Syftet med vårt arbete är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv belysa metoder som syftar till att främja språkutveckling samt förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. Vi vill lyfta fram olika pedagogers tankar kring förebyggande insatser och samverkan i arbetet med barns språkutveckling samt läs- och skrivinlärning. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om språk-, läs- och skrivutveckling, samverkan och den specialpedagogiska rollen. Den empiriska delen utgörs av en kvalitativ undersökning som bygger på halvstrukturerade intervjuer. Målgruppen har bestått av pedagoger från förskola, förskoleklass, skolår 1-2 samt specialpedagoger. Resultatet visar att samtliga intervjuade pedagoger betraktar språklig medvetenhet som viktig och nödvändig för barnens språkliga utveckling. Det finns en stark tilltro till möjligheterna att verka för en språkutveckling och därmed förebygga läs- och skrivsvårigheter. Pedagogerna ser samverkan som ett betydelsefullt redskap för barns språk-, läs- och skrivutveckling, men vi kan konstatera att den röda tråden mellan förskola och skola saknas. Resultatet visar också att specialpedagogen i sin yrkesroll har en stor uppgift att fylla inom samtliga dessa områden.

Sammanfattning/abstrakt BakgrundFör elever som är i behov av stöd kan ett digitalt verktyg underlätta skrivprocessen. I dag har dessa verktyg blivit ett naturligt inslag i den svenska gymnasieskolan och kan bli ett viktigt redskap i skolarbetet. Under senare år har digitaliseringen varit ett livligt debatterat ämne och syftet med verktygen är att eleverna ska ges de förutsättningar som krävs. En bärbar dator eller en datorplatta kan göra det möjligt för elever med läs- och skrivsvårigheter att klara sin utbildning, men det kan också vara ett hinder när det gäller användandet. Förhoppningen är att digitala verktyg ska underlätta för eleven och faktiskt vara ett hjälpmedel. Syfte Syftet med studien är att undersöka gymnasieelevers upplevelser av bärbar dator och datorplatta vid textproduktion och textredigering och på vilket sätt datorplatta och bärbar dator bidrar i deras skrivprocess. Andra syften är att belysa vikten av samspel mellan elev och digitala verktyg samt att bidra till en ökad förståelse för specialpedagogens roll när det gäller valet av digitala verktyg ute på skolorna.Preciserade frågeställningarFör att förtydliga och precisera problemområdet och ställa för- och nackdelar mot varandra har jag utgått från följande frågeställningar:•Hur upplever gymnasieelever med läs- och skrivproblematik användandet av datorplatta respektive bärbar dator i skrivprocessen?•På vilket sätt stöttar datorplatta respektive bärbar dator gymnasieelevers läs- och skrivproblematik?Teoretisk ramStudien grundar sig i Vygotskijs sociokulturella teori om att utveckling och lärande sker i samverkan och interaktion med rätt redskap/verktyg och i rätt sammanhang. Teorin har vidareutvecklats av forskare, bland annat Bråten, Dysthe, Jakobsson, Strandberg och Säljö som också nämns i den teoretiska förankringen. MetodStudien är en kvalitativ fallstudie med etnografisk ansats som anses stå för den kvantitativa förståelsen och tolkningarna då forskaren tillåts vara öppen, subjektiv och entusiastisk. Materialet som undersökts har tagits fram genom triangulering för att på så vis fånga upp det som händer och sker. Semistrukturerade intervjuer, observationer, fältanteckningar och inkluderat stimulated recall kombineras. I studien har två observationer vid olika lektionstillfällen utförts och fyra elever har intervjuats. Syftet med de kvalitativa metoderna var för att finna eventuella variationer för att kunna belysa i diskussionen.Resultat med analysI resultatet visas att eleverna använde de digitala verktygen som medierade verktyg men på olika sätt. Verktygen är olika varandra och kräver därför en förståelse och anpassning för användandet. Eleverna approprierar kunskaper i textprocessen, textredigering och navigering och eleverna har visat att det finns vissa svårigheter i hanteringen av dessa. Verktygen anses vara bra, men till olika saker. Resultatet visar på att eleverna blir mest medierade när det gäller själva skrivandet på bärbar dator på grund av större skärm, tangentbord samt rättstavning. Datorplattan ansågs liten och smidigt och lätt att ta med.KonklusionBärbar dator och datorplatta är verktyg som kan hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter, främst när det gäller att skriva och stava. Bärbar dator har viss fördel. Om digitala verktyg ska fungera till fullo krävs att samspel och interaktion med verktygen initieras. Besluten kring vilka verktyg eleverna ska använda innefattar sällan elevernas egna uppfattningar, utan tas på högre nivåer. Begrepp som mediering och appropriering har betydelse för hur väl elevernas textproduktion fungerar.ImplementeringTidigare forskning samt studiens resultat visar att digitala verktyg medierar eleverna när det gäller textproduktion och stavning. Verktygens möjligheter vilar i att producera text för att sedan bearbeta texterna vid senare tillfälle. Förutsättningar i att utveckla sitt skriftspråk ges via digitala verktyg samt underlättar för elevers möjlighet att formulera sig i text och på så vis utveckla sina förmågor när det gäller skrivande.

Vi har under vår verksammhetsförlagda tid mött elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. Vi ansåg att vi behövde införskaffa oss mer kunskaper i ämnet för att kunna möta dessa elever. Eftersom vi ska bli lärare var vi intresserade av pedagogernas erfarenheter och åsikter.Syftet med detta arbete är att införskaffa kunskaper om tidiga tecken på dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, samt hur vi kan stödja elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. Vi har valt att jämföra lärares och specialpedagogers åsikter i ämnet. Vi har genomfört intervju undersökningar med fem lärare och fem specialpedagoger för att få svar på våra frågor.Reultatet visar att lärare och specialpedagoger oftast har samma åsikter gällande dyslexi/läs och skrivsvårigheter. Pedagogerna tar upp att det finns flera olika tidiga tecken på dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. De tar upp att många elever blandar ihop och kastar om bokstäver och att de kan ha svårt att skilja ljud från varandra. Eleverna kan också ha svårigheter med ändelser. Pedagogerna ansåg att elever med en dyslexidiagnos behöver mer tid till arbetsuppgifterna i skolan. Inlästa lärobokstexter samt tillgång till färdigskrivna lektionsanteckningar är ett stöd för dessa elever. Det är viktigt att varje individ får speciellt anpassade och utprovade hjälpmedel.

Huvudsyftet med denna studie var att få insikt i hur ungdomar med diagnostiserad dyslexi kan uppfatta sitt funktionshinder, hur upplevde de rätten till stöd från skolan och lärare? Ett andra syfte var att ta reda på vad de anser om lärarnas roll i barns/ungdomars självbildsutveckling. Kvalitativa intervjuer med fyra ungdomar, alla med diagnostiserad dyslexi, är gjorda. Ungdomarna är två pojkar på högstadiet och två flickor som kommit längre i skolåldern, de går på gymnasiet och Kom Vux. Slutsatsen blev att lärarnas bemötande är viktig för att ungdomarna skulle utveckla en god självbild och för att lärande skulle ske. Det framkom också tydligt att föräldrarna och deras stöd är viktigt. Ungdomarna menade att deras föräldrar har varit tvungna att kämpa både för att de skulle få en diagnos men också för att skolan skulle sätta in rätt stödåtgärder. Speciellt hyllade ungdomarna sina mammor och deras envishet och starka tro på sina ”barn”. Min andra slutsats blev därför att föräldrar och speciellt mammor är viktiga för ungdomarnas studier och självbild.

Malmö HögskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpecialpedagogikHöstterminen 2010ABSTRAKTRubin, Maria (2010). Pedagogisk utredning av ”tvåspråkiga elever” – en studie av några gymnasieelevers tvåspråkiga språkutveckling (A Study of Second Language Acquisition of Some Bilingual Students in Upper Secondary School). Skolutveckling och ledarskap. Speciallärarutbildningen, Malmö högskola.Studiens syfte är att belysa och diskutera det resultat som följer av att inom ramen för en pedagogisk utredning inom gymnasieskolan specifikt belysa tvåspråkiga elevers språkutveckling och de förutsättningar som ges för denna. Utifrån en tvärvetenskaplig ansats hämtas metodimplikationer från tvåspråkighetsforskning och specialpedagogisk forskning. En pedagogisk utredning bör utifrån dessa belysa elevens lärmiljö, specifikt kartlägga elevens tvåspråkiga språkutveckling samt kartlägga elevens språkliga förmåga på samtliga språk. Utifrån de metodimplikationerna genomförs i studien fyra pedagogiska utredningar. Resultatet visar på relevansen av att flera metoder(metodtriangulering) används. De visar också på vikten av att specifikt kartlägga tvåspråkig språkutveckling och elevens språkliga förmåga på modersmålet. Resultaten tyder för eleverna inte på specifika språk-, läs- och skrivsvårigheter, däremot på svårigheter som bottnar i tillägnandet av ett andraspråk. Eleverna ger utifrån ett bristtänkande uttryck för otillräckligt ordförråd och svårigheter med ämnes- och skolspråket. Studien visar på behov av fortsatt forskning för att belysa förhållandet mellan specialpedagogisk verksamhet och flerspråkiga elever. Frågan ställs om interkulturell pedagogik och en dynamisk skolspråkspolicy skulle kunna användas för att undanröja de språkliga ”hinder” som studien visar på. Resultatet visar också på behov av att utveckla samarbetsformer mellan lärare i svenska som andraspråk, modersmålslärare och specialpedagoger/speciallärare. Nyckelord : Flerspråkighet, gymnasieskolan, pedagogisk utredning, specialpedagogik, språk-, läs-och skrivsvårigheter. Maria Rubin Examinator:Lotta Anderson Handledare: Ann-Elise Persson

Syftet med vår undersökning är att ta reda på hur specialpedagoger och logopeder samarbe-tar i samband med en utredning som gäller läs- och skrivsvårigheter samt ta reda på om utlåtandet som skrivs efter utredningen fungerar som en länk mellan de två yrkesgrupperna.Vår studie består av enkäter till både specialpedagoger och logopeder. Enkäterna innehåller såväl slutna frågor, som kan kvantifieras, som öppna frågor där respondenterna får motivera sina svar.Vi har i denna studie funnit att det sker samarbete mellan yrkesgrupperna men att det ser mycket olika ut. Specialpedagoger förväntar sig att få och får åtgärdsförslag i utlåtanden och de flesta uppskattar detta. Vi får också fram en del utvecklingsområden och områden där kommunikationen mellan yrkesgrupperna inte fungerar. Både specialpedagogerna och logopederna anser, precis som vi, att samarbete är till gagn för eleverna. / Collaboration between special educational needs teacher and speech and language therapist - based on a read- and write investiga-tion

SAMMANFATTNING/ABSTRAKTTitel: ”Jag anmäler till Skrivverkstan…”. En intervjustudie med SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog. ”I´ll report to the Writing Workshop…”- Interview Study with SFI Teacher, Mother Tongue Teacher and Special Educator.Författare: Nuray ElagözTyp av uppsats: Examensuppsats (15 hp)Handledare: Anna-Karin Svensson, Examinator: Birgitta LansheimProgram: Specialpedagogprogrammet 90 hpDatum: 2016-08-24Förväntat kunskapsbidragDenna studies frågeställningar väcktes i arbetet med SFI-elever som har svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Förhoppningsvis kan denna studie bidra till ökad kunskap om hur viktigt det är att ha kunskap om både läs- och skrivpedagogik i mötet med SFI-elever som har svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Studien kan även bidra till kunskap om vikten av att specialpedagogiken flyttar in i klassrummet och att specialpedagogens kunskaper delges lärarna i mötet med SFI-elever i behov av stöd.Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att undersöka hur studiens deltagare, SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog, utformar sin undervisning för SFI-elever som behöver stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling. I studien undersöks även hur SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog ser på orsakerna kring SFI-elevers svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling samt hur samarbetet bland skolpersonalen upplevs kring elever som har svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Följande frågeställningar besvarar arbetets syfte:- Hur uppfattar och analyserar studiens deltagare, SFI-lärare/modersmålslärare/specialpedagog, orsaker till elevers svårigheter avseende språk-, läs- och skrivutveckling på ett andraspråk?- Vad berättar informanterna i studien om sitt arbete med SFI-elever som behöver stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling?- Hur upplever informanterna samarbetet mellan lärare/modersmålslärare/specialpedagog kring SFI-elever som behöver stöd i sin språk,- läs- och skrivutveckling?Teoretisk ramDenna studie har sin teoretiska utgångspunkt i kognitiva och sociokulturella teorier samt specialpedagogiska perspektiv. Inom de kognitiva teorierna förläggs fokus på hur själva individen lär medan det inom den sociokulturella teorin är samspelsprocesserna mellan individerna som är i centrum. Inom de specialpedagogiska perspektiven förklaras tre olika sätt att se på specialpedagogiken: (1) det kompensatoriska, (2) relationella och (3) dilemma perspektivet.MetodStudien bygger på intervjumetoden utifrån den hermeneutiska ansatsen. Fyra SFI-lärare, en modersmålslärare och en specialpedagog inom en och samma verksamhet har intervjuats med hjälp av semistrukturerade frågor. Datainsamlingen är kvalitativ då empirin har tolkats utifrån ord och inte numeriska siffror.ResultatetResultatet visar att de intervjuade arbetar med genrepedagogiken för att stötta alla SFI-elevers skrivutveckling. Det visar även att de intervjuade arbetar utifrån Pallincsar och Browns (1984) strategier för att stötta samtliga SFI-elevers läsutveckling. Det är dock en strategi som är i skymundan som handlar om att ställa frågor till texten. Det är likaså ingen av de intervjuade som lyfter att de i undervisningen arbetar med elevers metakognitiva förmågor. Specialpedagogens stöttar SFI-elever som har läs- och skrivsvårigheter genom att de får öva på sin fonologiska medvetenhet och använda kompensatoriska hjälpmedel. Studien visar att samarbetet mellan SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog förekommer vid behov kring SFI-elever som behöver stöd i språk-, läs- och skrivutvecklingen samt att samarbetet upplevs positivt bland de intervjuade.Specialpedagogiska implikationerDetta resultat ger implikationen att skolpersonal medvetet bör arbeta med SFI-elevers läsutveckling och de metakognitiva förmågorna. Specialpedagogens kunskaper om fonologisk medvetenhet i andraspråket bör även vidarebefordras till SFI-lärarna och modersmålsläraren. Vidare behöver även klassrummen utrustas med kompensatoriska hjälpmedel som finns hos specialpedagogen så att samtliga elever i behov av stöd kan få hjälp inom undervisningens ram.

Vi har gjort en studie kring läsning och skrivande som mestadels har inriktats på barns tankar kring skriftspråkets funktions- samt formaspekt. Syftet har varit att undersöka vad barn med läs- och skrivsvårigheter har för tankar kring meningen med att vara läs- och skrivkunnig. Huvudfrågorna har kretsat kring varför man bör kunna läsa och skriva, samt hur man ska gå till väga när man läser och skriver. Insamling av data gjordes i form av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med barn som har ospecificerade läs- och skrivsvårigheter. Vi har intervjuat sammanlagt sex barn i årskurs två. I studien finner vi att det finns en koppling mellan barns inställning till meningen med att läsa och vad de har för uppfattningar kring att läsa. De barn som har en förståelse för meningen med att vara läs- och skrivkunnig upplever också läsningen som en roligare och mer meningsfull aktivitet Barnen har en traditionell syn på läsning. Endast ett av sex barn nämner att man kan lära sig läsa på något annat sätt än att övningsläsa kontinuerligt i en bok. Många av barnen har en diffus syn på läsning och skrivande och ser detta som förmågor de kommer ha nytta av i framtiden, men har svårt att säga vad det är för mening med att vara läs- och skrivkunnig som barn. Samtliga barn belyser vikten av att läsningen ska vara intressant. Barnen har förståelse för skrivande som ett användbart redskap man kan använda för att utveckla andra förmågor. De framhäver att skrivning är roligt när de får lov att skriva fritt. Detta fria skrivande menar de också är lärorik och kan bidra till att de lär sig.Denna studie har ökat vår förståelse och kunskap kring läs- och skrivinlärningen hos barn inom skolans verksamhet och vi diskuterar detta i vårt sista kapitel i förhållande till vår framtida roll som lärare.

Sammanfattning/AbstractProblemområdeDet här arbetet handlar om samarbetet mellan modersmålslärare, studiehandledare, specialpedagoger och andra lärare i arbetet med tvåspråkiga elever som har läs- och skrivsvårigheter. SyfteStudiens syfte har dels varit att ta reda på hur fenomenet samarbete uppfattas av modersmålslärare, studiehandledare, specialpedagoger, andra lärare och rektorer, dels hur samarbetet mellan de nämnda lärarkategorierna upplevs och hur det kan förbättras och utvecklas.FrågeställningarUndersökningen söker svar på följande frågor: Vad är samarbete? Hur ser modersmålslärarna, studiehandledarna, specialpedagogerna, de andra lärarna och rektorerna på sitt samarbete i arbetet med tvåspråkiga elever som har läs- och skrivsvårigheter? Hur ser lärarna på sin egen kunskap om läs- och skrivsvårigheter hos tvåspråkiga elever? Hur kan samarbetet kring dessa elever förbättras och utvecklas?Teoretiska utgångspunkterUppsatsen är inspirerad av fenomenografin eftersom avsikten dels har varit att ta reda på hur fenomenet samarbete uppfattas av olika lärare. Arbetet har ett sociokulturellt perspektiv på lärande, enligt vilket allt lärande hos barn sker i samspel med en stöttande vuxen. Variationsteori som har sin grund i fenomenografin används som teoretisk referensram. I arbetet presenteras learning study som en möjlig form av kompetensutveckling för modersmålslärare, studiehandledare, specialpedagoger och andra lärare. MetodUndersökningen är genomförd med hjälp av enkäter och intervjuer. Totalt ingick 50 personer i undersökningen, varav 38 modersmålslärare tillika studiehandledare, 8 övriga lärare, 2 rektorer och 2 specialpedagoger. 46 respondenter från olika lärarkategorier har svarat på enkäten medan två rektorer, en specialpedagog och en modersmålslärare har blivit intervjuade. Undersökningen är gjord på två olika skolor – en mångkulturell skola och en skola med få elever med annat modersmål. Skolorna har fått fingerade namn och heter Björkskolan respektive Tallskolan. Sammanfattning av resultatResultaten visar att det i respondenternas uppfattningar av fenomenet samarbete finns såväl likheter som skillnader. Orden ”tillsammans” och ”mot ett gemensamt mål” är de vanligaste i lärarnas svar medan modersmålslärarna tillika studiehandledarna i stället använder sig av orden ”hjälpa varandra” och ”utbyta information och erfarenheter om eleven” för att definiera fenomenet samarbete. Skolornas rektorer lyfter fram samarbetet i ”arbetslag” som ger ”styrka” och ”stabilitet”.När det gäller frågan om hur samarbetet mellan olika lärare upplevs så visade sig variationen i lärarnas, särskilt modersmålslärarnas uppfattningar vara stor. Det finns nästan lika många modersmålslärare tillika studiehandledare som upplever samarbetet som ”bra” eller ”mycket bra” som dem som upplever samarbetet som ”dåligt” eller ”mycket dåligt”. Ingen av lärarna svarar ”mycket bra” eller ”mycket dåligt” på den frågan.Svaren på frågan om hur samarbetet kan förbättras och utvecklas kan delas in i fyra kategorier där tre kategorier är lika (tid, tillgänglighet och kompetensutveckling) och en kategori skiljer sig åt (inkludering i modersmålslärarnas svar respektive samordning i lärarnas svar). Tallskolans rektor lyfter fram vikten av en tydlig presentation av skolans personal på gemensamma introduktionsmöten och gemensam kompetensutveckling för att förbättra och utveckla samarbetet mellan de olika lärarkategorierna. Kompetensutveckling i läs- och skrivsvårigheter hos tvåspråkiga elever efterfrågas enligt undersökningen även av modersmålslärarna.Specialpedagogiska implikationerDet krävs ett samarbete mellan modersmålslärare, studiehandledare, specialpedagoger, speciallärare och andra lärare i arbetet med tvåspråkiga elever som har läs- och skrivsvårigheter. Dessa elever måste fångas upp tidigt och medvetna pedagogiska åtgärder på elevens båda språk måste sättas in i form av ett språk- och kunskapsinriktat arbetssätt som har ett variationsteoretiskt perspektiv på lärande.

Förväntat kunskapsbidragStudien vill belysa fördelar och nackdelar med metoden ASL utifrån de behov elever i läs- och skrivsvårigheter har och därmed väcka tankar kring hur ASL skulle kunna anpassas och kompletteras med andra metoder för att bättre möta dessa behov. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att belysa hur väl metoden ASL anses fungera för elever i läs- och skrivsvårigheter på tre skolor i en kommun, samt om och i så fall hur ASL skulle kunna kompletteras och/eller anpassas för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter. Fokus ligger på den tidiga läs- och skrivinlärningen i årskurs ett till tre då elever i riskzonen att utveckla läs- och skrivsvårigheter oftast identifieras. Vilka erfarenheter och upplevelser har speciallärare och specialpedagoger på tre skolor i kommunen av hur väl metoden ASL fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter?Hur skulle metoden ASL eventuellt kunna kompletteras och/eller anpassas för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter? Teoretisk förankringStudien utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande. I studien belyses även didaktiska teorier som handlar om hur ett innehåll lärs ut, samt kognitiva teorier som handlar om hur individens inlärning sker och om faktorer som påverkar inlärningen.Metod och resultatI studien användes en kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats. Datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade gruppintervjuer. Insamlad data transkriberades och analyserades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv.Alla informanter i studien kan se flera fördelar med ASL som metod. Ingen av informanterna anser dock att ASL är en tillräcklig metod för elever i läs- och skrivsvårigheter. De anser att den behöver kompletteras med andra metoder för att nå alla elever. Funderingar framkom kring hur ASL skulle kunna anpassas för att bättre möta de behov elever i läs- och skrivsvårigheter har i början av sin läs- och skrivinlärning. Istället för att börja skriva med alla bokstäverna på tangentbordet skulle antalet bokstäver kunna begränsas till ett fåtal som successivt utökas. Det skulle kunna underlätta vid befästandet av fonem- grafemkopplingen samt göra det lättare för eleverna att hitta bokstäverna på tangentbordet. Denna strukturerade träning skulle kunna vara ett komplement till det mer kreativa skrivandet.Specialpedagogiska implikationerI studien framkommer att det sker mycket lite samarbete kring undervisning mellan lärare och speciallärare/specialpedagoger. För att elever i läs- och skrivsvårigheter ska utvecklas så långt som möjligt är kunskap om och en dialog kring helheten i undervisningen av största vikt, inte minst kring vilka metoder som används och hur undervisningen kan anpassas. I dialog och samarbete ges också möjlighet att upptäcka elever i behov av stöd tidigt, något som är av stor vikt för elevens vidare utveckling, självförtroende och motivation (Myrberg, 2003; Ahrnéll, 2008; Alatalo, 2011). Forskning visar att skrivträning har en positiv effekt på läsförmågan (Graham & Hebert, 2010) vilket ger belägg för att skrivträning borde få en större plats inom specialundervisningen än vad studien visar att den har idag. För elever som behöver mer systematisk träning kan förslaget som framkom i studien, att begränsa ASL till några bokstäver i taget, vara intressant att prova i specialundervisningen som komplement till annan läs- och skrivträning. Den systematiska skrivträningen bör inte ske på bekostnad av det kommunikativa skrivandet i samspel med andra, då det har visat sig att kommunikation och formativ feedback har god effekt på läs- och skrivförmågan hos lågpresterande elever (Genlott Agélii & Grönlund, 2016).SlutsatsStudien visar att ASL inte upplevs vara en tillräcklig metod för elever i läs- och skrivsvårigheter. I den tidiga läs- och skrivinlärningen behöver dessa elever kompletterande träning med andra metoder för att befästa kopplingen mellan fonem och grafem. Ett sätt att anpassa metoden ASL för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter kan vara att begränsa antalet bokstäver till några i taget.