Techn. Universiẗat, Diss., 2004--Darmstadt.

Utgångspunkten i studien är att den kriminalpolitiska debatten präglades av samhällsmedborgarna och att få hade pratat med de som jobbade med verkställande av straff. Syftet blev att undersöka hur kriminalvårdsanställda såg på längre fängelsestraff samt om deras inställning skiljde sig från allmänhetens. Vidare var syftet att undersöka vilka följder kriminalvårdare ansåg att längre fängelsestraff kunde få och om kriminalvårdares syn på straff hade förändrats i och med arbetet inom kriminalvården. Det empiriska materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer med fem anställda inom kriminalvården. Materialet analyserades sedan genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att allmänhetens och kriminalvårdarnas syn skiljdes åt bland annat genom inhämtning av kunskap om brott och inställningen till längre fängelsestraff. Slutsatsen blev att kriminalvården ansåg att längre fängelsestraff inte var den rätta vägen att gå, längden på straffet var inte det mest väsentliga, det var innehållet i straffet som var av högsta vikt. / We considered that those who were part of the criminal policy debate were characterized by citizens and no one had talked to those who are most central to it, thus those who work with these clients every day. Therefore, the purpose was to investigate how prison officers view punishment and whether their attitude differed from the public view. Furthermore, the purpose was to investigate what consequences prison officers consider that longer prison sentences could have and whether prison officers' views on punishment had changed with the work in the prison service. The empirical material was obtained through semi-structured interviews with five employees in the prison service. The material was then analyzed by qualitative content analysis. The results showed that the views of the public and the prison services were differentiated, among other things by acquiring knowledge about crime and the attitude to longer prison sentences. The conclusion was that the prison service considered that longer prison sentences were not the right way to go, the length of the sentence was not the most important, it was the content of the sentence that was the most important.

Gang-related crime and the increased deadly violence it has given rise to, is one of the most highlighted societal problems in our time. It is a recurring theme in public debates and it challenges the Swedish self-image as a successful welfare state. Considering that gang-related crime is a key voter issue of the upcoming 2022 elections, this study aims to explore Sweden's two largest parties', the Moderates and the Social Democrats, rhetoric ongang-related crime. This study focuses on central discourses by the parties and what effects these may have in vulnerable areas. Empirical data linked to gang-related crime has been collected from the parties' websites and social media, and Jönson's problem perspective has been applied to analyze and summarize the material. The results indicate that the parties' positions are based on preventive and punitive measures against gang members. The theoretical frame consists of critical discourse analysis and the concepts of labeling and territorial stigmatization, which in the study's analysis contribute with knowledge of how individuals, groups and neighborhoods are blamed for the causes of gang-related crime. The study's conclusion is that the political discourses reproduce and reinforce societal problems linked to gang-related crime. / Gängkriminalitet och det ökade dödliga våld det bidragit till är ett av de mest uppmärksammade samhällsproblem i vår tid. Det är ett återkommande tema i samhällsdebatter och utmanar den svenska självbilden som lyckad välfärdsstat. Då gängkriminalitet är en av de viktigaste väljarfrågorna inför det kommande valet 2022, syftar denna studie att undersöka Sveriges två största partier, Moderaternas och Socialdemokraternas, retorik kring gängkriminalitet. Denna studie fokuserar på partiernas centrala diskurser och vilka effekter dessa kan få för utsatta områden. Empiriskt material kopplat till gängkriminalitet har insamlats från partiernas hemsidor och sociala medier, och Jönsons problemperspektiv har använts för att analysera och summera materialet. Resultatet visar att partiernas ståndpunkter baseras på förebyggande och straffande åtgärder gentemot gängkriminella. Den teoretiska referensramen består av kritisk diskursanalys samt begreppen stämpling och territoriell stigmatisering som i studiens analys bidrar med kunskap om hur individer, grupper och bostadsområden blir skuldbelagda för gängkriminalitetens orsaker. Studiens slutsats är att de politiska diskurserna reproducerar samt förstärker sociala problem kopplat till gängkriminalitet.

Kriminalpolitik som politikämne har under de senaste åren ökat och polariserats och det  ökande intresset kan förklaras med den negativa utvecklingen i Sverige gällande det dödliga våldet som ökar jämfört med de flesta länder i Europa där det dödliga våldet minskar. Sveriges riksdagspartier förespråkar sin egen kriminalpolitik som den bäst lämpade för att få  bukt på kriminaliteten. Men vad säger forskningen om vilka brottsförebyggande metoder som borde användas? Hur väl nyttjas forskning i politik och hur förhåller sig de två fenomen till varandra? Syftet med denna uppsats är att redogöra för och analysera riksdagspartiernas kriminalpolitik och undersöka hur de förhåller sig till uttalad forskning kring  brottsförebyggande arbete.  Materialet som används är respektive riksdagspartis kriminalpolitik samt Brottsförebyggande rådets rapport som behandlar forskning kring insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta  områden. Resultatet visar att riksdagspartiernas kriminalpolitik bygger till viss del på  forskning men även bygger på åtgärder som forskning inte stöttar. Tydliga partipolitiska skiljelinjer var inte märkbart synliga och partierna delar både likheter och skillnader. Kriminalpolitik präglas dels av vetenskaplig kunskap men även av normer och värderingar. Diskussionsmässigt är en intressant aspekt att fundera på om kriminalpolitik och politik i allmänt endast går att bygga på forskning eller om det finns andra omständigheter att ta hänsyn till, exempelvis Sveriges invånare, väljarna och deras åsikter. / Criminal policy as a policy topic has increased and polarized in the last recent years and the  increasing interest can be explained by the negative development in Sweden regarding the  deadly violence which is increasing compared to most countries in Europe where the deadly  violence is decreasing. Sweden's parliamentary parties advocate their own criminal policy as  the most suitable for overcoming crime. But what does science say about which crime  prevention methods work best? How well is science used in politics and how do the two  phenomena relate to each other? The purpose of this study is to give an account of and  analyse the parliamentary parties criminal policy and to examine how they relate to explicit  research on crime prevention.  The material used is the respective parliamentary party’s criminal policy and the Swedish  National Council for Crime Prevention’s report, which discuss research on crime prevention  and insecurity in socially disadvantaged areas. The results show that the parliamentary party's criminal policy is based on research but also on measures that research does not support. Clear partypolitical dividing lines were not noticeably visible and there were both similarities and differences between the parties. Criminal policy is partly characterized by scientific knowledge but also by norms and values. In terms of discussion, an interesting aspect to consider is whether criminal policy and policy in general can be based on only science or whether there are other circumstances to take into account, such as Sweden’s population, voters and their opinions.

Studiens syfte var att undersöka valmanifest och hur politiker som röstades in i riksdagen år 2022 konstruerar utsatthet, brottsoffer och brottsofferideologier och vilka redan existerande diskurser som texterna bygger på. Som metod användes Faircloughs kritiska diskursanalys. Resultatet visade att utsatthet konstrueras i termer av (o)trygghet vilket reproducerar existerande diskurser från media. Brottsoffer konstruerades främst som kvinnor, unga och hela allmänheten. Uppmärksammade brottstyper var mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet. Brottsoffren bedömdes vara ideala vilket kan osynliggöra icke ideala offer, stereotypisera ideala offer som en homogen grupp med likartade behov, samt stärka bilden av offer som sårbara. Genom att konstruera hela befolkningen som potentiella offer kan det ingjuta rädsla och riskera att urvattnabegreppet brottsoffer. De mest framträdande brottsofferideologierna var omsorgideologin och vedergällningsideologin. Det råder konsensus bland partierna om ett stärkt brottsofferperspektiv, men ändå förefaller fokuset hamna på gärningsmannen och inte brottsoffret. / The study aims to investigate election manifestos from 2022 by how swedish politicans contructs vulnerability, crime victims and crime victim ideologies and which pre-existing discourses that are prevailing. Fairclough's critical discourse analysis was used as a method. The result showed that vulnerability is constructed in terms of (un)safety, which reproduces existing discourses. Victims were constructed as women, young and the general public. Mentioned crimes were men's violence against women, honor-related violence and gang crime. The victims deemed to be ideal, which can make non-ideal victims invisible, stereotype victims as homogeneous and strengthen the image of victims as vulnerable. By constructing the entire population as potential victims, it can instill fear and risk losing the concept of crime victims. The prominent victim ideologies were the ideology of care and retribution. There is consensus for a strengthened victim perspective,yet it appears to rather focus on the perpetrator and not the victim.

Uppsatsen syftade till att undersöka hur rådande beläggningssituation och olika kriminalpolitiska insatser har påverkat Kriminalvårdens arbete, hur förd kriminalpolitik har förhållit sig till Kriminalvårdens viktigaste mål att minska antalet återfall i brott samt hur detta kan påverka myndighetens framtida arbete. Detta genom fem semistrukturerade intervjuer med kriminalvårdsinspektörer från olika anstalter, varpå kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultaten kopplades till tidigare forskning samt nyinstitutionell teori och rutinaktivitetsteorin. Med utgångspunkt i kriminalvårdsinspektörernas perspektiv framkom sammantaget att hårdare lagstiftning och utökade resurser till främst polisen - i enlighet med den kriminalpolitiska och mediala diskursen - har bidragit till Kriminalvårdens problematiska beläggningssituation. Detta då förd kriminalpolitik underlättade lagföring av fler personer, men Kriminalvården fick i sin tur inte tillräckliga resurser för att hantera dessa. Kriminalvårdens förutsättningar att hinna förse samtliga klienter med nödvändiga återfallsförebyggande insatser blev således begränsade. Majoriteten av kriminalvårdsinspektörerna uttryckte en oro över att Kriminalvården i framtiden ska präglas mer av förvaring än vård, vilket sannolikt skulle öka - snarare än minska - risken för återfall i brott. / The purpose of this essay was to examine how the prevailing occupancy situation and criminal policy initiatives have affected the Swedish Probation Service, how the criminal policy relates to this authority’s most important goal of reducing re-offending, and how it can affect their future work. This through five semi-structured interviews with prison managers from different prisons, and the transcripts were analyzed through qualitative content analysis. The results was related to prior research, neo-institutional theory and the routine activity theory. Based on the prison managers’ perspective, the overall results showed that stricter legislation and increased resources for mainly the police has contributed to the Swedish Probation Service’s problematic occupancy situation. This because the pursued criminal policy made it easier to prosecute more people but the Swedish Probation Service was not given enough resources to handle these inmates. The authority therefore lacked the conditions to provide all inmates with necessary rehabilitation. The majority of the prison managers expressed concern that the Swedish Probation Service in the future will be characterized more by custody than rehabilitation, which most likely would increase - rather than decrease - the likelihood of re-offending.

No description available.

Vår uppsats undersöker hur unga gängkriminella framställs på sociala medieforumet ”Flashback”, vilka subjektifierande effekter som uppstår inom diskursen såväl som vilka kriminalpolitiska åtgärder som aktualiseras utifrån dessa effekter. Vårt material omfattas av fyra trådar bestående av 198 kommentarer från plattformen som samtliga berör ungas involvering i gängkriminalitet. Vi belyser både det internationella liksom det nationella forskningsfältet, som alla berör konstruktionen av sociala samhällsproblem i relation till unga, invandrare och gängkriminella. I studien använder vi oss av paraplybegreppet andrefiering i dess allmänhet såväl som Garlands kriminalpolitiska utgångspunkter kring “självets kriminologi” respektive “kriminologin om den Andre”, för att förklara våra upptäckter. I trådarna åberopas det att Sverige numer blivit otryggt. Problemframställningen av unga gängkriminella förhåller sig inte särskilt mycket kring ungdomar, utan i stället är det invandrare och vänsterblockets politik som främst diskuteras vara orsaken till problemet. I framställningen av unga gängkriminella görs antagandet att de huvudsakligen är invandrarmän, vilka andrefieras i diskursen. Dessa tillskrivs stereotypiska egenskaper, som antas vara medfödda eller religiöst påverkade. Således konstrueras invandrare som ociviliserade gentemot den civiliserade svensken. I trådarna på Flashback åberopas straffåtgärder i form av förlängd inkapacitering och utvisning men även extremare våldsamma förslag tas upp, i form av tortyr och avrättning. Förslagen för hårdare tag grundar sig i en demoniserande porträttering av invandrare, då de upplevs ha orsakat den otrygghet i Sverige som åberopas i trådarna och att allt fler unga involveras inom gängkriminaliteten.

I takt med den allt eskalerande våldsvågen i Sverige, som i allt högre grad letat sig ner i åldrarna har ungdomsbrottsligheten målats fram som ett allvarligt samhällsproblem. Det har medfört ett ökat intresse och fler debatter gällande vilka kriminalpolitiska åtgärder som anses vara lämpliga för att komma till bukt med problemet. Under de senaste åren har flera tuffa lagreformer gjorts och efter riksdagsvalet 2022 har ytterligare straffskärpande lagförslag presenterats. Straffskärpningarna har gett uttryck för ett skifte i hur unga lagöverträdare betraktas inom det kriminalpolitiska fältet. Det är därför viktigt att synliggöra och fördjupa förståelsen kring vilka antaganden och uppfattningar som ligger till grund för dessa förslag. Syftet med föreliggande studie är att belysa hur Sveriges tre största partier, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna, rättfärdigar straffskärpningar gentemot unga lagöverträdare. Forskningsfrågan besvarades genom en reflexiv tematisk analys av 10 interpellationer med tillhörande debatt samt 8 motioner. Studien förankras i de teoretiska begreppen ansvariggörande, moralpanik och straffpopulism. Analysen av de politiska dokumenten visade att rättfärdiganden bakom straffskärpningar grundar sig i en påstådd alarmerande samhällsutveckling, där ungdomsbrottsligheten beskrivs vara ett hot mot välfärdssamhället. Det handlar vidare om att tillgodose såväl samhället som brottsoffrens intressen, som tydligt ligger i framkant för de kriminalpolitiska prioriteringarna. En dubbelhet i framställningen av barn förblir också noterbar, där straffskärpande åtgärder både straffar dem för den samhällsfara de beskrivs vara men även skyddar dem från vidare exploatering från kriminella gäng. Dessutom visar analysen att lagstiftningen bör spegla brottets straffvärde, eftersom unga lagöverträdare idag begår allt grövre brott. Samtliga tre partier ställer sig bakom ett hårdare straffande men det finns en viss skillnad i nivå och sättet som de framför sin politik på.

Senaste årens ökning av det dödliga våldet kopplat till konflikter inom den kriminella miljön hargenererat i åtskilliga debatter och diskussioner i Sverige. Somliga menar att gängkriminalitetenär landets “nya terrorism”, och att den kriminalpolitiska riktningen behöver forma sig utifråndetta. Syftet med föreliggande studie är således att undersöka hur ledarskribenter i svenskaledarartiklar framställer gängkriminalitet och kriminella nätverk respektive terrorism ochextremism från år 2015 till och med 2022, samt hur detta kan förstås och analyseras över tid.Med en teoretisk utgångspunkt i den goda fienden, hotbilder och alarmism samt influenser avtidigare forskning som bedrivits om medier och moralpanik så gjordes en tematisk analys avsammanlagt 128 svenska ledarartiklar från Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet ochDagens Nyheter. De analytiska temana som skapades ur materialet var folkdjävlar och fiender,hotets karaktär och kriminalpolitisk kontext. Studiens analys förhöll sig till materialetskontinuitet och förändring över tid; och urskiljde således övergångar och förskjutningar därdiskursen om gängkriminalitet och kriminella nätverk gradvis närmade sig den om terrorism ochextremism. Studiens resultat identifierar kontexter och tidsperioder i ledarartiklarna därframställningen av dessa fenomen på olika sätt 1) skiljer sig från varandra 2) närmar sig varandraeller 3) överlappar varandra. Avslutningsvis så hänvisas studiens analytiska fynd till denteoretiska inramningen och belyser eventuella orsaker och konsekvenser av den påvisadediskursen.