Samling är en vanligt förekommande rutinsituation som är en del av många förskolors och skolors vardag. Utformningen och syftet med samlingen varierar mellan förskolor och skolor men även mellan pedagoger. Samlingen är ett tillfälle för att socialisera där barn och vuxen interagerar men även barn och barn. Syftet med studien är att undersöka samlingen på yngrebarnsavdelningar samt de yngre barnens möjligheter eller begränsningar till interaktion i samlingen. Studiens forskningsfrågor avser att undersöka vilka innehållsmoment som förekommer i de yngre barnens samling samt hur pedagoger möjliggör eller begränsar för interaktion i de yngre barnens samling. Studien har genomförts på två olika förskolor med barn mellan 1-4 år, där det empiriska materialet insamlats med hjälp av videoobservationer. En teoretisk utgångspunkt studien utgår ifrån är ett sociokulturellt perspektiv på lärande där tematisk analys använts för att analysera empirin. Resultatet i studien är uppdelad i två delar där resultat del 1 visar att de vanligaste förekommande innehållsmomenten är sångkort, öppning av julkalender samt fruktstund. Momenten förekom på båda förskolorna men utformades och utfördes på olika sätt av pedagogerna. I resultat del 2 framkom tre olika teman som var återkommande i det insamlade materialet gällande hur pedagoger möjliggör eller begränsar för interaktion. Följande teman framkom: momentens utformning, pedagogens kommunikation och scaffoldning: en möjlighet till interaktion. Slutsatsen efter denna studie är att beroende på hur olika innehållsmoment utformas skapas olika möjligheter eller begränsningar till interaktion. Pedagogers kommunikation har även betydelse då pedagogers öppna frågor samt följdfrågor skapar större möjligheter till interaktion mellan barnen. I flertalet sekvenser framkom även att barn interagerar med varandra genom stöttning, där de lär med och av varandra. Denna stöttning och interaktion sker både verbalt och fysiskt och i vissa fall i en kombination av dessa.

Denna fenomenografiskt inspirerade studie har som syfte att öka kunskapen om variationen i specialpedagogers uppfattningar av sina bidrag i skolans kompetenshöjande insatser. Syftet är även att försöka fördjupa förståelsen för specialpedagogers inflytande på lärares kompetensutveckling. I studien intervjuas åtta utbildade specialpedagoger från sammanlagt fyra kommuner i södra och norra Sverige. Tillsammans representerar de samtliga stadier på grundskolan och även gymnasieskolan. I den fenomenografiska analysen kartlades specialpedagogernas uppfattningar, varvid sex kategorier framkom. Dessa är Planering av kompetensutveckling, Samarbete skolledningen, Informationsöverlämnande, Experten – inspiratör och stöd, Handledning samt Mentorsroll. Inom handledningskategorin utkristalliserade sig tre undergrupper, Enskild handledning, Grupphandledning och Handledning i kurser. Bilden som framträdde i studien visar att specialpedagogers bidrag till kompetenshöjande insatser och lärares kompetensutveckling är omfångsrik. Handledning i olika former utgör en stor del av specialpedagogernas inflytande på lärares kompetensutveckling. Men specialpedagogens handledningsinsatser är beroende av respektive verksamhets sociokulturella kontext, av specialpedagogernas kompetens och dessutom av deras personlighet. Specialpedagogens arbetsuppgifter behöver ständigt diskuteras så att inga begränsande ramar uppstår som hindrar specialpedagogen från att bidra till skolans kompetenshöjande insatser och därmed lärares kompetensutveckling.

Syftet med studien är att öka förståelsen för hur anställda på en folkhögskola upplever att distansarbete påverkar arbetsplatslärandet. Med utgångspunkt i att människan är relationell och att lärande sker i samspel med andra frågar vi hur upplever anställda på en folkhögskola att arbetsplatslärandet har påverkats av distansarbete? Studien är av kvalitativ och hermeneutisk ansats med ett fenomenologiskt perspektiv för att få en förståelse för informanternas upplevelser av fenomenet. Det utformade instrumentet bestod av semistrukturerade intervjuer och genomfördes på sex anställda. Resultatet visade att de anställda upplever att relationen till sin närmaste kollega har förstärkts under de nya förutsättningarna medan gemenskapen på arbetsplatsen i helhet har försämrats. De spontana träffarna mellan kollegor upplevs ha uteblivit och möjligheterna till lärande har därmed förändrats. Informanterna upplever att lärandet främst sker i samspel med sina närmaste kollegor.

Studien syftar till att få en ökad förståelse för det kollektiva lärandet genom reflektion i arbetslagen på förskolorna och har haft sin utgångspunkt från ett sociokulturellt perspektiv med kompletterande teoretiska begrepp. Studien bygger dessutom på en kvalitativ ansats och vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Vårt resultat visar att förskolans pedagogiska personal över lag uppfattar det kollektiva lärandet genom reflektion som positivt och kvalitetshöjande. Dock med undantag för när reflektionstiden går åt till att enbart skapa en gemensam förståelse för undervisningen och syftet med reflektionen. Vidare visar resultatet att den pedagogiska personalen främst använder det kollektiva lärandet i utbildningen i form av utveckling av undervisning och förhållningssätt. Studiens slutsats är att kollektivt lärande genom reflektion i många fall uppfattas gynnsamt för utveckling av förskolans kvalitet, undervisning, förhållningssätt och för de yrkesverksammas kompetensutveckling, vilket kräver en samsyn, stöttning, god inställning och trygghet i arbetslaget.

De senaste åren drabbades världen av en pandemi, nämligen Covid-19. Detta har påverkat organisationer och företag i negativ bemärkelse. Pandemin har skapat utmaningar för chefer att arbeta hälsofrämjande inom organisationer under denna tid. Syftet med studien var att belysa chefers uppfattningar om hur de arbetat hälsofrämjande i sitt ledarskap med att främja hälsa och lärande under Covid19-pandemin. I denna studie har den teoretiska referensramen varit känsla av sammanhang (KASAM) som har sin utgångspunkt ur ett salutogent perspektiv samt teorin om det kollektiva lärandet. Författarna utgick i studien från en hermeneutisk forskningsinriktning med en abduktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys där tre kategorier skapades. Resultatet i studien indikerar på att chefer arbetade med fysisk aktivitet, digitala mötesformer och kommunikation i ledarskapet för att främja medarbetarnas hälsa och lärande under Covid19-pandemin. Slutsatser i studien var att cheferna har uppfattat att de främjade medarbetarnas hälsa genom fysisk aktivitet då det stärkte medarbetarnas KASAM, även lärandet främjades genom digitala mötesformer samt att kommunikation i ledarskapet främjade medarbetarnas hälsa och lärande under Covid19-pandemin.

Syftet med studien är att undersöka lärares erfarenheter av ett skolförbättringsarbete genom ett kollegialt lärande. Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie för att ge en detaljerad beskrivning av hur lärare upplever och tolkar skolförbättringsinsatser i praktiken genom ett kollegialt lärande. Studiens teoretiska utgångspunkt är praktikens olika praktikarkitekturer för ett kollegialt lärande och är en beskrivning för hur alla praktiker ingår i ett samspel med varandra i skolans inre- och yttre värld.  Resultatet visar att respondenterna anser tiden till att arbeta med förbättringsarbetet som en bristvara och att tiden inte räcker till att avsluta de kollegiala diskussionerna. Här anges de organisatoriska skillnaderna mellan skolorna gällande avsättning av tid och hur det påverkar förbättringsarbetets fortskridande. Utmaningar i förbättringsarbetet är att hitta gemensamma beröringspunkter genom kollegialt lärande som blir för läraren betydelsefullt att omsätta i praktiken. Respondenterna betonar att förbättringsarbetet Effektiv undervisning har inneburit att det har det skapats ett samförstånd och samordning genom det kollegiala lärandet. / The purpose of the study is to examine teachers´ experience of working with school  improvement through collegial learning. The study is based on a qualitative interview study to give a detailed description of how teachers experience and interpret school improvement stakes in practice through collegial learning. The study´s theoretical framework starting point is connected to different architectures in practice through collegial learning and is a description for how each practice is interplay with the others in the inner and outer world of the school.  The result shows that the respondents lack time to work with the school improvement and that there is not enough time to finish the discussion in collegial learning. It is stated that there is a difference between the school units according to how much time is set aside in the different schools and it affects how the work with school improvement is progressing. The challenges in working with school improvement are to find common touch points through collegial learning which is meaningful to the teachers to convert into practice. The respondents stress that the school improvement Effective teaching is a foundation for creating consensus through collegial learning.

Hur kan man förklara och förstå samarbete och varför samarbete kan vara mödan värd? Syftet medstudien har varit att undersöka vilka uppfattningar fritidspedagogerna på en skola uttrycker om attsamarbeta och att organisera och utveckla fritidshemmets verksamhet. Samarbete som begrepp kanförklaras i termer av kollektivt eller kollegialt lärande; det vill säga om medarbetarna lär av varandragenom att utbyta erfarenheter och tankar, i en öppen och fri dialog, vilket kan öka förutsättningarnaför en kollektiv kompetens (Granberg och Ohlsson, 2005). Enligt forskning är den kollegialareflektionen en förutsättning för den kollektiva kompetensen, det vill säga det mervärde tillika denpositiva synergieffekt som ett samarbete kan generera (Granberg &amp; Ohlssons, 2005; Fröman &amp;Johansson, 2011, m. fl.). I studien kopplas samarbete ihop med det systematiska kvalitetsarbetet;fritidspedagogernas gemensamma ”uppgift” för att kvalitetssäkra verksamheten. Inspirerad avfallstudien som forskningsmetod intervjuades fem fritidspedagoger från tre fritidsavdelningar påsamma skola. Resultatet visar att fritidspedagogerna inte nyttjar den kollektiva kompetensen för attlösa fritidshemmets gemensamma uppgifter, utan att de stretar på i par ute på respektive avdelning,där förutsättningar ser olika ut både för personalen och barnen. Målet i arbetsplanen är att fungerasom ett fritids; frågan är varför och hur de ska organisera arbetet för att uppfylla målet? / <p>Godkännande datum: 2019-03-29</p>

<p>Denna studie beslyser de vuxnas lärande i förskoleverksamhet, där personalen hela tiden är inbegripna i ett lärande. Mycket lärande för personalen sker utifrån reflektion och dialog med kollegor.</p>

Denna studie beslyser de vuxnas lärande i förskoleverksamhet, där personalen hela tiden är inbegripna i ett lärande. Mycket lärande för personalen sker utifrån reflektion och dialog med kollegor.

Dagens organisationer står inför stora utmaningar i att vara konkurrenskraftiga gentemot omvärlden. De mänskliga resurserna är organisationernas viktigaste faktor för att över huvud taget överleva. För att verksamheten ska kunna förvalta och nyttja medarbetarnas kompetens på rätt sätt behöver det skapas förutsättningar och tillfällen där relationer kan uppstå. Detta är något som diskuteras i både forskning och litteratur så även hur organisationer ska vara uppbyggda för att främja arbetet kring medarbetarna. Denna studie är ett bidrag att använda i organisationer för att arbeta med att utveckla medarbetarnas kollektiva lärande om varandra för att förstärka relationiken. Processmetoden som har använts för att skapa kollektivt lärande hos medarbetarna är Attraktivt arbete. Deltagarna har fått utföra metoden och observationer har gjorts på hur deltagarna har agerat under processen. Resultatet visar att för att åstadkomma ett kollektivt lärande behöver deltagarna visa på engagemang och viljan att lära sig om varandra. Genom dialog skapas förutsättningar att förstå varandra. Det är när förståelsen finns om varandra som relationerna stärks och på så vis skapas relationik. / Today's organizations face significant challenges in being competitive with the outside world. Human resources are the organizations most important factor at all survive. For the business to be able to manage and utilize employee skills in the right way, it creates conditions and occasions where relationships can occur. This is something that is discussed in both research and literature as well as how organizations should be structured to encourage work on employees. This study is a contribution to be used in organizations to work to develop employees' collective learning about each other to strengthen relationics. Process method that has been used to create collective learning among employees is attractive work. Participants have been carrying out the method and observations have been made on how the participants have acted during the process. The result shows that to achieve a collective learning requires participants to show the commitment and willingness to learn about each other. Through dialogue creates the conditions to understand each other. That's when the understanding is on another as relations strengthened, and thus created relationic.