Som följd av klimatförändringar ställs nya krav på producenter och konsumenter. För att tillmötesgå dessa krav behöver framtida omställningar vara ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Tidigare forskning visar att biokol, skapat via pyrolys, kan binda koldioxid från atmosfären. Denna rapport undersöker de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna vid omställning från värmeproduktion via förbränning, till värmeproduktion via pyrolys. I rapporten presenteras värmeproduktion genom pyrolys som samproduktion av biokol och bioolja från ett fjärrvärmeverk med kapacitet på 3 MW. Rapporten undersöker den teoretiska mängden alstrade pyrolysprodukter, värme, biokol och bioolja och den potentiella koldioxidssänkan som kan uppnås från biokol från tre olika scenarier. En tekno-ekonomisk analys har gjorts för undersökning avbetalningstid, avkastning på investering och en känslighetsanalys har utförts för att illustrera hur återbetalningstiden påverkas när faktorerna: försäljningspris för samtliga pyrolysprodukter och  investerings- samt underhållskostnader förändrades. Resultatet visar att vid räntorna 0-, 5- och 10 % blir avbetalningstiden mindre än 4 år samt med en potentiell avkastning på minst 600% efter 25 år. De faktorer som hade störst påverkan på återbetalningstiden var grundinvesteringen vars förändring direkt påverkade återbetalningstiden. Ifall grundinvesteringen ökade med 40% - förlängdes återbetalningstiden med 40%. Den andra faktorn som påverkade mest priset för fjärrvärme. Ifall priset minskade med 40% så förlängdes återbetalningstiden med minst 63%. Resultatet visar också att det finns potential att binda mellan 3560 och 8400 ton koldioxid per år. Denna rapport utgår från data och för framtida undersökningar vore nästa mål att uppnå en mer realistisk uppfattning om kostnader och verkningsgrader som mer exakt speglar verkligheten. / nej.

Background: Kate Fletcher coined the concept of Slow Fashion in 2007, as a reaction to the throwaway society, called Fast Fashion. Fast Fashion is all about companies who choose to work in a quick and cheap way, while Slow Fashion is all about designing, producing and living in a better way for the environment and social sustainability. Purpose: The purpose of the study is to explore if, and in that case how, fashion firms can combine encouragement to Slow Fashion by their marketing and at the same time be able to increase sales in their business, or if it is even possible to combine. Theories: The PESTLE-model by Baines (2011), Sustainability model by Söderqvist et al. (2014), Seven forms of sustainable fashion by Green Strategy (2014), Slow Fashion Process by Pookulangara & Shepard (2013) and Marketing Mix by Baines (2011). Method: A qualitative method has been applied to the study, where four semi-structured interviews from selected Slow Fashion firms have been made, also homepage inspections and facts about the firms has been collected as secondary data. Conclusion: The conclusion of the study is that it is possible for fashion firms to combine encouragement to Slow Fashion and at the same time be able to increase their sales. This is possible through widening their range of products or stealing costumers from the Fast Fashion industry. / Bakgrund: Begreppet Slow Fashion myntades av Kate Fletcher år 2007 och är en reaktion på det snabba modet som idag produceras, som kallas Fast Fashion. Fast Fashion handlar om att företag väljer att arbeta på ett snabbt och billigt sätt medan Slow Fashion istället handlar om att designa, producera och leva på ett bättre sätt för att främja miljömässig och social hållbarhet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur modeföretag kan förena uppmaningar till Slow Fashion via deras marknadsföring och samtidigt kunna öka sin försäljning, eller om det ens är möjligt att förena. Teorier: PESTLE-modellen av Baines (2011), Hållbar utvecklingsmodell av Söderqvist et al. (2014), Seven forms of sustainable fashion av Green Strategy (2014), Slow Fashion Process av Pookulangara & Shepard (2013) och Marketing Mix av Baines (2011). Metod: Till studien har en kvalitativ metod tillämpats, där primärdata är i form av semistrukturerade intervjuer från fyra valda Slow Fashionföretag samt sekundärdata i form av hemsidegranskning samt material om företagen.        Slutsats: Studiens slutsats är att det är möjligt för modeföretag att förena en uppmaning till Slow Fashion samtidigt som de vill öka sin försäljning. Detta är möjligt genom att bredda sitt sortiment eller genom att stjäla kunder från Fast Fashionföretag samt öka sin kundkrets.

Since hydrogen is an alternative energy source and has both economic and environmental benefits, it has received more attention. To use hydrogen a certain condition must be met, safe pressurized containers which are often made of metal. The metal isrequired due to the high mechanical strength and reasonable cost. The problematic part is that hydrogen affects the mechanical properties of the material. Using metal in an environment with hydrogen will break down and lead to Hydrogen Environmental Embrittlement (HEE). If hydrogen will be used safely, understanding its effect on high-strength steel is necessary. Many studies have been done on hydrogen embrittlement, but it is not sufficient and therefore studies are still ongoing. The goal is to create further understanding of when components exposed to hydrogen in their service environment, in terms of mechanical, fracture surface and microstructural aspects. There are two types of stainless steel that was examined, 304 stainless steel (304 SS) and 316L stainless steel (316L SS), all specimens are cylindrical. The study mainly focused on mainly experimental aspects with some simulations. To charge the samples with hydrogen, a cathodic charging method was chosen. For fast strain rate, samples were loaded from 12 to 48 hours while slow strain rate was not preloaded. Measurement and Digital image correlation (DIC) were used due to slippage during tensile testing, it would also provide the actual engineering stress-strain curve. To see the microstructure, it was sanded, polished and etched. A special container was created to test the slow strain rate. This was done through several different tests. Both types of steel were affected by hydrogen, the yield strength and ductility were reduced. Charging at the slow strain rate leads to extreme embrittlement compared to the high strain rate. The grain boundaries had decreased in size after being charged with hydrogen. The 304 SS grains were more difficult to detect compared to the 316L SS. Different types of factors can affect the result, for the slow strain rate, hydrogen was present all the way until it reached its breaking point and after it started diffusion. Meanwhile, the hydrogen diffusion started at a high strain rate when it was taken out from charging in the container. During the time it takes to place the sample in the tensile testing machine and do the tensile test, the hydrogen diffuses, and it results in less brittleness. Keywords: Hydrogen embrittlement, tensile test, DIC, metallographic. / Eftersom väte är en alternativ energikälla och har både ekonomiska och miljömässiga fördelar har det fått mer uppmärksamhet. För att använda väte måste vissa villkor uppfyllas, det krävs säkra trycksatta behållare som ofta är gjorda av metall. Metall används på grund av kravet på hög mekanisk hållfasthet och rimliga kostnader. Den problematiska delen är att väte påverkar de mekaniska egenskaperna hos materialet. Genom att använda metall i en miljö med vätgas kommer att brytas ned och leda till vätmiljöförsprödning. Om väte kommer att användas på ett säkert sätt är förståelsen för dess effekt på höghållfast stål nödvändig. Det har gjorts många studier om väteförsprödning men det är inte tillräcklig och därför pågår undersökningar fortfarande. Målet är att skapa ytterligare förståelse för när komponenter som utsätts för väte i deras servicemiljö, när det gäller mekaniska, sprick ytan och mikrostrukturella aspekter. Det finns två typer av rostfritt stål som undersöktes, 304 rostfritt stål (304 SS) och 316L rostfritt stål (316L SS), alla prov är cylindriska. Studien fokuserade huvudsakligen på huvudsakligen experimentella aspekter med vissa simuleringar. För att ladda proverna med väte valdes en katodisk laddningsmetod. För snabb töjnings hastighetladdades proverna från 12 till 48 timmar medan långsam töjnings hastighet förladdades inte. Mätning och Digital bildkorrelat (DIC) användes på grund av glidning under dragprovning, dettaskulle ge den korrekta ingenjörs spänning-töjningskurvan. För att se mikrostrukturen så slipades, polerades och etsning utfördes. En speciell behållare skapades för att testa den långsamma töjnings hastighet. Detta gjordes genom flera olika tester. Båda typerna av stål påverkades av väte, avkastningsstyrkan och duktiliteten minskades. Laddning med den långsamma töjnings hastighet leder till extrem försprödhet jämfört med den höga töjnings hastighet. Korngränserna hade minskat sin storlek efter att de laddats med väte. 304 SS-kornen var svårare att upptäcka i jämförelse med 316L SS. Olika typer av faktorer kan påverka resultatet, för långsam töjnings hastighet var väte närvarande hela vägen tills det har nått sin brytpunkt och efter det började diffusion. Under tiden startade vätediffusionen med högt töjnings hastighet när den kom ut laddar behållaren. Under den tid det tar att placera provet i dragprovningsmaskinen och göra dragprovningen så diffuserar vätet och det leder till mindre sprödhet. Nyckelord: Väteförsprödning, dragprovning, DIC, metallografisk.

När befolkningsmängden ökar och teknisk och ekonomisk utveckling sker så påverkas även energianvändningen. Detta ställer krav på att energitillförseln är säker, stabil och hållbar. I dag är det fossila bränslen som dominerar globalt sett vilket får konsekvenser för den miljö vi lever i, och dessutom är det en ändlig, ohållbar resurs. Därför behöver dessa ersättas av hållbara alternativa energikällor, vilket också är centralt för miljömål i både Sverige och i den Europeiska Unionen. Förhoppningar finns om att processer som omvandlar lignocellulosa till fasta, flytande och gasformiga drivmedel och bränslen kan bidra till omställningen från fossilt till förnybart. I detta examensarbete som utförts i samarbete med KTH och IVL Svenska Miljöinstitutet har främst en av dessa omvandlingsprocesser undersökts närmare – pyrolys. Pyrolys är en termisk process som omvandlar lignocellulosa under temperaturer mellan cirka 300-650 °C under syrefria förhållanden. Tre faser kan erhållas. En gasfas som kan kondenseras till pyrolysolja, en fast fas som benämns biokol eller kol (beroende på slutanvändning) och en okondenserbar gasfas. Utbytet av produkter och kvalitet på dessa styrs främst av: typ av råvara, typ av reaktor och av vilka processförhållanden som råder. En undersökning av olika pyrolysprocessers status på marknaden har gjorts. Graden av kommersialisering och status i nuläget och hur framtiden kan se ut för både tekniken och produkterna har uppskattats genom litteraturstudier, internetsökningar och intervjuer med utvalda företag och personer med kunskaper inom pyrolys. Rapporten visar att pyrolys inte ännu är en helt kommersiell process, men att den har möjlighet att bli det med rätt förutsättningar. Det är svårt att säga när det sker, då det förutom fortsatt teknisk utveckling, ökad kunskap kring pyrolysprocessen och resultat av demonstrationer beror på olika externa faktorer. Yttre faktorer för kommersialisering av pyrolys i Sverige har identifierats som ökad säkerhet kring politiska styrmedel och beslut kring långsiktiga sådana (osäkerhet och kortsiktiga beslut skrämmer bort investerare), vikten av att etablera en värdekedja för att säkra investeringen, och priser på fossila drivmedel och biomassa som råvara. Processer för produktion av biokol verkar dock ha hunnit längre än de för pyrolysolja och är i ett tidigt stadium av kommersialisering.  Den enda tillämpningen som är fullt kommersiell idag är produktion av träkol och för detta tillämpas ofta traditionella satsvisa processer. Många möjliga användningsområden för produkterna finns där de har potential att reducera koldioxidutsläpp och bidra till en mer hållbar framtid. Standardisering och certifiering av produkter är då viktigt, samt demonstration av användning. Stabilisering och vidare förädling av pyrolysoljan är en annan viktig faktor för kommersialisering. Ännu verkar processer för katalytisk uppgradering inte vara tillräckligt tekniskt eller ekonomiskt utvecklade för att ge en konkurrenskraftig produkt, men forskning pågår kring detta. Integrering av processen ser ut att kunna öka energieffektiviteten, samt bidra till minskade produktionskostnader. / The population growth as well as a rapid technical and economic development globally affects the energy consumption. This requires a secure, stable and sustainable supply of energy. Today fossil fuels dominate globally and this results in environmental problems. Fossil fuels are also a finite, unsustainable resource. Thus, there is a need to replace fossil fuels with sustainable alternative sources of energy. This is also central for environmental goals both in Sweden and in the European Union. There are expectations that processes for the conversion of lignocellulosic biomass to solid, liquid and gaseous fuels can contribute to a transition from fossil to renewable fuels. In this thesis, carried out in collaboration between KTH and IVL Swedish Environmental Research Institute, one of the conversion processes is investigated in detail – pyrolysis. Pyrolysis is a thermal process that converts lignocellulose under anaerobic conditions at temperatures between about 300-650°C. Three phases can be obtained as products. A volatile which can be condensed into pyrolysis oil, a solid which may be termed biochar or charcoal depending on the end use, and a gas phase. The yield and the quality of the products is dependent upon the type of raw material, the type of reactor and the process conditions. An examination of the status of different pyrolysis processes on or on the way to the market has been made. The current degree of commercialization and what the future may look like for both the technology and the products have been assessed through literature studies, internet searches, and interviews with selected companies and individuals with expertise in pyrolysis.   This report reveals that continuous pyrolysis is not yet a fully commercial process, but that it has the opportunity to reach commercialization during the right conditions. It is difficult to say when it occurs, due to various external factors, continued technical development, increased knowledge of the pyrolysis process and results of the current demonstrations. In this report, several critical factors for the commercialization of pyrolysis in Sweden have been identified, e.g. increased stability for policy instruments and that will limit the risk for investments (uncertainty and short-term decisions frightens investors) and the establishment of a value chain for the products, i.e. a stable market. Prices on fossil fuels and biomass feedstock are also important factors. Processes for the production of biochar is in the early stages of commercialization, and seem to have reached further in their development than processes for pyrolysis oil. The only fully commercial application of pyrolysis today is the production of charcoal that commonly is performed in traditional batch-wise processes. There are many possible uses for the products in which they have the potential to reduce carbon emissions and contribute to a more sustainable future. Standardization and certification of products is important, and demonstration of the use. Stabilization and further upgrading of pyrolysis oil is another important factor for commercialization. It seems like processes for catalytic upgrading are not yet sufficiently technically or financially developed to be able to provide a competitive product. Research and development in this area are ongoing. Integration of the process with incumbent industrial processes seems to be able to offer increased energy efficiency and reduced production costs.

I den här texten reflekterar jag kring hur erfarenheter av motstånd kan påverka min musik samt hur motstånd kan användas som verktyg i en skapandeprocess. Skapande är för mig motstånd, samt att göra motstånd. Motstånd kan här betyda tyngd och tryck, men verkar också som kraft och energi. Motstånd i den här texten är rörelser. Motstånd som håller emot, som trycker ned, som ger frustration och tyngd men också det motstånd som ger styrka och en sorts vild, ilsken glädje. Motståndskraft är avbrytande. Motstånd kan vara erfarenheter av förtryck, erfarenheter som sätter sig i kroppen. Motstånd ger kraft, och motstånd är närhet. Mitt konstnärliga examensprojekt har varit att komponera för en stråktrio, där jag undersökt intimiteten och den kroppsliga närheten i instrumentens klangkroppar samt mellan musikerna. Som en ingång till detta ämne skriver jag om motstånd, ett uttryck som finns i min musik och som även är ett perspektiv jag använder mig av i min skapandeprocess. För mig är det ordlösheten i det kroppsliga som fascinerar mig, det som intellektet inte kan formulera. Och i kroppen finns lyssnandet. Det är kroppens kunskap som vill uttrycka sig i musiken. Till grund för denna text ligger stycket ​Vridna, Vågsång​ som uruppfördes av Julija Morgan (violin), Tove Bagge (viola) och Hanna Cronhjort (kontrabas) den 16 april 2016. Under fem hela helger (från oktober 2015 till mars 2016) har vi provat idéer, improviserat, repeterat samt diskuterat motstånd, lyssnande och rum utifrån vad jag i denna text undersöker. / <p><strong>Bilagor:</strong></p><p>Bilaga 1 – Partitur: ​'Vridna, Vågsång' – Lo Kristenson</p><p>Bilaga 2 – Ljudinspelning från '​Martas och Los Examenskonsert'​ i S:t Johannes Kyrka, 16 april 2016. Uruppförande av Julija Morgan, Tove Bagge och Hanna Cronhjort.Durata: 30 minLjudmaterial i CD-format finns bifogad tillsammans text på Kungliga Musikhögskolans Bibliotek. Inspelning går även att lyssna på här:https://soundcloud.com/lo-kristenson</p><p>Bilaga 3 – Programblad från '​Martas och Los Examenskonsert'​ i S:t Johannes Kyrka, 16 april 2016.</p>

Kunskapsöversiktens syfte är att belysa bildpedagogik genom kritisk pedagogik, identitet och identitetsskapande. Detta undersöker vi genom utvalda artiklar, där vi lyfter fram de olika metoderna och resultaterna i artiklarna. Genom en systematisk undersökningsprocess hittade vi och valde ut artiklar som är relevanta för vårt syfte. Resultatet visar att de valda artiklarna har alla inkludering i åtanken, men på olika sätt. De skriver om att nå ett inkluderande klassrumsklimat, men skiljer sig åt i teorier och metoder. Artiklarna utgick ifrån bild-, kritisk-, feministisk-, bisexuell-, ‘Atkinsons’- och ‘slow pedagogy’. Tabitha variety Patience Millet skriver i sin artikel Queering the Art Classroom: Queering Matters (2019) om professor Dennis Atkinsons pedagogiska metoder, som en teori inom kritisk pedagogik. Syftet med dessa pedagogiska teorier är att fokusera på elevernas processer och hur eleverna utvecklar deras kritiska tankar i bildämnet. Vi drar paralleller till den svenska Läroplanen för gymnasieskolan (2011), för att kunna sätta den internationella kontexten i en nationell kontext, i jämförande syfte. Genom analyser av studiens material kan vi se att många av artiklarna har ett liknande fokus eller tema. Med andra ord, för att skapa tolerans i klassrummet genom samtal och uppgifter som främjar normkritiskt tänkande. Detta för att nå önskad inkludering. Avslutningsvis visar artiklarna av Keifer-Boyd (2007); Nathanson (2009); Page (2017); Payne (2010); Yescavage och Alexander (1997); Zebracki (2020) på implikationer för vår yrkesprofession genom exemplifieringar av konsekvenser gentemot läraren, som diskuteras i underrubriken konsekvenser inom bildpedagogik och kritisk pedagogik.

Som en reaktion mot fast fashion-rörelsen och de oansvariga konsumtionsmönster som den medför har slow fashion uppstått som ett mer hållbart alternativ i modebranschen. Slow fashion beskrivs ofta som mode av hög kvalitet med en tidlös design vars syfte är att sakta ner flödena och minska konsumtionen. Tidigare studier beskriver slow fashion som koncept och några incitament och barriärer för att arbeta med slow fashion. Dock saknas en konkret definition av slow fashion-affärsmodellen och dess ingående komponenter. Det finns också ett gap mellan teorin och den praktiska tillämpningen av slow fashion-affärsmodellen, vilket gör detta till ett intressant perspektiv att undersöka. Därför är syftet med denna studie att bidra med ökad förståelse kring möjligheterna med slow fashion-affärsmodellen för modeföretag. Slow fashion-affärsmodellen definieras baserat på tidigare litteratur om affärsmodeller och slow fashion-konceptet. Detta presenteras som en modell med fyra komponenter: värdeerbjudande, värdeskapande, värdeleverans och värdelogik. Jämförelsen mellan denna definition och affärsmodellerna för sju modeföretag visar att det finns många möjligheter kopplade till slow fashion-värdeerbjudandet. I vilken utsträckning de andra komponenterna i slow fashion tillämpas i praktiken beror på företagets målgrupp, ägarstruktur och hur hållbarhet är förankrat i organisationen. När det gäller intressentperspektivet på slow fashion-affärsmodellen visar studien att myndigheter och beslutsfattare har störst möjligheter att möjliggöra slow fashion-affärsmodellen, genom att påverka både modeindustrin och konsumenterna. På grund av aktieägarnas inflytande över modeföretagens långsiktiga strategi kan de vara en drivkraft om hållbarhet prioriteras av dem. Andra intressenter kan agera som möjliggörare för tillämpningen av slow fashion-komponenter på grund av sitt potentiella intresse för hållbarhet och minskad konsumtion.Studiens syfte besvaras med följande propositioner: Proposition 1: Det finns en marknad för slow fashion-värdeerbjudandet men det saknas incitament för att tillämpa affärsmodellen fullt ut. Proposition 2: Konkurrenskraften i slow fashion-affärsmodellen ligger i värdeerbjudandet, inte i priset. Proposition 3: En styrka i slow fashion-affärsmodellen är dess lönsamhetspotential, vilket kan gynna ägare och investerare. Sammanfattningsvis visar studien att det finns potential när det gäller efterfrågan, konkurrenskraft och lönsamhet i slow fashion-affärsmodellen. Det finns dock begränsade incitament för modeföretag att tillämpa alla komponenter i affärsmodellen i sin verksamhet. Det finns också indikationer på att efterfrågan på mer långvariga kläder kan öka i framtiden. För tillfället verkar dock behovet av variation fortsätta vara starkt. / As a reaction to the fast fashion movement and the irresponsible consumption patterns derived from it, slow fashion has emerged as a more sustainable option in the fashion industry. Slow fashion is often described as fashion of high quality with a timeless design that aims to slow down the product flows and reduce consumption. Although previous studies describe slow fashion as a concept and some of its general incentives and barriers, a concrete definition of the slow fashion business model and its components is missing. There is also a gap between the theoretical and practical application of the slow fashion business model. The practical application is greatly influenced by different stakeholders in the fashion industry, which makes it an interesting perspective to study. Therefore, the aim of this study is to provide a deeper understanding of the possibilities with the slow fashion business model for fashion companies. The slow fashion business model is defined based on previous literature on business models and the slow fashion concept. This is presented in a model of four components: value proposition, value creation, value delivery, and value logic. The comparison between this definition and the business models of seven fashion companies, shows that there are many possibilities connected to the slow fashion value proposition. The extent to which the other slow fashion components are applied in practice depends on the company’s target customers, owner structure and how sustainability is embedded in the organization. Regarding the stakeholder perspective on the slow fashion business model, the study shows that public authorities and regulators have the largest possibilities to enable the slow fashion business model by influencing both the fashion industry and consumers. Due to the shareholders’ say in the long-term strategy of fashion companies, they could be a driving force if sustainability is prioritized among them. Other stakeholders could act as enablers to the application of slow fashion components, because of their potential interest in sustainability and reduced consumption. The aim of this study is answered with the following propositions: Proposition 1: There is a market for the slow fashion value proposition but incentives for full application of the business model are missing. Proposition 2: The competitiveness of the slow fashion business model lies in the value proposition, not the price. Proposition 3: A strength in the slow fashion business model is its potential for profitability, which can benefit shareholders and investors. In conclusion, the study shows that there is potential regarding demand, competitiveness and profitability in the slow fashion business model. However, there are limited incentives for fashion companies to apply all of the components in their operations. Also, there are indications that the demand for more long-lasting clothing might increase in the future. At the time, however, it seems the need for variation will continue to be strong.

Accounted as the second largest cause of pollution, the fashion industry is only behind the petroleum industry worldwide. In recent decades, the supply chains of retail companies have become international with the growth of a global economy. As a result, fashion companies have increasingly shifted their supply chains into developing countries with cheaper labour. The shift is made possible due to their lower environmental awareness and looser environmental regulatory systems. This dominant business model within the clothing industry has gained enormous traction within recent decades and has been coined with the term fast fashion. However, due to the negative economic, social and environmental impact, mainly in developing countries, fast fashion companies increasingly focus on sustainability efforts within their supply chains to ensure the same quality and standards in production and working conditions. The thesis seeks to investigate what efforts have to be done within the supply chains of fast fashion companies in order to become more sustainable. A case study is conducted with a fashion retailer based in Sweden, referred to as Company X, through several semi-structured interviews in order to explore how Company X manages to keep a competitive advantage through its extensive sustainability efforts within its supply chain. The findings and analysis of this study show that there are numerous supply chain strategies for improvements, including sustainable manufacturing, eco-material preparations, green distribution, ethical consumers and reshoring vs. offshoring strategies. The major competitive advantages that are achieved according to the company itself come from; a shift from labour-intensive suppliers to capital-intensive, strong brand image, credibility, increase in ethical consumers, partnerships, transparency and traceability. Conclusively, purchasing from capital-intensive suppliers rather than labour-intensive suppliers will yield new innovative solutions for technologically advanced eco-material as well as efficiency in the production process. Furthermore, it was found that for a reshoring strategy to become the norm in the near future, extensive work and research is required. Lastly, as consumers' behaviour shifts towards a more ethical mindset, traditional fast fashion companies will continue to lose an important customer segment if no changes are made. / Modebranschen är den näst största orsaken till föroreningar världen över bakom oljeindustrin. Under de senaste decennierna har försörjningskedjor för detaljhandelsföretag blivit internationella med tillväxten av en global ekonomi. Som ett resultat har modeföretag i allt högre grad flyttat sina försörjningskedjor till utvecklingsländer med billigare arbetskraft. Förändringen möjliggörs på grund av deras lägre miljömedvetenhet och lösare miljörätt. Denna dominerande affärsmodell har fått ett enormt fäste inom klädindustrin under de senaste decennierna och har myntats med termen fast fashion. Men på grund av den negativa ekonomiska, sociala och miljömässiga påverkan, främst i utvecklingsländer, fokuserar snabbmodeföretag alltmer på hållbarhetsinsatser inom sina försörjningskedjor. Detta görs för att säkerställa samma kvalitet och standarder i produktions- och arbetsförhållanden. Arbetet har i syfte att undersöka vilka insatser som måste göras inom fast fashion-industrins försörjningskedjor för att bli mer hållbara. En fallstudie genomförs med ett modeföretag baserad i Sverige, kallad Company X, genom flera semistrukturerade intervjuer för att utforska hur de lyckas behålla konkurrensfördelar genom sitt omfattande hållbarhetsarbete inom sin försörjningskedja. Resultaten och analyserna av denna studie visar att det finns många strategier för förbättringar inom försörjningskedjan, inklusive hållbar tillverkning, miljövänliga preparat, grön distribution, etiska konsumenter och reshoring kontra offshoring-strategier. De stora konkurrensfördelarna som uppnås enligt företaget själva kommer från; en övergång från arbetsintensiva leverantörer till kapitalintensiva, stark varumärkesimage, trovärdighet, ökade etiska konsumenter, partnerskap, transparens och spårbarhet. Avslutningsvis så kommer köp från kapitalintensiva leverantörer, snarare än arbetskraftsintensiva leverantörer, leda till nya innovativa lösningar för tekniskt avancerade miljömaterial såväl som effektiviseringar i produktionsprocessen. Dessutom konstateras det att för att en reshoring-strategi ska bli normen inom en snar framtid krävs omfattande arbete och forskning. När konsumenternas beteende skiftar mot en mer etisk inställning, kommer traditionella fast fashion-företag att fortsätta att förlora ett viktigt kundsegment om inga förändringar görs.