Denna uppsats ämnar att undersöka den roll subjektifikation har i grundskolans historieundervisning. Genom att tillämpa kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med verksamma historielärare kring en planering av ett ämnesområde, är målet att utforska lärarens inställning till olika aspekter av utvecklingen av det autonoma identitetsskapande samt hur de inkluderas eller exkluderas i undervisningen. Därmed kan den problematik som det autonoma identitetsskapandet möter i elevens utbildning uppenbara sig. Det finns skilda åsikter om hur eleven utvecklar ett autonomt identitetsskapande. Dock går det ofta att urskilja en återkommande tanke om att utvecklingen av det autonoma identitetsskapandet är en tvåstegsprocess. Eleven behöver utveckla förmågan att adaptera befintliga eller skapa nya värderingar. Dessa värderingar måste sedan uttryckas i ett socialt sammanhang, i syfte att få de erkända eller bestridna. Det är denna tvåstegsprocess, samt aspekter av historieundervisningen som påverkar den, som utgör utgångspunkten för uppsatsen. Historieämnet har en relativt unik roll vid elevens identitetsskapande, då det genetisktgenealogiska historiemedvetandet utgör en betydande del i ämnets mål. Då den genetiska tankeprocessen av historiemedvetande innebär ett systematiskt arbetssätt, som grundar sig i kausala led, och kan därför bidra till att elevens världsbild grundar sig i ett längre narrativ. Tillämpningen av det genealogiska perspektivet tillåter eleven att utgå från de existentiella frågor hen har om sig själv och sin omgivning. Om dessa tankeprocesser får möjligheten att fungera i symbios, får eleven möjligheten att besvara de frågor hen har om sig själv genom ett vetenskapligt arbetssätt. Den inställning läraren har till att utveckla ett autonomt identitetsskapande hos eleven, är ofta avgörande för hur väl hen lyckas. Enligt den forskning som undersöktes i samband med skrivandet av detta arbete, är subjektifikationen den aspekt av skolans uppdrag som oftast blir försummad av lärare. Vare sig dess frånvaro i undervisningen främst beror på en generell okunskap eller ovilja är oklart, men dess inklusion är nödvändig då elevens utveckling av ett autonomt identitetsskapande inte sker automatiskt. Det krävs, med andra ord, att läraren har en medveten plan för hur hen ska utveckla de nödvändiga förmågorna hos eleven som utgör det 3 autonoma identitetsskapandet. Vidare kan lärarens attityd till koncept såsom kultur, identitet och historiedidaktiska verktyg påverka hur eleven skapar sina identiteter. Om man utgår från att kulturer och identiteter är fenomen som skapas genom interaktioner, blir de relationella till det sociala umgänget. Tillämpar läraren ett relationellt förhållningssätt till kulturer och identiteter vid undervisningen blir inte elevens identitet låst till en specifik kultur. Hur läraren väljer att utnyttja de historiedidaktiska verktygen för att presentera och bearbeta den historiska kunskapen kan innebära externt inflytande vid elevens identitetsskapande. Oavsett om läraren väljer ett kvantitativt tillvägagångssätt, att överföra så mycket historisk kunskap som möjligt, eller ett kvalitativt tillvägagångssätt, att läraren avgör vilka historiska berättelser som ska behandlas i klassrummet, är det nödvändigt att eleven utvecklar ett systematiskt arbetssätt, grundad i elevens källkritiska förmåga, för att hantera den historiska kunskapen. Den datainsamling som utfördes i samband med uppsatsen, påvisade en viss ambivalens hos de deltagande lärarna. Även då lärarna uttryckte sin uppskattning för behovet av ett autonomt identitetsskapande, var det tydligt att det inte hade varit i åtanke vid varken planeringen eller genomförandet av ämnesområdet i fråga. Dock gick det att urskilja aspekter, från de undervisningsmoment som presenterades, som skulle eventuellt kunna bidra till att eleven utvecklar ett autonomt identitetsskapande, men eftersom det inte fanns en aktiv ansträngning av lärare eller elev att utveckla de nödvändiga förmågorna måste man fråga sig hur väl eleven lyckas med detta.

I studien presenteras en studie om ungdomskultur och dess betydelse, samt sociala medier och kommunikation på internet  där bildämnet och identitetsskapande är kopplat till detta.  I den här studien besvaras följande frågeställningar: Vilka sociala medier används och hur ser ungdomar på sin användning av dessa, samt om hur sociala medier har en plats i bildämnet? Vilka influenser i form av förebilder och fenomen väljer ungdomarna på sociala medier? Vilken betydelse anser ungdomarna att dessa influenser har för sitt eget identitetsskapande inom bildämnet? För att kunna besvara frågeställningarna och syftet gjordes en intervjustudie på två olika skolor vid två olika tillfällen. I studien intervjuades nio ungdomar i åldern 15–16, sex elever från högstadiet i årkurs 9 och tre förstaårselever på gymnasiet. Undersökningen fördjupar sig i ungdomars användande av sociala medier och hur eleverna ser på sociala mediers roll som förebilder för sitt eget identitetsskapande i bildämnet, där eleverna använder sig av sitt identitetsskapande för att producera material och bilder. Resultatet visar att identitetsskapandet i bildämnet har ett utrymme i undervisningen men att eleverna känner att lärare ibland har en speciell syn på hur saker och ting ska göras. På så sätt kände ungdomarna att deras kreativitet inte fick blomma ut, utan motivationen uteblev. Ungdomarna vill gärna visa mer av sitt identitetsskapande och här kommer den mesta av deras inspiration från ungdomskultur och sociala medier. Mycket av det som informanterna lär sig inom bildämnet har de hämtat mestadels ifrån sociala medier, som till exempel hur man ritar hår, när det gäller porträtt i bildundervisningen. Därmed spelar sociala medier en stor roll i ungdomarnas kunskapsinhämtning och bildämnet lever därmed även utanför skolans väggar.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i svenska som andraspråk arbetar med igenkänning och identitetsskapande inom skönlitteratur på gymnasiet och introduktionsprogrammen. För att undersöka lärarnas arbete med skönlitteraturen skapade vi en webbenkät, för att sedan ta ut fyra respondenter som vi intervjuade för att få en djupare insyn i deras val av skönlitteratur. Studiens resultat visar att lärare reflekterar över sina skönlitterära val i undervisningen, och väljer litteratur som studenterna kan relatera till. Lärarna ser att eleverna blir mer motiverade och att kvalitén i diskussionerna blir högre när eleverna kan känna igen sig i litteraturen.   Deltagarna i studien anser att stereotypa teman som flykt, rasism och diskriminering inte är nödvändiga att använda i skönlitteraturen. Andra teman som kärlek och vänskap kan ibland vara bättre alternativ. Vår slutsats är att lärare arbetar gentemot Skolverket och läroplanen för gymnasiet när det kommer till elevernas behov av igenkänning och identitetsskapande i skönlitteraturen. Lärarna skapar igenkänning för eleverna med hjälp av valet av skönlitteratur, diskussioner och möjligheten att koppla litteraturen till det egna livet och erfarenheter. På detta sätt bekräftar de elevens identitet och inspirerar eleven i processen mot den hen vill bli.

Studiens syfte har varit att med utgångspunkt i ungdomarnas egna erfarenheter och upplevelser undersöka fritidsgårdars betydelse som en förebyggande och främjande arena som arbetar för att uppnå stabila och trygga miljöer för ungdomar som deltar samt etablera positiva kontakter. Studiens metodologiska utgångspunkt har varit en kvalitativ ansats i form av två olika fokusgruppsintervjuer varav den ena bestod av fyra pojkar och den andra fyra flickor. Dessa ungdomar besöker fritidsgårdar regelbundet. Studien har utgått från två teoretiska begrepp, kollektiv identitetsskapande av Benedict Anderson samt sociala band av Thomas Scheffs. Den insamlade empirin har tolkats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet i föreliggande studie har indikerat på att fritidsgårdar har visat en stor betydelse för de deltagande ungdomarna i form av att gemenskap samt trygghet har byggts upp genom de besökta åren. Ungdomarna talar mycket om positiva känslor vid besöken samt minnen som de har upplevt tillsammans med fritidsgården. Nya relationer och sociala nätverk har skapats med hjälp av personalen, utifrån dessa relationer har ungdomarna tagit till sig ny kunskap och lärdomar. Resultaten påvisar även att mycket av ungdomarnas identiteter har skapats med hjälp av fritidsgården.

Syftet med denna studie var att undersöka religionens betydelse för identiteten samt hur ungdomar tänker kring religion. Studien är baserad på en kvalitativ intervjustudie och detgenomfördes semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar. Det teoretiska ramverketbygger på Anthony Giddens och Thomas Ziehes identitetsteorier. Resultatet visade attungdomarna anser att religion har en stor betydelse för identitet samt att religionen kanpåverka individens vardag. Studiens resultat visade även att individens bakgrund påverkar hens religiositet.

Övergångar mellan olika skolformer innebär förändringar. Vad övergången från förskola till förskoleklass innebär utifrån barns perspektiv med kamratrelationer och pedagogers arbete med relationer är grunden för min studie.Arbetet är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som underlag. Det medverkade 12 barn i förskoleklass och fyra förskollärare. I analysen utgår jag från teorier kring övergångskompetens, kamratrelationer och kamratkultur. Den aktuella studien visar barns syn på kamratrelationer i övergångar. Kamratrelationer är det barnen påtalar som viktigast i sin nya tillvaro i förskoleklass. Att skapa en ny gemenskap och nya relationer är det barnen lägger mest vikt vid. Studien visar att barn har erfarenheter av övergångar i förskolan och kan därmed utveckla en viss övergångskompetens, vilka de eventuellt har en viss nytta av i övergången till förskoleklass och vidare till årskurs 1. Pedagogernas arbete i förskolan är förebyggande i syftet att låta barnen bli mer självständiga och förberedande inför övergången med besök på skolan. Förskollärarna i förskoleklass arbetar med kamratrelationer genom olika samarbetsövningar. De ger barnen verktyg för ett relationsskapande och en tillhörighet i den nya gruppen, barnen får därmed förutsättningar att skapa en ny kamratkultur. Nyckelord: Förskoleklass, identitetsskapande, kamratkultur, kamratrelationer, övergångar

Studiens syfte är att se hur könsfördelningen ser ut bland huvudkaraktärer och betydande bikaraktärer i de 20 mest populära skönlitterära böckerna som används i årskurs 4-6. Detta för att se vilka typer av karaktärer som eleverna får möta genom skönlitteraturen, samt i vilken utsträckning eleverna får möta olika typer av karaktärer. Den könsfördelning som visar sig i analysen används sedan för att kunna diskutera vad detta eventuellt kan göra för elevernas syn på kön. Metoden består av en analys av skönlitterära böcker för barn. Urvalet gjordes genom att se vilka böcker som 150 lärare använder i sin undervisning genom högläsning och klassuppsättningar, då det är de böcker alla elever i ett klassrum får ta del av och eventuellt diskutera. De 20 mest populära böckerna användes sedan i analysen. Analysen bestod av att titta på vilket kön huvudkaraktärerna och de mest betydande bikaraktärerna har i boken, vilket sedan sammanställdes i en tabell. Resultatet visade att runt 70% av huvudkaraktärerna som presenterades i böckerna var män, och över 60% av de mest betydande bikaraktärerna var män. Oavsett om man tittar på alla 20 böckerna eller de mer moderna av dessa, visar resultatet alltid på att 70% av huvudkaraktärerna är män. Studiens slutsats beskriver hur överrepresentationen av manliga viktiga karaktärer kan påverka elevernas syn på kön, och hur lärare och föräldrar behöver en förståelse för hur mångfald bland huvudkaraktärer är viktigt för elevernas identitetsskapande och deras syn på kön och makt. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-06-03</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur eleverna i Rosengård uppfattar den massmediala bilden av sitt område och hur denna bild påverkar deras identitetsutvecklande. För att komma fram till svar på dessa frågeställningar har jag använt mig av enkäter med 45 respondenter. Utifrån svaren på dessa enkäter har jag sedan genomfört sex stycken semistrukturerade intervjuer. Som bakgrund och som tolkningsredskap har jag utgått från litteratur och tidigare forskning i ämnet. Det finns en uppsjö av litteratur som på olika sätt belyser den problematik som finns kring den massmediala bevakningen av områden med många utlandsfödda svenskar. George H Meads teorier kring identitetsskapande har tillsammans med den övriga litteraturen utgjort basen för mina tolkningar av resultaten. Resultatet av min undersökning visar att eleverna uppfattar den mediala bilden av Rosengård i huvudsak som negativ. Detta påverkar eleverna på olika sätt. Både i litteraturen och i undersökningen framkommer det att individer reagerar olika på den ofördelaktiga massmediala bevakningen, men gemensamt för många är att det odlar en känsla av utanförskap och en inre osäkerhet. Den direkta påverkan på eleverna utifrån medias rapportering kan i vissa fall utmynna i ett identitetsskapande som präglas av kriminella handlingar. En önskan om att förekomma i media eftersöks. Den indirekta påverkan på eleverna är de negativa förväntningar som de uppfattar att det omgivande samhället har. De negativa förväntningarna leder till en känsla av utanförskap och får en stigmatiserande effekt på området.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur eleverna i Rosengård uppfattar den massmediala bilden av sitt område och hur denna bild påverkar deras identitetsutvecklande. För att komma fram till svar på dessa frågeställningar har jag använt mig av enkäter med 45 respondenter. Utifrån svaren på dessa enkäter har jag sedan genomfört sex stycken semistrukturerade intervjuer. Som bakgrund och som tolkningsredskap har jag utgått från litteratur och tidigare forskning i ämnet. Det finns en uppsjö av litteratur som på olika sätt belyser den problematik som finns kring den massmediala bevakningen av områden med många utlandsfödda svenskar. George H Meads teorier kring identitetsskapande har tillsammans med den övriga litteraturen utgjort basen för mina tolkningar av resultaten. Resultatet av min undersökning visar att eleverna uppfattar den mediala bilden av Rosengård i huvudsak som negativ. Detta påverkar eleverna på olika sätt. Både i litteraturen och i undersökningen framkommer det att individer reagerar olika på den ofördelaktiga massmediala bevakningen, men gemensamt för många är att det odlar en känsla av utanförskap och en inre osäkerhet. Den direkta påverkan på eleverna utifrån medias rapportering kan i vissa fall utmynna i ett identitetsskapande som präglas av kriminella handlingar. En önskan om att förekomma i media eftersöks. Den indirekta påverkan på eleverna är de negativa förväntningar som de uppfattar att det omgivande samhället har. De negativa förväntningarna leder till en känsla av utanförskap och får en stigmatiserande effekt på området.

I vår studie avser vi söka svar på vilken roll skolan spelar som socialt rum för ungdomars identitets- och meningsskapande. Det är en sociologisk studie där vi mer precist belyser den betydelse olika platser i skolan har för eleverna. Vi studerar även hur elever umgås, vilka man rör sig med och varför. Studien har ett betonat vardagsperspektiv, där vi vill studera vanliga ungdomar i sin vardag i skolan. Som analysinstrument använder vi oss av den franske sociologen Michel Maffesolis teori om neo-stammar. Genom framförallt samtalsintervjuer, men också genom observationer som komplement, plockade vi fram det material som kom att ligga till grund för vår analys och våra slutsatser. Vi kan konstatera att våra skolungdomars umgänge är dynamiskt och flexibelt. Det är genom viljan att vara tillsammans som det uppstår en gemensam identitet snarare än att de gör aktiva och reflexiva val. Vidare spelar platser som delas av andra en stor roll i deras uppfattning om sig själva.