Syftet för denna studie har varit att undersöka vilka bakomliggande faktorer som påverkar kvinnor som levt med våld i nära relation att inte anmäla våldet de utsatts för. Samt möjliga samband mellan kvinnors första myndighetskontakt och om den kontakten är avgörande för kvinnors beslut att gå vidare med en polisanmälan eller ej undersöks. Studien är en kvalitativ studie där empirin består av åtta intervjuer, varav fyra med kvinnor som levt med relationsvåld men lyckats ta sig ur relationen. Den andra delen som intervjuades var socialsekreterare som jobbar i kvinnofridsteam i olika stadsdelar i Stockholms stad.Resultaten i studien visar på att både det bemötandet som kvinnorna fick av socialsekreterarna samt att det stödet de fick inte var anpassat utefter de behoven som kvinnorna hade. Studiens resultat visar på en brist på samordning, att myndigheterna inte har ett tillräckligt bra samarbete myndigheterna emellan vilket gör att kvinnorna inte får den bästa möjliga hjälp som de skulle kunna få. / The aim of this study has been to research the underlying factors or causes that affect women who are living with violence in their relationships not to report the violence they have been exposed to. Even the possible links between women's first contact with Social authority and whether that contact is crucial for women's decision to proceed with a report to the police or not is being investigated. The study is a qualitative study where the empirical data consists of eight interviews. The interviews were held with four women who used to live with violence in their relationships and with four social workers who works in teams for domestic abuse specialised for women in various districts in the city of Stockholm. The results in the stud yshow that both the way the women were treated and the support they received was not adapted to the needs of the women. The result of the study also shows that different authorities do not have enough cooperation, which means that women who have experienced domestic abuse do not get the best help possible.

Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt folkhälsoproblem vilket kränker de mänskliga rättigheterna hos den våldsutsatta kvinnan. Det är av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården upptäcker dessa kvinnor för att tidigt kunna ingripa, omhänderta och stödja dem. Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelse av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal i primärvården efter att ha blivit utsatt för våld i nära relation. Denna studie är en kvalitativ deskriptiv studie där data samlats in med semistrukturerade intervjuer med totalt nio stycken kvinnor. Analysen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra stycken kategorier. Resultatet visade att hälso- och sjukvårdspersonal måste våga ställa frågan om våld och ta sig tid för kvinnorna samt ge vidare stöd och uppföljning. Det framkom hur avgörande relationen och förtroendet är till hälso- och sjukvårdspersonalen för om kvinnor ska våga berätta och söka hjälp.

Introduktionen: Våld i nära relation är ett växande folkhälsoproblem världen över. Det är framförallt mäns våld mot kvinnor som synliggörs i forskning såväl som i media och således läggs fokus i denna studie på kvinnans perspektiv som den utsatta. Kulturellt betingade skillnader påverkar människans attityd och syn på händelser vilket gör att studien undersöker om kulturella faktorer utövar en påverkan vid vårdbesök efter utsatthet av våld i nära relation och på så sätt påverkar allmänt attityder. Syfte: Litteraturstudien syftar till att beskriva om kulturella faktorer påverkar kvinnans upplevelse vid vårdbesök efter att ha blivit utsatt för våld i nära relation. Metod: I studien granskas tretton artiklar. Studien är en kvalitativ litteraturstudie som tillämpar en tematisk analys. Resultat: Studien resulterar i fyra huvudteman med två underteman vardera. Huvudteman behandlar: (1) Kulturella skillnader förminskar kvinnans synlighet i samhället, (2) Våld i nära relation - Attityder skiljer sig globalt, (3) Negativt bemötande leder till att kvinnor inte vill uppsöka sjukvård och (4) Våld i nära relation upplevs som en skam. Slutsats: Kvinnorna ger uttryck för ett dömande och ett nonchalerande bemötande från vårdpersonalen som upplevs nonchalant, speciellt gäller deta de utsatta kvinnorna med utländsk bakgrund. De kulturella skillnaderna utgör hinder både vid kommunikation och hanterandet av de utsatta kvinnorna i våld i nära relation. / Introduction: Violence in close relationships is a growing public health problem worldwide. It is primarily men's violence against women that is made visible in research as well as in media and hence, the focus in this study is on women's perspectives as the vulnerable victim. Cultural factors influence people's attitudes and views on events. Thus, this study aims to investigate cultural factors in health care visits after being victim of violence in close relationship. Purpose: This literature study aims to describe cultural factors’ influence on women's experiences related to visits to health care after exposure to violence in close relation. Method: The study reviews 13 articles. The study is a qualitative literature study with thematic analysis.Results: The study results in four main themes with two sub-themes each. Main themes addressed were: (1) Cultural differences diminish the visibility of women in society, (2) Violence in close relationship - Attitudes differ globally, (3) Negative attitudes lead to women not wanting to seek medical care and (4) Violence in close relationship is perceived as a shame. Conclusion: The women experience a judgmental and nonchalant response from the health care staff, especially those with a foreign background. The cultural differences present difficulties in both communication and management of the vulnerable women in close relationship.

Denna studie kom till för att vi såg en kunskapslucka av fenomenet våld i nära partnerrelationer hos ungdomar. Syftet var att undersöka hur professionella inom socialt arbete uppfattade ungdomars syn på våld i nära relation. Vid genomförandet av studien intervjuade vi sex personer som var yrkesverksamma inom socialt arbete med ungdomar och/eller våld i nära relation. Ett etiskt övervägande som gjordes innan intervjuerna genomfördes var att intervjua yrkesverksamma och inte ungdomar. Vi bedömde att risken för att en enskild ungdoms sekretess kunde påverkas mer negativt än en yrkesverksam person som kunde tala generellt om flera ungdomar. Vi har i studien använt oss av semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide. Intervjuguiden innehöll frågor som berörde fyra olika områden - professionell bakgrund och arbetsområde, ungdomar, våld i nära relation samt prevention. Intervjuerna skedde via Zoom. Vi valde att göra ett målstyrt urval som kombinerades med ett snöbollsurval. En del av de yrkesverksamma som tillfrågades upplevde att de inte arbetade inom området som vi ville studera och rekommenderade andra yrkesverksamma som de ansåg mer kunniga, vilket innebar att vårt urval delvis utgjorde ett snöbollsurval. Datamaterialet strukturerades in i olika teman: skillnader och likheter mellan ungdomars och vuxnas relationer, ungdomars spridda definition av våld, digitalt våld, våldsbenägenhet och könstillhörighet och efterreaktion av våldsutsatthet. Resultatet visade att ungdomars relationer bagatelliserades av vuxna samt att det fanns bristande kunskap om våld i unga parrelationer. Våld i unga personers relationer togs inte på lika stort allvar som våld i vuxna relationer, dels på grund av att unga relationer ansågs vara för korta för att tas på allvar, och dels för att digitalt våld var svårt för vuxna att definiera som våld samt att ungdomar talade om sexuellt våld i liten omfattning. Ungdomar kan dock identifiera fysiskt våld och förstår dess innebörd. Vidare är vår slutsats att det inte alltid var uppenbart för ungdomar när en relation var destruktiv eller när ett våldsbrott har skett. I respondenternas svar såg vi att vuxna generellt kan ha bristande kompetens om våld i unga partnerrelationer. / This study was created because we saw a knowledge gap of the phenomenon of violence in close partner relationships in young people. The purpose was to investigate how professionals in social work perceived young people's views of violence in close relationships. When conducting the study, we interviewed six people who were professionals in social work with young people and / or violence in close relationships. An ethical consideration made before the interviews were conducted was to interview professionals and not young people. We judged that the risk that the privacy of an individual youth could be affected more negatively than a professional person who could generally talk about several young people. In the study, we used semi-structured interviews with the help of an interview guide. The interview guide contained questions that touched on four different areas - professional background and work area, young people, violence in close relationships and prevention. The interviews took place via Zoom. We chose to make a goal-oriented selection that was combined with a snowball selection. Some of the professionals surveyed felt that they did not work in the area we wanted to study and recommended other professionals that they considered more knowledgeable, which meant that our sample was partly a snowball sample. The data material was structured into different themes: differences and similarities between adolescents' and adults' relationships, adolescents' widespread definition of violence, digital violence, propensity for violence and gender and post-reaction of violence. The results showed that young people's relationships were downplayed by adults and that there was a lack of knowledge about violence in young couples' relationships. Violence in young people's relationships was not taken as seriously as violence in adult relationships, partly because young relationships were considered too short to be taken seriously, and partly because digital violence was difficult for adults to define as violence and that young people talked about sexual violence on a small scale. However, young people can identify physical violence and understand its meaning. Furthermore, our conclusion is that it was not always obvious to young people when a relationship was destructive or when a violent crime has taken place. In the respondents' answers, we saw that adults in general may have a lack of competence about violence in young partner relationships.

Studien handlar om ett av mig identifierat fenomen inom den sociala barnavården i Sverige som jag benämnt skyddsuppmaning. Studiens syfte har varit att ta del av socialsekreterares förståelse av skyddsansvaret när barnets vårdnadshavare är skilda och en av dem utgör en risk för barnet. Ytterligare ett syfte har varit att ta del av hur socialsekreterare problematiserar fenomenet skyddsuppmaning. Studien bygger på intervjuer med sex socialsekreterare vid olika socialförvaltningar i landet, som alla arbetar med utredningar enligt socialtjänstlagen gällande barn.  Resultatet visar att socialsekreterare uppfattar att det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda barnet och att det är ett beslut som endast vårdnadshavare kan fatta. När socialsekreterare kommunicerar skyddsansvaret med vårdnadshavarna uttalar de sig med olika grader av styrka i sin uppmaning. Socialsekreterare anser att skyddsuppmaning främst vilar på det generella föräldraansvaret som finns angivet i föräldrabalken (1949:381). De problematiserar skyddsuppmaning genom att bland annat ange de känslomässiga påfrestningar som uppstår för vårdnadshavarna, samt att skyddsuppmaning späder på en redan konfliktfylld relation dem emellan.  När intervjumaterialet betraktas i ljuset av teorin kan det förstås som att skyddsuppmaningen blivit institutionaliserad och för givet tagen inom den sociala barnavården, vilket återfinns i Bordieus begrepp doxa. Den låga graden av laglig reglering av skyddsuppmaning gör att det finns få likheter med Webers byråkratiska, rättssäkra modell, men däremot utrymme för socialsekreterarnas överväganden. Det öppnar för normerande inslag som finns inom socialt arbete.  En analys av materialet visar dels att socialsekreterarna implicit beslutar om skyddet med förväntan att vårdnadshavaren verkställer det, dels att det finns en växelverkan mellan socialsekreterarnas styrka i skyddsuppmaningen och vårdnadshavarnas responser. Utifrån det kan skyddsuppmaningen leda till fyra olika typer av intagna positioner hos vårdnadshavarna. Dessa är ”De naturliga”, ”De övertalade”, ”De skrämda” och ”De övergivna”.

The aim of this study is to analyze how eight women, through autobiographies, describe their experiences of leaving a relationship with a violent male partner. Furthermore, the purpose was also to illustrate factors that kept women from leaving the relationship and factors that encouraged them to leave. The study is mainly based on a gender perspective. In order to create a deeper understanding for the process of women leaving violent men,we included two theories in the study. The two theories are Eva Lundgren’s (2004) theory of The Normalization Process of Violence and Holmberg och Enander’s (2010) theory of the Process of Leaving Violent Men. The result shows that mens violence against women in intimate partner relationships. The result shows that women from the autobiographies tended to get used to the violence coming from their men and considered it to be a part of the relationship. Furthermore, result shows that men’s control and power over women go hand in hand, which leads to women adapting to the violent relation.

Studiens syfte var att genom en kvantitativ granskning av domstolsfall gällande grov kvinnofridskränkning undersöka om fängelsestraffets längd varit associerat med de olika åtalspunkter som styrkts. Vidare undersöktes eventuella samband mellan vittnesmål om olika typer av våld och huruvida dessa återfanns i de styrkta åtalspunkterna. Olika former av upprepat och systematiskt våld som drabbar kvinnor i nära relationer har bedömts ske i så pass hög utsträckning att det både på internationell och nationell nivå betraktas som en folkhälsofråga. Inom svensk lagstiftning finns en unik möjlighet att ta krafttag mot denna typ av brottslighet i form av brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Detta möjliggör att samla flera enskilda och i sig straffbara handlingar och gå till åtal för vad som då kan anses utgöra ett grovt brott och därmed möjliggöra att strängare påföljd döms ut än vad som är möjligt vid enskilda brottstillfällen. Intentionen med lagstiftningen var att ge en samlad bild av kvinnans utsatthet och möjliggöra att även de straffrättsligt lindriga gärningarna inkluderas. Den aktuella studiens resultat visade att trots detta så var det fysiskt våld som hade en avgörande roll i dessa åtal och att man därmed kan ifrågasätta huruvida rättsväsendet lyckas nå upp till det mål som var avsett med brottsrubriceringen. / The aim of this study was, through a quantitative review of court cases concerning serious women’s peace violations, to investigate whether the length of the prison sentence was associated with the various charges that were confirmed. Furthermore, any connection between testimonies of various types of violence and whether they were found in the substantiated charges was investigated. Various forms of repeated and systematic violence affecting women in intimate partner relationships have been assessed to such an extent that, at both international and national levels, it is considered a public health issue. Swedish legislation offers a unique opportunity to take action against this type of violation of women's rights. This means an opportunity to collect several individual and in itself criminal offenses and to prosecute as what can then be considered a serious crime and thereby enable more severe penalties to be sentenced than possible in individual criminal cases. The intention of the legislation was to provide a unified picture of the woman’s vulnerability and to enablethe less severe criminal offences to be included as well. The result of the current study showed that, despite this, it was physical violence that had a crucial role in these prosecutions which in turn raises the question whether one fails to reach the goal that was intended with the criminal classification.

The aim of this study was to highlight and analyze how the understanding of elder abuse is phrased, enunciated and socially constructed by unit managers and care personnel in elderly care. Despite being globally recognized as a social problem, elder abuse is an under-researched field. The data collection consists of eight qualitative and semistructured interviews with unit manager and care personnel in swedish elderly care. The study has been analyzed by applying a theoretical framework consisting of social constructivism, ageism and role concepts. The results of the study shows that unit manager and care personnel has the tools and ambition to notice and perceive elder abuse. The results also shows that the lack of an coherent definition of elder abuse has an influence in how the phenomenon is constructed by care personnel.

Denna studie undersöker hur våld i nära relation i sju fall av grov kvinnofridskränkning kan förstås utifrån Messerschmidts teori om konstruktionen av maskulinitet och brott. Syftet med studien är att undersöka hur orsakerna till våldet beskrivs i fallen samt hur gärningsmännen beskriver offrens roll i våldet. Frågeställningarna som ställs i studien är 1) Hur ser arbetssituationen ut för kvinnan och mannen i de fall som analyseras? 2) Hur beskrivs orsaken till våldet i fallen och hur representerar gärningsmännen kvinnornas roll i våldet? samt 3) Hur kan dessa framställningar förstås utifrån teorin om maskulinitet och brott? Metoden som har använts är en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar på att arbetslösheten hos gärningsmannen har en påverkan men inte en kausal relation till orsaken till våldet. Tre teman framkom i analysen som visade på att kontroll, svartsjuka och bestämmanderätt var centrala vid förklaringarna av våldet. Det framkom även att gärningsmännen försöker lägga över skulden på offren genom att beskriva hur hon har provocerat honom till våldet. Slutsatserna i studien är att de beskrivningar som har analyserats kan förstås och förklaras utifrån konstruktionen av maskulinitet och våldet uppstod främst när den maskulina identiteten uppfattades som ifrågasatt av offret. / This study examines how violence in close relationship in seven cases of gross violation of women's rights can be understood from Messerschmidt's theory on construction of masculinity and criminality. The purpose of this study is to examine the explanations for the violence in the cases as well as how the perpetrators describes the victim’s role in the violence. The problem statements in this study are 1) What does the working situation look like for the woman and man in the analysed cases? 2) How are the violence explained in the cases and how does the perpetrators describe the women's part in the violence? and 3) How can these explanations be understood from Messerschmidt's theory on masculinity and crime? The used method is a qualitative content analysis. The results show that the perpetrators unemployment has an effect, though not a causal relationship, on the occurring of the violence. Three themes emerged from the analysis that showed that control, jealousy and authority are central when describing the violence. It also emerged that the perpetrators tried to place the blame on the victim by describing how she provoked him to violence. Conclusions of this study are that the analysed descriptions can be understood and explained through the construction of masculinity and the violence mainly occurred when the masculine identity was perceived as being questioned by the victim.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors mänskliga rättigheter. Kommunerna har en central roll i det våldspreventiva arbetet, men i dagsläget finns inget lagstöd för hur detta arbete bör bedrivas. För att öka kommunernas ansvar inom det brottspreventiva arbetet, relaterat till våld i nära relation har regeringen påbörjat en utredning av införandet av ett nytt lagförslag. Detta lagförslag skulle innebära att kommunerna får ett större ansvar i att arbeta mer brottsförebyggande. För att undersöka hur det preventiva arbetet avseende våld i nära relation bedrivs i de skånska kommunerna i dagsläget, har en kartläggning utförts i denna studie. Kartläggningen har gjorts genom en triangulering av kommunernas webbplatser, befintliga dokument och enkäter. Utifrån en tematisk analys av denna data framkommer det att samtliga kommuner bedriver ett våldspreventivt arbete av sekundär och tertiär karaktär. Det finns inom kommunerna insatser inriktade mot både offer och förövare, dock riktas insatserna främst till den utsatta. Insatser som oftast erbjuds till den utsatta är skyddat boende, samtalsstöd och ekonomiskt bistånd. Samtalsstöd är den insats som oftast erbjuds den som utsätter. Utifrån resultatet i denna studie kan det utläsas att kommunerna på grund av resursbrist inte har möjlighet att arbeta med primär prevention i större utsträckning, trots en önskan om detta. En lagförändring kring kommunernas ansvar i det våldspreventiva arbetet hade kunnat innebära ökade resurser och därmed ett större fokus kring primär prevention av våld i nära relation. / Men´s violence against women is a serious societal problem and a threat against the human rights of women. Municipalities play a central part in prevention work, but at the moment there is no law in Sweden that regulates how this work should be practiced. To increase the responsibilities of municipalities in the prevention work of intimate partner violence, the government commenced the introduction of a new bill. The implementation of this bill would lead to a greater responsibility for municipalities in working with crime prevention. To examine how the prevention work related to intimate partner violence is conducted in the municipalities of Scania in the current situation, a mapping was conducted in this study. The mapping was done through a triangulation of the municipalities websites, available documents and a survey. Based on a thematic analysis of this data it appears that every municipality conducts their prevention work against violence in a secondary and tertiary way. In the municipalities there are efforts targeting both the victim and the offender, although most of the efforts are developed for the person exposed of violence. The most commonly offered efforts are protected residence, aid through dialog and financial support. Aid through dialogue is the commonest offered effort to offenders. Based on the results of this study it can be understood that municipalities, because of lack of resources, do not have the ability to work with primary prevention, although there is a desire to do so. The implementation of a new bill regarding the responsibilities of municipalities in prevention work, could increase resources and thereby enable a greater focus in primary prevention against intimate partner violence.