Denna kvalitativa studie syftar att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur tre kvinnor tagit sig ur nära relationer till våldsutövande män. Vidare undersöks de möjligheter och hinder som återfinns i processen samt hur uppbrottet kan förstås i relation till samhällets genusordning. Empirin består av tre våldsutsatta kvinnors självbiografier och har analyserats med hjälp av tematisk analys. Studiens teoretiska verktyg utgörs av Lundgrens (2004) teori om normaliseringsprocessen, Holmberg och Enanders (2011) teori om uppbrottsprocessen samt Hirdmans (2003) teori om genussystemet. Resultatet visar att kvinnors uppbrottsprocess präglas av ett starkt emotionellt band samt mannens växling mellan värme och våld. Dessa faktorer samt mannens makt- och kontrollstrategier bidrar till maktobalansen i relationen. För att återfå kontroll har kvinnorna olika anpassnings- och motståndsstrategier. Trots att detta i de flesta fall leder till gränsförskjutning och normalisering av våldet, påvisar det att kvinnorna inte är "passiva offer" som stereotypen av den våldsutsatta kvnnan lyder. Denna kvalitativa studie visar mäns våld mot kvinnor kopplat till genusperspektiv. Dock har vi funnit att detta perspektiv inte visar hur kvinnor inte är underordnade i alla lägen samt att dem på en individuell nivå utövar motstånd mot makt och förtryck. / This qualitative study aims to examine three women's processes of leaving relationships to violent men from a gender perspective. Furthermore, this study examines the possibilities and obstacles that may arise during the process, as well as how leaving a violent relationship can be understood in regard to society's gender system. The data consists of three autobiographies of women who are victims of domestic violence and analyzed using thematic analysis. The study's theoretical tools are provided by Lundgren's (2004) theory of the normalization process, Holmberg and Enander's (2011) theory of the leaving process and Hirdman's (2003) theory of the gender system. The results show that the leaving process features a strong emotional bond and the man's transition from love to violence. It is these factors that along with the man's power and control strategies that together contribute to the imbalance of power in the relationship. To regain control, women have different strategies of adaption and resistance. Although in most cases this leads to a shift of boundries and a normalization of the violence, it shows that women are not "passive victims" like the stereotypical abused woman. This qualitative study shows men's violence against women in relation to gender perspective. However, we have found that the theory does not provide a perspective that shows how women are not always subordinated and that on an individual level exert resistance against power and oppression.

Världshälsoorganisationen har definierat mäns våld mot kvinnor som ett världshälsoproblem och är ett förekommande problem i det svenska samhället. Detta utgör en utmaning för folkhälsan och en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter. Historiskt har kvinnor kämpat för jämlikhet och lagstiftning som skyddar dem från våld, men trots formella rättigheter upplever kvinnor fortfarande våld som ger allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser. Denna litteraturöversikt av kvalitativa studier vill belysa hur våldsutsatta kvinnor upplever vårdmötet. Elva artiklar har analyserats som kan appliceras till svensk sjukvård och ett resultat har yttrat sig i två huvudteman: "Emotionella upplevelser av vårdmötet” och “Vårdens betydelse för den våldsutsatta kvinnan”, samt fem tillhörande under teman. Resultatet visar att våldsutsatta kvinnors känslomässiga upplevelser av vårdmötet påverkas av hur vårdpersonal bemöter dem. Kvinnors upplevelser av vårdmötet inkluderar känslor av att bli ignorerade och skuldbelagda men även upplevelser av att bli sedd och bli lyssnad till när vårdpersonalen tar sig tid, är lyhörd, visar empati och skapar en trygg miljö. På grund av olika hinder som dålig vårdmiljö, rädsla hos kvinnor och okunskap hos vårdpersonal skapar det svårigheter i kommunikationen för att kvinnan ska våga be om hjälp och vårdpersonalen att hjälpa. Det ligger på vården att ta initiativ att lyfta frågan om våld samt skapa kontinuitet för att fånga upp och stödja kvinnor som utsatts för våld i hemmet. Det krävs stora insatser som mer resurser, mer personal och utbildning på organisatorisk nivå och individnivå för att skapa förutsättningar för en god vård samt främja läkningsprocessen och återuppbygga förtroendet hos våldsutsatta kvinnor. / World health organization has defined men's violence against women as a global public health issue and it’s a prevalent problem in the Swedish society. This poses a challenge to public health and a violation of women's human rights. Historically, women have fought for equality and legislation to protect them from violence, but despite formal rights, women still experience violence that results in severe physical and psychological consequences. This literature review of qualitative studies aims to shed light on how abused women experience the healthcare encounter. Eleven articles have been analyzed, that can be applied to Swedish healthcare and the result manifest in two main themes: "The emotional experiences of the healthcare encounter" and "The significance of healthcare for the abused woman," with five related sub-themes. The findings indicate that abused women's emotional experiences of the healthcare encounter are influenced by how healthcare professionals treat them. Women's experiences of the healthcare encounter include feelings of being ignored and blamed, but also experiences of being seen and listened to when healthcare professionals take the time, are responsive, show empathy, and create a safe environment. Due to various obstacles such as poor healthcare environment, fear among women, and lack of knowledge among healthcare personnel creates difficulties in communication for the woman to dare to seek help and for healthcare professionals to provide assistance. It is up to the healthcare professionals to take the initiative to address the issue of violence and create continuity to identify and support these women. Significant efforts are needed as more resources, more healthcare personnel and education, at an organizational- and individual level to create conditions for good healthcare and promote the healing process and rebuilding trust for abused women.

Våld i nära relation är ett mångfacetterat begrepp som innefattar olika aspekter av en människas utsatthet. Kvinnor utsatta för våld i nära relation där mannen är våldsutövaren är en vanlig företeelse i samhället. Var tredje kvinna utsätts någon gång i livet för våld i nära relation, och många kvinnor söker vård för sin våldsutsatthet. Det är däremot få kvinnor som nämner att våldet är den bakomliggande orsaken till besvär, symtom och känslor. Sjuksköterskor träffar vårdsökande kvinnor oavsett arbetsplats, därför ingår det i sjuksköterskornas profession att ställa frågan om våldsutsatthet och samtala, stötta och hänvisa kvinnorna beroende på behov och vilja. Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur sjuksköterskor upplever att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Metoden utgjordes av en litteraturöversikt baserad på tio empiriska tidskriftsartiklar som kvalitetsgranskats och analyserats av författarna, nio kvalitativa samt en kvantitativ. Analysen genererade fyra kategorier; Arbetsplatsens förutsättningar skapar ramar för mötet, Ett behov av att skydda sig själv från utsatthet, Att överta en del av kvinnornas börda samt En professionell utmaning och nio underkategorier. Med stöd från resultatet diskuteras faktorer som bidrar till en direkt påverkan på mötet med kvinnorna utsatta för våld i nära relation. Sjuksköterskorna upplevde motgångar i form av tidsbrist, avsaknad av kunskap, förutfattade meningar och inre konflikter med emotionella reaktioner så som sorg, frustration och förtvivlan. Dessa faktorer samverkade till att identifieringen av våld i nära relation inte genomfördes av sjuksköterskorna. Det anses vara betydande för sjuksköterskorna att få ökad utbildning inom våld i nära relation för att på så sätt erbjuda kvinnorna omsorgsfull omvårdnad. / Intimate partner violence is a multifaceted concept that includes different aspects of a person's vulnerability. Women exposed to intimate partner violence where the man is the perpetrator is a common phenomenon in society. Every third woman is at some point in her life exposed to intimate partner violence, and many women seek treatment for their exposure to violence. However, few women mention that violence is the underlying cause of problems, symptoms and feelings. Nurses meet women seeking care regardless of their workplace, therefore it is part of the nurses' profession to ask the question of exposure to violence and talk to, support and refer the women depending on their needs and wishes. The purpose of the literature review was to highlight how nurses experience meeting women who are exposed to violence in close relationships. The method consisted of a literature review based on ten empirical journal articles that were quality reviewed and analyzed by the authors, nine qualitative and one quantitative. The analysis generated four categories; The conditions of the workplace create a framework for the meeting, A need to protect oneself from vulnerability, To take over part of the women's burden and A professional challenge and nine subcategories. With support from the results, factors are discussed that contribute to a direct impact on the meeting with the women exposed to violence in a close relationship. The nurses experienced setbacks in the form of lack of time, lack of knowledge, preconceived notions and inner conflicts with emotional reactions such as sadness, frustration and despair. These factors combined to make the identification of intimate partner violence not carried out by the nurses. It is considered important for the nurses to receive increased training in intimate partner violence in order to offer the women adequate care.

The aim of this study is to investigate whether professionals' work with women exposed to violence has changed during the Covid-19 pandemic. The purpose of the study has focused on investigating whether the pandemic has affected the interaction and meeting between women exposed to violence and  professionals, as well as the presumed impact on women's opportunity to seek help during this period through the professionals' perception. This work follows a qualitative approach with semi-structured interviews. Six Interviews have been made with five social secretaries and one social worker within a non-profit organization. The collected empirical evidence has undergone a thorough thematic analysis in relation to our theories; professionals' room for action, the professional approach and non-verbal communication. The results of the study show that the Covid-19 pandemic has had a major impact on the work with women exposed to violence, to the extent that adjustments have been made to the work even though the actual way of helping has persisted and not changed. The pandemic has in many ways made the human interaction between professional and client more difficult, and women's search for help has been affected to some extent. The isolation has lead women to be more cautious and therefore made it more difficult to seek help. In order to facilitate the professionals' work and enable the meeting with clients, digitization has been of great help in this and the biggest change in the professional work as a result of the pandemic. However, professionals feel that digitization as a tool should be used with great caution, as they work with women who do not live free and are exposed to violence. The digital communication can easily be discovered by the perpetrator of violence. It is in the professionals greatest interest to ensure the safety and security of their clients, both in terms of the spread of the virus but also in the use of digital tools. The conclusion of this study is that the Covid-19 pandemic has changed the work by making digitization a new way of executing their work, which in turn has contributed with both advantages and disadvantages. It can affect the interaction between the professional and the client, as it can be a risk to communicate via digital tools, and the human encounter can be difficult to maintain. It may also be beneficial in many cases as it is an efficient and time-saving way of working, for both parties. In conclusion, the use of digital tools will most likely not disappear, even if the pandemic will. It is largely appreciated and will be useful for various aspects in the future of social work.

Våld i nära relation är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem. Bara i Sverige har fler än 300 kvinnor dött till följd av våld i nära relation de senaste 20 åren och var femte vuxen kvinna i Sverige någon gång under sitt liv blivit utsatt för psykiskt eller fysiskt våld av en partner. Hur våldsrelationer porträtteras i samtida skönlitteratur kan ha en inverkan på läsarens uppfattning av fenomenet. Syftet med denna studie är att ta reda på om teorier gällande våld i nära relation reflekteras i beskrivningarna av våld i nära relation som återfinns i skönlitterära böcker.  I denna studie analyseras tre samtida skönlitterära bästsäljare utifrån teorin om normaliseringsprocessen, som bryts ner i tre delar; normalisering, internalisering och externalisering, samt teorier kring barns inverkan på våldsutsattas beslut att lämna eller att stanna kvar i relationen. Målet med studien är att undersöka om och hur dessa teorier speglas i litteraturen. Resultatet visar att delar av samtliga teorier speglas i alla tre författares berättelser. Hur tydligt teorierna speglas skiljer sig åt mellan böckerna, men vår uppfattning är att böckerna antagligen har bidragit till mer kunskap gällande våld i nära relation för läsaren. / Intimate partner violence, IPV, is a serious and widely-spread societal issue. In Sweden alone, more than 300 women have died during the last 20 years due to IPV and one in five adult women in Sweden have experienced psychological or physical violence from their partner during their lifetime. How IPV is portrayed in contemporary fiction may affect the readers image of the issue. The aim of this study is to explore if scientific theories about IPV are reflected in the descriptions of IPV in fictional books. Three contemporary bestsellers are analysed based on the concept of the normalisation process, which is broken down into three parts; normalisation, internalisation and externalisation, as well as theories regarding the impact children can have on the victim's decision to leave the relationship. The goal is to investigate whether and how these theories are reflected in the literature. The results show that all three theories are reflected in the books. How clearly the theories are reflected differs between the books, but our opinion is that the books have probably contributed to more knowledge regarding IPV for the reader.

Introduktion: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem då ungefär var tredje kvinna som lever eller har levt i en parrelation utsatts för olika former av våld i nära relation. Våld mot kvinnor i nära relation riskerar att öka under rådande Covid-19-pandemi. Åtgärder för att minska smittspridningen av viruset som lock down och social distansering sätter redan utsatta kvinnor i en än mer utsatt situation som i sin tur kan bidra till att kvinnans redan utsatta situation kan förvärras ännu mer. Syfte: Att undersöka vilken påverkan Covid-19-pandemin har på våld mot kvinnor i nära relationer. Metod: En strukturerad litteraturstudie baserad på 10 originalartiklar. En tematisk analys användes. Resultat: Fyra teman och fem underteman rörande Covid-19-pandemins påverkan på våld mot kvinnor i nära relation framkom ur analysen. De teman som framkom var våld i nära relation ökar under Covid-19-pandemin, olika typer av våld i nära relation under Covid-19-pandemin, psykisk ohälsa som en konsekvens av våld i nära relation under Covid-19-pandemin, svårare att söka hjälp under Covid-19-pandemin. Slutsats: Våld i nära relation ökar under Covid-19-pandemin och samhällets åtgärder för att minska smittspridningen av viruset via lock down och social distansering är de främsta orsakerna till att våldet ökar. Redan utsatta kvinnor befaras därmed att drabbas ännu mer genom pandemins negativa konsekvenser som således gör det mycket angeläget att framhäva sambandet mellan våld mot kvinnor i nära relationer och Covid-19-pandemin i framtidas forskning.

Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) är ett komplext fenomen somnyligen fått utökat utrymme inom svensk debatt och politik. Tidigareforskning visar att det saknas förståelse för hedersrelaterat våld utanförramarna av kulturella perspektiv. Vidare leder detta till en otillräcklig ochsimplifierad bild av fenomenet. Forskning visar även att behandlare somhjälper och vårdar hedersvåldsutsatta kvinnor bemöter klienten utifrån sinaföreställningar. Föreställningar om individer av annan kultur är oftageneraliserande och påverkar kvalitén på given hjälp och vård. Syftet meddenna studie är att undersöka hur socialarbetare beskriver sitt arbete medhedersvåldsutsatta kvinnor. Vi ämnar även att undersöka vilka föreställningarom kvinnorna som framkommer ur socialarbetarnas beskrivning av arbetet.Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med socialarbetare inomfältet av HRV framkom att det idag finns fler hinder än möjligheter i detpraktiska arbetet. Resultatet av denna studie visar att den hedersvåldsutsattakvinnan generaliseras då hon sällan blir förstådd utanför kontexten av henneskultur. Därigenom blir våldet hon utsätts för förminskat med tiden. Dettabeskrivs främst ha grund i att det hjälpande och stöttande arbetet utförs undertids- och resursbrist. Därför är det av vikt att den hjälpsökandehedersvåldsutsatta kvinnan får professionella möten där vikt läggs påinkludering och individuella behov. Resultatet visar att kvinnan som kännersig förstådd stannar kvar i det professionella samarbetet och har större chansatt bryta sig från våldet inom hennes familj.

The aim of the study has been to highlight men's experiences of their violence against their former partners. The questions that answered the purpose of the study have focused on the reasons why men tend to use violence against their partners and whether they subsequently take responsibility for their violence and if so, how this is the case. The study is of a qualitative approach and is based on five interviews with men who have been treated for their violent behavior. The theories that the study leans towards are the social psychological and sociological perspectives with a focus on social heritage and the social learning theory. The study's empirical data and the causes of the violence is also linked to the external factors of the ecological perspective, such as drugs, alcohol, economic vulnerability and crime. Other theoretical perspectives and explanatory models that are used to explain men's acts of violence against their former partner are the disfavor perspective in the individual psychological perspective, the gender power perspective and system theory explanatory models. The result of the study indicate that the causes of men's violence against women are often explained as the woman's own fault when the man often believes that the woman has provoked him to take violence. Many times, however, there are several different reasons for men's violence against women who are interwoven in several different theoretical explanatory models. Many of the men in the study still do not take responsibility for their acts of violence and do not want to identify themselves as a women abusers, even though they have been treated and in therapy for the violence against their former partner. However, some of the men in the study also found that the treatment helped them understand the causes of the violence and that they also have a responsibility as it comes to the violence they subjected their former partners to. / Studiens syfte har varit att belysa mäns erfarenheter av sitt våld mot sina tidigare partners. Frågeställningarna som besvarat studiens syfte har fokuserat på orsakerna kring varför män brukar våld mot sina partners och huruvida de i efterhand tar ansvar för sitt våld och hur i så fall detta ter sig. Studien är av kvalitativ ansats och grundar sig på fem intervjuer med män som har gått i behandling för sitt våldsamma beteende. De teorier som studien lutar sig mot är de socialpsykologiska och sociologiska perspektiven med fokus på det sociala arvet samt den sociala inlärningsteorin. Studiens empiri och orsakerna till våldet kopplas även samman med det ekologiska perspektivet och då med fokus på de yttre faktorerna så som droger, alkohol, ekonomisk utsatthet och kriminalitet. Andra teoretiska perspektiv och förklaringsmodeller som används för att förklara männens våldshandlingar gentemot sin före detta partner är vanmaktsperspektivet, det individualpsykologiska perspektivet och könsmaktsperspektivet. Studiens resultat pekar på att orsakerna till mäns våld mot kvinnor ofta förklaras som kvinnans eget fel då mannen många gånger anser att kvinnan har provocerat honom till att ta till våld. Många gånger kan det dock finnas flera olika orsaker till mäns våld mot kvinnor som är sammanvävda i flera olika teoretiska förklaringsmodeller. Flera av männen i studien tar fortfarande inte ansvar för sina våldshandlingar och vill inte identifiera sig som kvinnomisshandlare, trots att de gått i behandling och i terapi för våldet mot sin tidigare partner. Vissa av männen i studien tyckte dock att behandlingen hjälpte dem till att förstå orsakerna till våldet och att de även har ett ansvar då det kommer till våldet som de utsatt sina tidigare partners för.

Syftet med denna avhandling är att utforska barns perspektiv på respons i samband med att de upplever våld i nära relation. Särskild betoning ligger på barnens egna, deras syskons, mor- och farföräldrars och andra vuxnas handlingar och reaktioner. På så sätt är målet att undersöka det relationella sammanhangets betydelse för våldsutsatta barn. Avhandlingens teoretiska ansats utgörs av barndomssociologi, sociologin om detpersonliga livet och positioneringsteori. Avhandlingen består av fyra delarbeten. Artikel I analyserar hur barns röst används i kvalitativ forskning om barn som upplever våld. De följande empiriska artiklarna, som bygger på analyser av kvalitativa intervjuer med 20 barn (11–19 år), undersöker barns erfarenhet av respons i samband med våld. Barnens berättelser visar att det ofta finns personer som känner till våldet och undersöker hur barnen själva, deras syskon (artikel II), mor- och farföräldrar (artikelIV) samt andra vuxna (artikel III) positionernas i barnens berättelser. Resultaten visar att barn upplever och responderar på våld på en rad olika sätt. Även personer i det relationella sammanhanget reagerar olika gentemot det utsatta barnet, vilket kan förstås utifrån att relationer omges av olika förväntningar och att respons är ett interaktionellt fenomen – individer i barnens närhet anpassar sin respons efter hur barnen responderar.Omgivningens respons beskrivs av barnen som hjälpsamma eller ohjälpsamma beroende på hur lyhörd, tillgänglig och nära individen upplevs. Avhandlingen visar vidare på att barnen har ett begränsat handlingsutrymme och endast ett fåtal positioner finns tillgängliga när de upplever våld. De primära positioner de våldsutsatta barnen erbjuds är de som ”sårbart offer”, ”sårbar men kompetent aktör” samt ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”. En nyckelfaktor för att barnen ska få hjälpsam respons är att de positioneras som både sårbara offer och som kompetenta aktörer. / The aim with this thesis is to explore children’s perspectives on responses when experiencing intimate partner violence (IPV). Special focus is on the children’s own responses, as well as the actions and reactions of their siblings, grandparents and other adults in their proximity. Through this, the objective is to explore the significance of the relational setting for children exposed to IPV. This thesis is inspired by the sociology of childhood and the sociology of personal life. It has also employed positioning theory. The thesis consists of four papers. In article I, the use of children’s voices in qualitative research with children exposed to IPV is discussed. The following empirical papers, who are based on analyses of interviews with 20 children (11–19 years of age), explore children’s experiences of responses when exposed to violence. The children’s stories suggest that there often are people who know about the violence and the articles analyse how children position themselves in their stories, but also how they are positioned by their siblings (article II), their grandparents (article IV) and other adults (article III). Children exposed to IPV may experience the violence differently and respond to the abuse in a variety of ways. Similarly, individuals in the children’s relational setting may respond to the abused children differently, which can be understood on the basis that relationships are surrounded by different expectations and that responses are interactional phenomenon – individuals close to the children partly adapt their response to how the children react to the abuse. Children describe responses from individuals in their relational setting as either helpful or unhelpful, depending on how responsive, accessible and intimate the individual is perceived. The thesis also suggests that the children have a limited room for maneuverer and only a few positions available for them in the aftermath of violence. The primary attainable positions to the children experiencing IPV are the ones as ‘vulnerable victim’, ‘vulnerable but competent actor’, and ‘adult-like and caregiving actor’. A key factor for children to receive helpful responses is being positioned as vulnerable victims and as competent actors simultaneously.

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.