Syftet med denna studie är att belysa och öka kunskapen om elever med specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, hur de upplever stödet i skolan och vad de önskar mer av. Studien belyser även den specialpedagogiska aspekten i fråga om ansvar, behov och synen på stödet till denna målgrupp av elever. Studien är av kvalitativ karaktär med en sociokulturell utgångspunkt. För att samla in data har intervjuer gjorts med tre elever med dyslexidiagnos och fyra verksamma specialpedagoger. Semistrukturerade intervjuer har genomförts och två intervjuguider har utformats, en anpassad för eleverna och en anpassad för specialpedagogerna  Resultatet av studien visar att eleverna tycker det är både bra och dåligt med en diagnos. Det mest positiva är att lärarna känner till deras problem, att det får dem att känna sig säkrare. Eleverna är ganska nöjda med det stöd de får i skolan, men de skulle gärna vilja ha ännu mer stöd. De framhåller betydelsen av goda relationer med både lärare och kamrater. Det som eleverna önskar mest av allt är mer lugn och ro i skolan, mindre undervisningsgrupper och fler pedagoger. Specialpedagogerna pekar också på vikten av ett positivt arbetsklimat så att eleverna känner sig trygga i skolan. De menar att de har god tillgång till material som de försöker anpassa till varje elev men de skulle gärna ha mer kollegialt samarbete. Elevernas svårigheter se olika ut och pedagogerna önskar att de kunde ägna mer tid åt varje enskild elev för att kunna hitta de rätta individuella anpassningarna.

No description available.

Syftet med vår studie är att undersöka hur grundskolor i två kommuner identifierar och beskriver det stöd som utformas för att möta läs- och skrivsvårigheter hos två distinkta elevgrupper, flerspråkiga- samt integrerade elever, alltså elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) som inkluderas i grundskoleklass. Studien är uppdelad i två delstudier som undersöker varje grupp separat och belyser relevanta delar i den specialpedagogiska verksamheten. I analysens diskussion kontrasterar dessa mot varandra. På så sätt synliggör vi och förmedlar utmaningar inom specialpedagogiken. Med vår studie vill vi även bidra till mer kunskap om identifiering av samt stöd till flerspråkiga- och integrerade elever genom att undersöka hur arbetet organiseras på skolorna. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 8 pedagoger för att ge inblick i skolvardagens komplexitet kring dessa två olika elevgrupper. För att snäva in och avgränsa studiens syfte utifrån våra två breda målgrupper valdes fenomenografi som analysmetod.  Studiens teoretiska ansats är Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv, nämligen det kategoriska-, det kritiska- samt dilemmaperspektivet. Empirin tyder på att det kategoriska perspektivet är vanligt förekommande vid beskrivningar av utformande av stödåtgärder och det kritiska lyfts som en viktig faktor i utformandet av en inkluderande lärmiljö. Dilemmaperspektivet uppträder som tydligt hos alla respondenter vid arbete med identifiering av elevgrupperna samt i fråga om samarbete med modersmålslärare samt studiehandledare. Även respondenternas beskrivningar av konflikter, spänningar och avvägningar på arbetsplatsen mellan olika pedagoggrupper med skilda ansvarsområden tolkar vi som ett dilemma. Implikationer för detta kommer att diskuteras.

Birgitta Stjernström Cronberg (2022). Analogt och digitalt skrivande - elevers och speciallärares upplevelser.  Speciallärarprogrammet med specialisering språk-, läs- och skrivutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. I dagens svenska skola varierar skrivundervisningen, många skolor väljer att undervisa i läs- och skrivundervisning med hjälp av skiftande metoder till exempel traditionell skrivundervisning, ASL- Att skriva sig till läsning, blandade metoder och med en större mängd digital skrivundervisning. Tidigare forskning visar varierade resultat kring elevers skrivande och effekter av att skriva med olika skrivverktyg. Utifrån dessa aspekter är studiens syfte att beskriva erfarenheter och upplevelser för elever i årskurs 3 av att skriva analogt respektive att skriva digitalt och att beskriva speciallärares erfarenheter av att arbeta med elever i svårigheter och deras användning av olika skrivverktyg. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex elever från en skola och med fyra speciallärare från fyra olika skolor i södra Sverige. Studiens resultat har tolkats ur ett sociokulturellt perspektiv som fungerat som ett redskap för att analysera och tolka informanternas svar och upplevelser i en kontext där kommunikationen mellan intervjuare och intervjuperson utgjort grund (Säljö, 2014). Centrala källor har främst varit förstahandskällor av resultat av forskningsstudier, forskningsartiklar och andrahandskällor som litteratur, inom områdena skrivande, lärande, sociokulturell teori, generellt och specifikt med specialpedagogiskt perspektiv. Den teoretiska grunden utgörs av den sociokulturella teorin. Empiri har sorterats med stöd av innehållsanalys. Resultaten visar att informanterna anger flera olika skäl till sina val av skrivverktyg, till exempel graden av arbetsinsats, uppgiftens utformning och syfte och samarbete med kamrater. Det sagda utgör grund för formulerande av teman. De teman som utkristalliserar sig i resultatet är: (1) Erfarenheter och upplevelser av olika skrivverktyg, (2) Erfarenheter av att skriva själv respektive tillsammans och (3) Inspiration för skrivande och följande tre teman har utkristalliserats från intervjuerna med personer med specialpedagogisk kompetens: (1) Erfarenheter av elevers användande av olika skrivverktyg, (2) Erfarenheter av gynnsamt stöd för elever i läs- och skrivsvårigheter och (3) Erfarenheter av elevers förtrogenhet med olika skrivredskap.

Studiens syfte är att bidra till ökade kunskaper om verksamma pedagogers syn på inkludering, en maximerad användning av målspråket i undervisningen och inkluderande undervisningsmetoder i moderna språk. Semistrukturerade kvalitativa individuella intervjuer har genomförts med en specialpedagog och fem lärare i moderna språk från två skolor i Stockholmsområdet. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats med hjälp av tematisk analys och därefter tolkats utifrån specialpedagogiska och ämnesdidaktiska perspektiv samt det sociokulturella perspektivet. Pedagogernas exempel på stödjande strukturer har jämförts med strategier för hur undervisningen kan utformas för att underlätta för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. En kategorisering av pedagogernas exempel på stödjande strukturer har också gjorts utifrån de sex delaktighetsaspekterna i delaktighetsmodellen som ursprungligen utvecklades av framlidne professorn Ulf Janson och hans medarbetare på Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet (Janson, 2005, refererad iSzönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Denna studie visar att pedagogerna yttrar en bred syn på vad inkludering kan vara vilket visar på begreppets komplexitet. De många exemplen skulle också kunna tyda på att det saknas en gemensam förståelse och en delad definition av begreppet. Studien visar även att pedagogerna exemplifierar många stödjande strukturer och anpassningar som kan fungera väl för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. Dessutom visar studien att lärarnas ambition är att prata på målspråket så mycket som möjligt i klassrummet, men att en rad utmaningar gör det svårt att uppnå. Utmaningarna består i lärarnas oro över att eleverna ska tappa motivationen, att det är svårt att ställa om målspråket efter elevernas nivå och att det är svårt att ge komplexa förklaringar på målspråket. Enligt flera av gymnasiepedagogerna har eleverna otillräckliga och väldigt varierade förkunskaper när de ska fortsätta med sitt moderna språk i gymnasiet.

Den här induktiva kvalitativa intervjustudien syftar till att undersöka hur elever med läs- och skrivsvårigheter upplever digitala talsynteser som redskap i kemiundervisningen och hur de upplever att skolan har hanterat deras behov av stöd. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer där högstadie- och gymnasieelever fick beskriva sina upplevelser att använda talsynteser i kemiundervisningen samt det stöd som skolan gett eleverna. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Det identifierades fyra kategorier: Elever upplever den digitala talsyntesen som ett stöd i lärandet, Elever upplever svårigheter med användandet av den digitala talsyntesen, Elever upplever brister i skolans resurstillsättning och Elever upplever svårigheter i kommunikationen med skolan.Resultaten visade på vikten av lärarens engagemang och elevernas behov av stöttning av läraren vid introduktion och användning av talsynteser. Då de uttalade kemins komplexa termer och begrepp inkorrekt, vilket enligt eleverna kräver ett engagemang hos kemiläraren för att talsynteserna ska fylla sin tänkta funktion. Fick eleven stöd av läraren så upplevde flertalet av eleverna att talsynteser var ett hjälpmedel för dem i kemiundervisningen. Alla eleverna upplevde att skolans resurser sattes in för sent och att de själva och deras föräldrar fått kämpaför att få stöd och digitala hjälpmedel. Alla eleverna upplevde att skolan borde varitmer förberedd för att kunna identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och introducera digitala hjälpmedel tidigare. Studiens slutsats är att talsynteser upplevs som ett fungerande digitalt hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter i kemiundervisningen om eleven har stöd av läraren.

Hitta språket är ett stöd för att kartlägga elevers språkliga medvetenhet i förskoleklass. Kartläggningsmaterialet är obligatoriskt och ska utföras under höstterminen i förskoleklassen. Syfte är att identifiera elever som är i behov av stöd. I skollagen står det att elever som är i behov av stöd har rätt att få det i tid. Trots detta har vi under vår verksamhetsförlagd utbildning och av tidigare skolerfarenheter sett tendenser att elever inte får den hjälp de är berättigade till i tid.  Hitta språket relaterar till ett av våra teoretiska perspektiv, den språkliga medvetenheten då det är ett kartläggningsmaterial som är inriktat på elevens fonologiska och morfologiska medvetenhet. Vårt andra teoretiska perspektiv, är den sociokulturella lärandeteorin, eftersom respondenternas utsagor mer än inriktade på att den språkliga medvetenheten utvecklas i samspel med andra snarare än språkinriktad färdighetsträning som ofta följer efter en kartläggning. Vår studie är utformad efter en kvalitativ metod där sex lärare intervjuats för att ta fasta på deras upplevelser och erfarenheter av kartläggningsmaterialet Hitta språket.  Vid analysen av intervjuerna framkom det att attityderna kring Hitta språket skiljer sig åt bland lärarna och andra aktörer som på ett eller annat sätt arbetar med kartläggningen. Det som däremot var gemensamt var att alla lärare är positiva till hur kartläggningsmaterialet kan bidra till att elever får stöd i tid. Det framgick även det råder en oenighet mellan lärare och specialpedagog/rektor om kartläggningsmaterialet Hitta språket och dess innebörd.

No description available.

Syftet med vår studie var att undersöka hur organisationen ser ut kring elever med diagnosen dyslexi. Vi har gjort en kvalitativ undersökning som grundat sig på intervjuer och dokumentanalyser. Studien är baserad på sju halvstrukturerade intervjuer och analys av 36 åtgärdsprogram. Vårt antagande som vi även tycker framgår ur Skolinspektionens rapport (Skolinspektionen, 2011:8) var att många skolor saknar ett helhetsperspektiv i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Våra förutfattade meningar var även att åtgärdsprogram för elever med diagnosen dyslexi inte används som ett pedagogiskt instrument i den utsträckning vi önskar. Resultatet visar att våra förutfattade meningar inte stämmer på de två undersökta skolorna. Vi kunde dock inte utläsa enbart efter dokumentanalyserna om skolorna använder åtgärdsprogrammen som ett instrument i sin undervisning men det framkom istället under intervjuerna att ingen av skolorna “väntar och ser” utan arbetar istället “som om” direkt vid misstanke om dyslexi. Det som framkom tydligast under vår studie var vikten av hur specialpedagog och speciallärare arbetar och organiserar på en skola.

Fransson, Carina & Jessen, Anneli (2010). Tillgång och kompetens kring kompensatoriska hjälpmedel (Availability and competence on assistive technology). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med undersökningen är att kartlägga om elever med dyslexi har de kompensatoriska hjälpmedel som SKED anser att de behöver samt om eleven, elevens föräldrar och speciallärare/specialpedagoger har den kompetens som krävs för att ge eleven möjlighet att kunna använda dessa hjälpmedel optimalt.Vi har gjort en kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer. Sammanlagt har vi genomfört 12 intervjuer med fyra elever, fyra föräldrar och fyra specialpedagoger från tre grundskolor i två kommuner.Kartläggningen visade att i den ena kommunen var tillgången till kompensatoriska hjälpmedel bra, utifrån SKED:s rekommendationer. I den andra kommunen var tillgången inte bra, utifrån SKED:s rekommendationer. Det var skillnader mellan de olika skolorna, vilket gav eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete. Det framkom också att samtliga elever, föräldrar och specialpedagoger ansåg sig sakna utbildning på kompensatoriska hjälpmedel.