Uppsatsens syfte var att undersöka hur användandet av konst ser ut i bildundervisningen hos de aktuella bildlärarna i årskurs 7–9 och introduktionsprogrammet samt vilka möjligheter och hinder som finns kopplat till detta. För att få svar på de här frågorna genomfördes en kvalitativ intervjustudie där fem bildlärare och en museilektor deltog. Materialet bearbetades med hjälpav en innehållsanalys och resultatet visade att informanterna använder konst på många olika sätt i bildundervisningen: som kunskapsgrund, som utgångspunkt i praktiska uppgifter, genom att prata om och analysera konst, arbeta med konsthistoria, offentliga utsmyckningar och installationer, genom aktiviteter utanför skolan (såsom konstvandringar och besök på konstmuseum), konstnärsbesök, processbaserad undervisning och ämnesövergripande samarbeten. Möjligheter med konsten är att ha den som inspirationskälla, referens och som förhållningssätt. Konsten ger möjlighet till samtal och diskussioner, bildning, kulturarv och klassutjämning. Den ger även möjlighet att göra aktiviteter utanför skolan och kan kopplas till elevers verklighet. Konstnärsbesök genom Skapande skola ger möjlighet att bjuda in en professionell konstnär till skolan. Hinder för konsten är bristen på tid, svårigheten att hitta och välja exempelbilder, bristande ekonomi samt risken att elever kopierar bilder när man visar konst i samband med uppgifter. Det kan även innebära mer administration, individuell vägledning och efterarbete. Elevers förväntningar på bildämnet och bristande erfarenhet av digitala medier kan också utgöra hinder för konsten i bildundervisningen.

Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att bidra med kunskap kring hur samtalet kring samer och samiska frågor har förts mellan de olika inblandade intressenterna som deltagit i revideringsprocessen av Lgr22s kursplaner för de samhällsorienterande ämnena, årskurserna 4–9, och även kunskap om hur samtalen påverkat kursplanernas innehåll. Studien utgår ifrån det läroplansteoretiska perspektivet att ett fastställande av en läroplan och liknande policydokument är en process som visar på ett spänningsfält mellan olika intressenters prioriteringar av innehållet. Den bygger på arkivmaterial från Skolverkets korrespondens med de expertgrupper som förekommit i de olika skolämnena som studerats, samt den korrespondens som remissyttranden i processen gett upphov till. Studien bygger på CDA modellens metodik och fokuserar på processen som format diskurserna som framträder. Som motpol till CDA metodiken har hegemoni ställts och för att kunna urskilja hur processen formar diskurserna har de utbildningsfilosofiska begreppen essentialism och rekonstruktionism använts.   Resultatet visar att Skolverket genomgående presenterar förslag som expertgrupperna kan anses ansluta sig till, medan remissyttranden från olika intresseorganisationer och en privatperson gör anspråk på att förskjuta dessa diskurser. Det är också remissyttrandena som i störst utsträckning påverkar hur de fastslagna kursplanernas innehåll så småningom blir, även om Skolverkets från början föreslagna diskurs bara förskjuts en aning jämfört med intresseorganisationernas yttranden.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar och menar att de hanterar direktiv för undervisning i Lpfö18. Vilka spår av förskolans tradition går att se i förskollärarnas förståelse av begreppet undervisning? Hur uppfattar förskollärarna sitt uppdrag och sin yrkesroll i förhållande till undervisning? Hur ser förskollärarna på sitt arbete med utvärdering av undervisning? Åtta yrkesverksamma förskollärare intervjuades om detta. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett läroplansteoriskt perspektiv. Även läroplanskoder och ramfaktorer används i analysen. Studien knyter an till tidigare forskning som bland annat handlar om undervisning, bedömning och utvärdering i förskolan. Analysen visar att undervisning alltid varit en del av förskolans tradition och att omsorg ses som betydelsefullt av förskollärarna. De anser att trygghet är en förutsättning för all undervisning i förskolan. Vidare menar de att förskollärarrollen idag är ett komplext uppdrag som innefattar många delar, bland annat ansvar och ledarskap för undervisning. Slutligen visar analysen att bedömning i förskolan är en komplicerad process. Förskollärarna förväntas följa upp undervisningen, men det finns inga tydliga direktiv för hur detta ska utföras eller vad som ska utvärderas. Fokus i utvärderingar handlar om förskollärarens undervisning. En risk är att den bild av verksamheten som synliggörs i utvärderingarna inte överensstämmer med vad som sker i verkligheten och att det som förskollärarna själva vill fokusera på, trygghet/omsorg, blir osynligt.

Anledningen till att jag började skriva den här uppsatsen var att jag under mina verksamma år som slöjdlärare har blivit uppmärksammad på hur olika läromedel kan användas i slöjdundervisningen. Detta gäller både hur lärare använder läromedel som fortbildning samt hur lärarna tillverkar och använder läromedel i sin undervisning. Vidare fick detta mig att fundera på hur eleverna upplever den läromedelssituation som råder i slöjdämnet och studien landade i ett elevfokus, sex elever intervjuades via videolänk. Genom att beskriva hur eleverna har fått information om slöjduppgifternas mål och process samt redogöra för hur eleverna resonerar kring att ha en lärobok i slöjdämnet uppnåddes syftet som var att få mer kunskap om läromedel i slöjdämnet ur ett elevperspektiv. Genomgående har läroplansteori används för att skapa en ram åt studien samt att erbjuda relevanta begrepp som förklarar elevers och lärares situation. Grundad teori användes till analysen av elevernas uttalanden. Resultatet visar att de intervjuade eleverna har erfarenhet av att använda olika sorters läromedel som webbsidor, häften och bilder som inspiration. Ingen elev har dock använt någon bok som inspiration eller kunskapskälla i något slöjdarbete. Fyra av sex elever svarar att de skulle finna stöttning i en lärobok i slöjdämnet om uppgifterna fortfarande var lika fria som de är idag.

Denna undersökning syftade till att undersöka hur buddhismen i jämförelse med kristendomen framställs i religionsböcker för årskurs 4-6 i relation till lgr 22 (läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet). Undersökningen tog avstamp i de teoretiska utgångspunkterna läroplansteori och orientalism. Syftet delades upp med hjälp av frågeställningar om hur mycket utrymme buddhismen respektive kristendomen fick i läroböckerna, om det fanns orientalistiska tendenser i form av andrafiering och etnocentrism samt hur skildringarna hörde ihop med lgr 22. Syftet uppnåddes genom att i en jämförelse mellan läroplan och läroböcker identifiera om och hur kunskap konstrueras som en form av maktutövande. Specifikt lades fokus på hur orientalistiska tendenser ges uttryck i behandlingen av kristendomen som något igenkännbart och buddhismen som något främmande. Undersökningen bestod av både en kvantitativ och kvalitativ textanalys av fyra läroböcker anpassade efter lgr 22. Analysen skedde utifrån en tematisk analys där koder urskildes för att bilda teman som utgjorde grunden för besvarandet av frågeställningarna. Resultatet visade att läroböckernas urval av kunskap i termer av utrymme och innehåll bidrar till kristendomens särställning i jämförelse med buddhismen. Buddhismen fick mindre utrymme än kristendomen i samtliga läroböcker. Orientalistiska tendenser och maktutövande visade sig främst i skillnaderna mellan hur kunskapen om de två religionerna presenteras där kristendomen fick representera ett “vi” som var mer igenkännbar, sann, modern, moraliskt god, vacker och komplex. Läroböckernas olika hanteringar av de två religionerna kunde i sin tur delvis ses som ett resultat av läroplanens skilda direktiv för de två religionerna. Krav som rör kristendomens representation är mer specifik än de krav som gäller buddhismen som genom sin vaghet öppnar för olika tolkningsmöjligheter och maktutövanden.

Syftet med denna studie var att undersöka och skapa kunskap om förskollärares uppfattningar om förhållandet mellan lärandet och digitalisering i relation till undervisning och den rådande mediedebatten i samhället om skärmtid och digitalisering i förskolan. För att undersöka detta användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor i Stockholm och empirin analyserades med tematisk analysmetod. Studiens teoretiska utgångspunkt är läroplansteori. Resultatet visar att de flesta förskollärare anser att de digitala verktygen kan fungera som ett skapande verktyg som kan bidra till barns kreativitet, nyfikenhet och fantasi samt kan de digitala verktygen fungera som en resurs för barns lärande. Samtliga förskollärare anser att digital kompetens är väsentligt för pedagoger och barn då världen idag är digitaliserad. De anser att det är av vikt att pedagogen har kompetens för hur verktygen ska användas med tydligt lärande syfte. De framhäver att om pedagogen inte har denna kompetens finns det risk att barnen använder verktygen passivt för sig själva utan någon lärande eller utveckling. Resultatet av förskollärarnas utsagor visar att samtliga förskollärare utom en är emot regeringens förslag att ta bort kravet på digitala verktyg i förskolans läroplan. De menar att istället för att regeringen ska ta bort kravet på digitala verktyg i förskolan ska de formulera om i läroplanen så att det blir tydligt att de digitala verktygen ska användas i lärande syfte. Den förskolläraren som höll med regeringens förslag anser att de digitala verktygen inte tillför så mycket mer än de analoga. Förskollärarna hade dock varierande synsätt kring skärmtiden, till exempel att det är negativt för barnens hälsa och välbefinnande. Slutsatsen blir att det behövs vidare forskning utifrån ett barnperspektiv hur digitaliseringen påverkar barnens lärande för att förstå mediedebattens konsekvenser för barns lärande.

Uppsatsen undersöker innehållet i svenskämnet i den nuvarande ämnesplanen Gy11 och i den kommande Gy25, dessutom jämförs dessa med varandra. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av Svedners ämnesargument utveckla förståelse för vilket innehåll som framträder i den kommande ämnesplanen i svenska i Gy25, jämfört med den gällande motsvarigheten i Gy11. För att uppfylla syftet användes två forskningsfrågor, en om likheter och skillnader i innehållet och en om fördelningen av ämnesargument i ämnesplanerna. Metoden som användes är kvalitativ textanalys och teorin består av dels läroplansteori, dels Svedners ämnesargument. Ämnesargumenten beskriver vad svenskämnet förväntas innehålla och är sex till antalet. De består av färdighet, kreativitet, kunskap, livskunskap, bildning och demokrati. Resultatet visar att skillnaderna mellan ämnesplanerna inte är särskilt stora, men vissa finns det ändå. En del skillnader finns exempelvis i själva stoffet där en del har lagts till och annat har tagits bort. Exempelvis är digitaliseringens påverkan på språk framskrivet i både syfte och centralt innehåll i Gy11, medan det inte finns med alls i Gy25. I Gy11 är digitala verktyg dessutom ett krav vid muntliga framställningar, sådant är inte fallet i Gy25. I ämnesargumenten framgår inte lika stora skillnader, storleksordningen är nämligen den samma för båda ämnesplanerna. Det vill säga att det ämnesargument som är vanligast förekommande i exempelvis det centrala innehållet är samma både för Gy11 och Gy25, nämligen kunskap. I ordning efter följer färdighet, demokrati, bildning, livskunskap och sist kreativitet. Skillnaderna som rör ämnesargumenten är alltså små, men finns främst att hitta i fördelningen i procent. Det vill säga att det som kan skilja sig åt är hur stort utrymme respektive ämnesargument får i ämnesplanerna. Exempelvis är färdighet 23 procent av Gy25:s syfte, medan det är 19 procent av Gy11:s syfte, alltså är färdighet något mer vanligt förekommande i syftesformuleringen i Gy25 än i Gy11.

Syftet med denna undersökning är att kartlägga förutsättningar för simundervisning på hög- stadiet i Sverige och på Sekundarstufe I i delstaten Brandenburg i Tyskland. Dessutom ska undersökningen ge en överblick över simundervisningens gestaltning i både Sverige och Tyskland. Arbetet bygger på en kvalitativ intervjustudie med fyra idrottslärare, två ifrån re- spektive land, som sedan har jämförts kontrastivt. Resultatet visar att den svenska simundervisningen genom sin målstyrda läroplan, som även innehåller betygskriterier, är mer resultatstyrd än den tyska, som fokuserar mer på innehåll trots att läroplanen är kompetensstyrd. Den tyska läroplanen innehåller inga bedömningskrite- rier utan överlåter denna kompetens till läraren. Ländernas olika läroplaner utgör en av ram- faktorerna som spelar roll för undervisningens överväganden och gestaltning. I den svenska läroplanen finns ett konkret simkunnighetskrav, däremot har frågan om simkunnighet inte lyfts på samma sätt inom ramen för ämnet i Brandenburg. Undervisningens fokus hos de svenska lärarna är simkunnighet och livräddning medan undervisningen i Brandenburg präglas mer av prestation och att våga. En annan ramfaktor som påverkar undervisningen är tiden som finns till förfogande. Samtliga lärare uppger tidsbrist som begränsande för undervisningens utformning och de svenska lä- rarna uppfattar tidsbristen som ett större problem än de tyska lärarna. Vid bedömning av simkunnighet i Brandenburg ingår, till skillnad från Sverige, elevernas förmåga att prestera. Det innebär att eleverna i Brandenburg inte kan bli underkända i sim- ning. I Sverige däremot blir simkunnighetstestet avgörande för om en elev blir godkänd eller underkänd. För att analysera resultatet användes läroplansteori och ramfaktorteori. De ramfaktorer som påverkade undervisningen var skolans ekonomi, tid, tradition, läroplanen samt lärarnas per- sonliga bakgrund, värderingar och utbildning.

Syftet med denna studie har varit att se hur lärare i årskurs 1, 3 och 6 i olika socioekonomiska områden resonerar kring fostran i skolan. Studien grundar sig i en fundering som framkom i och med min C-uppsats: hur ser lärare på begreppet fostran? I den svenska läroplanen talas det om en fostran som inte är definierad och då det är lärarna som senare ska implementera sin tolkning av begreppet i sin verksamhet, är det intressant att se hur lärare resonerar kring begreppet. Denna studie utgår ifrån sex stycken forskningsfrågor som syftar till att belysa hur de intervjuade lärarna ser på fostran i skolan: vad fostran är och hur det kommer till uttryck; vad lärarna utgår ifrån när de fostrar; om det är någon skillnad mellan olika årskurser och sociala områden samt om de anser att det finns någon gräns mellan skolans och hemmets ansvar i fostran av eleverna. Studien bygger på semi-strukturerade intervjuer med sex stycken lärare på låg- och mellanstadiet i olika socioekonomiska områden. Empirin har analyserats med semantisk innehållsanalys genom att det insamlade materialet har kodats och tilldelats tematiska rubriker. Resultatet visar att lärarna har reflekterat relativt lite över begreppet fostran och vad det kan innebära. Tre huvudkategorier gällande fostran framkom: att föra över samhällets normer och värderingar till eleverna; att eleverna ska lära sig att umgås tillsammans i grupp och att eleverna ska lära sig hur man beter sig i klassrummet. Inga betydande skillnader framkom mellan hur de intervjuade lärarna resonerar kring fostran, varken i de olika årskurserna eller i de olika sociala områdena men i området som var mindre kulturellt homogent fokuserade lärarna lite mer på att försöka överbygga dessa skillnader. Det framkom inte heller någon skillnad angående lärarnas utgångspunkter för fostran utan de tog alla upp sunt förnuft och personliga erfarenheter som utgångspunkter. Angående forskningsfrågan om var de intervjuade lärarna upplever att en gräns mellan hemmet och skolans ansvar går var svaren varken entydiga eller tydliga. Den egentliga enda gemensamma uppfattningen bland lärarna var att det är elevens grundläggande fysiska nödvändigheterna som definitivt ligger på föräldrarnas ansvarsområde. Lärarna uttrycker en önskan om att inte behöva fostra eleverna och menar att det egentligen inte ingår i deras yrke, även om verkligheten dock ser annorlunda ut. Lärarna upplever att det över tid har blivit mer fostran för dem och mindre för föräldrarna då lärarna också får hantera och lösa saker som händer utanför skolans domän. Resultaten har analyserats med hjälp av läroplansteori och utifrån teorier om den dolda läroplanen. Analysen visade att lärarnas uppfattning om fostran är relaterat till det som händer i samhället samt att fostran inte bara handlar om att skapa demokratiska medborgare utan det handlar även om att skapa normaliserade människor som har en förmåga att anpassa sig till och följa regler. Förslag för framtida forskning är bl.a. studier över hur elever och föräldrar ser på fostran för att på så sätt kunna få en mer heltäckande bild över vad fostran i dagens skola innebär.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fem idrottslärare tolkar begreppet hälsa och hur de beskriver arbetet med att synliggöra hälsa för elever i sin undervisning. Jag anser att studien är gynnsam för skolverksamheten eftersom det är ett viktigt element i dagens samhälle samt ett aktuellt ämne. I grundskolans läroplan står det att elevers erfarenheter till fysiska aktiviteter är avgörande för hur aktiva de blir i framtiden. Därför är det viktigt att elever ges kunskaper om hälsa i skolan, både praktiskt och teoretiskt. I teoriavsnittet kommer läroplansteorin lyftas fram samt profession och läraryrket. Data har samlats in med hjälp av personliga intervjuer med idrottslärare. Frågeställningarna har fokus på vilka tolkningar som kan finnas kring begreppet hälsa bland idrottslärare och hur de arbetar med hälsa i sin undervisning. I studiens resultat har det framkommit att de intervjuade idrottslärarna i denna studie tolkar begreppet hälsa med välmående och att må bra helhetsmässigt. Det har även framkommit att de föredrar att ämnesintegrera samt att blanda teori och praktik i undervisningen för att främja lärande hos eleverna.