Detta examensarbete utreder och ger förslag på hur utemiljön kring Tingsrydtravets anläggning kan utformas för att bli attraktivare för olika arrangemang såväl inom hästsport som för andra verksamheter. Resultatet av rapporten är uppdelat i två förslag, det första förslaget skall vara realiserbart inom ett till två år samt till så låg kostnad som möjligt. Det andra förslaget är en utopisk framtidsvision utan hänsyn till ekonomiska begränsningar. Alla gestaltningsförslag är utformade med stark inspiration från småländsk natur och byggnadskultur. För att bevara och förstärka travanläggningens lokala karaktär har material och utformning av byggnader etcetera valts för att efterlikna småländsk, lantlig bebyggelse från förra sekelskiftet. Genom att förbättra anläggnings estetiska värden strävar Tingsrydtravet efter att förbättra besökarnas upplevelse, dra mer publik samt få möjlighet att vara arrangörer för fler evenemang. Med Tingsrydtravet som centrum hade detta på sikt bidragit till en utveckling av landsbygden kring Tingsryd, det så kallade ”Hästriket”.

Bygg- och anläggningsbranschen står idag för 19 % av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp. Åtgärder behöver vidtas - klimatkalkylering och kartläggning av utsläpp från bygg- och anläggningsprojekt har visat sig vara ett eftersträvansvärt angreppssätt. Dock finns brister i de verktyg som finns tillgängliga idag eftersom de inte innehåller alla material, vegetationsvariationer och anpassningar som landskapsbranschen projekterar. Det pekar på ett behov av klimatkalkyleringsverktyg för landskapsarkitektur som saknas i tidigare forskning. Det finns inte heller någon utbredd dokumenterad kunskap rörande utsläpp från vegetation och utrustning som är vanliga inom landskapsprojekt. Klimatdata för systemlösningar för landskap saknas vilket gör det svårt att förutspå hur klimatpåverkan från landskapsprojekt kan uppnås utan att total klimatkalkylering görs. Syftet med studien var att bidra med ökad kunskap om hur material- och vegetationsval vid projektering av landskap kan påverka växthusgasutsläpp orsakat av landskapsarkitektur i ett livscykelperspektiv. Mål med arbetet var att undersöka hur utsläpp/upptag i landskapsprojekt vid material- och vegetationsval skiljer sig, vilka val som kan göras för ett så lågt totalt koldioxidavtryck som möjligt för ett projekt samt fördelar med att se utsläpp/upptag i systemlösning/m², utan att tumma på estetiken. Arbetet har omfattat en litteraturstudie som utförts parallellt med klimatkalkylering av tre referensprojekt; en förskolegård, ett gaturum och en stadsdelspark, i verktyget CO2 Kalkyl av AFRY. Därefter gjordes typologikalkyleringen med systemlösningar, CO2e-kalkylering för landskapsmaterial och -vegetation inkluderat överbyggnader per kvadratmeter, som applicerades på en exempelplan med sju områdesspecifika val. Två av områdena illustrerades för att demonstrera gestaltningsvariationer. Slutligen framtogs 22 riktlinjer för koldioxidsnåla material- och vegetationsval. Litteraturgenomgången visade att utsläppsminskningar och negativa utsläpp är nödvändiga för att nå klimatmålen. Negativa uppsläpp kan uppnås genom en förstärkning av naturligt kollagrande processer samt lagring av biogen koldioxid. Då kolsänkor i landskapsprojekt kan planeras med vegetation och biokol är landskapsarkitekter i direkt relation till att motverka global temperaturhöjning. Utöver kvaliteter från vegetation bör material med lång hållbarhet och lägre utsläpp väljas framför låga kostnader. Växthusgasutsläpp kan minskas genom val av skötselmetoder samt planering för flexibilitet och minskad materialanvändning. Dagens styrmedel för att nå klimatmål och avtal kan anses bristfälliga. Tekniska möjligheter som en omställning kräver är kända men hinder finns för val av innovativa material i projektstruktur, låga ekonomiska incitament, okunskap och bristande erfarenhetsåterföring. Resultat i studien visade vid test av CO2 Kalkyl, AFRY, att totalt växthusgasutsläpp/upptag från enstadsdelspark var (-)62,3 kg CO2e/m², en förskolegård (-)11,4 kg CO2e/m² samt ett gaturum 22,5 kg CO2e/m². Därmed kan anläggningsprojekt som planeras med en stor andel vegetationsyta totalt generera ett nettonollutsläpp eller ett upptag. Antal träd och landskapsplantor står även i direkt relation till totalt kalkyleringsresultat med högt upptag, räknat i koldioxidekvivalenter. Typologikalkyleringen visade att de mest koldioxidsnåla materialvalen för typologierna gång- och sittyta var träflis, stenmjöl, asfalt och svensk råkilad gatsten inkluderat överbyggnader/m². För vegetationsytor var träd (fullvuxet 10–15m) i busk- eller gräsyta mest upptagande och råkilad svensk gatsten mest koldioxidsnålt för körytor. Genom att se systemlösningar per kvadratmeter kan material och vegetation appliceras på en planritning och visa utsläppsmängd för planen utan utförlig klimatkalkylering. Typologierna och riktlinjerna presenterar utsläpp/upptag inkluderat överbyggnader och argument för koldioxidsnåla material- och vegetationsval som kan värderas utan stor förkunskap. Studien visade även att det är av vikt om material och vegetation värderas var för sig eller i systemlösning för en rättvis bedömning av utsläppsdata. Slutligen, hållbar utformning bör planeras med hänsyn till behov och minskad klimatpåverkan utan att tumma på estetik, hälsa, rekreation, biologisk mångfald, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö. Examensarbetet visade att koldioxidsnåla materialval i hög grad kan göras vid landskapsprojektering. Med hjälp av vegetationens koldioxidlagrande effekter och ytmaterial i systemlösning med lågt utsläpp kan sektorn bidra med projekt som upptar mer växthusgaser än vad som släpps ut.

Public health is an essential urban issue attracting the increasing attention of scholars and decision-makers while urban planning is an important mechanism to promote health since mounting evidence has shown the planning elements, such as urban green spaces (UGS), could have a positive influence. In previous literature, the studies concerning the impacts of UGSs can be divided into two aspects: the first is to reveal the relationships between UGSs and health using statistical models based on self-reported data, while the second is to take their relationships as presumption and visualize the spatial distributions of UGSs in a geographical information system (GIS) to indicate the existence of health inequalities. I attempt to combine the two pathways, using GIS-based analyses to quantify and visualize UGSs, and subsequently employing the quantified indicators of UGSs to calculate their associations with public health by multiple linear regression (MLR) analysis in SPSS. The study describes a detailed methodology that could be taken as a generic approach to analyze other urban elements and services. A case study is conducted in Linköping central urban area with base areas selected as the spatial unit of analysis. As a consequence, although the elaborate relationships between different indicators of UGSs and public health are not directly provided by the regression models, the correlations between them are indicated to be weak and subtle and require larger samples to reveal. Potential improvements, including the application of panel data and other kinds of regression models, are also summarized for further research.

Green terms to bring the greenery back to cities have frequently begun to be coined as a result of rapid urbanization. To emphasize the benefits of urban greenery, terms such as nature-based solutions (NbS) and green infrastructure (GI) have been raised in planning circles. This study aims to present municipal stories about how municipalities understand, integrate and apply NbS and GI in their planning documents and practices, and what challenges they face along the different levels of the Swedish planning system, which limit their application. The study is based on individual focus group discussions with five municipalities: Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna and Värmdö. The discussions are based on the same questionnaire, where GI and NbS application, understanding and integration from Swedish spatial planning are discussed. The study shows that knowledge and application of GI and NbS varies between the municipalities. The municipalities are also in unison that they need support and further guidance to increase application and understanding, as the Swedish planning system currently does not provide this. The municipalities that contributed to the study also talk about their different conditions for a wider application of green terms and working methods, as these are governed by economics and politics. For further research on municipal application, conversations with politicians can be initiated for their point of view on how greening concepts are received by them in the municipalities, as well as conversations with organizations and authorities that distribute information, municipal legislation and guidance. / Denna studie syftar till att presentera kommunala berättelser om hur kommuner förstår, integrerar och tillämpar NbS och GI i sina planeringsdokument och praxis, och vilka utmaningar de står inför längs de olika nivåerna i det svenska planeringssystemet, som begränsar deras tillämpning. Studien baseras på enskilda fokusgruppsdiskussioner med fem kommuner; Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna och Värmdö. Diskussionerna grundas på samma frågeformulär, där GI och NbS tillämpning, förståelse och stöd av svensk planering diskuteras. Studien visar att kunskapen och appliceringen av GI och NbS varierar mellan kommunerna. Kommunerna är också unisona i att de behöver stöd och vidare vägledning för att öka appliceringen och förståelse, då det svenska planeringssystemet i dagsläget inte tillhandahåller det. Kommunerna som bidrog i studien berättar också om deras olika förutsättningar för en vidare tillämpning av gröna termer och arbetssätt, då dessa styrs av ekonomi och politik. För vidare forskning om kommunal tillämpning kan förslagsvis samtal med politiker inledas för deras synpunkt på hur gröna planeringskoncept mottas av dem i kommunerna samt samtal med organisationer och myndigheter som distribuerar information, kommunal lagstiftning och vägledning.

Detta examensarbete bygger på möjligheten och längtan om att få arbeta utomhus med kontorsarbete. Vi tillbringar stora delar av våra liv på våra arbetsplatser. Ofta är det inomhusarbete, främst framför en dator eller ett skrivbord. Vi har få soldagar i Sverige och behöver dagsljus och utomhusvistelse för att må bra.   Varför har vi då ingen plats där man kan gå ut och arbeta med kontorsarbete? I detta projekt har jag tillsammans med Frida Pettersson, designstudent på Beckmans designskola, utvecklat och tagit fram en stol som är anpassad för kontorsarbete utomhus. Kontorsstolen är bred och robust med ett flexibelt och vridbart bord som är fäst på sidan av stolen. Stolen är vridbar och skyddar dig och din dator från ovälkommet solljus, väder och vind. Den ger även en form av avskärmning.   Allt började med att vi tillsammans gjorde en sommarkurs på 7,5 högskolepoäng där vi tog fram ett koncept på ett utomhuskontor. Konceptet var mer som en designidé och vi tillsammans med vår handledare såg stor potential att fördjupa detta designkoncept. Vi har undersökt konstruktion och produktion för att anpassa denna stol för offentlig utomhusmiljö. Möbeln har genomgått en ny formgivning genom en designprocess enligt Österlin (2011) med research, syntes av lösningar, utvärdering och konceptutveckling. Vi har även under detta projekt identifierat tänkbar kund för vår utomhuskontorsstol och tagit fram en färdig prototyp i skala 1:1.   Med vår lösning på utomhuskontor får människan möjligheten att tillbringa en del av, eller hela arbetsdagar utomhus, vilket är en mer naturlig miljö för människan. Det gör att man får naturupplevelser, frisk luft och solljus som i sin tur ger D-vitamin under den varmare delen av året. Det kan även ge möjlighet att kombinera jobb med fritid på ett flexibelt sätt. Genom att få möjlighet att arbeta utomhus kan man öka människans välbefinnande och kreativitet och minska stillasittande och stress. Vi tror att samhället i stort kan ha nytta av vår lösning. Att placera ett utomhuskontor på en kontorsbyggnads innergård eller i en kommunägd park ger gladare anställda och friskare invånare. Vår lösning är robust, relativ enkel och billig att producera, även så installera och kräver minimalt med underhåll. Den integrerar såväl ekonomisk- social- som ekologisk hållbarhet.

Uppsatsen tar avstamp ifrån social hållbarhet genom fokus på människans behov, i det här fallet människans hälsa och välbefinnande och hur den påverkas av grönstruktur i städer. För att fokusera på den fysiska planeringens roll för ämnet undersöker uppsatsen kommunens planering, något som blir naturligt på grund av kommunernas planmonopol och de som har störst rådighet och kunskap kring den lokala utformningen. Det objekt som undersöks är Kristianstads kommun och staden Kristianstad. Undersökningen sker genom fyra delar, först intervjuer med centrala aktörer ,innehållsanalys av policydokument samt platsanalyser för att undersöka själva objektet. För att sedan försöka få ett ännu tydligare bild på kommunens arbetssätt med grönstrukturens roll för hälsa och välbefinnande i staden görs en jämförande studie av projektförslag i ett utvecklingsområde. Denna del kan se som ett tillämpande experiment. Där det ena förslaget arbetar utifrån den kunskap som samlats in om studieobjektet Kristianstads kommun medan det andra förslaget baseras på forskningen och platsanalyser utifrån en metod inriktad på grönytors värde för hälsa och välbefinnande.

This project developed from an idea of light and darkness to a very personal study of architectural interests and fears. It began with a notion that today, in Western cultures especially, the focus on light as being something separate and more desired than darkness may cause an adverse imbalance. I decided to work with a strong physical context that required specificity and to find a program that enabled me to find out more about myself in relation to architecture. SITE: Norra Djurgården, Stockholm, Sweden. The radio- and television tower at the site is 175 meter high and was drawn by Bengt Lindroos and Hans Borgström in the 1960's. In front of the tower there is a big, square shaped parking lot. Designed from strict geometries set by the architects it makes a clear figure viewed in plan, however it lacks definition when experienced on ground level. PROGRAM:There are many places in urban areas with extrovert qualities but not as many where the architecture provides support for introvert excursions. One project goal was to develop a structure that is able to function as a simple background, framing the visitor. A museum is usually anonymous in that sense but then the displayed work makes us focus on something external. As a typology, the labyrinth is perfect for just framing people, but it is also known for evoking anxiety and stress. INTERVENTION:By designing an open-air complex with no dead ends, the project provide the site with a new approach to the tower for pedestrians as well as an enhanced recreational pathway that unite with the existing fabric of paths and walkways. / Projektet utvecklades från en idé om ljus och mörker till en mycket personlig undersökning av arkitektoniska intressen och rädslor. Det började med en föreställning om att dagens, och inte minst västvärldens fokus på ljuset som något separat och mer önskat än mörkret kan orsaka en ogynnsam obalans. Jag bestämde mig för att arbeta med en stark fysisk kontext som krävde specificitet och att hitta ett program som gjorde det möjligt för mig att ta reda på mer om mig själv i relation till arkitektur. PLATS: Norra Djurgården, Stockholm, Sverige. Radio- och tv-tornet på platsen är 175 meter högt och ritades av Bengt Lindroos och Hans Borgström på 1960-talet. Framför tornet finns en stor, kvadratisk parkeringsplats. Utformad inom strikta geometriska regler som fastställts av arkitekterna bildar den en tydlig figur sedd i plan, men den saknar skärpa när man upplever den på plats. PROGRAM: Det finns många urbana platser med extroverta egenskaper men inte så många där arkitekturen ger stöd för introverta utflykter. Ett mål med projektet var att utveckla en struktur med funktionen av en enkel bakgrund vilken ramar in besökaren. Ett museum är vanligtvis anonymt i det avseendet men de utställda verken får oss då att fokusera på något yttre. Som typologi är labyrinten perfekt för inramning av personer, men labyrinten är också känd för att framkalla ångest och stress. INTERVENTION: Genom att utforma ett utomhuskomplex utan återvändsgränder, ger projektet platsen ett nytt sätt för gående att närma sig tornet samt en förbättrad gångväg som förenas med det befintliga nätverket av stigar och gångar.

Förlusten av biologisk mångfald är ett allvarligt globalt problem som uppstår på grund av mänsklig aktivitet som bland annat habitatförstörelse och klimatförändringar. När naturliga livsmiljöer förstörs eller fragmenteras minskar utrymmet för djur och växter att överleva och föröka sig, vilket påverkar ekosystemens funktioner och de fördelar som människor får från naturen. Urbaniseringen, trots att den bidrar till förlusten av naturliga miljöer, erbjuder också möjligheter att bevara och främja den urbana biologiska mångfalden. Grönstråk, som Ekostråket i Malmö, är en naturbaserad lösning som har potential att adressera klimatrelaterade utmaningar och förbättra biologisk mångfald i stadsmiljön. Dock stöter implementeringen av grön infrastruktur i det svenska sammanhanget på flera hinder, inklusive begränsade resurser, planeringsbegränsningar och juridiska utmaningar. För att skapa hållbarare städer och bevara den urbana biologiska mångfalden är det viktigt att förstå och förvalta de gröna värdena. Då man genom att arbeta med naturen och tillämpa naturbaserade lösningar kan lösa flera samhällsutmaningar samtidigt. Denna magisteruppsats undersöker de hinder som påverkar implementeringen av grönstråk och utgår utifrån Ekostråket i Malmö som en fallstudie. Studien identifierar åtta åtgärder för att underlätta implementeringen av grönstråk i ett svenskt sammanhang. Där behovet av uppdaterad kunskap, effektiv förvaltning och potentiella förändringar i planeringssystemet för att övervinna utmaningarna med implementering av grönstråk betonas. Grönstråk erbjuder multifunktionella fördelar, inklusive rekreation, förbättrad hälsa, klimatanpassning och stöd för lokal flora och fauna. Att öka allmänhetens kunskap och uppskattning av biologisk mångfald är avgörande för att skydda naturvärden. Denna uppsats bidrar med insikter om planering och implementering av grön infrastruktur och framhäver potentialen hos grönstråk för hållbar stadsutveckling samt hur de gynnar biologisk mångfald. / Loss of biodiversity is a global problem resulting from human activities such as habitat destruction and climate change. When natural habitats are destroyed or fragmented, the space for animals and plants to survive and reproduce decreases, affecting ecosystem functions and the benefits derived by humans from nature. Despite contributing to the loss of natural environments, urbanization also presents opportunities to preserve and promote urban biodiversity. Green corridors, such as Ekostråket in Malmö, are nature-based solutions that have the potential to address climate-related challenges and enhance biodiversity in the urban environment. However, the implementation of green infrastructure in the Swedish context faces several obstacles, including limited resources, planning constraints and legal challenges. Understanding and managing green values are important to create more sustainable cities and preserve urban biodiversity. By working with nature and applying nature-based solutions multiple societal challenges can be addressed simultaneously. This thesis examines the barriers affecting the implementation of green corridors, using Ekostråket in Malmö as a case study. The study identifies eight measures to facilitate the implementation of green corridors in a Swedish context. The need for updated knowledge, effective management and potential changes in the planning system to overcome the challenges of green corridor implementation is emphasized. Green corridors offer multifunctional benefits, including recreation, improved health, climate adaptation, and support for local flora and fauna. Increasing public awareness and appreciation of biodiversity is crucial for protecting natural values. This thesis provides insights into the planning and implementation of green infrastructure, highlighting the potential of green corridors for sustainable urban development and their contribution to biodiversity.

In recent years, Sweden has undergone urbanization, with cities growing and the population increasing. At the same time, there is a great shortage of housing and a great need to expand. As Swedish cities grow, densification has been used as a planning ideal and strategy. This is because densification is in many ways seen as a sustainable way of building. At the same time, research shows that densification can have negative health effects. Therefore, this thesis has investigated whether health aspects are safeguarded in densification processes and how they are safeguarded in three Swedish municipalities, Gothenburg, Malmö and Jönköping.  The study was done through interviews with urban planners at each municipality and by analyzing the municipalities' comprehensive plans. The result of the thesis shows that the municipalities work with the health perspective in planning and the planners are aware of the importance of health issues in the planning process. The municipalities point out that there are health risks with densification, such as loss of green areas, but mention that densification can also have positive health effects such as increased opportunities for mobility. Even if municipalities are proactive, health issues are often de-prioritized in densification processes due to economic or political interests. Mental health issues also receive less attention in the planning process than physical health issues. The conclusion for what needs to be done is that planners need to take a clearer role and address mental health more in densification processes. More research on the health effects of densification is necessary in order to provide planners and decision-makers with clearer guidelines on how planning can safeguard health aspects.

According to the Stockholm City municipality’s publication The City Museums Cultural and Historical Classifications[Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering], culture-graded buildings in Stockholm are classified by The Stockholm CityMuseum, according to a model of evaluation created by the National Heritage Board, seeking to define what cultural heritage brings to the table (Stockholm City, 2022). As it says in the Swedish National Board of Housing´s Building and planning publication Corruption Prohibition, to ensure the preservation of the positive impacts culturally significant buildings provide for their surroundings, the municipalities enforce laws that affect the development process of the built environment (Boverket, 2021). In Stockholm, many apartment buildings were built during the functionalistic era, more commonly known as the Funkis movement. Revolving around the needs of the people, the functionalistic manifest Accept as read in Modern Swedish Design translated by Kenneth Frampton, proposed a societal necessity of instilling value in functions dependent on the needs of everyday life (Åhrén et al., 2008). This bachelor’s thesis revolves around a case in which a housing cooperative of a culture-graded Funkis building in Stockholm is looking to re-adapt an inner courtyard. Resulting in an inquiry on how a particular housing cooperative can initialise the re-adoption of their common shared space and also providing a methodological approach applicable to any projects looking to re-adapt culturally graded buildings in participation with its users. The methodological approach uses Participatory Action Research (PAR) as Marwa Dabaieh, says in her journal article Participatory Action Research as a Tool in Solving Desert Vernacular Architecture Problems in the Western Desert of Egypt, as a methodological means to an end solving common issues, in participation with the people experiencing the situation (Dabaieh, 2013).