Syftet med studien var att fördjupa förståelsen för problematiken med skolfrånvaro utifrån ett särskilt fokus på frågan om det förebyggande arbetet riktat mot högstadieelever. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapstradition. I studien genomfördes sex semistrukturerade intervjuer som analyserades utifrån Bronfenbrenners (1979) socioekologiska teori. Resultatet visar att ett förebyggande arbete kan bestå av flera olika delar: såväl faktorer som rör skolmiljö och relationer, som skolans kartläggning av orsakerna bakom frånvaron. Skolans respons på frånvaron samt förmågan att “tänka utanför boxen” är också centrala delar. De yrkesverksamma belyser även vikten av en fungerande samverkan, både internt på skolan, och externt med andra verksamheter eller elevernas vårdnadshavare för att ha goda förutsättningar i arbetet. En sammantagen slutsats visar att problematiken med skolfrånvaro är mångfacetterad och behöver granskas ur ett helhetsperspektiv. Arbetet bör få högre prioritet och fler resurser med rätt kompetens för att öka närvaron hos eleverna.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om hur professionella upplever att hästunderstödda insatser (HUI) bidrar till utveckling hos individer. Den metodologiska utgångspunkten för undersökningen är en kvalitativ ansats med hermeneutiskt perspektiv, datainsamlingen utgick från semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att intervjupersonerna använder hästen som ett pedagogiskt verktyg i arbetet med individerna de möter och att HUI kan bidra till individens lärande och utveckling. Resultatet visar att HUI fokuserar på det friska hos individen och att de professionella arbetar ur ett holistiskt perspektiv, vilket överensstämmer med KASAM som är den teori som studien har utgått ifrån. Slutsatsen av studien är att HUI kan hjälpa individer i lärande och utveckling både när det kommer till psykisk och fysisk hälsa.

Denna forskningsstudie handlar om dyslexi relaterat till flerspråkiga elever med dyslexi och enspråkiga svensktalande elever med dyslexi. Fem intervjuer genomfördes med olika verksamma lärare. Intervjuerna genomfördes på två olika skolor där en skola var mångkulturell och den andra skolan hade fler svensktalande elever. Resultatet av undersökningen presenterades i form av olika kategorier som benämndes som Arbetssätt, Verktyg i undervisningen, Insatser och Hur arbetssätten, verktygen och insatserna underlättar. Efter den genomförda studien kunde slutsatsen dras att det inte skiljer mycket mellan hur lärare arbetar med flerspråkiga elever som har dyslexi och enbart svensktalande elever med dyslexi.

Syftet med studien var att ta reda på vilka kunskaper verksamma pedagoger säger sig ha omdyskalkyli och hur de jobbar med elever som eventuellt har dyskalkyli. Uppfyller dessa skolor sina skyldigheter mot elever som är i behov av särskilt stöd som elever med dyskalkyli är? En kvalitativstudie genomfördes med 7 verksamma lärare som undervisade i ämnet matematik på två olika grundskolor i Västsverige. Resultaten visade att lärarnas kunskaper om dyskalkyli var begränsad, de kände bara till begreppet. Det som också kom fram var att de inte hade stött på elever med dyskalkyli. Lärarna visade ett stort intresse av att de ville lära sig mer om hur man möjligtvis kunde upptäcka elever med dyskalkyli och hur man sedan kan erbjuda dem den bästa hjälpen.

Förväntat kunskapsbidragElever som haft svårigheter med matematiken under sin grundskoletid har getts en möjlighet att beskriva sina upplevelser och erfarenheter. Utifrån dessa tankar kommer förhoppningsvis en möjlighet att förändra och förbättra för denna elevgrupp genom att de bjuds in i processen för att skapa bättre undervisning och insatser för dem. Syfte och frågeställningarSyftet med studien var att låta elever i åk nio dela med sig av sina upplevelser av matematikundervisningen och det stöd de fått under sina år i grundskolan. De frågeställningar som behandlades var vilken typ av matematikundervisning eleverna mött i skolan. När de upplever att undervisningen har fungerat eller inte. De fick besvara frågor huruvida de fått någon form av stöttning. Eleverna fick även beskriva sin syn på ämnet matematik.TeoriDen teoretiska ansatsen för studien grundas i två teorier, den sociokulturella och den narrativa teorin. Den sociokulturella utifrån tanken om att matematik är en social aktivitet, men även utifrån en tanke om hur viktigt det är att läraren uppfattar när eleven precis är påväg att förstå och ta tillvara den stunden, den proximala utvecklingszonen.Den andra teorin är den narrativa teorin då det i studien fanns en tanke att ge eleverna en röst för att vi ska kunna utveckla dels de specialpedagogiska insatserna och dels undervisningen för alla elever. Den teoretiska delen räcker inte utan måste kompletteras med upplevelser för att skapa en helhet.MetodStudien har tagit sin ansats i en narrativ metod för att eleverna skulle kunna ge röst åt sina tankar och upplevelser. Fem elever som varit i matematiksvårigheter under hela sin skolgång valdes ut. Samtliga elever tillhör idag samma skola, men på låg- och mellanstadiet gick eleverna på olika skolor. Intervjuerna har genomlyssnats, transkriberats och analyserats för att komma nära elevernas berättelser. ResultatI berättelserna framkommer hur viktig läraren och undervisningen är. När eleverna upplever att läraren och dennes undervisning är bra och de fungerar tillsammans, då beskriver de matematiken i mer positiva ordalag. När de inte uppskattar läraren eller har svårt att förstå lärare, då pratar de i mer negativa ord om matematiken.Som utomstående slås jag av avsaknaden av riktade individuella insatser. Endast en elev beskriver sig ha fått individuell undervisning. Det eleverna istället beskriver är omprov, läxhjälp och i något fall undervisning i en mindre grupp.Specialpedagogiska implikationerI en av de fem berättelserna nämns någon form av specialpedagogiskinsats. I denna studie har elever berättat om sin skolgång och det kan ha skett insatser som inte framkommer. Dock anser jag att speciallärarkompetensen behöver bli synligare i verksamheten och arbetet behöver ske på flera fronter samtidigt. Organisatoriskt: för att möjliggöra en skolorganisation som tidigt kan fånga upp eleverna som är i behov av stöd. Individuellt med eleven: för att hjälpa hen att skapa strukturer, rutiner och bli lyssnad till. Kompetenshöjande: för att hjälpa lärarna att skapa goda undervisningssituationer som möjliggör lärande för alla elever.

Sammanfattning/Abstract Bergstrand, Anna (2019) ”Man kan inte alltid trolla med knäna”- Specialpedagogers uppdrag med att utveckla tillgängliga lärmiljöer. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp. Förväntat kunskapsbidrag Studien förväntas bidra med kunskaper kring specialpedagogers syn på sin roll och uppdrag för att främja det förebyggande arbetet med tidiga insatser och tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Studien lyfter vikten med att följa upp arbetslagens arbete genom att specialpedagogerna använder sig av bland annat observationer och handledning. Genom dessa metoder kan specialpedagogen lyfta arbetslagets arbete och tankar, tydliggöra för pedagoger vikten av att se en helhet och ett sammanhang för att motivera dem i deras arbete med tillgängliga lärmiljöer. Syfte och frågeställningar Syftet med examensarbetet är att belysa hur specialpedagoger får och genomför enskilda uppdrag i förskolan. Vidare syftar arbetet till att lyfta aspekter kring observationers betydelse och hur pedagoger motiveras att arbeta med den pedagogiska miljön. De preciserade frågeställningarna är: · Vilka olika typer av pedagogiska insatser renderas enskilda uppdrag och vem/vilka genomför dessa? · Vilka orsaker finns det till att specialpedagoger i enskilda uppdrag observerar/inte observerar barngrupper? · Hur arbetar specialpedagoger för att motivera pedagoger att kunna se och reflektera över den pedagogiska miljön? Teori För att förstå och analysera det resultat som framkommit utgår studien från systemteori där grundtanken är att företeelser hänger ihop och påverkar varandra. Detta för att belysa samspel, kommunikation samt betydelsen av en tydlig helhet. Vidare tar studien också stöd ur motivationsteorin Self Determination Theory samt relationellt perspektiv för att förstå hur relationer i exempelvis arbetslag, mellan pedagoger och ledning, barn, föräldrar samt med andra professioner kan vara av betydelse för att arbetet med tillgängliga lärmiljöer ska kunna utvecklas. Här lyfts även vikten av specialpedagogers förmåga att kunna motivera pedagoger i detta arbete genom att lyfta fram deras kompetenser samt öka förståelsen för att förhållningssätt och samarbete kan påverka verksamheten. Denna medvetenhet kan påverka utvecklingen för arbetet på ett positivt vis och bidrar då till att göra barnen delaktiga i verksamheten. Metod Till denna studie användes en kvalitativ ansats utifrån studiens syfte. Intervjuer med halvstrukturerade frågor användes och genomfördes med sex pedagoger från olika kommuner, både kommunala och privata verksamheter. Frågorna öppnade upp för samtal och berättelser kring informanternas egen vardag ute i verksamheterna. Studien utgår från en fenomenologisk ansats där kärnan är att tolka specialpedagogernas egna uppfattningar och berättelser kring sina uppdrag. Resultat Resultatet visar på att specialpedagogers uppdrag kan se olika ut och det kan bero på att det inte finns tydliga styrdokument, utan att de istället öppnar upp för att exempelvis rektorer tolkar dem på sitt eget vis. Det förebyggande arbetet på gruppnivå anses som en viktig del av specialpedagogernas uppdrag då det kan leda till att det behövs färre insatser på individnivå. Specialpedagogerna förklarar att de har möjlighet att motivera pedagogerna i deras arbete kring de tillgängliga lärmiljöerna. Det handlar om att pedagogerna måste ”få upp ögonen” för hur de ser på sin roll, kompetens och förhållningssätt samt hur samarbetet med kolleger, ledning, föräldrar och andra professioner fungerar för att en helhet i organisationen samt för att arbetet med lärmiljöer för alla barn, inte bara de barn som är i riskzonen, ska utvecklas. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogen har en viktig del i att skapa goda relationer och verka för att goda samarbeten mellan pedagoger, ledning och andra professioner uppstår. Enligt Ahlberg (2013) har samarbete en positiv inverkan på barnen eftersom den pedagogiska lärmiljön blir mer tillgänglig. Att handleda och föra professionella samtal med arbetslag ger pedagogerna en större möjlighet att reflektera över sin roll och personliga utveckling. Fungerande relationer, kommunikation samt samverkan i ett arbetslag gör att arbetslag fungerar utvecklande tillsammans och kan skapa en helhet och förståelse. Specialpedagogen behöver arbeta för att göra pedagogerna medvetna om att deras förhållningssätt till hur de ser problem eller möjligheter skapar stor betydelse för att förändringar i pedagogiska lärmiljön ska kunna ske. Nyckelord pedagogiska insatser, förhållningssätt, lärmiljö, motivation, observation

Abstrakt Psykisk ohälsa hos äldre är ett tilltagande problem där en av de mest framträdande faktorerna är ensamhet. Den ensamhet som infinner sig när sociala kontakter är färre, eller minskar i en högre takt än individen själv önskar, kallas för en ofrivillig ensamhet. Den ofrivilliga ensamheten är potentiellt farlig och kan orsaka allvarliga konsekvenser för en människas livslängd, hälsa och välbefinnande.  Syftet med denna litteraturstudie är att skapa en fördjupad förståelse för äldre personers upplevelse av arbetsterapeutiska insatser som syftar till att minska ensamhet. En systematisk litteraturstudie genomfördes bestående av artiklar uppbyggd på en kvalitativ metod. Efter urvalsprocessen kvarstod åtta artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter utfördes en innehållsanalys som resulterade i tre teman. Dessa teman lyder som följande; (1) Upplevelsen av samspel och sociala relationer, (2) Betydelsen av aktivitetsutövande i vardagen, (3) Upplevelsen av insatsernas tillgänglighet och hindrande faktorer. Sammanfattningsvis resulterade studien i ett sammanställande av äldre personers upplevelser kring arbetsterapeutiska insatser riktade att minska ensamhet. Det framkom att intressebaserade aktiviteter var särskilt uppskattade bland de äldre och bidrog till ett ökat engagemang. Vidare var sociala relationer av stor vikt och gemenskap upplevdes som vital för en meningsfull vardag.

I en undersökning utförd av Folkhälsomyndigheten under år 2010 framgår det att 95 000 personer uppger att de regelbundet brukar narkotika utan att ta emot frivilliga stödinsatser eller annan hjälp mot sitt brukande. Denna studie utgår från kvalitativa metoder där semistrukturerade intervjuer genomförts med tre före detta missbrukare med syftet att undersöka deras egen upplevelse samt syn på vård som skulle kunna tillämpas emot den fria viljan. Vidare har semistrukturerade intervjuer utförts med tre verksamma socialarbetare inom missbruksområdet med syftet att undersöka deras syn på sitt eget handlingsutrymme för att kunna arbeta hälsofrämjande gentemot personer med missbruksproblem. Vad som varit av intresse var även deras syn på insatser som inskränker på den enskildes integritet och självbestämmanderätt. Resultaten har analyserats med hjälp av tidigare forskning samt genom kapitalteori och systemteori. Det som framgår av resultatet är att tvångsbaserade insatser mot individer med ett missbruk kan vara hjälpsamt för att förhindra att en person allvarligt skadar sig själv, men är inte en långsiktig lösning på problematiken om den enskilde saknar motivation till att bli nykter. Dessutom ser socialarbetaren på sitt handlingsutrymme som tillräckligt för att arbeta på ett hälsofrämjande sätt och kunna hjälpa dem som är motiverade till att ta emot hjälp. / A study issued by The Public Health Authority in Sweden in 2010 shows that 95,000 people state that they regularly use drugs without receiving help voluntarily against their use. This study is based on qualitative methods where semi-structured interviews were conducted with three former addicts with the aim of investigating their own experience and their view of care that could be applied against free will. Furthermore, interviews have been conducted with three social workers in the field of substance abuse with the aim of investigating their view of their own room for maneuver to be able to work health promotion towards addicts. What was of interest was also their view on efforts that restrict the individual's integrity and right to self-determination. The results have been analyzed using previous research as well as through capital theory and system theory. What is clear from the result is that forced interventions against individuals with an addiction can be helpful in preventing a person from seriously injuring themselves but is not a long-term solution to the problem if the individual lacks the motivation to get sober. In addition, the social worker sees their room for maneuver as sufficient to work in a health-promoting manner and to be able to help those who are motivated to receive help.

Sammanfattning/Abstract Nilsson, Lotta och Westerberg, Maria (2022). Elevassistentens roll och samarbete med specialpedagogen. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Elevassistentens roll och samarbete med specialpedagogen är ett område av stor betydelse för elever i särskilda behov. Det saknas idag kunskap inom svensk forskning om vilka förutsättningarna är för ett effektivt och väl fungerande samarbete. Vi förväntar oss att kunna bidra med kunskap till både lärare, specialpedagoger och rektorer om hur specialpedagogen med sin kompetens kan ge stöd till elevassistenterna för att ge dem förutsättningar att kunna genomföra sitt arbete.   Syfte och frågeställningar Syftet är att ge kunskap om hur elevassistenten i samarbete med specialpedagogen kan förbättra förutsättningarna för elever i behov av särskilt stöd samt undersöka elevassistentens utvecklingsbehov.   Vilka förutsättningar framstår i intervjuer med några elevassistenter som betydelsefulla för yrkesutövningen? Vilka utvecklingsvägar för samarbete mellan specialpedagoger och elevassistenter framkommer i intervjuer med några specialpedagoger? Teori Examensarbetet utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och ett relationellt perspektiv. Detta innebär att uppfattningar, miljön och händelser i de olika systemen påverkar elevassistenternas roll och inkludering samt deras möjligheter till samverkan med specialpedagogerna. Metod I föreliggande studie har vi valt att göra en kvalitativ studie inspirerad av fenomenologi. Enligt Bryman (2018) fokuserar en kvalitativ metod på individen och hur denne upplever och ser på sin verklighet. Vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer med både elevassistenter och specialpedagoger. Vi analyserade resultatet med en induktiv tematisk analys. Resultat Resultatet visar att elevassistenten har en bred och ansvarsfull roll som balanserar arbete som akademiskt och socialt stöd till elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att elevassistenter har ett samarbete med specialpedagogen, som har rollen som stödjare och handledare. De delar även bilden att behovet av en gemensam kommunikation skulle behöva struktureras och ökas. Elevassistenter arbetar tillsammans med specialpedagoger med inkluderingspraxis vilket är av stor vikt för elevens framtida roll som en samhällsmedborgare vid fortsatt behov av särskilt stöd. Den nya kunskap som författarna genom detta arbete tagit fram bidrar till en bättre förståelse av elevassistentens roll och samarbete med specialpedagogen. Resultatet av studien kan förtydliga yrkesrollen för elevassistenter i samarbete med specialpedagogen. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogens samverkan med rektor i ledningsgrupp är betydelsefull då specialpedagogen har möjlighet att belysa vikten av strukturerad handledning. Gemensam mötestid mellan lärare, elevassistenter och specialpedagoger ger bättre förutsättningar för samarbete och kommunikation. Handledningen främjar inkludering av elever i behov av stöd, kunskapsinhämtningen hos alla elever och ger specialpedagogisk kunskap till både lärare och elevassistenter.  Nyckelord Elevassistenter, handledning, inkludering, kompetensutveckling, specialpedagogiska insatser

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett problem som idag mer och mer kommit att betraktas som det samhällsproblem det är. I och med att det kommit att ses som ett samhällsproblem har det också lett till att insatser skapats från samhällets sida. Vi har i detta arbete valt att undersöka vilka insatser som finns mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer och vad de syftar till. Speciellt fokus har vi riktat mot de insatser som kriscentrum för våldsutsatta kvinnor har, samt de insatser som kriscentrum för män har. Att vi valt att rikta fokus på just dessa två verksamheter beror på att vi sedan innan haft viss kännedom om kriscentrum för kvinnor. Vår nyfikenhet riktade sig då också, lite beroende på grund av namnlikheten, mot kriscentrum för män, för att se om deras insatser kunde liknas vid de insatser som kriscentrum för kvinnor har.Vårt empiriska material består av fyra halvstrukturerade intervjuer med personal, två från respektive kriscentrum. Vi har valt en kvalitativ intervjumetod för att få en djupare förståelse för verksamheternas insatser och vilket syfte dessa har. För att underbygga vår studie har vi också använt oss av teoretiskt material i form av tidigare forskning, bland annat rörande mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Vi har även lyft fram genusperspektivet för att undersöka om något sådant existerar inom de undersökta verksamheterna.Vår studie visar på att kriscentrum för kvinnor och kriscentrum för män är två verksamheter som skiljer sig i från varandra i form av målgrupp, det vill säga kvinnliga brottsoffer kontra män i kris. Detta avspeglas även i syftet med insatserna och i behandlingen av genusperspektivet inom respektive verksamhet.