Sammanfattning Föreliggande studie syftar till att bidra med kunskap om organisatoriskt stöd i grundskolan. Med organisatoriskt stöd avses det stöd som läraren inte kan ge eleven genom extra anpassningar eller sin pedagogik. Det organisatoriska stödet kräver organisatoriska förutsättningar exempelvis i form av tillgång till speciallärare, datorer, lokaler, assistenter eller anpassad gruppstorlek. För att varje elev ska utvecklas så bra som möjligt behöver vissa elever erhålla mer stöd än andra. Om det inte räcker med extra anpassningar krävs särskilt stöd, som till stor del påverkas av skolans organisatoriska förutsättningar. Det vi i studien avser att studera är det stöd som är avhängigt av skolans organisation, i högre grad än lärarens pedagogiska förmåga. Det organisatoriska stödet är betydelsefullt för möjligheten till en likvärdig skola för alla. Studiens syfte var att öka kunskapen om det organisatoriska stödet för elever i läs- och skrivsvårigheter i några grundskolor, med avseende på de stöd som ges, vilka stödformer lärarna vill ha, hur beslut om stöd fattas, samt hur stödet utvärderas. Den metod som använts i studien är semistrukturerade kvalitativa intervjuer, som genomförts med tolv lärare på olika grundskolor i Sverige. Studien visar att lärarna identifierar nivågruppering, egen dator, tillgång till speciallärare i klassrummet samt en-till-en träning hos specialläraren som tillgängligt organisatoriskt stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter, som lärarna vill använda. Elevens lärare fattar beslut om extra anpassningar och om det inte anses räcka till ska behovet utredas av rektor. Beslut om särskilt stöd, vilket i regel är mer omfattande och pågår under en längre tid, tas av rektor och ett åtgärdsprogram utarbetas. Undersökningen påvisar att undervisning kan ske i olika grupper, att stöd i form av tillgång till dator ofta finns, men att stöd av speciallärare ofta sätts in för sent och i för liten utsträckning. Rutiner som tydliggöra hur stödinsatser ska implementeras, följas upp och utvärderas finns inte i tillräcklig omfattning.    Nyckelord: läs- och skrivsvårigheter, organisatoriskt stöd, extra anpassningar, tidiga insatser, särskilt stöd

Denna studies syfte är att redogöra för hur lärare i F–3 arbetar i klassrummet för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska utveckla sin läsförmåga. Syftet är också att redogöra för hur lärare arbetar för att motivera dessa elever till läsning. För att konkretisera syftet kommer följande frågeställningar att användas: på vilket sätt arbetar lärare för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska kunna utveckla sin läsförmåga? Och hur arbetar lärare för att motivera läsning hos elever med läs- och skrivsvårigheter?Den forskning som ligger till grund för den här studien har visat att lärare behöver ge rätt stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter. Elever med läs- och skrivsvårigheter behöver utvecklas genom högkvalitativ undervisning och det kräver att lärare arbetar med många olika läs- och skrivaktiviteter med eleverna.Undersökningen innehåller sex semistrukturerade intervjuer med sex olika lärare. Resultatet av studien visar att det är svårare att motivera elever med läs- och skrivsvårigheter till läsning än de elever som är utan dessa svårigheter. Det har även visat sig att det är viktigt att anpassa läseböckerna till elevernas intressen och nivåer för att de ska kunna utveckla läsförmågan. Resultatet i frågan om hur lärare arbetar för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska utveckla sin läsförmåga har varit olika eftersom samtliga lärare har olika arbetssätt. Några exempel är inläsningstjänster, högläsning och spegelläsning. / <p>Svenska</p>

Specifika läs- och skrivsvårigheter är en diagnos som varje praktiserande lärare kommer att möta i sitt yrkesutövande den dag hen lämnar universitetet och påbörjar sin yrkesgärning. Att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter innebär att man som lärare behöver göra anpassningar. Denna studie undersöker SO och NO lärares kunskap om samt förutsättningar att tillägna sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter. Studien består av en enkätstudie med 152 respondenter samt uppföljande intervjuer med 8 SO och NO lärare i högstadiet. Resultatet visar på stor spridning i kunskapen om specifika läs- och skrivsvårigheter och endast ett fåtal uppger att de får gedigen och kontinuerlig fortbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Cirka en fjärdedel uppger att de inte fått någon utbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt så har närmare två tredjedelar av respondenterna läst in sig kring specifika läs- och skrivsvårigheter på egen hand.  Studien visar att drygt hälften fått med sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter i sin grundutbildning. I intervjuerna framkommer det att samtliga lärare gör anpassningar men att det ofta handlar om att tillgodose tillgång till avskalat, förenklat material och digitalt stöd i form av inläst material. Samtidigt berättar flera av respondenterna att eftersom de själva inte har koll på de digitala hjälpmedlen så blir många elever lämnade i att lära sig detta själva. Samarbetet med speciallärare och specialpedagog varierar stort. I många fall finns ett gott samarbete men i andra fall har man endast haft kontakt med denna yrkeskategori i samband med överlämningar. Slutsatsen blir således att lärare i högstadiet har en varierande kunskap om vad det innebär att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter och att en stor del av lärarkåren ombesörjer sin egen fortbildning i ämnet.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om och fördjupad förståelse av elevers uppfattningar av specialpedagogiska insatser inom läs- och skrivinlärning. Historiskt sett har det särskilda stödet till elever sett väldigt olika ut. Speciallärare och specialpedagoger utgör en viktig roll i skolans arbete men enligt Göransson m.fl. (2015) har utbildningen för speciallärare samt specialpedagoger förändrats under tid. De senaste åren har diskussioner förts kring elevers inkludering och exkludering i klassrummet (Eriksson m.fl. 2011).   Vi har valt att göra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 11 elever som är i behov av specialundervisning i läs- och skrivinlärning i och utanför klassrummet i årskurs 5. Vi vill ta reda på hur elever upplever specialundervisning genom ett halvstrukturerat förarbetat intervjumaterial. Utifrån svaren försöker vi vara lyhörda och följa upp med lämpliga följdfrågor. Vi utgår ifrån ett fenomenografiskt perspektiv vilket innebär en beskrivning av elevernas unika upplevelse där den egna förståelsen och förutfattade meningar synliggörs för att skildra elevers verklighet så som de upplever den. Resultatet har belysts utifrån ett dilemmaperspektiv med Nilholms (2007) relationella samt kompensatoriska perspektiv kopplat till specialpedagogik. Persson (2019) anser att i interaktion till övrig pedagogisk verksamhet bör man se till det relationella perspektivet kontra det kategoriska där exempelvis elever kan befinna sig i svåra hemförhållanden.   Jacobson (2006) anser att barn ibland får sociala svårigheter i kamratgruppen. Lässvårigheter är oftast inte en enskild orsak till eventuell mobbning, men denna risk kan öka tillsammans med ett lågt självförtroende (ibid). Studien visar att elevers uppfattningar av specialpedagogiska insatser inom läs och skrivinlärning påverkas av relationer, sociala sammanhang samt miljö.

Följande självständiga arbete belyser speciallärarens uppdrag enligt examensförordningen (SFS 2011:688) som kvalificerad samtalspartner inom specialiseringen språk-, skriv- och läsutveckling. Syftet med detta arbete är att få fördjupad förståelse och inblick i hur speciallärare upplever betydelsen av det kvalificerade samtalet med lärare som möter elever i läs- och skrivsvårigheter. Arbetet behandlar begreppet kvalificerade samtal, speciallärarens roll i det kvalificerade samtalet samt dess möjligheter och svårigheter. En forskningsöversikt inom området för studien redovisas. Studiens teoretiska utgångspunkter tar avstamp i såväl systemteori som specialpedagogiska perspektiv. En kvalitativ forskningsansats har valts då strävan varit att få en fördjupad förståelse och inblick i hur några speciallärare upplever betydelsen av det kvalificerade samtalet med lärare. Det empiriska materialet består av transkriberade inspelningar från intervjuer med tolv speciallärare. I resultatet framkommer att speciallärarna i studien upplever kvalificerade samtal med lärare viktiga i förhållande till elever i läs- och skrivsvårigheter, då lärare och speciallärare tillsammans kan finna nya lösningar där möjligheter frigörs på organisations-, grupp- och individnivå. Synen på elever förändras och går från ett individperspektiv med elevens svårigheter i fokus till ett mer relationellt perspektiv där läraren får tid att reflektera över sin egen undervisning, sitt förhållningssätt och nuvarande lärmiljö. Dragna slutsatser är att lärarens kunskap om eleven tillsammans med speciallärarens fördjupade kunskap inom språk-, skriv- och läsutveckling kan leda fram till adekvata anpassningar utifrån elevens nivå. Begreppet kvalificerade samtal är relativt okänt bland de intervjuade speciallärarna och betydelsen kan definieras som handledande, rådgivande och reflekterande samtal. Speciallärarna i studien menar att förutsättningar som organisation, tid och mandat från skolledningen är viktiga faktorer för att möjliggöra goda förutsättningar för kvalificerade samtal.

Vårt syfte med studien är att ta reda på hur lärare resonerar och anser att de arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter, ADHD och dyslexi. Vidare tar studien upp hur lärare resonerar kring möjliga faktorer som kan påverka elevers läs- och skrivsvårigheter, samt vilka uppfattningar de har kring samband mellan dem. Den teoretiska utgångspunkt som genomsyrar vårt arbete är det sociokulturella perspektivet, eftersom elevers lärande inträffar i samspel och den undervisningskontext som de samspelar i. Vår valda metod är semistrukturerade intervjuer med lärare som är verksamma för årskurs 4–6 i ämnet svenska. Vi analyserar därefter vårt material med hjälp av ett hermeneutiskt perspektiv, vilket gör att vi kan få en djupare förståelse av det som våra informanter delger oss. Slutsatser som vi kan konstatera utifrån vår forskningsbakgrund och vår undersökning är att lärarnas definition av läs- och skrivsvårigheter och ADHD stämmer väl överens med varandra. Däremot har våra informanter svårt att se skillnad på begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Forskningen menar att detta kan bero på att gränsen att ha läs- och skrivsvårigheter och att vara dyslektiker inte är knivskarp. Ytterligare slutsatser är att ADHD utmärker sig olika beroende på om det är pojkar eller flickor, samt att det finns olika faktorer som ligger till grund för elevers läs- och skrivsvårigheter. Exempel på bakomliggande faktorer är fonologiska, sociala och emotionella faktorer, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, arv och miljö, samt ogynnsam socioekonomisk bakgrund. Fortsättningsvis finner vi slutsatsen att det finns samband mellan läs- och skrivsvårigheter, ADHD och dyslexi, men att vissa av dem är tydligare än andra. Avslutningsvis summerar vi att både forskning och våra informanter beskriver liknande pedagogiska insatser och hjälpmedel som används för att främja läs- och skrivutveckling hos elever med svårigheter. Exempel är aktiviteter där man bygger upp sin text i flera steg med hjälpmedel som dator, Chromebook och paddor. Däremot kan vi konstatera utifrån både forskning och våra informanter att det inte alltid är bra för elever att läsa på skärm.

Syftet med denna studie var att ta del av åtta grundskollärares uppfattningar om hur de identifierade och arbetade med elever som har läs- och skrivsvårigheter. I studien deltog fyra lärare som arbetar i årskurs F-3 och fyra lärare som arbetar i årskurs 4-6 i Mellansverige. Studiens teoretiska utgångspunkt var den fenomenografiska ansatsen som fokuserar på människors uppfattningar kring olika fenomen. Lärarnas uppfattningar undersöktes med hjälp av kvalitativa intervjuer som var av semistrukturerad karaktär. Intervjusvaren analyserades utifrån den fenomenografiska analysmodellens sju olika steg. I analysen behandlades flera olika fenomen, vilket skapade flera olika utfallsrum med ett antal olika kategorier som visade en varitation i lärarnas uppfattningar rörande följande fem fenomen: Identifikation av läs- och skrivsvårigheter, svårigheter med att identifiera läs- och skrivsvårigheter, kartläggning av läs- och skrivsvårigheter, lärares arbetssätt vid läs- och skrivsvårigheter och kompensatoriska hjälpmedel vid läs- och skrivsvårigheter. Analysen visade exempelvis att lärarna främst identifierade elever med läs- och skrivsvårigheter via elevernas fonologiska svårigheter. Vidare framkom det att lärare främst knyter svårigheter för lärare att upptäcka elever med läs- och skrivsvårigheter till elevers förutsättningar och beteende i lärandesituationen. Lärare kartlägger främst elevers läs- och skrivsvårigheter med hjälp av av olika material och test (IUP, screeningmaterial, NP), men eget kartläggningsarbete och stöd av specialpedagogisk kompetens nämns också. Vad gäller arbete med elevers läs- och skrivsvårigheter framförde lärarna framförallt att de arbetar åtgärdande, men i viss mån även förebyggande. Intressant var att flera lärare ville arbeta mer med en-till-en-undervisning. Lärarna angav framförallt digitala verktyg som hjälpmedel i stödjandet av elever med läs- och skrivsvårigheter, men framhöll svårigheter med att kontrollera hur eleverna använde dessa, samt att tekniska problem var vanliga.

Läs- och skrivsvårigheter är inte enbart ett växande problem i skolan utan även ett samhällsproblem. Den ökande kravbilden på läsförmåga i samhället bidrar till betydelsen av att utarbeta verkningsbara läs- och skrivstrategier bland elever med läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt visar forskning att allt fler lärare känner en oro i att undervisa i lässtrategier, en oro som i mångt och mycket grundar sig i okunskap. Eftersom utvecklingen av lässtrategier utgör ett bedömningsunderlag i nationella provet i svenska och dessutom betonas i läroplanen (Lgy11) är det ett aktuellt forskningsämne som både belyses nationellt som internationellt. Forskning visar att det råder en slags konsensus kring vad som elever med god läsförmåga och läsförståelse har jämfört med vad elever med läs- och skrivsvårigheter inte har. Till exempel saknar de sistnämnda eleverna kompetens att göra inferenser och förutsäga kommande information i det de läser. Däremot går meningarna ibland isär vilka läs- och skrivstrategier som kan ha effekt för läs- och skrivutveckling och det är inte sällan brist på kunskap när det gäller att tillämpa läs- och skrivstrategier i praktiken.

Vårt syfte i studien är att undersöka vilka uppfattningar lärare har om digitala verktyg i läs- och skrivutvecklingen för elever i läs- och skrivsvårigheter samt vilka för- och nackdelar det finns med att använda digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer för att besvara studiens frågeställningar. Fem lärare i årskurs två och tre har intervjuats enskilt. Resultatet av studien visar att lärare har en generell uppfattning om att digitala verktyg är ett bra stöd för elever i läs- och skrivsvårigheter. Lärarna anser även att digitala verktyg stärker elevernas motivation och självförtroende, samt gör det möjligt att individanpassa undervisningen. Det framkommer att det finns en stark efterfrågan om utbildning och kompetens för att kunna inkludera digitala verktyg i undervisningen. Samtliga lärare anser även att det finns en svårighet att ha uppsikt över hur varje enskild elev använder sina digitala verktyg. Avslutningsvis diskuterar vi resultatet, samt ger förslag till vidare forskning.

Denna studies syfte är att uppmärksamma Literacy i förskolan och undersöka ett samband mellan tre aspekter av förskolan: förskollärarens förhållningssätt, undervisningens innehåll och barnsförutsättningar för lärande. Problematiken som ligger till grund för studien är den uppmärksammade Literacykrisen i Europa. På senare år har det indikerats att många barn inte når målen för den grundläggande läs- och skrivkunnigheten, vilken är en fundamentalt viktig förmåga i dagens samhälle. Studiens teori utgår från socialkonstruktivismen med ett sociokulturellt perspektiv på lärande som förespråkar att allting i livet är socialt och kulturellt konstruerat. Metoden bygger på en tematisk analysmetod där empirin samlats in via en skriftligt riktad intervju till målgruppen förskollärare. Resultatet har visat på att interaktionerna mellan förskollärarnas förhållningssätt, hur de utformar undervisningen samt genom det bemöter barns förutsättningar för lärande är viktiga beståndsdelar i att erövra allt lärande så som Literacy. För att kunna bli medborgare som kan fungera i samhället har det av förskollärarnas beskrivningaräven framgått att barn behöver finna lusten till att erövra läs- och skrivkunnighet och att barn med svårigheter får den stöttning de behöver. Förskollärarna var även eniga om att det är viktigt att introducera Literacy och utforma dess innehåll genom socialt betingade interaktioner mellan så väl barn-barn, barn-vuxna som miljön.