Aim: The aim of this study was to examine a way to measure students’ knowledge development by using a self-made measure instrument based on William Doll’s postmodern curriculum. Question: Is it suitable to use an self-made measure instrument based on William Doll’s post-modern curriculum theory to measure development of knowledge? Methods: The study was based on process-hermeneutics and was focused on analysingcollege students’ written and oral reflective thoughts. The data was collected over three lessons, where six students’ written reflective thoughts were handed in. An observation was carried out each lesson for an extra control of validity. A group of nine students was taken as a control of the measure instrument’s reliability. The measure instrument was built from Doll’s categories: Richness, Recursion, Relations and Rigor. Each category was divided by three levels of thinking. Each reflective task was judged by two judges. An extra text analysing was done to control whether there was a knowledge development outside the measure instrument. Results: The results of the judged reflective tasks was tested with both Cohen’s Kappa and Cronbach’s alpha. Cohen’s Kappa revealed the accordance of k= -0.047 n=9 for the control group and k= 0.364 n=14 (reflective tasks) for the test group. Cronbach’s alpha revealed a consistency of 0.645 n=9 (students) in the control group and 0.351 n=6 in the test group. After three lessons, judge one considered 66%, judge two 33% of the students demonstrated acquired development of knowledge. One criteria, Rigor, showed a low rate of acquired knowledge development. The reason behind that could be in the nature of the theory behind Rigor itself, and the students’ understandings of it. Conclusion: The results does not support the premises of this study. The tests of reliability fail to support the claim that the measure instrument should be reliable enoughto be used to measure knowledge. The instrument needs to be altered to be able toserve as a reliable tool for measurement. Further research is needed in order to reveal if the instrument and Doll’s 4R theory are useful as curriculum and measuring tool for knowledge development.

Uppsatsen undersöker utvecklingen av ämnena svenska och historia från Läroplanen för de frivilliga skolformerna 1994 (Lpf 94) och till Läroplanen för gymnasieskolan 2011 (Lgy 11). Syftet är att synliggöra hur ämnena och deras specifika värderingar och traditioner påverkar styrdokumenten. Undersökningen baseras på uppfattningen att olika ämnen för med sig olika ämnestraditioner i form av värderingar, kunskapssyn, bedömningssätt etc. För att möta syftet analyseras kursplanerna individuellt och gentemot varandra. Analysmetoden är snarast en diskursiv kvalitativ textanalys av de aktuella kursplanerna med en för undersökningen konstruerad analysmodell baserad på tidigare forskning knuten till läroplansteori, skolutveckling, ämnestraditioner och ämnesspecifik kunskapssyn.Undersökningen visar att svenskämnet i Lgy 11 minskat sin tidigare starka uppdelning mellan färdighets-och bildningsfokuserat ämne, ofta synliggjort med åtskillnad mellan språkträning och litteraturstudier. Uppdelningen är dock inte helt försvunnen. Vidare är färdighets-och bildningsinnehållet mer integrerat i Lgy 11, något som också är sant för historieämnet, vilket där syns genom ett i Lgy 11 utökat fokus på historisk metod och tillämpad källkritik. Detta bidrar till en ökad koppling till samhället utanför skolan i båda ämnena. Undersökningen synliggör också olika kunskapssyn hos de två ämnena, där svenskämnet fokuserar på förmåga medan historieämnet fokuserar på förståelse. Analysen visar också att kursplanerna i Lgy 11 är mer standardiserade och jämförbara, vilket i sin tur synliggör hur centrala stoffdirektiv förekommer som centralt innehåll i historieämnet men undviks i svenskämnet. Specifikt för historieämnet är också att det upplever samma problematik med likvärdig utbildning i och med sin i Lgy 11 nya status som kärnämne som svenskämnet haft i tidigare läroplaner. Slutligen påvisar undersökningen en problematik i synen på ämnena, vilken åtminstone i den forskning som ligger till grund för denna uppsats är utdaterad i och med Lgy 11. Detta gäller framför allt avsaknaden av etablerade postmoderna perspektiv på ämnena och på styrdokumenten.

När den nya läroplanen för Gymnasieskolan infördes 2011 tillkom en ny betygskala och en diskussion startades om sju olika förmågor som en elev bör utveckla. Hösten 2014, det vill säga tre år senare, har Skolverket endast formulerat bedömningsstöd för två av de sju förmågorna. Detta motiverar denna stuide som undersöker vad som betygsätts och vad som krävs för den nedre gränsen för betyget E i ämnet Matematik. Studien inriktar sig på den obligatoriska kursen Matematik 1. Sju gymnasielärare intervjuades och besvarade frågor om bedömning och kravet för betyget E.   I intervjuerna lyfte lärarna fram följande moment till grund för sin betygsättning: Taluppfattning, aritmetik och algebra, geometri, samband och förändring, sannolikhet och statistik samt problemlösning. Vilket också utgör det centrala innehållet i Matematikkurs 1 på gymnasiet. Skolverket har förklarat att de nya kunskapskriteteriena för betyget E på gymnasiet innebär att eleven ska förstå sig på alla moment övergripande.   För att få betyget E och bli godkänd i kursen kräver läraren att eleven skriver E på nationella provet eller strax därunder. De intervjuade lärarna ansåg dock att nationella provet inte berör alla förmågor och kunskapskriterierna. Trots detta utgick lärarna från det nationella när elevers betyg skulle sättas. Det nationella provet kunde, enligt lärarna, få eleverna upp över gränsen för godkänt och på så sätt fylla i eventuella luckor som uppstått under kursens gång. Trots eventuell saknad kunskap kan alltså elever godkännas i matematik 1.   Resultatet av intervjuerna har visat att lärarna anser att tiden är för knapp för att bedöma och genomföra läroplanens innehåll. Ingen tid eller inte tillräckligt med tid har avsatts för skolorna att gemensamt sätta sig in i den nya läroplanen. Detta har lett till att lärare forfarande använder sig av den gamla läroplanen.

Denna studie handlar om hur lärare i ämnet idrott och hälsa uppfattade införandet av en ny läroplan i grundskolans tidigare år. Studien riktade sig mot lärares uppfattningar om den nya kursplanen Lgr 11 i ämnet idrott och hälsa samt vilka möjligheter och svårigheter lärare upplevde i samband med bedömning och betygsättning i ämnet idrott och hälsa. Studien utgick från en kvalitativ ansats, där empirin insamlades med hjälp av semi-strukturerade intervjuer med fyra behöriga lärare som undervisar i ämnet idrott och hälsa för grundskolans tidigare år. Lärarna var verksamma i södra delar av Sverige. Resultaten analyserades med hjälp av Lindes (2012) beskrivning av läroplansteori och ramfaktorteori samt läroplansteoretiska begreppet skolkoder. Resultaten i studien visade att lärarna i ämnet idrott och hälsa tolkade formuleringsarenan genom olika skolkoder samt att fysiska ramar begränsade lärarna vid transformeringsarenan. Resultaten visade även att lärarna i ämnet idrott och hälsa upplevde svårigheter vid tolkning av kunskapskraven på grund av otillräckligt med stödmaterial och fortbildning samt att det var både för- och nackdelar med införande av betyg i årskurs 6.

Denna studie är av kvalitativ karaktär och baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex spansklärare i gymnasieskolan. Studiens syfte har varit att studera lärares syn på bedömning och betygsättning av elevers skriftliga produktion på de nationella provet i spanska utifrån ett läroplansteoretisk perspektiv och utifrån teorier om bedömning. Undersökningens resultat visar att lärare i varierande grad använder sig av kursplanen vid bedömning av elevers texter och att deras bedömningsarbete begränsas av faktorer som resursfördelning som påverkar den tid som lärare har till att bedöma elevers texter och till vilken grad sambedömning ges utrymme inom lärarnas tjänster. Spansklärare uttrycker även en osäkerhet när det gäller betygsättningen av elevers texter då kursplaner lämnar stort tolkningsutrymme i bedömningen. Detta utrymme innebär att lärarna tolkar kursplanen på olika sätt och använder sig exempeltexterna som en konkretisering av kursplanen. I sitt bedömningsarbete använder sig lärarna också av tidigare bedömningsanvisningar då kunskapskraven i den nya kursplanen upplevs som alltför generella och svårtolkade.

År 2011 kom det en ny läroplan för Gymnasieskolan med en ny betygsskala. Den nya läroplanen har ett brett innehåll i förhållande till undervisningstiden samtidigt som bedömningsstöd från Skolverket saknas (våren 2013). Denna uppsats undersöker lärares syn på vad som bedöms vid betygsättning i ämnet Idrott och Hälsa. Studien, som inriktar sig på den obligatoriska kursen Idrott och Hälsa 1, består av intervjuer med sju gymnasielärare och tar upp följande frågor: Vilka delmoment bedöms? Vad krävs för att bli godkänd? Vad finns det för förutsättningar att göra bedömningen? Lärarna beskriver i huvudsak följande delmoment: Ergonomi, Träningslära, Friluftsliv, Dans, Simning, Säkerhet och Hälsa. För att bli godkänd poängterar lärarna närvaro och aktivt deltagande. Att ha kunskap och viljan att utveckla sin fysiska förmåga är viktigare än att prestera på en viss nivå. Trots att vi har en läroplan med kunskapsmål så blir elevens inställning viktigare än elevens kunskap när läraren bedömer om en elev kan bli godkänd, dvs. uppnå betyget E (Studien omfattar ej vad som krävs för högre betyg).   Resultaten av intervjuerna har tolkats utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv och studien visar att de medverkande lärarna är väl pålästa i den nya läroplanen men att det finns en skillnad mellan politiskt formulerade kunskapskrav och vad som är praktiskt genomförbart. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid och pengar till friluftsliv. Tiden räcker inte heller för att täcka läroplanens breda och delvis fragmentiserade innehåll.     Nyckelord: Betygsättning, Idrott och Hälsa, Gymnasiet, Läroplansteori, Ramfaktorteori, Den dolda Läroplanen

Denna uppsats behandlar övergången mellan förskola och förskoleklass med fokus på samverkan och dokumentation av barns språkutveckling utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv.  Uppsatsens undersökning består av två delar. I den ena undersöks hur övergångar, samverkan och dokumentation skrivs fram i läroplanen, dvs. formuleringen av dessa fenomen. Metoden i denna del består således av en kvalitativ innehållsanalys. I den andra empiridelen undersöks pedagogers upplevelser av samma fenomen genom en webbenkät i syfte att även få en inblick i hur dessa fenomen realiseras i praktiken.     I analysen av läroplanerna framgår det att verksamheterna ska samverka på ett tillförlitligt sätt med varandra för att främja elevernas progression i ett långsiktigt perspektiv. Här framgår att lärarna inom varje verksamhet har ett gemensamt ansvar för att se till att det skapas goda förutsättningar för eleven att utvecklas och att det skapas möjligheter tillägna sig kunskaper. Genom resultaten i enkätundersökningen visas att det finns svårigheter att realisera det som är formulerat i styrdokumenten om just samverkan. Personal i både förskola och förskoleklass efterfrågar en ökad samverkan för att skapa bättre förutsättningar för eleverna i samband med övergång och även för en gynnsam långsiktig kunskapsutveckling. När det gäller samverkan mellan mottagande förskoleklass, vårdnadshavare och barn tycks det ha fungerat väl. Stor del av respondenterna menar att överlämning om barns språkutveckling har förekommit och några svarade att de anpassat undervisningen beroende på den information de fått vid överlämningen. I styrdokumenten poängteras att verksamhetens pedagogiska ansvar och dokumentationskrav åvilar förskollärare/pedagog. Dock framgår det i undersökningen att det saknas direktiv på vad och hur det ska dokumenteras. Enligt respondenterna används olika metoder för att dokumentera barns utveckling. Det framgår att nästan alla är eniga om överlämningens pedagogiska betydelse för barnets fortsatta utveckling.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur lärare i årskurs 1–3 ser på ämnet geografi. För att studera detta har vi genomfört intervjuer med sju lärare, vilka är verksamma inom, för studien, aktuella årskurser. Läroplansteorin och tidigare forskning har varit verktyg för vårt arbete, genom att vi har tolkat kursplanen i geografi. Geografi upplevs och förstås vara ett ämne som ses svårtolkat då det är ett tvärvetenskapligt ämne och uppfattas tillhöra både naturvetenskapen och samhällsvetenskapen, vilket vidare leder till en viss osäkerhet hos lärarna för vad geografiundervisningen ska innehålla.

Syftet med studien är att undersöka och få förståelse för hur förskolechefer tolkar läroplanens begrepp “en god introduktion i förskolan”. Studien omfattar 44 förskolechefer från skilda delar av landet. Läroplansteorin ger insikt i hur och av vilka läroplanen utformas och utvecklas. Den sätter även förskolan i ett större perspektiv och hjälper till att ge förståelse för att förskolechefernas tolkningar är beroende av kontexten de befinner sig i samt politiska beslut. Studien utgår från anknytningsteorin för att synliggöra sambandet mellan anknytning och barns utveckling och lärande. I studien används både en kvantitativ och en kvalitativ metod då empiri samlats in genom en webbenkät som i sin tur har analyserats med hjälp av innehållsanalys som metod. En slutsats som kan skönjas är att begreppet “en god introduktion i förskolan” innebär att skapa och utveckla goda relationer mellan personal, barn och vårdnadshavare. Förskolechefernas tolkning av begreppet medför att det under introduktionen ska skapas trygghet för både barn och vårdnadshavare samt möjlighet för anknytning att ske mellan barn och pedagoger. Andra vanliga aspekter av ”en god introduktion i förskolan” är att personal och vårdnadshavare informerar och kommunicerar på varierande sätt med varandra. Att välkomna, bemöta, anpassa och göra familjerna delaktiga i verksamheten med utgångspunkt i värdegrunden är också viktiga aspekter av introduktionen.

Enligt Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Skolverket, 2016a) ska utbildningen utgå ifrån elevers erfarenheter, förutsättningar och behov i syfte att främja alla elevers lärande och kunskapsutveckling. För att skapa ett meningsfullt lärande betonar flera forskare vikten av att läraren har förmågan att skapa en undervisning som tar sin utgångspunkt i elevers tidigare erfarenheter.  Föreliggande studie baseras på sex semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare i grundskolans tidigare år, 1-3. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur verksamma lärare i årskurs 1-3 tillvaratar elevers tidigare erfarenheter i skrivundervisningen. Studien har en kvalitativ forskningsansats och syftar till att skapa en djupare förståelse och kunskap för grundskollärarnas tankar, uppfattningar och åsikter om forskningsfrågan. Det empiriska materialet har tolkats och analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv samt med hjälp av begrepp från läroplansteorin. Resultatet visar att flera grundskollärare snarare bygger sin skrivundervisning på den aktuella elevgruppens gemensamma erfarenheter än på den enskilda elevens tidigare erfarenheter. Förklaringen tycks grunda sig i de svårigheter grundskollärarna upplever med att tillvarata de skiftande erfarenheter av skriftspråket som elever kommer med till skolan. Utifrån resultatet dras slutsatsen att det inte finns någon samstämmig begreppsdefinition av begreppet erfarenheter. Grundskollärarnas definitioner skiljer sig åt i olika kontexter och sammanhang, vilket kan skapa en problematik när läroplanens begrepp och skrivningar ska tolkas av den enskilda läraren.