ITO is widely regarded as the optimal TCO for serving as front window layer in PSK/c-Si tandem solar cells. It is known to effectively mitigate several stability issues present in perovskite solar cells while demonstrating excellent lateral conductivities and optical transparency across the entire solar spectrum. However, due to the damaging effects of traditional magnetron sputtering methods on the underlying cell precursor and the limited range of annealing temperatures viable for maintaining the stability of Perovskite Solar cells, realizing the full capability of ITO layer is constrained. This investigation focuses on developing and optimizing the front Indium Tin Oxide (ITO) layer properties for high-efficiency monolithic Perovskite/PERC tandem solarcells. The study employs two widely employed industrial techniques, Magnetron Sputtering and Screen Printing for the deposition of ITO thin-films and subsequent metallization of Ag front contacts. The sputtering process parameters, namely the carrier speed, O2 : Ar ratio, and the sputter power were varied to obtain an optimized ITO layer, which exhibited a thickness of 53nm, Rsheet of 107 ohm/□, mobility of 37 cm2/V s, and 90 % average optical transparency between 400−1200nm. A low contact resistivity of 5.4mΩ·cm2 was achieved between the ITO and metal contacts which is the lowest reported value for ITO annealed at low temperature (140 °C). Champion cells, featuring Perovskite on Ohmic substrate and 2T perovskite/PERC tandem cells, exhibited high VOC values of 1.116 V and 1.75 V on 0.97 cm2 cell aperture areas and cell efficiencies of 17.2 % and 23.85 %. Additionally, a large area (158.7 cm2) tandem cell was also fabricated which demonstrated an excellent VOC of 1.75 V . The results of this investigation demonstrates the versatility of ITO layer properties achievable at low-temperatures through Magnetron sputtering and underscores the potential of existing commercialized technologies for the fabrication of high-efficiency tandem solar cells. / ITO anses allmänt vara den optimala TCO för användning som frontfönsterskikt i PSK/c-Si tandemsolceller. Den är känd för att effektivt mildra flera stabilitetsproblem som finns i perovskitsolceller samtidigt som den uppvisar utmärkt lateral konduktivitet och optisk transparens över hela solspektrumet. På grund av de skadliga effekterna av traditionella magnetronförstoftningsmetoder på den underliggande cellprekursorn och det begränsade intervallet av glödgningstemperaturer som är användbara för att upprätthålla stabiliteten hos perovskitsolceller, begränsas dock ITO-skiktens fulla kapacitet. Denna undersökning fokuserar på att utveckla och optimera egenskaperna hos det främre Indium Tin Oxide (ITO)-skiktet för högeffektiva monolitiska Perovskite/PERC tandemsolceller. I studien används två allmänt använda industriella tekniker, magnetronförstoftning och screentryckning, fördeponering av ITO-tunnfilmer och efterföljande metallisering av Ag-frontkontakter. Parametrarna för sputteringsprocessen, nämligen bärarhastigheten, förhållandet O2 : Ar och sputterkraften varierades för att få ett optimerat ITO-lager, som uppvisade en tjocklek på 53nm, Rsheet på 107 ohm/□, rörlighet på 37 cm2/V s och 90 % genomsnittlig optisk transparens mellan 400 − 1200 nm. En låg kontaktresistivitet på 5.4mΩ.cm2 uppnåddes mellan ITO och metallkontakterna, vilket är de lägstarapporterade värdena för ITO glödgat vid låg temperatur (140 °C). Champion-cellerna, med perovskit på ohmskt substrat och 2T perovskit/PERC tandemkonfigurationer, uppvisade höga VOC-värden på 1.116 V och 1.75 V på 0.97 cm2 cellaperturområden och cellverkningsgrader på 17.2 % och 23.85 %. Dessutom tillverkades en tandemcell med stor area (158.7 cm2) som uppvisade en utmärkt VOC på 1.75 V . Resultaten av denna undersökning visar mångsidigheten hos ITO-skiktets egenskaper som kan uppnås vid låga temperaturer genom magnetronförstoftning och understryker potentialen hos befintliga kommersialiserade tekniker för tillverkning av högeffektiva tandemsolceller.

Bitcoin's decentralized nature enables reasonably anonymous exchange of money outside of the authorities' control. This has led to Bitcoin being popular for various illegal activities, including scams, ransomware attacks, money laundering, black markets, etc.  In this thesis, we characterize this landscape, providing insights into similarities and differences in the use of Bitcoin for such activities.  Our analysis and the derived insights contributes to the understanding of Bitcoin transactions associated with illegal activities through three main aspects. First, it offers a comprehensive characterization of money flows to and from Bitcoin addresses linked to different abuse categories, revealing variations in flow patterns and success rates. Second, a temporal analysis captures long-term trends and weekly patterns across categories. Finally, an analysis of outflow from reported addresses uncovers differences in graph properties and flow patterns among illicit addresses and between abuse categories. These findings provide valuable insights into the distribution, temporal dynamics, and interconnections within various categories of Bitcoin transactions related to illicit activities.

Uppsatsen tar sig – med utgångspunkt i en analys av spelet Tomb Raider (2013) – an frågan om hur karakterisering genomförs inom interaktiva dataspel. Wahlsten väljer att använda sig dels av Sonja K Foss metod för narrativ analys, dels av Ian Bogosts procedurala retorik för att visa hur karaktären Lara Croft konstrueras under loppet av spelet. Dessa två metoder används för att kartlägga verktygen med vilka spelets narrativ presenteras, såväl de interaktiva som de icke-interaktiva. Uppsatsen visar tydligt och med många exempel att det finns en spänning mellan narrativets krav och spelarens intressen som ifrågasätter idén om att interaktiva spel i första hand påverkar genom immersion - tvärt om är spelen uppbyggda på så sätt att spelaren förutsätts dels identifiera sig med huvudkaraktären, dels ta avstånd från och använda denna som ’en virtuell leksak’ under loppet av spelet. Därmed pekar också Wahlsten ut ett tämligen okänt men mycket intressant forskningsområde för retorikvetenskapen. Wahlsten är medveten om att hans val av studieobjekt inte är självklart inom retoriken, men argumenterar väl för behovet av att studier av spel/Virtual Reality är och i synnerhet i framtiden bör vara, ett centralt område inom retorikforskningen / The essay asks the question how characterization in video games is accomplished, with the subject of analysis being the video game Tomb Raider (2013). Wahlsten chooses to use the methodology of Sonja K Foss for the narrative analysis, in addition to Procedural Rhetoric coined by Ian Bogost. These two methodologies are used to map out the tools used to construct the narrative of the game, which includes interactive one as well as non-interactive ones.   The essay clearly shows that there is a definite tension between the demands of the narrative on the player that puts into question the idea of interactive games mainly influencing through immersion. On the contrary, the game is constructed in such a way that the player is expected to identify with the playable character, while also motivating the player to distance itself from the character and use it as a sort of “virtual plaything”. Wahlsten thus highlights a fairly obscure but also highly interesting field of study within the Rhetorical sciences. Wahlsten is aware the object of study is not an obvious one within the field Rhetoric, but argues for the need of studies of games and Virtual Reality, and the importance of them for Rhetorical sciences in the future.

Quantitative cardiac magnetic resonance imaging (CMR) has gained traction within both the clinical and research field due to high prevalence of cardiovascular diseases. Cardiac magnetic resonance fingerprinting (cMRF) is a novel approach introduced to address the limitation associated with evaluation of multiparametric quantitative CMR. cMRF enables simultaneous and co-registered estimation of tissue relaxation times, T1 and T2, in a single acquisition, making it a more time-efficient approach to multiparametric quantitative CMR. Nevertheless, cMRF has not gained widespread adaption due to insufficient evidence regarding its performance in accurately quantifying tissue characteristics. This study aims to evaluate the accuracy and reproducibility of a single cMRF sequence described by Hamilton et. al. using self-constructed phantoms to validate the sequence performance for cardiac imaging. The objective was to construct in-vitro phantoms with physiological combinations of T1 and T2 markers. The phantoms were then imaged using gold standard and conventional mapping sequences to establish reference values for comparison. The measurements obtained from the two distinct cMRF reconstruction approaches were then compared to these reference values and to each other to evaluate the accuracy. The statistical assessments did not find a statistically significant difference between neither the cMRF sequence and conventional mapping techniques, nor cMRF and the gold-standard method, when compared in in-vitro phantoms with physiological combinations of T1 and T2. / Kvantitativ kardiovaskulär magnetresonans (CMR) har fått ökad uppmärksamhet inom både den kliniska- och forskningsfältet på grund av hög förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar. För att åtgärda begränsningarna vid utvärdering av multiparametrisk kvantitativ CMR, introducerades cardiac magnetic resonance fingerprinting (cMRF) som en ny metod. cMRF möjliggör simultan och samregistrerad uppskattning av vävnadens relaxationstider, T1 och T2, i samma insamling, vilket gör det till en mer tidseffektiv metod för multiparametrisk kvantitativ CMR. Trots detta är kliniska implementeringen av cMRF inte utbredd på grund av otillräckligt bevis för dess utförande vid exakt kvantifiering av vävnadsegenskaper. Syftet med denna studie är att bedöma noggrannheten hos en cMRF-sekvens som utvecklats av Hamilton et al. genom att använda egentillverkade fantomer för att verifiera hur effektiv sekvensen är för avbildning av hjärtat. Målet är att konstruera in vitro-fantom med fysiologiska kombinationer av  T1- och T2-markörer. Dessa fantomer avbildades med hjälp av referensmetoder och konventionell karaktärisering för att etablera jämförelsevärden. Mätningarna som erhölls från de två distinkta cMRF-rekonstruktionsmetoderna jämfördes sedan statistiskt med jämförelsevärdena och med varandra för att utvärdera mätnoggrannheten. De statistiska bedömningarna kunde inte påvisa en skillnad mellan varken cMRF-sekvensen och konventionella metoder, eller referensmetod, vid jämförelse i in vitro-fantom med fysiologiska kombinationer av T1- och T2-värden.

Paramos are unique ecosystems situated in the tropical Andes at an elevation of 2800-4800 meters above sea level. They are home to a variety of endemic species and have a great water regulating capacity and supply around 80 % of the population in Colombia with freshwater. These ecosystems have been found to be particularly vulnerable towards climate change, which is a major challenge when it comes to safeguarding this water source. This study aimed to investigate paramos on three spatial scales: the large, medium and small scale. The large scale aimed at investigating the paramos of Colombia on a national level, the medium scale aimed at modeling the hydrology of a small paramo catchment, and the small scale aimed at exploring the general landscape and methods for monitoring the hydroclimate. At the national scale, the paramos were characterized based on hydrological and climatological variables, in the end focusing on precipitation and discharge, and producing descriptive statistics, in addition to finding temporal trends. The aim was to describe the paramos of Colombia hydroclimatologically on a spatial and temporal scale to get a more updated and comprehensive picture of the hydrology in these ecosystems and to investigate whether any possible relationships between the hydroclimatic variables could be detected that could affect the water availability, that is, if there were any signs of climatic forcing and hydrological response. Another aim was to investigate whether any significant trends could be seen in historical data and if there were any signs of climate change or ENSO (El Niño Southern Oscillation) events affecting the time series. The results showed that there was a large range in the amount of annual precipitation, between 500 and 5000 mm/yr, depending on the location of the precipitation station. The annual precipitation differed with up to around 2000 and 3500 mm/yr within and between different paramo regions, respectively. The annual mean daily discharge ranged between 0 and 25-30 m3/s and the total annual specific discharge ranged between 0 and 2500 mm/yr. It was not possible to detect any general, common temporal trend in neither precipitation nor discharge for all of the stations and the majority of the trends for individual stations were not significant. However, most locations that did present significant trends in precipitation showed an increase rather than a decrease, on a monthly rather than an annual scale. The trends that were significant for discharge were also increasing. No evident relationship between precipitation and discharge could be detected in neither amount nor pattern or trend over time, although some similarities and common traits could be found. Some local maxima and minima in precipitation and discharge coincided with ENSO events, but whether the significant trends are due to climate change remains unclear. The changes that were seen could have an impact on societies that are close to and rely on the paramos, but more studies on a seasonal and monthly scale are needed. At the medium scale, the HBV light model was used to simulate the hydrology in the small paramo catchment called Monterredondo. The aim was to investigate how a parsimonious model like the HBV model would perform compared to the more comprehensive SWAT model, which previously succeeded in modeling the hydrology in this watershed. Since the data is scarce in these regions, a simpler model could be more desirable. The results showed that the HBV was sufficient for the task, receiving a NSE value of 0.81 (calibration period) and 0.56 (validation period), and able to perform almost as well as the SWAT model, which received NSE values of 0.83 (calibration period) and 0.59 (validation period). Furthermore, since the paramos are vulnerable towards climate change, it was considered important to investigate how discharge might be affected by climate change. Simulations of future climate towards the end of the century, representing two emission scenarios, SSP2-4.5 and SSP5-8.5, were performed with data from the general circulation models EC-Earth3-CC (Europe) and MRI-ESM2-0 (Japan). The results from the EC-Earth3-CC model indicate a change towards drier dry seasons and wetter wet seasons. On an annual scale, it shows a decrease in discharge, but no change in annual precipitation. The MRI-ESM2-0 model was not considered reliable due to the large distance between the catchment area in question and the location where the data came from. Large uncertainties are associated with the data quality and quantity for both parts of this study. This is a well-known issue in these quite unapproachable locations, which is why the small scale investigation focused on learning more about the monitoring of these ecosystems. A horizontal precipitation station was built to capture horizontal precipitation. Even if built as a rather rough structure, it seemed to work and could be useful for future investigations. The results showed that horizontal precipitation contributed with a non-negligible amount to the total precipitation.  In summary, there is a risk that climate changes will have an impact on the water resources, due to drier dry seasons and wetter wet seasons. This could lead to water shortages in periods, but more studies are necessary to confirm the result. It is especially important to investigate more variables such as land use, soil moisture and radiation. It is also important to study more paramo areas in detail since they respond differently towards climate change. / Paramos är unika ekosystem som ligger på en höjd av 2800-4800 meter över havet i de tropiska Anderna. De är hem för en mängd olika endemiska arter och har en stor vattenreglerande förmåga och försörjer cirka 80 % av befolkningen i Colombia med dricksvatten. Dessa ekosystem har visat sig vara särskilt sårbara för klimatförändringar, vilket innebär en stor utmaning när det kommer till att skydda paramos som vattenkälla. Denna studie syftade till att undersöka paramos på tre rumsliga skalor: stor, medelstor och liten skala. Den stora skalan syftar till att undersöka paramos i Colombia på nationell nivå, den medelstora skalan syftar till att modellera hydrologin i ett litet paramoavrinningsområde, och den lilla skalan syftar till att utforska det allmänna landskapet och metoder för att övervaka hydroklimatologin. På nationell skala karaktäriserades paramos utifrån hydrologiska och klimatologiska variabler, i slutändan med fokus på nederbörd och avrinning, genom att producera beskrivande statistik, och därtill hitta trender över tid. Syftet var att beskriva paramos i Colombia hydroklimatologiskt både rumsligt och tidsmässigt för att få en mer uppdaterad och heltäckande bild av hydrologin i dessa ekosystem och för att undersöka om möjliga samband mellan de hydroklimatologiska variablerna kunde upptäckas som skulle kunna påverka vattentillgången, det vill säga om det fanns några tecken på klimatpåverkan och hydrologisk respons. Ett annat syfte var att undersöka om statistiskt signifikanta trender kunde ses i historiska data och om det fanns tecken på att klimatförändringar eller ENSO-händelser (El Niño Southern Oscillation) påverkade tidsserierna. Resultatet visade att det fanns ett stort spann i uppmätt årsnederbörd, mellan 500 och 5000 mm/år, beroende på nederbördsstationens lokalisering. Årsnederbörden skiljde sig med upp till cirka 2000 och 3500 mm/år, inom respektive mellan olika paramoregioner. Det årliga medeldygnsflödet låg mellan 0 och 25-30 m3/s och det totala årliga specifika flödet låg mellan 0 och 2500 mm/år. Det var inte möjligt att upptäcka någon generell, gemensam tidsmässig trend i varken nederbörd eller avrinning för samtliga stationer och majoriteten av trenderna för enskilda stationer var inte signifikanta. De flesta platser som faktiskt visade signifikanta trender i nederbörd visade en ökning snarare än en minskning, på månadsbasis snarare än årsbasis. Trenderna som var signifikanta för avrinning visade också en ökning. Inget uppenbart samband mellan nederbörd och avrinning kunde ses i varken kvantitet, mönster eller trend över tid, även om vissa likheter och gemensamma egenskaper kunde hittas. Vissa lokala maxima och minima i nederbörd sammanföll med ENSO-händelser, men huruvida de signifikanta trenderna beror på klimatförändringar är fortfarande oklart. De förändringar som kunde identifieras kan ha en inverkan på samhällen som är nära och förlitar sig på paramos, men fler studier på säsongs- och månadsskala behövs.  På den medelstora skalan användes HBV-lightmodellen för att simulera hydrologin i ett litet paramoavrinningsområde kallat Monterredondo. Syftet var att undersöka hur en mindre komplex modell som HBV-modellen kunde prestera jämfört med den mer omfattande SWAT-modellen, som tidigare lyckats modellera hydrologin i samma avrinningsområde. Eftersom mängden data i dessa regioner är begränsad kan en mindre komplex modell vara att föredra. Resultaten visade att HBV presterade tillräckligt bra för uppgiften då modellen erhöll ett NSE-värde på 0,81 (kalibreringsperioden) och 0,56 (valideringsperioden) och kunde prestera nästan lika bra som SWAT-modellen, som erhöll NSE-värden på 0,83 (kalibreringsperioden) och 0,59 (valideringsperioden). Då paramos är sårbara för klimatförändringar ansågs det dessutom viktigt att undersöka hur avrinningen kan påverkas av klimatförändringar. Simuleringar för framtida klimat motsvarande slutet av seklet modellerades med två utsläppsscenarier, SSP2-4.5 och SSP5-8.5. De representerades med data från de allmänna cirkulationsmodellerna EC-Earth3-CC (Europa)och MRI-ESM2-0 (Japan). Resultaten från EC-Earth3-CC-modellen indikerade en förändring mot torrare torrperioder och blötare regnperioder. På en årsskala visade modellen en minskning i avrinning, men ingen förändring i årsnederbörd. MRI-ESM2-0-modellen bedömdes inte vara tillförlitlig på grund av det stora avståndet mellan det aktuella avrinningssområdet och platsen där datan kom ifrån. Stora osäkerheter är förknippade med datakvalitet och kvantitet för båda delarna av denna studie. Detta är ett välkänt problem på dessa ganska otillgängliga platser, varför den småskaliga utredningen fokuserade på att öka förståelsen för den hydroklimatologiska övervakningen i dessa ekosystem. En horisontell nederbördsstation byggdes för att fånga horisontell nederbörd. Även om den byggdes med en ganska grov struktur, verkade den fungera och kan potentiellt vara användbar för framtida undersökningar. Resultaten visade att horisontell nederbörd bidrog med en icke-försumbar mängd till den totala nederbörden. Sammanfattningsvis finns det en risk att klimatförändringarna påverkar vattenresurserna, på grund av att torrperioderna blir torrare och regnperioderna blir blötare. Detta kan leda till en periodvis vattenbrist, men fler studier krävs för att bekräfta resultatet. Det är särskilt viktigt att undersöka fler variabler såsom markanvändning, markfuktighet och strålning. Det är också viktigt att studera fler paramoområden i detalj, eftersom de reagerar olika på klimatförändringar.

Thermosets are appropriate materials for various applications due to benefits such as heat resistance and good mechanical properties. The disadvantages of traditional thermosets from a sustainable manufacturing perspective are that they are usually derived from fossil resources, and also have permanent cross-linked networks that are difficult to break, making them non-recyclable. It is therefore of great interest to find bio-based alternatives, especially ones that can be recycled or bio-degraded. In this project four bio-based photocurable resins, meant for 3D printing thermosets, were characterized by their mechanical properties and chemical degradation. They were designed with esters and imine groups in order to use dynamic, reversible bonds to attempt mechanical recycling and chemical degradation. The resins were composed of methacrylated eugenol, methacrylated PHB-diol and Schiff base methacrylated extended vanillin. The latter provided good thermal stability, solvent resistance and mechanical properties to the thermosets. The mechanical recycling was able to produce cohesive thermoset films, successfully reforming broken bonds, but the mechanical properties decreased substantially from the process. Chemical degradation of the thermosets could be performed, but further use of the degraded material was not examined. / Härdplaster är lämpliga material för olika applikationer på grund av sina fördelaktiga egenskaper, som värmebeständighet och goda mekaniska egenskaper. Nackdelarna med traditionella härdplaster ur ett hållbarhetsperspektiv är att de vanligtvis härrör från fossila resurser. De har även permanent tvärbundna nätverk som är svåra att bryta, vilket gör dem icke-återvinningsbara. Det är därför av stort intresse att hitta biobaserade alternativ, särskilt sådana som kan återvinnas eller biologiskt nedbrytas. I detta projekt karaktäriserades fyra biobaserade foto-polymeriserbara hartser, avsedda för 3D-tillverkning av härdplaster, genom sina mekaniska egenskaper och kemiska nedbrytbarhet. De designades med ester- och imingrupper för att kunna använda dynamiska, reversibla bindningar i ett försök att mekaniskt återvinna och kemiskt bryta ned härdplasterna. Hartserna var sammansatta av metakrylerad eugenol, metakrylerad PHB-diol och Schiff-bas metakrylerad förlängd vanillin. Den senare tillförde bra termisk stabilitet, motstånd mot lösningsmedel och mekaniska egenskaper åt härdplasterna. Den mekaniska återvinningen kunde producera sammanhängande plastfilmer genom återskapade bindningar, men de mekaniska egenskaperna försämrades avsevärt från processen. Kemisk nedbrytning av härdplasterna kunde utföras, men ytterligare användning av det nedbrutna materialet undersöktes inte.

Experimental validations are widely used for studying dynamic structural behaviors and these studies involve defining the structures completely as being used in real time. While in numerical simulations such detailed features are not specified to ease the computation, thereby deviating from accurate results. Hence experimental validations are more desired in product developments process. Applications of experimental verification for noise and vibration (referred to as NVH inautomotive industry) are expanding over the last few decades. Researchers are exploring ways to predict the responses on the new receiver using receiver independent forces, which led to evolution of component based TPA (Transfer Path Analysis) concept. The Component based TPA concept is an important development in automotive industry. It allows the auto manufacturers to make use of their available subsystems (like motor or a gearbox) in their newly developing vehicles. This has been made possible by defining the dynamic forces exerted by the source independent of receiving structure, which are then used to predict the responses on the new receiver. Evaluation of such receiver independent forces allows measurements to be made in a test rig rather than in the vehicle. This indeed helps in better communication between different departments or between suppliers and vehicle manufacturers, saves design iterations and time, and would help vehicle manufactures to predict the vehicle structural behaviors much before the first prototype is made. The method is based on the international standard ISO 20270:2019 (en) Acoustics – Characterization of sources of structure-borne sound and vibration – indirect measurement of blocked forces. The thesis is based on evaluating the source characterized forces that are used for predicting responses on a new receiving structure. For this, different methods in TPA are explored and for the rear drive unit application, in-situ method is chosen. The source characterized forces also termed as blocked forces are computed in different test set up and a validation check is performed. The obtained results are also compared with FEM and useful conclusions are drawn. And finally contact forces evaluated by integrating the subsystems are compared to the contact forces derived from the source characterized forces. / Experimentell verifiering av dynamiska krafter och vibrationer som uppkommer i fordon innebär mätning av tids-, frekvens- och/eller varvtalsberoende kvantiteter. Numeriska beräkningar har utvecklats till en hög nivå, men kan ännu inte beskriva alla förlopp och detaljer som förekommer i de verkliga processerna. På grund av detta krävs det fortfarande mätningar som en del av produktionsutvecklingen. Valideringsmetoder för ljud och vibrationer har utvecklats mycket desenaste decennierna, och ett mål har varit att utveckla mätmetoder där de uppmätta krafterna från en komponent som bidrar till buller kan mätas på ett sätt som inte beror på den testrigg eller det fordon den mäts i. Komponentbaserad TPA Transfer Path Analysis är en analysmetod som är viktig inom fordonsindustrin. Den gör det möjligt för en tillverkare att använda modeller av existerande komponenter (t.ex. motorer eller växellådor) i modeller för nya fordon. En grundläggande förutsättning är att de krafter som mäts är oberoende av den mottagande strukturen, det vill säga fordonet. Om krafterna är oberoende av strukturen där de mäts innebär det att komponenten kan mätas i en test rigg på ett annat ställe (till exempel hos en underleverantör) och att tillgång till fordon inte krävs för karaktäriseringen. Det underlättar kommunikationen mellan olika delar av organisationen och mellan underleveratörer och tillverkare och bidrar till att prediktera ljud och vibrationer innan den första prototypen är tillgänglig. Den föreslagna metoden är baserad på den internationella normen ISO 20270:2019 (en) Acoustics – Characterization of sources of structure-borne sound and vibration – indirect measurement of blocked forces. Examensarbetet handlar om att utveckla en mätmetod för att kunna ta fram krafter genererade av komponenter som är oberoende av testriggens egenskaper. De framtagna krafterna kan då användas i en virtuell fordonsmodell för att se ljud och vibrationsbidragen på fordonsnivå. Källan som har studerats är en slutväxel (rear drive unit) för fyrhjulsdrift i bil. Flera olikametoder för TPA har undersöks, och för karaktärisering av slutväxeln har in-situ metoden valts. Krafter som är oberoende av den mottagande strukturen kallas även ‘blocked forces’. Krafterna beräknas baserat på resultaten från flera olika delmätningar. Validering och även jämförelse medFEM beräkningar har gjorts liksom jämförelser mellan mätningar på enbart komponenten och av hela systemet.

Cyber security is an emerging field in the IT-sector. As more devices are connected to the internet, the attack surface for hackers is steadily increasing. Network-based Intrusion Detection Systems (NIDS) can be used to detect malicious traffic in networks and Machine Learning is an up and coming approach for improving the detection rate. In this thesis the NIDS Zeek is used to extract features based on time and data size from network traffic. The features are then analyzed with Machine Learning in Scikit-Learn in order to detect malicious traffic. A 98.58% Bayesian detection rate was achieved for the CICIDS2017 which is about the same level as the results from previous works on CICIDS2017 (without Zeek). The best performing algorithms were K-Nearest Neighbors, Random Forest and Decision Tree. / IT-säkerhet är ett växande fält inom IT-sektorn. I takt med att allt fler saker ansluts till internet, ökar även angreppsytan och risken för IT-attacker. Ett Nätverksbaserat Intrångsdetekteringssystem (NIDS) kan användas för att upptäcka skadlig trafik i nätverk och maskininlärning har blivit ett allt vanligare sätt att förbättra denna förmåga. I det här examensarbetet används ett NIDS som heter Zeek för att extrahera parametrar baserade på tid och datastorlek från nätverkstrafik. Dessa parametrar analyseras sedan med maskininlärning i Scikit-Learn för att upptäcka skadlig trafik. För datasetet CICIDS2017 uppnåddes en Bayesian detection rate på 98.58% vilket är på ungefär samma nivå som resultat från tidigare arbeten med CICIDS2017 (utan Zeek). Algoritmerna som gav bäst resultat var K-Nearest Neighbors, Random Forest och Decision Tree.

This report summarizes the work on the cloning, expression, and purification of PerR, a metal sensing regulator from Saccharopolyspora erythraea and the subsequent characterization using small angle X-ray scattering and other biochemical methods. The report aims to provide an insight into prokaryotic metal homeostasis, provide a better understanding of how PerR works and provide valuable information for the continued work on the crystallization of PerR.