Författaren till essän Clara Diesen arbetar i två olika discipliner och under programmet Svarta speglar får hon tillfälle att skärskåda sin konstnärliga praktik, då det interdisciplinära programmet Svarta speglar arbetar med konstnärliga processer med fokus på den egna praktiken. Genom olika metoder har den kreativa processen rannsakats och uppdaterats. Denna essä tar upp några aspekter av vad som kommit fram under utbildningen och på vilket sätt. Sända och ta emot i titeln syftar på en bild för kommunikation i form av avsändare (av konst) och mottagare av densamma.

With the development of modern GPUs, the computational power they provide have become more accessible and versatile. This has fueled the development of interactive visualization techniques and among them volumetric visualization. The objective of this project is to implement a volumetric path tracer as a reference renderer for volumetric visualization with OpenCL as the target platform. The implementation is created as a processor in an existing visualization framework called Inviwo. The components of the implementation are validated with the help of an analytic single scattering test scenario. The implemented path tracer is then used to render a series of scenes containing both sparse and dense participating media, where the different terms and parameters are studied. The results show comparisons of extinction coefficients, anisotropic scattering using the Henyey-Greenstein phase function, single vs. multiple scattering and a mixed BSDF that is comprised of both a BRDF and an isotropic phase function. One of the conclusions drawn from the results is that multiple scattering not only result in indirect lighting which light up the shadowed regions of the image, but also results in more vivid colors thanks to the sub-surface scattering that naturally occurs.

Vortrag UNIX-Stammtisch 11/00

En sökning efter framtida arbetsmetoder. En skogstomt i Åkersberga. Sju personligheter. Tre träffar. Kreativa övningar. Inspirerande diskussioner. Ett hem. Ett kollektivhus.   Examensarbetet innebar för mig en återblick till varför jag en gång valde att bli arkitekt och funderingar kring vilken roll jag vill spela inom yrket fram över. Jag vill som arkitekt vara socialt engagerad och se mig själv som en aktiv del av samhällsutvecklingen. Jag vill låta arkitekturen inspireras av personligheter. Jag vill även finna ett sätt att arbeta på som inspirerar mig till att känna kreativ lust.   Jag ser en värld med resurser som sinar och klasskillnader som ökar. Jag anser att vi behöver hjälpas åt mer och minska konsumtionen.  Jag tror att ett sätt är att påverka detta som arkitekt är att stötta utvecklingen och byggandet av kollektiva boenden.   Genom facebooksidan “Reclaim the home”, som jag öppnade inför examensarbetet, fick jag tag på 7 st människor som var intresserade av att delta i utvecklandet av det kollektiva boendet. Den gruppen har jag träffat och fört en dialog med om deras boendevision. Detta arbete har sammanfattats och presenterats som en analyserad metodprocess och ett arkitektoniskt förslag som är genomritat till skedet för ansökan om bygglov. / A search for future practices. A forest plot in Åkersberga. Seven personalities.  Three meetings. Creative exercises. Inspiring discussions. A home.  A collective house.   This work meant for me a flashback as to why I once chose to become an architect and reflections on the role I want to play. I want to be a socially engaged architect. I want to let the architecture be inspired by personalities. I want to find a way to work that inspires me to feel creative desire.   I see a world where resources go dry and class differences that increase. I believe we need to to help one another more and reduce consumption. I believe that one way to influence this as an architect is to support the development and construction of collective housing.   Through the Facebook page "Reclaim the home" I got hold of 7 people who were interested in participating in the development of the collective housing. That group I have held discussions with about their housingvision. This work has been summarized and presented as an analyzed method process and an architectural proposal that is drawn to the stage of application for a building permit.

Artificial intelligence (AI) has become an increasingly used technology in today's society. In recent years, AI systems have even begun to be used to create creative works, so-called creative AI. This development gives rise to a number of different copyright challenges, especially if it is at all possible that such cultural objects can be protected by copyright. In light of the increased use of creative AI, the thesis aims to investigate the relationship between AI-generated cultural objects and copyright. To fulfill this purpose, three main questions are answered.   The first question that the thesis intends to answer is whether AI-generated works can be covered by copyright protection. The preconditions for protection are partly that the created cultural object must be covered by the concept of work, and partly must meet the requirement of originality, which is also considered to include a requirement of human creation. The inquiry takes support from EU law, among other things, which has clarified how these requirements are to be applied in a context where a technical aid is used.   The second issue of the thesis is aimed at such products that have been created by a more independent AI system and that should not be subject to copyright protection under the current system. Based on several different aspects, such as the motive and justification of copyright, it is investigated whether such cultural objects should also be covered by copyright. The thesis shows that there are things that speak both for and against an extended protection.   The design of a protection for AI-generated products is the work's third and final area of ​​investigation and is thus based on the premise that it is justified with an extended copyright protection. The study focuses on a number of different aspects that can be considered particularly relevant to discuss in the protection of AI-generated products, such as the time of protection and the subject of protection.   The thesis finds that it should be possible for AI-generated works to be covered by copyright, provided that there is room for a human being to make creative choices. Conversely, this should preclude that objects from more independent AI systems, which are becoming more common, should not be able to be protected by copyright. Such a conclusion also justifies a position regarding whether such works also should be covered by copyright. In order to promote investment, there may be reasons to extend protection, but it should be noted this can lead to human creatures becoming outcompeted. When designing the protection, this imbalance can be taken into account, for example by providing a shorter protection period. / Artificiell intelligens (AI) har börjat bli en alltmer använd teknik i dagens sam­hälle. På senare år har man till och med börjat använda AI-system för att skapa kreativa verk, så kallad kreativ AI. Denna utveckling ger upphov till en rad olika upphovsrättsliga utmaningar, särskilt om det överhuvudtaget är möjligt att sådana kulturföremål kan skyddas av upphovsrätten. Mot bakgrund av den ökade använd­ningen av kreativ AI syftar uppsatsen till att utreda förhållandet mellan AI-genererade kulturföremål och upphovsrätten. För att uppfylla detta syfte besvaras tre huvudsakliga frågeställningar. Den första frågan som undersökningen avser att besvara är huruvida AI-genererade verk kan omfattas av ett upphovsrättsligt skydd. Förutsättningarna för skydd är dels att det skapade kulturföremålet ska omfattas av verksbegreppet, dels att det ska uppfylla kravet på originalitet, vilket även anses innefatta ett krav på mänskligt skapande. Utredningen tar bland annat stöd i EU-rättslig praxis som har förtydligat hur dessa krav ska tillämpas i en kontext där ett tekniskt hjälpmedel används.     Undersökningens andra frågeställning tar sikte på sådana alster som skapats av mer självständiga AI-system och som inte torde kunna vara föremål för ett upphovs­rättsligt skydd enligt den nuvarande ordningen. Med avstamp i ett antal olika aspekter, såsom upphovsrättens motiv och rättfärdigande, utreds huruvida även sådana kulturföremål bör omfattas av upphovsrätten. Undersökningen visar på att det finns saker som talar såväl för som mot ett utvidgat skydd.   Utformningen av ett skydd för AI-genererade alster är arbetets tredje och sista undersökningsområde och bygger alltså på förutsättningen att det är motiverat med ett utvidgat upphovsrättsligt skydd. Undersökningen fokuserar på en rad olika aspekter som kan anses vara särskilt relevanta att diskutera vid ett skydd för AI-genererade alster, såsom skyddstiden och skyddssubjektet.   Förevarande undersökning konstaterar att det torde vara möjligt för AI-genererade verk att omfattas av upphovsrätten under förutsättningen att det finns utrymme för en människa att ta kreativa val. Motsatsvis torde detta utesluta att föremål från mer självständiga AI-system, som börjar bli allt vanligare, inte bör kunna skyddas upp­hovsrättsligt. En sådan slutsats motiverar även ett ställningstagande huruvida även sådana alster bör omfattas av upphovsrätten. För att främja investeringar kan det finnas skäl att utvidga skyddet, men hänsyn bör tas till att det kan leda till att mänskliga kreatörer kan konkurreras ut. Vid utformningen av skyddet skulle man kunna ta hänsyn till denna obalans, exempelvis genom att ge en kortare skyddstid.

Studie- och yrkesvägledning är en ganska ung yrkesroll sedan Frank Parson började pussla ihop människor med jobb i början av 1900-talet. På grund av detta så finns det inte så mycket forskning för att förklara vägledarrollen och alla dess möjligheter och hinder. Vi båda är väldigt nyfikna på begreppet miljö och vad det innebär för oss människor och därför är syftet med denna studie att undersöka inom vilka miljöer som vägledning idag bedrivs inom grund- och gymnasieskolan. Vi har undersökt hur vägledarna inom dessa skolformer har möjlighet att genomföra sitt arbete på nya kreativa sätt och inom nya miljöer. Våra frågeställningar för detta arbete är: I vilka miljöer bedrivs vägledning idag inom grund- & gymnasieskolan? Hur ser studie- och yrkesvägledarna inom grund- och gymnasieskolan på att hitta nya kreativa miljöer att bedriva vägledning i? Vi använde oss av en kvalitativ metod för att samla in empiri och det är verksamma studievägledare som har intervjuats. För att analysera empirin använder vi oss av PEC-teorin (Person Environment Correspondence), som menar att personer behöver utsätta sig för olika miljöer för att kunna utvecklas. Andra teorier som behandlas är SCCT (Social Cognitive Career Theory), där varje persons förmåga att kunna fatta bra beslut om sin karriär handlar om vad personen vet om sin egen förmåga, om förväntade utfall av en handling och om att sätta personliga mål. Den sista teorin som vi använder är Planned happenstance och som utgår ifrån att varje individ aktivt ska söka sig efter miljöer där personen får möjlighet att utvecklas. Resultatet visar på att våra informanter ser väldigt positivt på att utveckla en kreativ vägledningsmiljö. Dock så visar det sig att tidsbristen är en realitet som många vägledare ställs inför och som hindrar dessa personer från att våga ta ut svängarna och kanske jobba mer kreativt. Resultatet visar ävenatt informanterna upplever att de till stor del är fria i sin profession som studie-och yrkesvägledare inom grund och gymnasieskolan att styra över hur de önskar arbetamed vägledningssamtal framåt, vilket kan fungera som en motivator till att våga testa nya kreativa sätt att föra vägledningsarbetet framåt.

Projektet handlar om social och ekonomisk hållbarhet. Hur kan Söder i Helsingborg bli en dynamisk och hållbar stadsdel? Syftet är att ta bort den barriär som finns mellan stadsdelarna Norr och Söder i Helsingborg och inföliva mer liv på Söder. Genom att skapa en målpunkt, en ny mötesplats, kan det generera och i sin tur kan mer liv skapas.

Studien har en konstruktivistisk ansats baserats på Piages och Vygotskijs teorier om lärande. Detta är en fallstudie där en laborativ arbetsmetod , kreativ matematik, provades i syfte att testa följande hypotes: Om eleven ges möjlighet att konkretisera ett matematiskt problem genom att samarbeta och bearbeta problemet laborativt så utvecklas deras matematiska abstraktionsförmåga. Fallet fokuserar på elever i grundskolani årskurs 3, där en lektionsserie med 3 lektioner utvecklades. Eleverna arbetade laborativt med det matematiska problemet, area, både konkret och abstrakt. Lektionerna dokumenterades i en loggbok och elevernas erfarenheter samlades in genom tester och enkäter. Resultatet visar att alla elever fick en djupgående förståelse för hur area praktiskt kan beräknas i ett rutnät och de flesta fick en tydlig abstraktion för hur det matematiska problemet kunde lösas abstrakt. Vidare indikerar resultatet att när eleverna förstår vad de kan använda "area" till så har de lättare att tillgodogöra sig matematiska formler. Resultatet pekar på att en kreativ matematisk undervisningsmetod skapar förutsättningar för att elever ska kunna göra en relevant egen värdering av sina kunskaper.

Den audiovisuella kreatören arbetar inom ett brett område som utvecklas snabbt medgoda utsikter för framtiden. På grund av den snabba förändringen inom media harhögskolor, arbetsmarknaden och kreatörerna själva svårt att hänga med och förklara vaddet är den audiovisuella kreatören sysslar med. Bortsett från de estetiska uttryck dejobbar med har de den kreativa processen som gemensam nämnare. För att försöka tareda på och beskriva vad de sysslar med kommer uppsatsen att undersöka hur denaudiovisuella kreatören förhåller sig till sin egen kreativa process och lärande.Undersökningen sker genom att ge en ingående bild av en audiovisuell kreatörsskapande genom en autoetnografi. Den kompletteras med intervjuer via webben för attge en bredare bild av den audiovisuella kreatörens kreativa process som också kanjämföras med etnografens berättelse. Resultatet av undersökningen tyder på att denaudiovisuella kreatören besitter en stor kunskap och en bred uppfattning kring denkreativa processen utspridd på drygt tio informanter med olika erfarenhet ochsysselsättning inom området. Kompetensen de besitter är det som får derasyrkesutövande att fungera och det som får dom att utnyttja och njuta av sin kreativitet.Att detta inte tas på allvar av skolan gör att den odefinierbara processen behöverlegitimeras som det den är; något som kreatören själv måste utveckla i förhållande tillsin miljö och område.

I detta examensarbete har det gjorts en systematisk litteraturöversikt ur ett tolkande perspektiv. Målet med studien har varit att ta reda på vad forskning säger om hur elever i årskurs 4–6 motiveras att utveckla sitt kreativa skrivande, även om skolans pågående digitalisering påverkar dem i den processen. I arbetet lyfts forskning som rör hur eleverna på ett bra sätt kan använda sig av sin kreativitet och hur lärare motiverar och inspirerar elever till att utveckla sitt kreativa skrivande. Efter att ha sammanställt och analyserat åtta stycken olika studier är den övergripande slutsatsen att det är elevernas fantasi som ligger till grund för kreativt skrivande men att de behöver öva på hur de ska omvandla fantasin till ett kreativt skrivande. Eleverna hämtar erfarenhet av sin omvärld i sitt skapande men behöver även stöd från undervisningen för maximal motivation till kreativt skrivande. Elever lär i interaktion med varandra, därför bidrar även parskrivning och att läsa texter tillsammans till att de får en ökad motivation till att utveckla sitt kreativa skrivande. Digitaliseringen har förändrat den moderna skolan och enligt vissa studier föredrar eleverna mestadels att skriva digitalt. Eleverna anser att det är enklare att orientera sig i texten samt fokusera “på rätt saker”. Digitaliseringen innebär även flertalet digitala hjälpmedel som talsyntes, inläsningshjälp och rättstavning. Dock finns det även forskning som konstaterar att skrivning analogt med visuella och verbala hjälpmedel leder till förbättrad skrivteknik samt en klar förbättring av läsförståelse och språkliga kunskaper. Detta leder till att undervisningen ej bör utesluta handskrift helt. Det framkommer även att elever själva föredrar att skriva digitalt, vilket motiverar dem att utveckla sitt skrivande.