognized a clear pattern that shows that the justice system does not apply a holistic approach in its analysis of the cases where only the physical violence is considered. When they pay attention to the psychological abuse it´s not considered being sufficient evidence for the men to be convicted of gross violations of women. Court cases show that woman's ability to prove the violence she has been subjected to the basis for the district court's judgment regarding the woman's self-esteem. In summary, the results of this study that there is an incorrect application of the law of gross violations of women that lead to women's situation is questioned and the men are not expected to commit the offense was considered to be the reason for the introduction of this law. This occurs due to psychological violence is not considered in the same way as the physical violence which is the basis for how the self-esteem to be valued. / Syftet med detta examensarbete är att undersöka lagen om grov kvinnofridskränkning och dess tillämpning i det svenska rättssystemet. Vi har undersökt hur rättsväsendet beaktar ett helhetsperspektiv av den utsatta kvinnans situation vid utredning och bedömning samt i vilken utsträckning det psykiska våldet i form av verbala kränkningar, hot och ofredande uppmärksammas. Vi ville även ta reda på hur lagens konstruktion kan bidra till svårigheter vid tillämpningen och tolkningen av den. I denna studie har vi använt oss av en kvalitativ forskningsstrategi då vi valt att genomföra en intervju med en polis och en textanalys av fyra stycken rättsfall från tingsrätten. Intervjufrågorna har varit semistrukturerade för att få en djupare förståelse för fenomenet. Den tidigare forskning vi valt att presentera belyser hur lagen om grov kvinnofridskränkning kom till, hur genus skapas och synliggörs i rättssystemet samt den kritik som har framförts mot lagens tillämplighet. Vid analysen av det empiriska materialet har vi använt oss av fyra stycken teoretiska perspektiv, rättens konstruktion och tolkning av lagen, social kontroll samt könsmaktsordning och härskartekniker. En kort sammanfattning av det resultat vi kommit fram till är att det finns en könsmaktsordning i det svenska rättssystemet som befäster kvinnans underordning vid tillämpningen och tolkningen av lagen. Lagarna och rättssystemets normer skapas och bibehålls utifrån den manliga normen. Lagkonstruktion bidrar till svårigheter vid tillämpningen av lagen då de metoder som kan användas vid tolkningen leder till att rättsväsendets bedömningar utförs på otillräckliga grunder till följd av subjektiva värderingar. Vi har även urskiljt tydliga mönster som visar på att rättsväsendet inte tillämpar ett helhetsperspektiv i sin bedömning av fallen då endast det fysiska våldet beaktas. När de psykiska övergreppen uppmärksammas anses inte bevisen vara tillräckliga för att männen ska kunna dömas för grov kvinnofridskränkning. I rättsfallen synliggörs det att kvinnans möjlighet att bevisa det våld hon blivit utsatt för ligger till grund för tingsrättens bedömning gällande kvinnans självkänsla. Sammanfattningsvis är resultatet av denna studie att det sker en felaktig tillämpning av lagen om grov kvinnofridskränkning som leder till att kvinnornas situation ifrågasätts och männen döms inte till det brott som ansågs vara anledningen till införandet av denna lag. Detta sker till följd av att det psykiska våldet inte beaktas i samma utsträckning som det fysiska våldet vilket ligger till grund för hur självkänslan ska värderas.

Jag har i detta arbete undersökt hur rättsläget ser ut vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. I denna undersökning har jag primärt utgått från ett konsumentperspektiv för att se hur konsumenter är påverkade och kommer påverkas av den lagstiftning som finns på området. I dagsläget finns det två lagar som styr betalningsansvaret vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, nämligen 34 § konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Eftersom lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument inte gäller retroaktivt är fortfarande 34 § konsumentkreditlagen i kraft för avtal slutna före den 1 augusti 2010. Jag har gått igenom all relevant rättspraxis på området. När jag undersökte den äldre rättspraxis som finns upptäckte jag att bedömningen för vad som utgjorde grov oaktsamhet inte var optimal. Visst handlande som ansetts utgöra grov oaktsamhet borde enligt mitt tycke inte vara grov oaktsamhet. Stöd för en sådan uppfattning fann jag i flertalet av de utredningar som gjorts inför införandet av en ny lag.   Jag undersökte också hur den nya lagen var utformad och vilka eventuella problem som skulle kunna uppstå i och med den. Den nya lagen tillkom för att dels åtgärda de problem som fanns med den äldre 34 § konsumentkreditlagen, dels för att implementera delar av ett EU-direktiv, 2007/64/EG. Trots att jag anser att den nya lagen kommer att förbättra rättsläget för konsumenterna återfinns det också problem med densamma. De problem jag har identifierat gäller;   - avsaknaden av retroaktivitet för den nya lagen, - införandet av det för den svenska rätten helt nya begreppet särskilt klandervärt, - motiveringen till införandet av till exempel en självrisk vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrumentet och - den avsaknad av underlag för hur mycket av den nya lagen som konsumenten kommer att känna till ställd mot viljan hos lagstiftaren att införa handlingsdirigerande lagstiftning.   Jag har ansett att den nya lagen borde ha fått en retroaktiv verkan, att rekvisitet särskilt klandervärt bytts ut mot till exempel ett uppsåtsrekvisit och att det är väldigt tveksamt om de handlingsdirigerande lagreglerna kommer att få någon större genomslagskraft hos konsumenterna.

No description available.

After being excluded from the Swedish Social Democrat party in 1917, the Revolutionary Socialists founded the Social Democrat Left Party. From this point onwards, the Social Democratic hegemony and dominant position within the Swedish workers movement and political landscape was challenged. This thesis aims to investigate the power struggles between these two parties, the Revolutionary Socialists and the Social Democrats, and their desire to influence control of the unions. Taking cues from earlier research calling for a more localized look at this struggle, this thesis turns to a case study of union matters of the the Factory Workers Union Local 84, at Västerviks Tändsticksfabrik, a match manufacturer and largest employer in the Swedish coastal town of Västervik from 1925 to 1930. Organizational material including meeting protocols, annual reports and member registration lists from the local political parties, cooperative union organizations (VFS) and Local 84 serve as secondary data sources. These documents were then analyzed through the methodological and theoretical framework of power resources. The findings from this study were extensive. However, first and foremost, the results show Local 84 to be dominated by members of the Swedish Communist Party (SKP) during the length of the study period. Interestingly, the material also indicates strong collaborative ties between Social Democrats and non-party workers on issues surrounding local condition and everyday issues. The everyday class struggle against the factory owners was very successful for the communist leadership, resulting in broad confidence among the workers, in turn strengthening the communist representative’s positions. Despite the claim that communists tended to resort to more conflict-laden measures, such as strikes or blockades, to achieve their demands, this study presents a different conclusion. The strategy of the communists in Local 84 was instead focused on collaboration beyond political boundaries in order to achieve their local and practical demands.

The aim in the following essay is to describe the characteristics of the man behind verdicts regarding interpersonal violence (IPV). Which explanations does he have for the violence he has used and how does his life circumstances look like? Furthermore, is there gender bias in the justice system: do the gender of the professionals in court affect the verdict or the size of the damages?  The essay is a quantitative study written with positivistic elements and from a perspective of gender order and legal sociology. To answer the essay´s questions an exhaustive survey was completed regarding convictions in Swedish courts classified as IPV during the year 2016. The population consisted of 163 convictions this year, and the loss was one conviction that was not located.  Results found in this essay shows that a man who does not use an explanation for his behaviour is liable to pay damages, but lesser amounts than a man who explains his behaviour. Other results show that in cases where the offender was under the influence of alcohol, at least under one of the charges, was convicted to a shorter prison sentence and was liable to less damages. Descriptive data generated from the study shows that more than half of the men was living together with children in their households. Furthermore; solely in half of the convictions was the occupation of the man described. Of these 81 convictions that mentioned occupation were only 29 % of the men in labour and 14,8 % either unemployed or on sick leave at the time of the proceedings. / Syftet med föreliggande uppsats är att beskriva karaktäristiken hos mannen som döms för grov kvinnofridskränkning. Vilka förklaringar har han till våldet han utövat och hur ser hans livsomständigheter ut? Dessutom undersöks om de professionellas könstillhörighet i rättssalen påverkar bedömningen och utgången av rättegången när det gäller påföljd och strafflängd.  Uppsatsen är en kvantitativ studie skriven med en positivistisk ansats och utifrån ett könsmakts- och rättssociologiskt perspektiv. För att söka svar på frågeställningarna har en totalundersökning genomförts av fällande tingsrättsdomar med rubriceringen grov kvinnofridskränkning under 2016. Populationen bestod av 163 domar detta år, bortfallet bestod i en dom inte gått att lokalisera.  Det studien visar är att en man som inte har någon förklaringsmodell får lägre skadestånd och än en man som förklarar våldet. Vidare visar resultat i studien att om gärningsmannen är alkoholpåverkad vid brottshändelser utdöms lägre fängelsestraff och mindre skadeståndssumma. Deskriptiva data i studien visar att över hälften av männen lever med barn i hushållet. Endast i hälften av domarna gick det att utläsa mannens sysselsättning och av dessa 81 domar hade enbart 29 % av männen arbete och 14, 8 % var sjukskriven eller arbetssökande vid tidpunkten för rättegången.

No description available.

I uppsatsen studeras våld i parrelationer mellan unga och omyndiga personer utifrån närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1. Bestämmelsen om fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a är främst tänkt att ta sikte på sådant våld som en gift man utövar mot sin hustru. Om ett par inte bor tillsammans eller är gifta förutsätts att parterna betraktas som närstående för att de ska omfattas av bestämmelsen. Högsta domstolen konsta­terar i NJA 2004 s. 97 att för att ses som närstående ska förhållandet präglats av en praktisk och känslomässig bindning av inte obetydlig varaktighet som gör att den ut­satta befinner sig i en särskilt utsatt situation. Rättsfallet avsåg en vuxen parrelation. Hur närståenderekvisitet ska tolkas när det gäller parrelationer mellan unga och omyn­diga är inte helt tydligt. I uppsatsen redogörs för åtta rättsfall från underinstanser som prövat huruvida ett par som inte är sammanboende eller gifta är att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Tre av dessa rättsfall avser vuxna parrelationer och fem rättsfall avser parrelationer mellan unga och omyndiga. I samtliga fall har dom­stolen utgått ifrån de faktorer som anses vara av betydelse för bedömningen enligt NJA 2004 s. 97. I uppsatsen lyfts av den anledningen skillnader som görs i bedöm­ningen avseende vuxna parrelationer och parrelationer mellan unga och omyndiga. Min slutsats är att praktisk bindning inte bör utgöra en förutsättning för att ett par ska betraktas som närstående. Vid bedömningen av om någon befinner sig i en särskilt utsatt situation menar jag även att omständigheter som tyder på att den utsatta be­finner sig i en normaliseringsprocess kan tala för att så är fallet. Vidare menar jag att en ungdom, som står under vårdnad av sina vårdnadshavare eller som bor med sin familj, fortfarande kan befinna sig i en särskilt utsatt situation. Uppsatsen visar att ungdomen i sig innebär en särskild sårbarhet. Denna sårbarhet bör tas i beaktande vid bedömningen av huruvida någon i det enskilda fallet har befunnit sig i en särskilt utsatt situation.

Försäkringstagarens aktsamhetskrav skiljer sig för olika slags egendomsförsäkringar där försäkringsvillkor för brand, vattenutströmning, inbrott samt rån har studerats i denna framställning. Aktsamhetskraven kan exempelvis ge uttryck för hur en anställd i ett företag ska agera eller hur försiktig denne bör vara för att försärsäkringsersättning ska utgå vid en inträffad skada. Försäkringsbolagen har stora möjligheter att utforma villkoren och därmed välja hur höga krav det ska ställas på den försäkrade. Bolagen kan även välja att lägga över bevisbördan på försäkringstagaren för att ett försäkringsfall har inträffat samt reglera vilka personer i ett företag som ska likställas med den försäkrade. Det finns även biförpliktelser i FAL som försäkringstagaren ska ta hänsyn till för att inte riskera att försäkringsersättningen sätts ned eller uteblir helt. Efter nya FAL infördes bland annat den så kallade omfattningsbestämmelsen i 8 kap. 16 § 2 st. FAL. Bestämmelsen tillåter som huvudregel inte att försäkringsbolagen får ställa krav på den försäkrades beteende i villkor som beskriver försäkringens omfattning. Ett omdiskuterat begrepp som framför allt förekommer i allriskförsäkringen, och som uppställs som ett omfattningsvillkor, är oförutsedd skada. Att försäkringstagarens aktsamhet har betydelse för att avgöra om en skada varit oförutsedd, är inte förenligt med gällande rätt. Dessutom kan kravet till stor del jämföras med FAL:s uppställda förpliktelse att inte framkalla ett försäkringsfall, vilket medför att ett sådant krav kan ses som obefogat. Det finns även andra tvivelaktiga formuleringar i försäkringsvillkoren. Tillämpningen av omfattningsbestämmelsen är i stort behov av att tydliggöras, för att inte riskera att det ställs oskäliga krav på försäkringstagaren i förhållande till egendomsförsäkringens ändamål. Det är inte rimligt om försäkringsskyddet hade uteslutit alla skador som grundar sig i någon form av oaktsamhet hos den försäkrade. Ett skäl till att ett företag väljer att teckna en försäkring är för att tillåtas att göra misstag, utan att det föranleder att försäkringsbolaget står fritt från ansvar.