Den 1 april 2024 trädde regeringens nya proposition 2023/24:31 i kraft, som syftar till att stärka rättigheterna för barn och vuxna som befinner sig i skyddat boende. Denna kvalitativa studie undersöker hur socialtjänsten i Skåne arbetat med reformen om skyddat boende för barn. Målet för denna studie är att tillföra ny kriminologisk kunskap inom forskningsämnet. Studien har även som målsättning att analysera förändringar i hur socialtjänsten betraktar våldsutsatta barn som rättssubjekt. Studien vill också belysa de åtgärder och strategier som utarbetats i förberedelseprocessen. Detta görs genom en undersökning av hur Socialtjänstlagen förändrats från före till efter reformen. Denna förändring ges med bakgrund i hur skyddat boende såg ut innan reformen trädde i kraft. Studiens frågeställningar besvaras genom semi-strukturerade intervjuer bestående av nio respondenter från socialtjänsten, som har direkt erfarenhet av att arbeta med reformen. Genomförandet av studien utgår från implementeringsteorin och tidigare forskning. Resultatet kom fram till fyra huvudteman som är anpassning och samordning av resurser, tidsaspekten i tillämpningen av reformen för barn och utsatta, barns rättigheter förstärks inom ramen för skyddat boende och individanpassad bedömning för barns behov. Resultatet visar att kommunerna har förberett sig till den nya lagen genom att ta fram rutiner och checklistor vilket vägleder dem genom beslut om skyddat boende för barn. Efter implementeringen av reformen stärks barnets ställning som rättssubjekt, detta genom en individuell bedömning av barnet och tilldelning av en egen socialsekreterare. Detta leder till en förstärkt känsla av säkerhet och trygghet för barnet. Studien föreslår en senare utvärdering av reformen för att analysera hur den har förändrats över tid. En sådan utvärdering skulle kunna bidra med insikter om hur lagförändringen verkställs av yrkesverksamma inom socialtjänsten. / On April 1, 2024, the new proposition 2023/24:31 of the government came into effect, aiming to strengthen the rights of children and adults in sheltered housing. This qualitative study examines how social services in Skåne have worked with the reform of sheltered housing for children. The goal of this study is to contribute new criminological knowledge within the research field. Additionally, the study aims to analyze changes in how social services view children exposed to violence as legal subjects. The study also seeks to highlight the measures and strategies developed during the preparation process. This is done by investigating how the Social Services Acts have changed from before to after the reform. This change is contextualized by examining the state of sheltered housing before the reform came into effect. The research questions are addressed through semi-structured interviews with nine respondents from social services who have direct experience working with the reform. The study is conducted based on implementation theory and previous research. The results identified four main themes which are adaptation and coordination of resources, the time aspect in applying the reform for children and the vulnerable, strengthening children's rights within the framework of sheltered housing, and individualized assessment of children's needs. The results show that municipalities have prepared for the new law by developing routines and checklists, which guide them through decisions regarding sheltered housing for children. Following the implementation of the reform, the child's status as a legal subject is strengthened through an individual assessment and the assignment of a dedicated social worker. This leads to an enhanced sense of safety and security for the child. The study suggests a future evaluation of the reform to analyze how it has evolved over time. Such an evaluation could provide insights into how the legal changes are being implemented by social service professionals.

The discourse about intimate partner violence often centers around men’s homicide against women, whereas women’s homicide against men is a topic that rarely receives attention. Hence, this study aims to investigate how female perpetrators of intimate partner homicide rationalize their reasons for committing the act. To address the purpose of the study, the following research questions have been formulated: How do women rationalize committing intimate partner homicide? Which accounts do women use in the court in their reasonings of committing intimate partner homicide? The study does not intend to explain influencing factors but rather to understand the women’s reasonings. The empirical data consists of preliminary investigation protocols. Womens interrogations have been analyzed through qualitative text and thematic analysis. Scott & Lyman’s (1968) theory of accounts and a feminist perspective consisting of Hunnicutt’s (2009) approach to patriarchy within the context of criminology has made up the theoretical framework of the study. Some key findings concern the women’s intimate relationship with the victims. Common in all but one case is that the intimate relationship was characterized by violence, control, and dominance, which urged the women to find a way out of the situation. In most cases, the act was not intentional in the sense that the violence would have a deadly outcome, but rather that the women felt the need to use violence in different situational contexts. The result suggests that the woman, as a victim of intimate partner violence committed homicide in self-defense, as revenge, or as an accident caused by fear. The results also include a case that stands out from the rest, where the relationship was not characterized by any violence or dominance, but where the woman rationalized the homicide as a humanitarian deed.

Studien syftade till att undersöka studenter vid Örebro universitets uppfattningar om allvarlighetsgraden av fysiskt våld, som utförs i nära heterosexuella parrelationer, beroende på könet på förövaren. Uppfattningarna undersöktes genom en webbaserad enkätundersökning innehållande vinjetter med fiktiva scenarion. Respondenterna (N = 107) fick ta del av ett scenario där förövaren antingen var en man eller en kvinna. Respondenterna tillhandahölls frågor tillhörande scenariot för att mäta uppfattningarna. Resultatet av studien visade signifikanta resultat gällande allvarlighetsgrad av våldet baserat på förövarens kön. Studenterna uppfattade situationen allvarligare när mannen var förövare gällande; 1) syn på incidentens allvarlighetsgrad, 2) syn på förövaren och 3) syn på den utsatta. Studiens resultat diskuterades med teoretisk utgångspunkt i könsmaktsordningen. Förståelsen för hur förövarens kön påverkar uppfattningarna om allvarlighetsgraden av våldet är viktigt för att förstå våld i nära relation som ett samhällsproblem i syfte att arbeta brottsförebyggande. Ökad kunskap inom området bidrar till att minska diskriminering och stigmatisering gällande förövare och utsatta oberoende av könstillhörighet. / The aim of this study was to examine students’ at Örebro University perceptions regarding the severity of physical violence in heterosexual intimate relations based on the gender of the perpetrator. The perceptions were examined through a web based survey containing vignettes with fictional scenarios. The participants (N = 107) received a scenario where the perpetrator was either male or female. The participants were then provided with follow up questions to measure their perceptions of the scenarios. The result of the study showed significant results regarding the severity level of the violence based on the gender of the perpetrator. The students' perceptions showed that the situation was considered more severe when the male was the perpetrator regarding; 1) severity of the situation, 2) perception regarding the perpetrator and 3) perception regarding the victim. The results of the study were discussed in relation to the theory of gendered power structures. The comprehension of how the gender of the perpetrator correlates with perceptions of severity of violence is important in understanding intimate partner violence as a societal issue in order to be able to prevent it. Increased awareness in the field contributes to reducing discrimination and stigmatization regarding perpetrators and victims, regardless of their gender.

In recent decades, men’s violence against women has been perceived as an increasing problem in our societies. Men’s violence against women are nowadays also classified as a serious crime against human rights. The violence in an intimate relationship between a man and a woman restricts the woman’s sense of freedom and justice. The violence results in violation of the women’s rights to a private life.  It's usually the physical and sexual abuse of women that is the center in legal contexts within the scope of domestic violence against women. It’s therefore necessary to examine other specific forms of domestic violence within the legal scope in Sweden and the European Convention on Human Rights. This study has focused on the psychological abuse against women as a form of domestic violence. The psychological abuse against women is a serious matter in the Swedish society. This study has examined whether the psychological abuse against women is included in the Swedish criminal classifications. It has also examined whether the psychological abuse is, or should, apply within the state’s positive obligations especially in article 8 in the European Convention.  The results of this study have shown that Sweden do not have legal security for all forms included in psychological violence even though it’s such a serious issue in the Swedish society today. It has also shown that the right to privacy and a private life may be one of the reasons why Sweden hasn’t come up with a criminal provision against psychological abuse against women. Women’s right to a private life and freedom from all forms of abuse are therefore not fulfilled under the state’s positive obligations without this criminal provision, according to the positive obligations that article 8 in the European Convention should provide to all individuals.  Key words: Human rights, Women’s rights, State’s positive obligation, Domestic violence, Psychological abuse, Intimate relationship, Private life, European Court, European Convention on Human Rights, Swedish legal context.

Our purpose was that through semi-structured interviews with professionals from relevant organizations and an authority, which comes in contact with men who are victims of domestic violence and/or sexual violence, highlight and analyze their experiences and perceptions of these men's victimization. The organizations and the authority that they worked for was a non-profit organization, a hospital and the Swedish police. When it comes to these men it has emerged that they rarely contact support organizations and/or file a police report. The reason for this is, according to our study, among other factors the norms of masculinity that exist in society which claims that men can not be victims of neither domestic violence nor sexual violence, men are expected to be able to defend themselves or they are themselves the perpetrators. / Genom intervjuer med yrkesverksamma personer från relevanta organisationer och en myndighet, som kommer i kontakt med män som utsatts för våld i nära relation och/eller sexuellt våld, var vårt syfte att belysa och analysera dessa personers erfarenheter av och uppfattningar om dessa mäns utsatthet. Organisationerna och myndigheten som de arbetade för var en ideell organisation, ett sjukhus samt Polismyndigheten. När det gäller dessa män har det framkommit att de sällan kontaktar stödorganisationer och/eller gör en polisanmälan. Enligt studien är anledningen till detta bland annat de maskulinitetsnormer som finns i samhället som menar att män inte kan bli utsatta för varken våld i nära relation eller sexuellt våld. Detta då män förväntas kunna försvara sig själva eller själva vara förövare.

Våld i nära relation och grov kvinnofridskränkning är aktuella frågor som har fått stort utrymme i media på senare år. Syftet med den här studien är att undersöka om det framkommer mönster och beskrivningar av hur målsäganden (brottsoffren) och de tilltalade (gärningspersonerna) framställs och beskrivs i förundersökningsprotokoll med tillhörande domar avseende grov kvinnofridskränkning. Tidigare forskning förklarar orsakerna till mäns våld mot kvinnor utifrån olika vetenskaper, så som socioekologiska faktorer, biologiska förklaringar och ur ett könsmaktsperspektiv. Teorierna som använts i den här studien är Nils Christies teori om det ideala brottsoffret och den ideala gärningspersonen samt teorin om genus. Förundersökningsprotokollen och domarna har textanalyserats och diskursanalys har använts för att fokusera på diskurserna och maktrelationerna inom den. Resultatet bekräftar mycket av tidigare forskning främst att majoriteten av gärningspersonerna tenderar att ha ett kontrollerande och svartsjukt beteende och att brottsoffren kunde beläggas skuld för våldet. Samtidigt som teorin om det ideala offret och gärningsperson inte uppfylldes på alla kriterium. En majoritet av brottsoffren hade nämligen det ekonomiska överläget över gärningspersonerna som i flera fall var arbetslösa. Flera av brottsoffren försökte att rädda relationen för att de älskade sina män så innerligt. Kontrollerande gärningspersoner och kärleksfulla brottsoffer.

Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares och polisers upplevelser och erfarenheter av samverkan mellan dessa två myndigheter vid mäns våld mot kvinnor och barn i nära relation. Metoden som användes var en kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Tre socialsekreterare inom socialtjänsten samt två utredare inom polisen har intervjuats. Samverkan användes som teoretisk tolkningsram. Resultatet visade att samverkan uppfattas som mer omfattande och strukturerad när barn finns med i bilden, jämfört med våldsutsatta kvinnor utan barn och att olika arbetssätt, rutiner, sekretessbestämmelser, resursbrist och tidsbrist påverkar samverkan. Resultatet visade också att personliga relationer påverkar samverkan och att det finns kunskap och medvetenhet kring våld i nära relationer hos båda myndigheterna. Samverkan mellan socialtjänsten och polisen är nödvändig eftersom den bidrar till att hjälpa de våldsutsatta kvinnor och barn till att få det hjälp och stöd de behöver. / The purpose of this study was to investigate social workers and police investigators perceptions and experiences of cooperation between the two authorities in cases of violence against women and children by men in a close relationship. The method used was qualitative with semi-structured interviews. Three social workers in the social services and two police investigators were interviewed. Cooperation was used as a theoretical frame. The result showed that cooperation is perceived as more extensive and structured when children are involved, compared to when women without children are abused. Collaboration is affected by different work methods, procedures, rules of confidentiality, lack of resources and time. Results showed further that personal relationships affect cooperation and there is knowledge and awareness of violence in close relationships in both authorities. Cooperation between social services and the police is necessary and contributes to help abused women and children to get the support they need.

Ett samband har påvisats mellan våld mot djur och våld i nära relation. Forskning betonar därför vikten av att yrkesverksamma besitter kunskap om detta samband som en del i att förebygga, identifiera och motverka våld i nära relation. Syftet med detta arbete var att undersöka socialtjänstens organisatoriska förutsättningar till att inta ett sällskapsdjursinkluderande förhållningsätt i arbetet med våld i nära relation. Med hänvisningar till bandet mellan människa och djur samt teorin om socialt stöd betonas den vinst som står att finna i ett förhållningssätt av detta slag. Som datainsamlingsmetod hölls semi-strukturerade intervjuer med sex socialarbetare verksamma inom området våld i nära relation i sex kommuner i Mellansverige. Framkommen data behandlades med kvalitativ innehållsanalys, och resultaten visar att om än vissa socialarbetare eftersträvar att inkludera djur, tenderar djur överlag stå lågt ner på socialtjänstens agenda. Genom nationella riktlinjer skulle därför ett enhetligare och mer metodiskt tillhandahållande av stöd kunna åstadkommas. / There is a link between violence against animals and domestic violence. Research emphasizes the importance of professionals possessing knowledge about the link as part of preventing, identifying and counteracting domestic violence. The purpose of this paper was to examine the social services' organizational conditions in adopting a pet-inclusive approach in the work with domestic violence. With references to the human-animal bond and the theory of social support, I emphasized the gain found in an approach of this kind. As method for data collection, semi-structured interviews were held with six social workers active in the field of domestic violence, from six municipalities in the middle parts of Sweden. Qualitative content analysis was then conducted, and the results indicate that although some social workers strive to include animals, animals generally have low priority on the social services agenda. A more consistent and effective provision of support could be achieved through national guidelines.

Economic violence is a relatively unexplored subject even though it is often a part of occuring intimate partner violence. Therefore it is of concern to acknowledge how the swedish social services’ take part in this form of violence in their work. By law the swedish social services’ are the responsible authorities for victims of intimate partner violence to seek help and support. Although according to previous research on the subject, women feel like receiving help from the social services is not always an option for them. Women often feel powerless in meetings with a person of authority. This study aims to gain knowledge of the support given by the social services to women who are survivors of domestic abuse and further focus on economic abuse. There is also an understanding that non profit organizations (NGO’s) are a big contributor to helping survivors of domestic violence even though the law states the responsibility lays on a government body. Responsibility for the victims will therefore be another focus for further understanding of why NGO’s have taken on a helping role in society. A result from qualitative interviews on the subjects, with social workers from seven different municipalities, shows that there is a great variation between how social workers take on this kind of issue. The knowledge and experiences with handling cases of economic abuse vary between the different municipalities. Often the size of a municipality and lack of resources is a significant factor to what kind of help the municipality can offer. Working with and helping women who are survivors of economic abuse is complex. The social services and women shelters both work to help and try to find solutions for the problem.

The purpose of the study was to examine the perception of female and male high school students regarding perpetrators and victims of teen dating violence. The purpose was furthermore to examine how the interviewees biological sex effects their description of the perpetrator and victim. The empirical material has been gathered through three groupintervies with a total of twelve interviewees. The main result shows that both girls and boys had easier to see boys as perpetrators and that high school students condemn teen dating violence. The high school students discussed the victims responsibility to handle the situation and that they diminishes the actions of the female perpetrator. The high school students also expressed that the victim may suffer negative consequences if he or she decides to leave the abusive relationship. / Studiens syfte var att undersöka kvinnliga och manliga högstadieungdomars föreställningar om gärningsperson och offer gällande ungas våld i nära relation. Syftet var dessutom att undersöka hur respondentens kön påverkar beskrivningen av gärningsperson och offer. Insamling av empiri har skett genom tre fokusgruppsintervjuer med totalt tolv respondenter. Huvudresultatet visar att både tjejer och killar hade lättare att se killar som förövare och att högstadieungdomarna fördömde våld i nära relation. Högstadieungdomarna beskrev också att offer har ett ansvar för att hantera situationen och att dom förminskar den kvinnliga gärningspersonens agerande. Högstadieungdomarna uttryckte också att den våldsutsatta kan drabbas av negativa konsekvenser vid separation.