Syftet med min undersökning var att ta reda på hur pedagogerna i specialförskolan arbetar med förberedande läsning och skrivning för döva och hörselskadade barn. För att ta reda på detta har jag genomfört intervjuer med fem pedagoger som arbetar på specialförskolor och gjort en observation på en av förskolorna. I intervjuerna och under observationen fick jag ta del av flera olika arbetssätt som används. Dessa har jag sorterat in under två kategorier: språkmiljö och föräldrakontakt. De sätt att arbeta med tidig läsning och skrivning som jag har fått ta del av i denna undersökning stämmer väl överens med såväl forskning som läroplanens mål för förskolan. Bland annat används kontaktböcker som länk mellan föräldrar och förskolan vilket ger barnen möjlighet att i ett funktionellt sammanhang träna sina språkliga färdigheter.

Detta arbete har som syfte att undersöka hur en pedagog kan använda sig av musik och rörelse i läs och skrivundervisningen. I förskolans värld är musik och rörelse vanligt förekommande i språkutvecklande syfte, men när barnen börjar skolan försvinner mycket av musiken i undervisningen och det språkutvecklande arbetet går mycket ut på att lära sig läsa och skriva. Oftast genomförs detta arbete med ren träning i läsning respektive skrivning. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer. Jag valde att intervjua fyra pedagoger, en rytmikpedagog, en arbetade efter Steiners Eurytmi som är en del av Waldorfpedagogiken, en Montessoripedagog och en som arbetade på en vanlig kommunal skola utan särskild pedagogisk profil. Pedagogerna jag har intervjuat motiverar musik och rörelse framförallt av den glädje som skapas i undervisningen. Andra faktorer som gör att musiken tar en självklar plats i pedagogernas undervisning är att musik och rörelse utvecklar talspråket. All övning i en kommunikativ förmåga utvecklar andra kommunikativa förmågor. Övning i musik och rörelse som kommunikation underlättar skrivandet som kommunikativ förmåga.

Läs- och skrivundervisning är någonting som ska bedrivas och eleverna ska få träna på attläsa och skriva, såväl för hand som med digitala verktyg visar styrdokument. Under vårutbildning har vi funderat över användandet av digitala lärresurser i läs- ochskrivundervisningen. Under praktiska tillfällen ute på fältet har vi observerat att lärare endastanvänder sig av digitala lärresurser vid ett fåtal gånger, oftast då som en belöning eller för attförmedla information till eleverna. Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka hurlärare upplever användandet av digitala lärresurser i läs- och skrivundervisningen. Defunderingar som väckts under vår utbildning ledde till frågeställningen: Hur upplever lärareanvändandet av digitala lärresurser i läs- och skrivundervisningen? För att besvarafrågeställningen har vi metodiskt och kritiskt granskat vetenskapliga artiklar. Utifråninsamlade data har vi tagit ut initiala koder som bidragit till att skapa teman. De teman somskapades under den tematiska analysen är rubriker i resultatavsnittet. Kunskapsöversiktensresultat visar att lärare upplever digitala lärresurser i läs- och skrivundervisningen, både sommöjligheter men även som utmaningar. Resultatet visar också att lärares uppfattning ochbedömning av den egna digitala kompetensen påverkar hur de upplevelser användandet avdigitala lärresurser i läs- och skrivundervisningen.

Skolans digitalisering är en effekt av teknikens framgång i samhället. Det finns numera utskrivet i läroplanen att skolan ska bidra till att eleverna ges möjlighet att utveckla de färdigheter som krävs för att kunna använda sig av tidsenliga verktyg och därmed öka sin digitala kompetens. Syftet med det här arbetet är att belysa användningen av digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen i skolans tidiga år. Två klassrum har observerats under tre tillfällen vardera och intervjuer med två pedagoger har utförts. Dessa klassrum och pedagoger har valts ut strategiskt. Undersökningen resulterade i att digitala verktyg främst används i svenskundervisningen för att skriva, men även för att komplettera den övriga undervisningen. Genom att arbeta med digitala verktyg i undervisningen upplever lärarna att det är lättare att individualisera och för att eleverna ska få känna känslan av att lyckas.

Lästester genomförda av IEA, PIRLS och PISA, både inom Europa och i världen, har visat att eleverna i Sverige genom åren har uppnått allt sämre resultat på lästester. Att kunna läsa är något som är nödvändigt för att kunna fungera i vårt samhälle, både i skolan, senare i yrkeslivet och i privatlivet. Examensarbetets övergripande syfte är att undersöka vilka faktorer i skolan som kan ha del i den sjunkande läs- och skrivförmågan hos eleverna. Examensarbetet förtydligar begreppet literacy närmare och redogör för de faktorer som vi, genom en avgränsad sökning, funnit kan ha påverkan på elevernas studieresultat. Då läroplanen är det dokument som skolan ska förhålla sig till, finns det i examensarbetet en jämförelse om vad som skrivs om undervisning och ämnet svenska mellan Lgr 80, Lpo 94 och Lgr 11. Metoden som används i denna uppsats är kvalitativ intervju. I studien deltog tre lärare som arbetat i ca 15 år inom läs- och skrivundervisning.   Resultaten i examensarbetet har visat att majoriteten av de intervjuade lärarna anser att elevernas läskunnighet blivit bättre, snarare än sämre, vilket är vad de internationella undersökningarna visat. Resultaten visar också att läs- och skrivundervisningen har förändrats till att mer fokus läggs på innehåll än form, jämfört med tidigare. Enligt de intervjuade lärarna är det viktigt att både lärare och föräldrar har en positiv attityd till läsning, för att även eleverna ska få en positiv attityd.

Syftet med studien var att studera vad ett urval om fem lärare på Nya Zeeland upplevde som centralt i sitt arbete med elevers tidiga läs- och skrivutveckling inom klassrumsundervisningen och inom Reading Recovery som didaktiskt redskap. En kvalitativ metod har genomförts utifrån en deskriptiv fallstudie då studien genomfördes på en skola i Nya Zeeland. Datamaterialet bestod av deltagande observationer i form av fältanteckningar, intervjuer med fem lärare och samtal med de fem lärarna vid flertalet tillfällen under fallstudiens gång. Dokumentationen bestod av ljudinspelningar, videoinspelningar och fältanteckningar. Analysprocessen sattes igång under tiden empirin samlades in och slutfördes efter att insamlandet av datamaterialet var klart. Resultatet visade att klasslärarna såg arbetet med literacy som centralt i sitt arbete med elevernas läs- och skrivutveckling. Klasslärarna arbetade för att vissa specifika upplevelser, förmågor och känslor skulle internaliseras hos eleven för att progression skulle ske i läsandet och skrivandet. Inom Reading Recovery framträdde några fokusområden som kännetecknande för Reading Recoverylärarens arbete med eleverna. Reading Recoveryläraren observerade elevens beteenden, arbetade med strategier och utgick ifrån elevens styrkor i arbetet med eleverna. Slutsatsen i studien var att lärarna på Nya Zeeland arbetade för att eleverna skulle bli självständiga läsare och skrivare. De elever som inte nådde dit i den tidiga läs- och skrivutvecklingen fick stöd av Reading Recovery för att bli självständiga läsare och skrivare, bli redo för att klara av klassrummets undervisning och fortsätta utvecklas tillsammans med sina klasskamrater.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka anpassningar och strategier specialpedagoger och speciallärare använder i undervisningssammanhang för att diskutera hur klasslärare kan stödja läs- och skrivutvecklingen för elever med dyslexi. Med studien söker jag svar på hur arbetet kring elever med dyslexi ser ut samt vilken hjälp och vilket stöd lärare kan få från specialpedagog eller speciallärare. I bakgrunden presenteras information som kan vara betydelsefull vid fortsatt läsning och för att bli mer insatt i ämnet. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv som presenteras i teoriavsnittet. Jag har valt att genomföra en kvalitativ studie där jag genomfört semistrukturerade intervjuer med tre specialpedagoger och två speciallärare. Studiens resultat visar på att grundorsaken till dyslexi är att eleven har en nedsatt fonologisk medvetenhet vilket ger konsekvenser på elevens stavning och avkodning. Detta kan vara betydelsefullt för klasslärare att ha kunskap om för att kunna upptäcka om eleven har dyslexi. För att veta om en elev har dyslexi genomförs en kartläggning av elevens fonologiska medvetenhet av skolans specialpedagog för att se om det finns indikationer till dyslexi. Arbetssätten ser snarlika ut för elever med dyslexi och för elever med läs- och skrivsvårigheter. Vad som oftast skiljer sig är kompenserade verktyg i form av surfplatta eller dator. Det visar sig även att elever med dyslexi kan träna på sina svårigheter men behöver hitta strategier för att utvecklas. I resultatet presenteras också att det är betydelsefullt att arbeta med Bornholmsmodellen i förskoleklass. Detta gynnar alla elever men framförallt elever med dyslexi då de tidigt får träna på den fonologiska medvetenheten med hjälp av språklekar. Trots att specialpedagogers roll i skolan är att arbeta för eleven och speciallärare med eleven är de sällan i klassrummet men de kan träffa eleven för intensiva träningsperioder och exempelvis ge klassläraren stöd i form av tips på anpassningar och insatser och utvärdera dessa. Det finns inte bara ett specifikt arbetssätt som passar alla elever med dyslexi. Alla elever är olika och undervisningen bör individanpassas efter den enskilde elevens förutsättningar. Om undervisningen individanpassas blir klassrummet inkluderande. Det ger goda förutsättningar att ha en skola för alla vilket grundskolans läroplan fastslår (Skolverket, 2016). / The purpose of the study is to provide knowledge of the adjustments and strategies special pedagogues and remedial teachers use in teaching contexts to discuss how class teachers can support reading and writing development for pupils with dyslexia in the classroom. With this study, I want to find answers about how the work around dyslexia pupils looks like and what assistance and support class teachers can receive from special pedagogues or remedial teachers. In the background, information is presented that may be of importance for the understanding of the study. The study is based on a socio-cultural perspective which is presented in the theory section. I have chosen to implement a qualitative study in which I used semi-structured interviews with three special pedagogues and two remedial teachers. The study's results indicate that the primary cause of dyslexia is that the pupil has a reduced phonological awareness, which has consequences for the pupil's spelling and word decoding. To know if a pupil is dyslectic, a pedagogical survey is conducted by the school´s special pedagogue to see if there are indications of dyslexia. The methods used in literacy teaching are similar to pupils with dyslexia and for pupils with reading and writing difficulties. What most often differ are compensatory tools in the form of iPad or computer. It also turns out that pupils with dyslexia can practice their difficulties but need to find strategies to develop them. It is also presented in the result that it is fruitful to work with the “Bornholmsmodellen” in pre-school class. This favors all pupils, but especially pupils with dyslexia, as they can train the phonological awareness early by using games about language. Although the role of special pedagogues in the school is to work for the pupil and remedial teachers with the pupil, they are rarely in the classroom but they can meet the pupil for intense training periods and, for example, giving the class teacher support in the form of tips on adjustments and interventions and evaluate these. There is not one specific way of working that fits pupils with dyslexia. All pupils are different and the teaching should be individualized according to the individual pupil's conditions. If the teaching is individualized, the classroom will be inclusive, this assume good conditions for having a school for all kind of pupils which Sweden’s elementary school's curriculum establishes (Skolverket, 2016).

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur läs- och skrivundervisningen ser ut i en förskoleklass där det finns svenska och norska elever samt om vi finner några likheter och skillnader i ländernas olika styrdokument. Vi har valt att fokusera på pedagogernas medvetenhet när det gäller arbetssätt och metoder samt hur de ser på läs- ochskrivundervisningen. I forskningsbakgrunden belyses svenska och norska styrdokument och hur lärarutbildningarna i respektive land är uppbyggda. Vi tar upp vad forskningen anser om läs- och skrivundervisning samt olika arbetssätt och metoder. I bakgrunden utnyttjas tidigare forskning inom förskoleklass, elevers läs- och skrivlärande samt arbetssätt och metoder inom detta. I undersökningen har en kvalitativ intervjustudie genomförts med verksamma lärare från en skandinavisk skola i Afrika. Resultatet i undersökningen visar att pedagogerna använder sig av ett tematiskt arbetssätt men ingen specifik metod. Studien visar att det finns skillnader mellan de olika styrdokumenten och att det finns en osäkerhet hur förskoleklassens verksamhet bör se ut.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur läs- och skrivundervisningen ser ut i en förskoleklass där det finns svenska och norska elever samt om vi finner några likheter och skillnader i ländernas olika styrdokument. Vi har valt att fokusera på pedagogernas medvetenhet när det gäller arbetssätt och metoder samt hur de ser på läs- ochskrivundervisningen. I forskningsbakgrunden belyses svenska och norska styrdokument och hur lärarutbildningarna i respektive land är uppbyggda. Vi tar upp vad forskningen anser om läs- och skrivundervisning samt olika arbetssätt och metoder. I bakgrunden utnyttjas tidigare forskning inom förskoleklass, elevers läs- och skrivlärande samt arbetssätt och metoder inom detta. I undersökningen har en kvalitativ intervjustudie genomförts med verksamma lärare från en skandinavisk skola i Afrika. Resultatet i undersökningen visar att pedagogerna använder sig av ett tematiskt arbetssätt men ingen specifik metod. Studien visar att det finns skillnader mellan de olika styrdokumenten och att det finns en osäkerhet hur förskoleklassens verksamhet bör se ut.

I takt med att samhället utvecklats har även tekniken gått framåt, och digitala verktyg, såsom datorer och läsplattor, blir allt vanligare i klassrummen. En metod som går hand i hand med digitaliseringen är Att skriva sig till läsning-metoden som går ut på att elever i årskurs 1 skriver sig in i läsningen med hjälp av dator, eller läsplatta. Först i årskurs två börjar de skriva med penna. Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ undersökning studera ett urval lärare och deras elevers förhållningssätt till digitala verktyg som stöd i den tidiga läs- och skrivundervisningen. För att uppnå mitt syfte har jag intervjuat två lärare och deras elever, samt observerat klassrumssituationer där de använde sig av digitala verktyg. Informanterna valdes medvetet till min studie eftersom att de arbetade med digitala verktyg samt ovan nämnda metod - Att skriva sig till läsning, och de blev då ”nyckelinformanter”. Resultatet av empirin var att lärarnas förhållningssätt visade på att de starkt förespråkade metoden med argumentation att alla elever kan lyckas. Elevernas förhållningssätt till användningen av digitala verktyg var avslappnat; de såg datorerna och läsplattorna som något självklart och skulle inte kunna föreställa sig något annat. / Examensarbete på avancerad nivå, dock ej en magisterexamen ännu.