The purpose of this essay is to study the role and function of literature and literary texts in Dragon Age, the fictive world experienced through computer games, novels, comics, movies and other media, created by the video game developer company BioWare. My starting point is the question of how history of literature and literary canon are created and depicted in the games and the novels. From there, I examine what the concepts of ‘history of literature’ and ‘canon’ implicate in the real world, and how they can be translated into the fictive world of Dragon Age, and the different media of computer games and novels. The width and depth of the fictive world’s literature is shown through a study of different types of texts and how they appear in the games and novels respectively, but also through an examination of how real world genres are represented in the games. The issue of representation is also brought up in a discussion about how the in-world literary canon excludes socio-economical classes, as well as the issue of religion restricting the availability of literature free from religious or political bias. Nearing a conclusion, I argue that given the parallels between the literature of the real world and fictive world respectively, the literature and literary texts in the Dragon Age games and novels should be understood as canonical representations of the history of literature of the real world. I also suggest that the literature and literary texts of Dragon Age can be used as prompters of memory: while we explore a fictive world, we also have a chance to reexamine our knowledge of the real world.

<p> </p><p>Målet med examensarbetet omfattas av simuleringar av formfyllnads-, stelningsförlopp samt mekaniska egenskaper av gjutna salutkanoner. Detta för att komma fram till ett lämpligt material och gjutprocess för att tillverka en salutkanon.</p><p>Sverige var Europaledande i både utveckling och tillverkning av kanoner under 1700-talet. Många av styckebruken som tillverkade kanoner finns kvar än idag. Kanontillverkningen har nästan helt försvunnit, idag ägnar sig styckebruken åt andra typer av produkter. Kanoner har historiskt sett varit en av de gjutna produkter som drivit utvecklingen inom gjutning i Sverige.</p><p>Genom att utföra olika simuleringar och utvärdera parametrar såsom sugningar, porbildning och turbulens kommer ett lämpligt ingjutssystem utformas för att ge en salutkanon som uppfyller de satta kraven. Det är viktigt att salutkanonen inte har några materialdefekter, vilket skulle kunna leda till fara vid avfyrning.</p><p>Författarna kommer att studera ett antal olika simuleringar. Detta för att kunna jämföra de olika gjutförloppen och sedan välja den metod som uppfyller de satta kraven bäst.</p><p>Examensarbete är utfört utan företagsanknytning, vilket betyder att det ges en större frihet till projektgruppen att experimentera och testa nya lösningar till den tänkta salutkanon.</p><p> </p>

I denna studie undersöks hur verksamma lärare i grundskolans senare år resonerar vid val av skönlitterära verk och författare i undervisningen kopplat till frågan om en litterär kanon och hur dessa lärare ställer sig till frågan om en fastslagen svenska litteraturkanon. Undersökningen skedde via semi-strukturerade kvalitativa intervjuer med sex lärare som undervisar i svenska i årskurs 7-9 inom samma kommun. De informanter som deltog i studien är alla kvinnor i åldrarna 39-54 och de har arbetat inom yrket mellan sju och 18 år. Den information som framkom genom intervjuerna var tillsammans med olika teoretiska kanonperspektiv det som utgjorde grunden av analysen där syftet var att finna mönster, samband och orsakssammanhang. Genom intervjuerna framkom 75 enskilda författare och 48 enskilda titlar varav 28 författare och tio titlar återkommer hos fler än en respondent. Analysen visar vidare att det finns en stor mängd olika anledningar och resonemang bakom urvalen samt att ett urval oftast baseras på fler än en anledning. Alla informanter ställer sig emot en fastslagen kanon men fem utav sex lärare anser att det finns litteratur som anses vara viktigare än annan. En slutsats som kan dras utifrån analysen är att även om de medverkande informanterna ställer sig kritiskt gentemot en fastslagen kanon så finns en inofficiell kanon där ett flertal av litteraturhistoriens mest centrala författarskap återkommer.

Denna uppsats undersöker om det finns en likriktning i det urval av skönlitteratur som görs inom ämneslärarutbildningen i svenska vid sju lärosäten och i fyra läromedel på gymnasieskolan. Om en sådan likriktning existerar är det möjligt att beskriva den som en svensk kanon. En vidare fråga berör om en sådan kanon kan beskrivas som traditionell eller inkluderande. För att få fram detta används en kvantitativ metod där författarnamns förekomst på litteraturlistor vid universitet och högskolor samt i läromedel för gymnasieskolan räknas och sammanställs för att det ska gå att se vilka författarskap som är mest frekvent förekommande. Resultatet visar att det finns en likriktning som ger anledning att tala om en svensk kanon och att den kan beskrivas som traditionell snarare än öppen och inkluderande.

In this thesis, we have analyzed the Swedish debate about whether to impose a national canon, and make it compulsory in school curricula. Cecilia Wikström, a Liberal MP in Sweden, made the suggestion in July 2006, and the focus of our analysis is the subsequent debate during July and August 2006. Our materials are polemical articles from three Swedish newspapers, which we have examined to find the main ideas and arguments behind the various standpoints. Three issues have been our main focus; first, we have analyzed which concepts of culture the various debaters have used, where we have seen a difference between an anthropological and an aesthetical concept, but, surprisingly, found that there isn’t a very strong correlation between an aesthetical concept of culture and being pro-canon, or between an anthropological concept of culture and being anti-canon. Secondly, we have analyzed how the different arguments in the debate related the political ideas, in this case “Nationalism”, ”A will to broaden the current canon”, and “Reach out to disadvantaged children” with literature. According to nationalism we could, in some cases, even identify right populist tendencies. The third issue that we have analyzed is how the various arguments relate to three different cultural rationales made up by Danish cultural sociologist Dorte Skot-Hansen. These three rationales are humanistic rationale, focusing on giving all people in a society access to “good” culture, a sociological rationale focused on giving different social groups the ability to express their own culture, and an instrumental rationale where a main focus of cultural policy is becoming visible, and generating profit or things not directly related to culture itself. We found, not surprisingly, that the sociological rationale was dominated by actors against canon, and that pro-canon actors belonged to the humanistic rationale. / Uppsatsnivå: D

Literary debates about canon occur regularly. In the summer of 2006 such a debate took place in Sweden. The aim of this Master thesis is to examine the debate to identify the different discourses and what they reveal about ideas concerning the role of literature in society. The empirical material used for the analysis consists of 46 debate articles from three important newspapers. The combined theory and method applied is the discourse analysis described in Ernesto Laclau’s &amp; Chantal Mouffe’s discourse theory. The discourse theory is combined with Pierre Bourdieu’s theories about power, habitas, taste, field and capital. In this thesis the authors of the articles are looked upon as belonging to the cultural elite. They have positions in the literary field that, in relation to other positions, give them symbolic capital. In the theories of Bourdieu culture and education play a dominant role in the reproduction of differences between social classes and are an important arena for symbolic violence. Relating to research it is in this thesis argued that the canon in the school literary curriculum plays the same role. This is also related to questions of power and the post-modern situation. Four discourses are identified in the analysis: The global discourse, the national discourse, the self-Bildung discourse and the teaching discourse. The discourses are in the analyses connected to cultural views and illustrated in a theoretical model. / Uppsatsnivå: D

Syftet med undersökningen har varit att se hur användningen av skönlitteratur ser ut i Svenska 1. Genom att fokusera på lärarnas val och tankar har jag undersökt vilka titlar som arbetas med i klassrummet inom Svenska 1, samt vilka pedagogiska aspekter som ligger till grund för de litterära val lärarna gör. Mina frågeställningar har varit Vilka skönlitterära författare och verk används i Svenska 1? Går det att tala om en kanon? samt Vad är det som ligger till grund för valet av skönlitteratur i Svenska 1? Vilka är de didaktiska utgångspunkterna? Undersökningen bygger på två typer av metoder. En kvantitativ enkätundersökning med 34 svarande som genomförts via en Facebookgrupp för svensklärare. Samt en kvalitativ intervjuundersökning då jag intervjuat två lärare. Dessa två metoder kompletterar varandra i och med att enkätundersökningen bidrar med underlag och intervjuerna kan fylla i eventuella frågor. Det finns ett antal begrepp som använts vid flera tillfällen i uppsatsen som jag anser behövs förtydligas. Jag har bland annat valt att diskutera begreppet kanon eftersom att jag upplever kanon som ett viktigt begrepp för att kunna undersöka och diskutera skönlitteratur i skolan. I undersökningen presenterar jag Lars Brinks diskussion kring kanon och refererar även till Harold Bloom. Jag har definierat begreppet ungdomslitteratur och har då använt mig av nationalencyklopedins definition. För att relatera min undersökning till tidigare forskning har jag har utgått ifrån Lars Brinks undersökning från 2006 där han undersökt hur lärare värderat olika aspekter när de valt sin litteratur. Han beskriver hur en av de aspekter som lärare upplever som viktigast är om boken tillhör en kanon. Han kommer även fram till att aspekter som eleverna enkelt kan relatera till hamnar längre ner på listan, som exempelvis ungdoms- och populärlitteratur. Jag har också använt mig av Ingrid Mossberg Shüllerqvists forskning som också bygger på lärares syn på litterära val i klassrummet. Hennes resultat skiljer sig från Brinks och hon kommer fram till att de lärare hon intervjuat menar att de blir mer och mer elevorienterade när de väljer bokval och att de upplever att populär- och ungdomslitteraturen får en allt större plats i skolan.  Två ytterligare forskare som jag valt att förhålla mig till är Birgitta Bommarco och Gunilla Molloy, de har båda ett fokus på varför man ska läsa och hur elever ska läsa för att kunna ta till sig av litteraturen på ett så bra sätt som möjligt. De båda lyfter att lärare gärna läser med elever för att uppmuntra till mer läsning, samt att eleverna lär sig bäst om de har möjlighet att relatera till litteraturen, Bommarco menar därför att det är viktigt att läraren väljer litteratur tillsammans med eleverna. När jag relaterar mitt resultat till den tidigare forskningen går det att hitta både likheter och skillnaden. Min första frågeställning löd: Vilka skönlitterära författare och verk används i Svenska 1? Går det att tala om en kanon? Resultatet visar att det är en stor variation på vilka böcker som används. Bland de 34 lärarna som besvarade enkäten nämndes det att de sammanlagt arbetat med 43 böcker det senaste året. Det framgick även att det vanligaste alternativet för Svenska 1 var att eleverna själva fick välja böcker. Detta beskrev även en av de två lärare jag intervjuat. Hon motiverade detta genom att förklara att hon vill att läsningen i Svenska 1 ska vara inbjudande och uppmuntra till mer fortsatt läsning. Resultatet liknar därför Mossberg Shüllerqvists som menar att lärare tenderar till att ha en mer elevorienterad litteraturlista. Mitt resultat visade också att de 29 av de 43 nämnda titlarna var böcker som jag anser kunde klassas som populärlitteratur. Även många av de titlar som blev nämnda vid fler än ett tillfälle kunde klassas som populärlitteratur vilket visar på att populärlitteratur var vanligt förekommande i klassrummet. Mitt resultat visade även på att en del klassiker användes, men inte i samma höga utsträckning och av lika många lärare. Många lärare berättade också att de arbetade mer med klassikerna i senare Svenska 2. Även om det framgick att lärare hade ett klassikertänk i bakhuvudet när de valde litteratur är det tydligt att en varierad litteraturlista som anpassats till klassen är mer viktig än att läsa tunga klassiker tillsammans med eleverna i Svenska 1. Min andra frågeställning undersöker vad det är som ligger till grund för valet av skönlitteratur i Svenska 1? Där stämmer mitt resultat inte helt överens med Lars Brinks. Jag lyckades skapa följande nio kategorier utifrån mitt resultat: Elevernas intresse, elevernas förkunskaper, koppling till kursplan, tillgänglighet, tankeväckande, lärarens intresse, klassikertänk, litterär kvalité och tillgång till material. Jag kunde även dela in dessa i tre överkategorier: praktiska, elevorienterade och kanonorienterade. Det framgick att det var de mer elevorienterade, som elevernas intressen eller elevernas färdigheter som upplevdes som mest viktiga bland lärarna. Sedan kom de mer praktiska som huruvida texterna gick att arbeta med i klassrummet i relation till kursplan eller om de fanns i klassuppsättning. Den överkategorin som var minst viktig är den jag valt att kalla kanonorienterad, alltså huruvida boken klassas som en klassiker eller om det är en bok av ”god kvalité”. Mitt resultat är emellertid inte helt enhetligt. Det är nämligen en av de intervjuade lärarna som menar att den viktigaste aspekten när hon väljer litteratur är om den finns i klassuppsättning. Samma lärare värderar också om det finns färdigt arbetsmaterial till boken väldigt högt. Detta skulle kunna bero på att hon är relativt nyexaminerad då den andra intervjuade läraren menar att det blir enklare att använda sig av olika böcker med tiden och att erfarenheten gör att hon vågar testa olika typer av böcker. Jag upplever ändå att det går att se ett resultat som visar att det fokus på kanon som Brink visar i sin undersökning från 2006 inte längre förekommer på samma sätt år 2018 utan att det idag finns ett större fokus på att anpassa läsningen efter eleverna.

Syftet med undersökningen är att utifrån kvalitativ fokusgruppintervju undersöka fyra gymnasielärares i svenska som andraspråks arbete med skönlitteratur och språkutveckling inom ämnet svenska som andraspråk. Lärarna arbetar på de nationella gymnasieprogrammens sva-kurser. I studien undersöks också hur lärarna förhåller sig till litterär kanon i undervisningen. Studiens metod är fokusgruppintervju och studiens teoretiska perspektiv är postkolonial litteraturteori, det vidgade textbegreppet samt litterär kanon. Resultatet visar att språkutveckling är en central del av lärarnas litteraturundervisning men att det språkutvecklande arbetet ser olika ut i lärarnas praktiker. Den explicit språkutvecklande undervisningen sker främst inom andra arbetsområden än skönlitteratur, såsom grammatik. Studiens informanter förhåller sig kritiskt till en litterär kanon i sin undervisning, centralt är istället att visa på olika aspekter av världslitteraturen och att undervisningen kretsar kring att främja demokrati och utveckling av elevernas identitet.

<p>This study examines in which way literature is presented in four schoolbooks for the Swedish senior high school of today, compared to descriptions and selections in Swedish universities. The study covers two basic schoolbook categories used in the teaching of Swedish and comparative literature: anthologies and textbooks.</p><p>The four anthologies structures and their joined canon are presented, and the text canon of 12 common writers is studied and compared to the corresponding text canon in the universities selection of texts to main courses in comparative literature. The four textbooks are analysed by close reading of the presentations of four different writers and their works, where the textbooks for the Swedish senior high school are viewed through the glass of literary guides used in Swedish universities.</p><p>The study also analyses what literary perspective is present in the Swedish school principles for education in literature and display, through earlier didactic studies, a sketch of the classroom reality of education in literature.</p><p>The study finds that the examined schoolbooks for the Swedish senior high school tend to, not only shorten the text length and amount of texts but also, simplify the selection and presentation of the writers production. This leads to certain fixed and, in some cases, almost stereotyped ‘roles’ that are assigned to the writers and limits their production. The examined schoolbooks also tend to focus on the themes and meaning of the texts, while neglecting the structure, language and form. Further more, the view on canon is often fairly uncomplicated and seemingly unaware of the many years of canon debates.</p><p>The selection of the four examined anthologies and textbooks for the Swedish senior high school, Ekengrens svenska, Svenska spår 2, Den levande litteraturen and Möt litteraturen, were based on popularity on the market. The corresponding material for Swedish universities was based on the selection in main courses in comparative literature from four of the largest universities: Göteborg, Lund, Stockholm and Uppsala. The selection of the four different writers and their work was based on a study on the canon of school editions of complete literary works in senior high schools of Stockholm.</p>

<p>Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) återkommer ständigt till att litteraturen bör ha en central roll i undervisningen. Litteratur beskrivs som något man kan lära och uppleva genom, dels om sig själv, dels sin omvärld. Syftet med denna studie är att belysa vilken skönlitteratur lärarna använder i svenskundervisningen på högstadiet, hur den väljs samt hur lärarna väljer att arbeta med den. Våra informanter består av lärare, från två olika skolor med skilda förutsättningar. Av studien framgår att skolorna trots andra skillnader är relativt lika gällande skönlitteraturen och dess roll i svenskundervisningen, vilken samtliga lärare beskriver som central. Lärarna på de båda skolorna har i mångt och mycket fria händer gällande val av skönlitteratur och litteraturdidaktiska arbetsmetoder och de motsätter sig även användandet av en litterär kanon. Påpekas bör dock att det kontinuerliga arbetet mot Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) och dess strävansmål är sällsynt. Av vår studie framgår även att elevernas olikheter (kunskapsmässiga, kulturella, kön) innebär en svårighet vid valet av skönlitteratur för klassen.</p>