På många gymnasieskolor bjuds politiska partier in för att sprida information om deras ideologi och program. I läroplanen för gymnasieskolan står det om skolans värdegrund och fostransuppdrag. Utbildningen ska förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna (Skolverket:b, 2011). Syftet är att undersöka vilka dilemman som kan uppstå i möten mellan grundlagens yttrandefrihet och skolans värdegrund. Undersökningens material består av texter där gymnasieelever resonerat om politiska partiers närvaro i skolan. För att uppnå syftet och möjliggöra att mina frågeställningar kan besvaras fick elever skriftligen besvara en ämnesrelevant fråga. Elevtexterna bearbetades och kompletterades med intervjuer från personer inom professionen. Jag intervjuade en lärarstudent, en lärare och en rektor. Elevtexterna bearbetades i en argumentationsanalys och jämfördes med intervjupersonernas svar. Resultatet visade att det finns två olika ståndpunkter med olika argument. De argument som talar för partipolitisk närvaro på skolan syftar på att skolan ska vara öppen för alla, vi ska värna om yttrandefriheten. Argumenten mot partipolitisk närvaro handlar om att skolan ska vara en trygg plats. Vissa partier bidrar med orolig stämning bland eleverna. I intervjuerna framgick det att det finns tydliga riktlinjer att utgå från men att frågan är komplex. Skolans värdegrundsuppdrag och värnande om de mänskliga rättigheterna strider mot demokratins rätt att yttra sig och parti- och föreningsfrihet. För vidare forskning hade det varit intressant att studera vilka effekter det skulle innebära att öppna upp dörrarna för alla partier.

Vad barn gör framför “skärmen” är en omdiskuterad fråga. Vår studie syftar till att undersöka pedagogers uppfattningar av matematik och digitala verktyg och hur dessa ämnen kombineras med varandra i förskolans verksamhet. Genom enkät och intervjuer har vi samlat en bred och mångsidig empiri för att belysa ett relativt outforskat forskningsområde. Få studier har forskat om pedagogers uppfattningar om matematik och digitala verktyg ur ett läroplansteoretiskt- och didaktiskt perspektiv. Vår studie har dessa teorier som sin utgångspunkt. Utifrån studiens resultat fann vi att pedagogers uppfattningar av matematik är enhetlig och definierar matematik som allt, dvs. matematik finns i alla vardagliga moment i förskolan. I arbetet med matematik redovisar studien att språket och framför allt matematiska begrepp, är en viktig faktor i barns matematiska utveckling. Pedagogerna hade även en liknande uppfattning av digitalisering och att digitala verktyg ska implementeras i aktiviteter och i förskolans verksamhet. Resultatet visar även att pedagoger i förskolan har en central roll att följa samhällets utveckling för att utveckla barns digitala kompetens. Förskolan blir därför en central plats att verka för likvärdig utbildning. Oavsett om det är spontana- eller planerade aktiviteter, eller rutinaktiviteter, kan det tolkas som att dessa ämnen, generellt eller i kombination med varandra, realiseras på olika sätt utifrån Lpfö18. Slutsatsen kan därför dras att pedagogers ämneskompetens i matematik och pedagogers digitala kompetens är avgörande för hur dessa implementeras och kombineras i verksamheten.

Detta arbete syftar till att undersöka hur fyra F-3 lärare realiserar kursplanens centrala innehåll i religionskunskapsundervisning och vilka svårigheter och möjligheter lärare upplever med att undervisa i ämnet. Med hjälp av en kvalitativ metod har lärare intervjuats och ett resultat presenterats. I resultatet framkommer det att religionskunskapsundervisning ökar elevernas förståelse för varandra. Dock kan svårigheter uppstå i extremfall gällande föräldrar och vårdnadshavares åsikt om huruvida religion ska undervisas eller inte. Trots att lärare upplever svårigheter med att undervisa i religion, går det ofta att vända dessa till något positivt, vilket anges i vår slutsats.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare, speciallärare och specialpedagoger arbetar i ämnet svenska med elever som har diagnosen dyslexi. Den teorin som arbetet grundar sig på är The Simple View of Reading, The Simple View of Writing och specialpedagogiska perspektiv vilka förklarar svårigheterna med diagnosen dyslexi samt vad eleverna behöver hjälp med. Genom att använda en kvalitativ forskningsansats och då i form av intervjuer, semistrukturerade intervjuer, har en djupare förståelse för undervisningsmetoder, anpassningar och former av särskilt stöd och hur de används i praktiken erhållits. De personer som har intervjuats är svensklärare, speciallärare och specialpedagoger och samtliga av de 12 respondenterna är verksamma inom årskurserna 6-9. Resultatet av studien visade att elever med dyslexi måste få hjälp i tid för att inte en större problematik ska uppstå och att de inte hamnar mer efter. Intervjuerna visade också en skillnad i hur insatta olika lärare är i diagnosen dyslexi och digitala verktyg som hjälpmedel, även en skillnad mellan svensklärare och speciallärare och specialpedagoger tydliggjordes. De sistnämnda ansåg sig mer kompetenta inom ämnet. Vidare används digitala verktyg i undervisningen, detta trots att kunskapen om digitala verktyg också den varierade bland de intervjuade pedagogerna. Slutligen kan nämnas att tidsbrist var en faktor som påverkade undervisningen, en elev med dyslexi behöver mer tid för att exempelvis färdigställa en uppgift eller då eleven har prov kan det delas upp i flera delar som görs vid olika tillfällen.    Nyckelord: anpassningar, digitala verktyg, dyslexi, kvalitativ forskningsansats och samarbete

Uppsatsens syfte är att undersöka om skolans uppdrag att främja hållbar utveckling inom ramen för samhällskunskapsämnet har förändrats över tid. Detta undersöks utifrån de tre hållbarhetsdimensionerna: social, ekonomisk och miljömässig. En kombination av kvalitativ och kvantitativ analysmetod har använts för att analysera följande fyra svenska läroplaner: Lgr 69, Lgr 80, Lpo 94 och Lgr 11. Resultatet visar att det finns indikationer på hållbar utveckling i alla läroplanerna och då implicit i Lgr 69 och Lgr 80 samt explicit i Lpo 94 och Lgr 11. Alla tre dimensionerna av hållbar utveckling går att återfinna i samtliga läroplaner men i varierande grad där tydliga tecken finns att den sociala dimensionen är betydligt omfattande och tar störst plats. Sammantaget visar studien på att skolans uppdrag att främja hållbar utveckling inom ramen för samhällskunskapsämnet har förändrats över tid och även att beskrivningen av hur detta ska gå till har förändrats utifrån läroplanernas fokus. Från innehållsbaserad, via processfokuserad till målstyrd och slutligen genom en resultatstyrd.

Studien utgår ifrån en kvalitativ metod och har ett sociokulturellt- och läroplansteoretiskt perspektiv för att undersöka hur djur framställs i förskolan samt hur de kan användas som pedagogisk resurs. Studien är baserad på enskilda intervjuer med fyra förskollärare. Till studien bidrar förskollärare med information med egna erfarenheter, arbetssätt och förhållningssätt som vidare analyseras med hjälp av teoretiska begrepp inom läroplansteori och det sociokulturella perspektivet. Resultatet av studien påvisar att djur är en stor del av förskoleverksamheten och att djur används flitigt vardagligen genom lek för att bland annat utveckla empati hos barn. I uppsatsens diskussionskapitel diskuteras studiens resultat i relation till den tidigare forskningen nämnd under studiens fjärde kapitel. Uppsatsens sista kapitel ger förslag på fortsatt forskning inom ämnet av djurstudier.

Fritidshemmets uppdrag och syfte har sett olika ut i olika tider. Idag har verksamheten kommit att få en stark betoning på lärande och utveckling och innehållet i verksamheten har därför kommit att benämnas undervisning. Med denna studie har syftet varit att söka svar på den övergripande frågan hur fritidshemspersonalen beskriver sitt arbete med att realisera fritidshemmets kunskapsuppdrag i praktiken. Studien är en kvalitativ undersökning där den empiriska insamlingsmetoden utgjorts av semistrukturerade intervjuer som har utförts med sex utbildade pedagoger och lärare med behörighet att undervisa i fritidshem på fyra olika skolor. Samtlig personal är även verksam på olika avdelningar. Analysen av den insamlade teorin har gjorts utifrån ett läroplansteoretiskt och didaktiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det föreligger stora skillnader både mellan hur fritidshemmets kunskapsuppdrag uppfattas, men även hur det utförs och förverkligas i praktiken. Samtidigt visar resultatet också på att utförandet av undervisningen är en ganska komplex uppgift där flera olika faktorer påverkar vilket innehåll som tar form i verksamheten, och således även utförandet av detta uppdrag.

I undervisningen i idrott och hälsa läggs mycket fokus på kunskapsområdet rörelse. Ofta blir det fokus på tävling och användning av bollspel, trots att bollspel inte uttryckligen står med i läroplanen. Detta är en potentiell påverkansfaktor till att elever missgynnas och riskerar att inte delta i undervisningen. Syftet med studien var att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa i årskurserna 7-9 förankrar undervisningen i bollspel till aktuella styrdokument och hur de skapar likvärdiga förutsättningar för eleverna i undervisningen kring bollspel. Detta genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av sex lärare i idrott och hälsa som var aktiva i årskurserna 7-9. Deras svar har analyserats utifrån Lindes läroplansteori samt Engströms begreppsteori gällande  investeringsvärde och egenvärde. Slutsasterna drogs att lärare förankrar undervisningen i bollspel till läroplanens centrala innehåll och kunskapskravet gällande “Eleven kan delta i lekar, spel och idrotter som innefattar komplexa rörelser i olika miljöer”. Lärare använder flera metoder för att skapa likvärdiga förutsättningar i undervisningen. Lärarens didaktiska val påverkas av deras tolkningsutrymme i förhållande till läroplanen. Faktorer som kan påverka lärarens tolkningsutrymme är deras bakgrund i idrottsrörelsen och deras utbildning. Lärarens tolkningsutrymme påverkas även av kommunikationen med eleven, elevunderlaget och lokala förutsättningar. Läraren påverkas även av vad elev och lärare anser att syftet med undervisningen ska vara.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur lärare i F–3 tillämpar didaktiska val i livsfrågeundervisningen. För att besvara detta syfte har semistrukturerade intervjuer genomförts där fem lärare intervjuats. Resultatet utmynnade i de fyra kategorierna livsfrågornas ändlöshet, planeringens existens, elevernas välbefinnande och etiska avväganden som i analysen kopplas till forskningsfrågorna. Studiens slutsats är: Lärarnas egen livserfarenhet och arbetslivserfarenhet anses utifrån studien vara en grundläggande framgångsfaktor för arbetet med livsfrågor. Detta utgör en förutsättning för läraren att skapa förståelse för elevers olika perspektiv gällande livsfrågor. Samspelet mellan lärare och elever där elevers nyfikenhet och engagemang lockas fram genom diskussion och värdegrundsarbete och som utvecklar medmänskliga och demokratiska individer är grundstenen i livsfrågeundervisningen.

En av utmaningarna inom förskolan är att läroplanen tolkas olika bland pedagogerna på grund av olika erfarenheter och intressen. Detta kan medföra att utbildningen i förskolan inte blir likvärdig. Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om hur barn ges förutsättningar till fysisk aktivitet i förskolan. Denna kvalitativa studie utgår utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv och genomfördes genom intervjuer med sju förskollärare. Resultatet i denna studie visade att tolkningen av läroplanen, personlig inställning och begränsningar hos pedagogerna påverkade möjligheterna till fysisk aktivitet i förskolorna. Förskollärarna såg många fördelar med fysisk aktivet och hade en bred syn på vad fysisk aktivitet är. Vidare upplevde förskollärarna att de var i behov av mer tid till att tolka läroplanen tillsammans i arbetslaget för att få en samsyn kring vad de definierar som fysisk aktivitet. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>