Studien undersökte hur flerspråkiga elever med läs- och skrivsvårigheter upptäcks och vilken kunskap pedagogerna har för att tidigt upptäcka och stödja dem på högstadiet. En jämförelse gjordes även av hur flerspråkiga och enspråkiga elever upplever stödet i undervisningen de får och om det var någon skillnad. Vi använde kvalitativa intervjuer och intervjuade 16 pedagoger, samt 8 flerspråkiga elever och 7 enspråkiga elever. Teorin som använts för att tolka resultaten är det socialkonstruktivistiska perspektivet och påverkan på elevers språk enligt Vygotskij. Resultatet visade att identifieringen av läs- och skrivsvårigheter hos flerspråkiga elever ofta missas då lärare kan vänta på att de ska lära sig svenska språket bättre och inte alltid prioriterar dem. Det finns ingen större skillnad emellan de flerspråkiga och de enspråkiga eleverna då båda grupperna upplever att de inte riktigt får det stöd de behöver i undervisningen. Kommunikationen och samarbetet visade sig vara bristfälligt mellan de olika pedagogiska professionerna på skolorna. Resultaten ger en indikation på att eleverna kan tappa motivation beroende på stödet de får och att det sociala samspelet, tidiga insatser och samsynen mellan pedagogisk personal kräver mer kunskap. Tidiga specialpedagogiska insatser är gynnsamt för elever i läs- och skrivsvårigheter visar forskning.

I bakgrunden framkommer att Sverige är ett ekonomiskt starkt land men att det finns utrymme för förbättringar, framförallt när det gäller hur resurser ska fördelas och hur barn blir bemötta inom skolan. Eleverna kommer till skolan med olika förmågor och förutsättningar och behovet av specialpedagogiska insatser ökar. Skolan möter elever som har ett omfattande behov av insatser ifrån flera instanser och intresset för hur samordningen av dessa insatser fungerar väcks. Statens Kommuner och Landsting har tagit fram verktyget Samordnad Individuell Plan (SIP) för att skapa förutsättning för att på ett effektivt sätt samordna insatser för personer i behov av stöd. Syftet med uppsatsen är att få mer kunskap om hur SIP fungerar ur ett skolperspektiv, både vad beträffar SIP som arbetsform och vad för innehåll SIP-mötena genererar. Den övergripande metoden för att uppfylla syftet var en fallstudie som baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med rektorer, lärare samt vårdnadshavare till elever mottagna i särskolan. Resultatet som analyserades utifrån Bronfenbrenners (1979, 1986) utvecklingsekologiska nivåer visade att mötesledarens insats under mötet blir avgörande för mötets form. Hur skolan och dess specialpedagogiska insatser lyftes under mötena berodde mycket vad som föranlett elevens behov av en SIP. I samtliga fall som studien baserades på har skolan visat sig vara en kontext vars insatser lett till positiva konsekvenser för den berörda eleven. Inställningen till SIP som verktyg är positiv hos de som deltagit i denna studie.

Trots att barn och unga utgör en stor del av alla de som begår sexuella övergrepp mot personer under 18 år tenderar sexuella övergrepp och sexuella beteendeproblem hos barn och unga att förbises som sexuella experiment. Sexualbrott innebär ett fysiskt, psykiskt och emotionellt lidande - såväl för offer som för förövare - samtidigt som det medför en stor samhällsekonomisk kostnad. I Sverige är socialtjänsten ansvarig för personer under 18 år som begår sexuella övergrepp, vilket innebär att det finns en tydlig koppling till socialt arbete. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om socialarbetares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begår sexuella övergrepp. Urvalet i denna studie består av ett snöbollsurval. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra socialarbetare som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och unga som begår sexuella övergrepp. Den tematiska analysen av materialet resulterade i fyra teman, vilka sedan analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna Det apolloniska och dionysiska synsättet på barn, Copingstrategier bland professionella och Multidisciplinärt samarbete. Studien visar huvudsakligen på att den sociala konstruktionen om barn som oskyldiga, obefläckade och i behov av omsorg och beskydd innebär svårigheter på flera sätt. Denna konstruktion gör det svårt för professionella att förstå och begripa de sexuella handlingar barnen begår. Konstruktionen innebär även svårigheter när det kommer till att prata med föräldrarna till barnet samt med andra professionella. Studien visar på vikten av kollegialt stöd och handledning för de som arbetar med denna målgrupp. Dessutom visar studien på att det finns svårigheter med att samarbeta med barn- och ungdomspsykiatrin i ärenden som rör barn och unga som begårsexuella övergrepp.

Juvenile delinquency is a recurring and currently discussed topic in today's media, and studies indicate that in the last few years there has been an increase in reports of juvenile delinquency to the social services. Researcher shows that a key factor in preventing youths’ involvement in crime is to take early preventative actions. It also appears that one important condition within preventive work is cooperation, and major parts of their contributions today consist of cooperation between different actors. The aim of this essay is to study how actors in the district of Teleborg in Växjö municipality cooperate in the preventive work against juvenile delinquency. By an empirical study of cooperation in Teleborg, we hope to be able to find a complete understanding and be able to raise any obstacles as well as success factors with the cooperation. This study is based on seven active actors in Teleborg, where each one of them are aiming towards keeping the youth away from juvenile delinquency. The result of the study proves that within Teleborg, there are various factors that encourage and inhibit the current cooperation. There are general and more organizational obstacles. Furthermore, it also appears when the cooperation is actualized, and what factors that are conductive within the preventive work.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka handläggningsprocessen inom socialtjänsten i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Med hjälp av studiens frågeställningar besvaras syftet. En kvalitativ metod tillämpades med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien är socialsekreterare som arbetar med våld i nära relation i två olika kommuner. All data analyserades med hjälp av en tematisk analys. Teman som baserades på frågeställningarna var handläggningsprocessen inom verksamheten, vad fungerar bra respektive mindre bra i arbetet samt förbättringsområden i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Av resultatet framgår det att handläggningsprocessen inom båda kommunerna är snarlika samt att det finns förbättringsområden i arbetet. Resultatet diskuteras och granskas med hjälp av ett intersektionellt perspektiv, könsmaktsordningen och empowerment. En av de centrala slutsatserna är att flytta på våldsutövaren istället för den våldsutsatta.

Våld i nära relationer är ett stort betydande samhällsproblem som fått alltmer uppmärksamhet i såväl media som i samhällsdebatten. Konsekvenserna av våldet blir förödande för de utsatta och därmed är det av vikt att socialtjänsten aktivt arbetar för att åtgärda det sociala problemet genom olika insatser som ska tillgodose utsattas stöd- och hjälpbehov. Studien undersöker vilka insatser socialtjänsten erbjuder och hur insatserna tillgodoser våldsutsatta vuxna individers, över 18 års, behov. För att besvara studiens syfte genomförs kvalitativa intervjuer med de professionella på socialtjänsten och analysen av materialet görs med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning och intervjupersonernas svar visar att de främsta insatserna som beviljas är skyddat boende och samtalsstöd. Insatserna som beviljas tillgodoser individens behov till stor del men förbättringar i bland annat samverkan, kunskap om våld i nära relationer och fortsatt forskning behövs för att tillgodose alla våldsutsattas behov i samhället.

Syftet med denna studie är att undersöka vilket stöd och vilka insatser som i dagsläget finns för äldre personer, 65+, som är utsatta för våld i nära relation och som har vård- och omsorgsbehov. För att kunna besvara studien har vi tagit kontakt med socialtjänstens äldreomsorg, relationsvåldsteamet samt relationsvåldscentrum i Stockholms stad och genomfört semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare samt socialsekreterare. Studiens resultat visar att det finns tillgängliga insatser för äldre personer som utsätts för våld i nära relation, men att insatserna är inte anpassade för de äldre som har särskilda omvårdnadsbehov. Resultatet visar på brister i utbudet av insatser utformade efter äldres behov av stöd i våldsutsatthet och på bristande kunskap och osäkerhet bland socialarbetare och biståndshandläggare när det gäller problematiken äldre och våld i nära relation samt vilka insatser som i dagsläget finns tillgängliga för äldre med vård- och omsorgsbehov som utsätts för våld i nära relation. Äldre personer tillhör en målgrupp som kan vara särskilt sårbar i samhället och riskerar att utsättas för ålderism. De teorier som vi har utgått ifrån i vår studie är ålderism samt empowerment och företrädarskap. Studien har gjorts för att uppmärksamma och belysa äldres utsatthet vid våld i nära relation då äldre personer med vård- och omsorgsbehov riskerar att hamna i skymundan när fokus för våld i nära relation främst läggs på yngre kvinnor. Detsamma gäller forskningen inom detta område. Våld kan se annorlunda ut bland de yngre och äldre personer och även orsaker till våldshandlingar kan ha olika grunder. Äldre kan till exempel ha andra stöd-, hjälp- och vårdbehov. Dessa behov bör därför uppmärksammas och anpassas med de insatser som äldre kan vara i behov av när de utsätts förvåld i nära relation. Med anledning av detta tycker vi att det är viktigt att ta reda på hur arbetssätt/rutiner och insatserna för äldre är utformade i nuläget samt hur man arbetar med denna fråga/problematik inom Socialtjänsten i Stockholms stad. / The purpose of this study is to investigate what support and interventions that currently exist for older people, 65+, who are exposed to domestic violence and who have care- and nursing needs. In order to be able to answer the study, we have contacted the social services' elderly care, the relationship violence team and the relationship violence center in the city of Stockholm and have conducted semistructured interviews with assistance officers and social workers. The results of the study show that there are available interventions for older people who are exposed to domestic violence but that the interventions are not adapted for the elderly who have special nursing needs. The results show shortcomings in the range of interventions designed according to the elderly's need for support in victims of violence and a lack of knowledge and insecurity among social workers and assistance officers regarding the problems of the elderly and domestic violence, as well as what interventions are currently available for elderly care needs that are exposed to domestic violence. Older people belong to a target group that can be particularly vulnerable in society and risk being exposed to ageism. The theories we have used in our study are ageism as well as empowerment and advocacy. The study has been done to draw attention to and highlight the elderly's vulnerability to domestic violence as older people with care and nursing needs risk being overshadowed when the focus for domestic violence is mainly on younger women. The same applies to research in this area. Violence can look different among younger and older people and also causes of acts of violence can have different grounds. The elderly may, for example, have other support, help and care needs. These needs should therefore be addressed and adapted with the efforts that older people may need when they are exposed to domestic violence. Due to this, we think it is important to find out how working methods and routines and initiatives for the elderly are designed in the current situation and how to work with this problem within the Social Services in the city of Stockholm.

No description available.

Skolfrånvaro ger konsekvenser för såväl enskild elev som för familj och samhälle och är ett växande problem både nationellt och internationellt. Elever i Sverige har skolplikt och utbildningsrätten är lagstadgad, detta till trots är allt fler elever frånvarande från skolan. Såväl evidens från statlig utredning som granskning av Skolinspektion visar att elever med omfattande frånvaro inte får den hjälp de behöver. Studiens syfte och frågeställningar riktas därför mot att beskriva och analysera de uppfattningar och erfarenheter huvudman, elevhälsoteam och lärare har gällande rutiner och tillvägagångssätt kring utredning, insatser och åtgärder, uppföljning samt samverkan vid elevers frånvaro i grundskolans yngre åldrar. Erfarenheter och uppfattningar från aktörer på tre olika nivåer har belysts genom semistrukturerade intervjuer, såväl enskilda som i fokusgrupper. Studiens empiri har analyserats utifrån Kearneys fyra kriterier samt Tier-modellen applicerad på svensk kontext. Resultatet påvisar behovet av stödjande rutiner samt ökad samverkan med externa aktörer kring problematisk skolfrånvaro och följs av en diskussion om systematikens och samverkans stödjande roll i hantering av skolfrånvaro. Kunskapsområdet behöver studeras ytterligare, förslagsvis genom att undersöka hur samverkan möjliggörs och hur hinder för samverkan undanröjs mellan externa aktörer och skola.

Studiens syfte var att undersöka specialpedagogers uppfattningar gällande närvarofrämjande arbete på några högstadieskolor samt vilka framgångsfaktorer och utmaningar de upplevde. Undersökningen intog en kvalitativ ansats där metoden var digital enkät och intervju. Studien vilar på Bronfenbrenners systemteori vilken förklarar elevers utveckling som social och kulturell. Slutsatser som gick utläsa från resultatet var vikten av tidig upptäckt och tidiga insatser då högstadieskolorna ofta arbetade åtgärdande och att insatser gjordes när den problematiska frånvaron väl uppstått. Förutsättningarna för att främja närvaro såg olika ut och påverkades framförallt av politiska beslut. Samtidigt visade såväl tidigare forskning som studiens resultat på många goda exempel, hur skolor kan arbeta närvarofrämjande. Områden vilka uppmärksammades som extra viktiga var systematiskt arbete, samverkan, lärmiljöer och elevhälsoteam. En skolutveckling behöver ske och specialpedagogen är central i arbetet.